Gatufoto är nog min grej om jag får säga det själv!
Nu har Björn gått ur idet och börjat sina vandringar på stan. Canon G11 är den ständige följeslagaren och den vridbara skärmen en “välsignelse”. Om man ska kunna ta några bilder gäller det att vara beredd. Jag ställer faktiskt kameran på P för att slippa “fibbla” med inställningarna om något motiv snabbt dyker upp.
Det som jag är lite bekymrad över är att jag har börjat censurera mig själv. Jag har några bilder som jag nyligen tagit och är till sin karaktär helt oskyldiga . En bild, exempelvis, visar ett par, som innerligt kysser varandra under de blommande träden i Kungsträdgården och jag resonerar som så att de antagligen inte vill se sig publicerade i bild i detta mycket privata ögonblick även om det var inför öppen ridå. Emellertid är det ett stort nöje att vandra omkring på stan och fånga stadens olika ansikten. Nedan några bilder tagna de senaste dagarna!
Jag önskar att min nya Samsung hade vinklingsbar skärm också, men det fick jag kompromissa bort. Den har ju så mycket annat. Den funkar för gatufoto också, om än inte lika bra. Jag har faktiskt lyckats bra med flera höftskott. Men jag kan inte skryta med att vara bra på gatufoto. Jag sa till min yngsta dotter en gång: "Det är så svårt att fotografera människor. Jag tycker att jag tränger mig på!"
Hennes svar: "Det är klart att du känner det så. Du tränger dig ju på!" Tack för det, frk sanningssägare! :-)
För min del är dock G11:an för långsam från tryck till taget kort för att jag ska vara nöjd med den som gatufotokamera. /Matti
Ja, gatufoto är absolut din kopp av te!
/tim
Jag ger dessutom min tillåtelse till att du får säga "gatufoto är nog min grej".
Ha det bra
/Kurt