Lite om taskig synskärpa och en fikabok…
Jag har märkt att min syn blivit sämre med åren, jag har
också märkt att jag inte är lika stadig på handen som tidigare. Och det är ju
så kul när man håller på med fotografering. Och hur avhjälper man det här då?
Skaffa nya glasögon så klart för att förbättra synen men eftersom jag har en
liten skada på hornhinnan på högra ögat som medför ett rätt märkbart brytningsfel
som nästan är omöjligt att korrigera. För att kunna se hyggligt skarpt med linskorrigering
på högerögat blir min synbild där lite expanderad på höjden. Vilket jag får
leva med.
Så därför måste jag kameratitta med vänsterögat, lite tråkigt när man skall fota med ”tysken” men med Canon DSLR:en går det rätt hyggligt. Med min lilla LX3:a har jag inga större fotograferingsproblem eftersom den har snabb och bra autofokus och bra bildstabilisering.
Fikaboken!
Viss uppmärksamhet väcktes i serievärlden när den
legendariske tecknaren och undergroundpionjären Robert Crumb kom ut med sin version av Skapelseberättelsen,
Bibelns första mosebok, en av vår civilisations tidigaste och mest
inflytelserika texter. I fyra år hade Crumb arbetat med detta seriealbum som 2009
släpptes samtidigt i arton länder.
Robert Crumb är förmodligen vad man idag kan räkna som
den främsta serietecknaren, ingen har under åren haft ett så stort inflytande
på andra serietecknare, ingen har varit så provokativ och fört seriekonsten
framåt på ett sådant avgörande sätt. Robert Crumb skapade redan tidigt på
sextiotalet serier som inte liknande någonting annat, genom serier som Fritz
the Cat, Mr Natural, Zap Comics, hans medverkan i American Splendor och mycket
mer.
Två Crumb tidningar från min samling. Zap Comix #0 från
1967 och Yellow Dog Comix #13 från 1969. Framgången med Zap Comix #0 (som senare
trycktes i många upplagor) var det som satte fart på utgivningen av andra undergroundtidningar
i USA och Crumb fick hundratals om inte tusentals efterföljare.
Robert
Crumb om Zap Comix # 0:
"It was Rick Griffin who thought of calling
this one number 'Zero'. We were then in the process of putting together Zap
Comix #2, that is, me, Rick Griffin, Victor Moscoso and Clay Wilson, in the
summer of '68. I was 25 years old, going on 26. Zap Comix #1 had been out, in
print, since February of that year. I had finished drawing number
"Zero" before #1, but the original artwork, all 24 pages, had been
absconded, and I didn't see it again until ten years later, when I had it in my
hands briefly before it was again absconded. Fortunately, I had made xerox
copies of all the artwork and it was from these xeroxes that all subsequent
printings of this artwork originated, except the cover. I wasn't happy with the
cover, and redrew it, using basically the same idea and logo with
modifications.
Obviously this cover was very LSD-inspired. At the time I drew it, late summer
or early fall of 1967, I was taking LSD fairly frequently. Not as frequently as
some people, but, say once every six weeks or so—often enough to be convinced
that psychedelic drugs were a short-cut to enlightenment. I would not listen to
anyone who said differently, because I knew! I'd taken the trips! I'd been
there! These days, I'm not so sure. The verdict's not in. One thing is obvious
here: this cover is a reflection of the times; it's 1967; a young cartoonist is
jacked up out of his mind on drugs and thinking it's great stuff." -Robert Crumb
Annars då…
Arbetet med Citybanan på Odenplan fortgår. Nu verkar det
som om dom är klara med pålning och förstärkningsarbetena så nu kommer nog sprängningarna
igång vilken dag som helst.
Det var allt just nu!
/Bernt
Men det ät klart att det kan kännas tungt när man missar en bild och det har även jag gjort några gånger och den som grämer mig mest numera är nog när jag var på Modernas stora pop-konst utställning våren 1964 och både Andy Warhol och Roy Lichtenstein var på plats...
Ett citat i Crumbs anda...;-)