Man kan bara fotografera bra det man känner bra till, annars blir det i varierande grad lögner eller förbiseenden.

Några av er kanske har sett att jag kommer att visa några av mina (otroliga?) självporträtt i det kommande numret av Fotosidan Magasin tillsammans med en kort intervju. Dom fick åtta bilder av mig att välja ibland och det blir spännande att se vilka dom valt att publicera. Ni som brukar vara inne och titta på mina bilder i mitt galleri kommer naturligtvis att känna igen dom. Sen om dom är "otroliga" det är kanske att ta i lite.

Snart kommer mitt ansikte alltså att spridas över landet i 17.000 exemplar så jag har bestämt mig för att ta det lite lugnt med att publicera nya självporträtt ett tag framöver.
Det här som jag tog häromdagen med min LX3:a blir alltså det sista på ett tag. Det mesta (mörkrums)arbetet har jag gjort i nya ACR:en och med justeringspenseln. Arbetet med justeringspenseln påminner rätt mycket om det man tidigare gjorde i det analoga mörkrummet, alltså pjattning och efterbelysning.
Lite kurvjustering i PS efter renderingen från ACR:en plus skärpning med TLR. Lilla bilden obehandlad direkt från kortet, bara konverterad till svartvitt.

Lite tekniksnack...

LX3- Behind the scenes. Intervju med Sugaru Takematsu och  Tomoaki Tsutsumi om LX3 projektet.
Hur den utvecklades och varför. Här kan ni läsa Panasonic.net.



PS. Rubriken i dagens inlägg har jag inte kommit på själv utan snott från Ivar Lo-Johansson.

/Bernt 

2009-02-08 14:22   Chasid

Otrolig är inte att ta i! Dina självporträtt är mycket bra Bernt!

Jag har själv funderat att skriva ett inlägg utifrån Ivar Lo-Johanssons text som du har som rubrik idag Bernt! Hitills har jag bara spånat på det lite grand.
//Chasid

Besvara