Vad kan Henri Cartie-Bresson lära mig om gatufotografi?

Jag läste precis Erik Kims analys av Henri Cartie-Bressons bilder och de tio lärdomar han kommit fram till. Några av lärdomarna har en släng av fotonostalgi. Rekommandationen är att hålla sig till ett objektiv samt dölja att man håller på att fotografera. Utöver detta ska bilden vara klappad och klar så att inga beskärningar behöver göras. För min del anser jag mig inte otrogen gatufotografin genom att använda autufokus, tele och bekära efteråt. Att påstå att beskärning av en bild skulle sätta upp hinder för den fotografiska visonen får nog betraktas som lite ovövertänkt.

Emellertid har jag dristat mig till att plocka ut några av mina gatubilder baserat på Geometri, Ha tålamod, Res, Bilder på barn och Se världen som en målare! Kan någon se på mina bilder vad jag har haft för utrustning?

Gatufoto är nog min grej om jag får säga det själv!

Nu har Björn gått ur idet och börjat sina vandringar på stan. Canon G11 är den ständige följeslagaren och den vridbara skärmen en “välsignelse”. Om man ska kunna ta några bilder gäller det att vara beredd. Jag ställer faktiskt kameran på P för att slippa “fibbla” med inställningarna om något motiv snabbt dyker upp.

Det som jag är lite bekymrad över är att jag har börjat censurera mig själv. Jag har några bilder som jag nyligen tagit och är till sin karaktär helt oskyldiga . En bild, exempelvis, visar ett par, som innerligt kysser varandra under de blommande träden i Kungsträdgården och jag resonerar som så att de antagligen inte vill se sig publicerade i bild i detta mycket privata ögonblick även om det var inför öppen ridå.

Emellertid är det ett stort nöje att vandra omkring på stan och fånga stadens olika ansikten.

Nedan några bilder tagna de senaste dagarna!

Strömstaren - en märklig fågel

Jag var för några veckor sedan hos min far i västra Värmland intill den norska gränsen 3 mil söder om Charlottenberg. Min far bor vid sjön Björkelången, som söder ut förbinds med en annan sjö via en större å. I Denna å upptäckte jag strömstaren, som jag under ganska dåliga ljusförhållanden och på fri hade fotograferade med min Canon 7D och 100-400 mm tele.

När man har stått och betraktat fågeln ett tag så upptäcker man en del saker. Bl.a. att den söker föda uppströms under vattnet och att den ibland använder stjärten som en broms mot vattenytan och plumsar i vattnet straxs innan den nåt en iskant för att sedan hoppa upp på iskanten.

Disfarmer - ett löjes skimmer över kultureliten och några odödliga bilder av Björn Björnson

Om ni inte har sett tv-programmet om Disfarmer så gör det. Det är nämligen en film om hur kultureliten bokstavligen gör sand till guld. Jag ska inte redogöra för alla delar filmen men när Du ser den ge noga akt på hur byborna uppfattar och beskriver Disfarmer och hur kultureliten övertolkar för att nå sina egna syften, nämligen att få det att klirra i kassan. Det hela når sin höjdpunkt då kultureliten/galleristen försöker förstå varför det i bilderna med ljus bakgrund finns svarta vertikala och ibland horisontella streck så att det ibland ”växer svarta streck” ur huvudet på de som porträtterats. Den enkla förklaringen är att Disfarmer har tejpat ihop vita bakgrundsskivor och att de som fotograferas och fotografen fullständigt skiter i att tejpstrecken syns på bilden. Galleristen i New York säger att det är genialiskt. (Det ni domare i Foto och Kamera&bild. Det är något att tänka på nästa gång ni ser något ”växa ur huvudet på folk”) . En annat genialiskt drag av fotografen säger ”kultureliten” är att han inte ha någon rekvisita. Rekvisita var vanligt på den tiden. Den enkla förklaringen var att Disfarmer hade knappa resurser medan kulturelitens tolkningen är att Disfarmer ville att människorna skulle framträda i sin ”nakenhet”. Det finns fler sådana här exempel i filmen så se den och begrunda.

Vad är det då som gör bilderna bra?

Hur mycket bidrar historien bakom? Att bilderna är tagna för 80-90 år sedan? Att bilderna är unika på så vis att de är ett tidsdokument och inte kan återskapas? Att kultureliten säger att bilderna är bra så att man kan exploatera dem?

Nedan några odödlig bilder av Björn Björnson (se bilderna i det stora formatet. Ni vet - jus törre bild desto större konst!)

Här bodde Salomon och Sabine som deporterades 1940 till Piaski där de mördades 5:e juni 1941

Jag var i Stralsund på semester några dagar i augusti och jag kan inte riktigt i mina tankar släppa några oansenliga metallplattor nedsänkta i trottoaren utanför en port. Just vid denna port där jag stod hade nazisterna någon dag under 1940 hämtat Salomon och Sabine och deporterat dem till Piaski där nazisterna etablerat ett getto.

Just den 5 juni 1941 avlivades de av nazisterna i Piaski.

Försök att föreställa Dig den brutalitet, som Salomon och Sabine utsatts för och den hjälplöshet och den fruktan som lägrat sig i deras kroppar och själar.