Kortrapport 13 från Brödåkra våren 2009.
På eftermiddagen i förrgår tog vi en biltur ner till Skånska sydkusten för att bland annat besöka de gamla kalkugnarna i Östra Torp. Från Brödåkra tog vi sikte på Ystad för att därifrån köra kustvägen fram till Smygehuk och Östra Torp.
Vi undvek de stora vägarna nästan hela vägen vilket gjorde att det blev en fin resa i det Skånska senvårslandskapet. Första stoppet utanför Ystad för en snabb koll på en informationstavla.
Kalkugnarna i Östra Torp
Först lite historia. Den första kalkugnen uppfördes 1802. De äldsta bevarade ugnarna byggdes på 1850-talet eller något senare. Kalkbrytning och kalkbränning hade kommit igång i början av 1800-talet och i mera industriell omfattning omkring,år 1860 och pågick i skiftande intensitet till början av 1940-talet. Sista gången kalken bränndes i en av kupolugnarna var 1951. Antal arbetare inom kalkindustrin i Östra Torp har varierat betydligt genom åren - år 1893 var 83 människor sysselsatta med kalkbrytning och bränning, medan 1938 antalet är angivet till 48.
Sammanlagt finns tio ugnar bevarade, de flesta av dessa är av s.k. kupoltyp. Vid Smygehuk på stranden, nedanför Bålhögen, finns en gammal kalkugn av den äldre schaktugntypen med en vid öppning i kupolens topp genom vilken kalksten och bränsle har förts in via en lastbrygga.
Själva bränningen var en arbetsam procedur. Inne i ugnarna staplades kalksten, varvad med kol, ända upp till kupoltaket. Ingångshålet tätades med eldfast tegel och eldstaden under kolstapeln tändes på. Elden fick brinna i 40 timmar. Efter ett dygns avsvalning kunde ugnen tömmas på upp till 200 hektoliter bränd kalk - då hade det gått åt 5-6 ton kol!
Efter att ha dånat kalkbränningen i hundra år lämnades de att förfalla. Men för ett femtontal år sedan startade länsantikvarien i Malmö en räddningsaktion.När restaureringen sattes i gång 1993 befann sig kalkugnarna i bedrövligt skick. Vissa av kalkugnarna var delvis raserade och kolhusen nerrivna. Samtliga kalkugnar återställdes till sitt ursprungliga skick med samma material och hantverksmetoder som användes när byggnaderna uppfördes.
Det blev också lite fotografering naturligtvis även fast vädret var alldeles för vackert för min smak.
Som tidigare opalletare i Australien kunde Christer inte låta bli att först titta om han kunde hitta några intressanta stenbitar.
Det fanns en hel del vackra flintabitar.
Christer tog en hel del bilder och det gjorde jag också. Fast några "fullträffar" blev det inte direkt, mera registreringbilder. Lite för hårt och tråkigt ljus.
Den gamla ugnen nere vid hamnen i Smygehuk.
Sveriges sydligaste träd kanske?
Det här är i alla fall Sveriges sydligaste udde och nu har jag också varit där...
Hemresan i solnedgången gick utan problem och under lördagen hände inget av värde att rapportera hem om.
De stilla dagarna i Brödåkra fortsätter...
/Bernt
Har bott på Smygehus Värdshus en gång i tiden, dom hade fantastiskt käk bland annat kommer jag i håg. Bra mat är väl föresten lite av Skåningarnas adelsmärke?
-affe