Hur vinner man fototävlingar i Foto och Kamera&Bild?

Texten nedan är nog inte vad Du förväntat Dig.

Ett vidare tankearbete efter mina funderingar kring  "påklädda" och "nakna bilder" blir att det som spelar in när man är domare är vem man är. Kan man  som tävlande,  i sin  bild, slå an en ton som ger resonans hos domarens livserfarenhet, minnen eller var hen befinner sig i livet just nu så har man kommit långt med sin tävlingbild. Domare i nämda magasin uttrycker ibland att man går på magkänslan och egentligen  menar man då bilder som har just den tonen som slår an eller väcker något till liv hos domaren.  

Således om man ska vinna en tävling och pricka rätt, förutom att bilden innehåller de vanliga kvaliteterna,  är att veta något djupare om domaren. Inom marknasdsföringen kategoriserar man exempelvis människor i olika livsstilar för att träffa rätt med sin reklam. 

Detta låter sig förmodligen inte göras, men ska man riktigt pricka rätt ska man ta reda så mycket som möjligt om domaren av den art, som jag ovan beskrivit. Anta att två eller tre människor  skulle enas i sitt domararbete. Kan bara konstatera att det kan vara en helt annan situation.

Utöver detta så finns det naturligtvis bilder som slår an och lever helt på sina egna meriter och susar igenom allt brus av tyckande. Men dessa bilder är av en helt annan art.

(Nu har jag läst igenom vad jag skrivit och tanken om långsökthet dyker upp men så tänker jag vad är det värsta som kan hända om jag trycker på publiceraknappen - ingenting förmodligen)

Medan jag håller på och skriver, så har säkert Du som jag gått på utställningar där fotografers projekt har presenterats . Man har stannat upp vid en bild och tänkt "vilken skitbild".  Det som man missat då, har jag upptäckt, är bildernas "påklädnad" , dvs vad har fotografen för syfte med sina bilder , vad vill han förmedla vad betyder "skitbilden" i relation till de andra bilderna. Om man har kläm på detta så blir "skitbilden" förstålig och upplevelsen av att titta på bilderna intressantare.

Är "påklädda" bilder bättre än "nakna" bilder?

Jag har funderat lite på det här med bildspråk sedan Göran Segeholms besök på Midsommargårdens Fotoklubb.

Just nu har jag den här uppfattningen. En bild tagen av en berömd fotograf har en given "historia". Bilden kan placeras i ett sammanhang och man kan läsa in delar av fotografens historia i bilden. Bilden säger inte mer än tusen ord utan levereras med några tusen ord som påklädnad. Om jag skulle ta en infernaliskt bra bild så duger inte den naken så att säga utan betraktaren vill klä på bilden och börjar tolka in saker som gör den förstålig. Det betraktaren gör är att han/hon med utgångspunkt från sina egna referensramar, egen historia klär på bilden med de ord som saknas. Slutsatsen blir att en naken bild får olika historier beroende på vem som betraktar bilden. Med detta som utgångspunkt kan man ställa sig frågan: Ger en naken bild betraktaren mer, än en bild som levereras påklädd, eller kan det vara så att påklädnaden av ord är ett måste för att bilden ska fungera.

Mitt resonemag kan kanske förklara "magkänslan" då man ser en bild. Om man ser en påklädd bild så är magkänslan eliminerad och betraktelsen blir intellektualiserad. Om man ser en naken bild blir magkänslan inledningen för betraktaren att klä på bilden en historia baserat på egna erfarenheter , händelser, förnimelse av dofter, associationer mm . Om då bilden orsakar tillräckligt många beröringspunkter hos betraktaren anser denne antagligen att det är en bra bild. 

Kan detta vara sant:

En Intellektualiserad och påklädd bild är bra i alla sammanhang?

En naken bild är bra ibland och dålig ibland beroende på betraktaren. En naken bild lever ett friare liv skulle man kunna säga?

Har jag skjutit mig i foten - Första plats i Fotosidan Magasin Masters/Ögonblick

Du kanske kommer ihåg, från ett tidigare blogginlägg, att jag ondgjorde mig över alla bilder med barn som fick förstaplacering  samtidigt  i Fotosidan Magasin, Foto och Kamera & Bild förra månaden. Poängteras bör är att jag inte tyckte  att bilderna var dåliga utan att domarna inte riktigt gjorde sitt jobb.  När jag skrev detta kom jag inte ihåg att jag själv hade lämnat in en bild i deltävlingen ögonblick Fotosidan Magasin Masters där ett barn står i centrum. Även om barnet är i fokus så var vid fototillfället de båda männens oengagemang det  som fångade mitt primära intresse. Jag tycker att bilden på sätt och vis speglar ett föråldrat könstänkande. Personerna på bilden tror jag kommer från Ryssland.

 Med "har skjutit mig i foten"  syftar jag på att jag i mitt blogginlägg skrev "om en barnbild vinner igen slutar jag att tävla". Nu sitter jag här och har just vunnit själv med en bild där ett barn figurera som en viktig del av bilden. Jag leder tävlingen" Ögonblick" och det återstår en omgång. Fråga är nu: Ska jag vara principfast eller ska jag lämna in ett bidrag?

Från det ena till det andra kom jag på femte plats i deltävlingen " Natur".

Ett fototips som inte går av för hackor.

Inför Hammarbys första hemmamatch för säsongen samlas supportrarna vid Medborgarplatsen för gemensam marsch längs Götgatan till fotbollsarenan. I år antar jag att den nya arenan vid Globen står klar för Hammarbys första hemmamatch. Bilderna är från 2012. Bilderna är tagna med min Canon G11 där den vridbara skärmen visade sig var ovärderlig. 

Och nu något helt annorlunda - Förfall gillar vi att fotografera!

Här är två förfallbilder på torp. Jag håller på att lära mig min nya programvara.