Vad kan Henri Cartie-Bresson lära mig om gatufotografi?
Jag läste precis Erik Kims analys av Henri Cartie-Bressons bilder och de tio lärdomar han kommit fram till. Några av lärdomarna har en släng av fotonostalgi. Rekommandationen är att hålla sig till ett objektiv samt dölja att man håller på att fotografera. Utöver detta ska bilden vara klappad och klar så att inga beskärningar behöver göras. För min del anser jag mig inte otrogen gatufotografin genom att använda autufokus, tele och bekära efteråt. Att påstå att beskärning av en bild skulle sätta upp hinder för den fotografiska visonen får nog betraktas som lite ovövertänkt.
Emellertid har jag dristat mig till att plocka ut några av mina gatubilder baserat på Geometri, Ha tålamod, Res, Bilder på barn och Se världen som en målare! Kan någon se på mina bilder vad jag har haft för utrustning?
Jag tolkar det inte som du. Jag tolkar det som att man inte ska slarva med kompositionen. Att ha ambitionen att komponera klart i sökaren. Är man slarvig med kompositionen tränar man inte upp sin förmåga att se naturliga kompositioner.
Och man måste vara aktiv. Det går att se fd pressfotografer som inte alls gör lika stringenta kompositioner längre, antagligen en kombination av lättja (lägre grad av koncentration) och att de inte fotograferar lika mycket längre.
Nu ska jag berätta en hemlighet. Samtliga bilder ovan är beskurna mer eller mindre. Bild ett och fyra är beskurna och kompositionen var i princip klar i sökaren. Bild ett har jag beskurit för att accentuera geomtrin och bild fyra för att motivet mer ska fylla ut bilden. I båda bilderna är tele använt på min Canon G11. Beträffande de två mittersta bilderna så är de tagna från en resa i Egypten då vi åkte genom sopstaden i Kairo. Vi fick inte gå ur bilen så bilderna är tagna genom bilfönstret under bilens framfart. Således noll tid att ägna mycket tid åt komposition. Vid denna tidpunkt hade jag en G9 och ställde in den på serietagning och AF.
Jag har upptäckt att det är svårare att komponera bilder i färg än i s/v då det kan finnas färger som drar till sig uppmärksamheten och mer eller mindre havererar bilden.
Jag tycker att man ska använda sig av de möjligheter som digitaltekniken ger för att föra gatufotograferingen framåt!
Om man tittar i fotoböckerna från stf och dom internationella motsvarigheterna som pumpades ut i otal förr så inser man ganska snabbt att med lite sämre teknik och en tid när alla klädde sig mer fotogeniskt så var det hyfsat svårt att misslyckas med att ta bra gatubilder...
Gillar första och sista bilden :)
Utifrån det så tolkar vi och beskriver vår verklighet till andra.
Någon vill tex vara i själva händelsen och fotografera,
andra vill se händelsen på litet håll och fotografera därifrån...
Se'n får man se vilken presentation som faller flest betraktare i smaken... :)
/B
Första bilden har en snygg geometri och komp, andra bilden får mig att fundera över om hon stöter bort honom, eller bjuder in honom med sin hand. Tredje bilden får mig att undra över historien kring, men den som fångar mitt intresse allra mest är den fjärde bilden, av flickan... Vad gör hon och varför? Var är det någonstans? Svärtan får smutsen att framträda mer och bilden griper tag i mig. Femte bilden är en skön avslutning... Just nu önskar jag att det var din fjärde bild jag kunde analysera i kursen om Visuell kommunikation, men jag får återgå till 'The Photobook' istället.
Inlägget blev längre än tänkt och helt utan tankar kring din rubrik...
/Anna