57 | Ske folkets vilja

Flytten över torget lockade stor publik.

På bästa läge börjar nu det nybyggda kongresscentret med tillhörande hotelldel bli klart. För några veckor sedan uppfördes regnskydden från den gamla perrongen som stod på kongresscentrets plats fram till 2016 då hela byggnaden Ångfärjestationen flyttades rakt över torget. Dessa regnskydd ska åter skydda resenärer men denna gång kanske de ska tjäna personer som önskar åka taxi. 

De återanvända perongskydden ska anknyta till platsens historia, de stod inte exakt på denna plats men nästan.

För Ångfärjestationen blev flytten ett lyft, de fick i ett slag tillgång en kajkant och mot den har det anlagts ett stort trädäck som grund för en uteservering. Planerna från kommunens sida var att riva byggnaden vilket stötte på patrull hos när det blev känt hos invånarna. Därefter diskuterades en flytt av byggnaden men det slutade med att byggnaden fick en ny placering 50 m söderut. Detta var 2016. Vetgiriga kan läsa vidare här.

 Bilden är tagen bakom ett staket, har kanske mindre betydelse.

För de ekonomiskt intresserade och de som betalar skatt i staden, flytten kostade 28 miljoner.

Själva kongresscentret har också stött på patrull flera gånger, det har varit för högt, inte passat in eller så har det varit något annat. Så den byggnaden har ritats om flera gånger.

Rubriken är kanske lite missvisande, hade folket fått bestämma hade det antagligen inte byggts någonting. Nuförtiden överklagas alla beslut till högsta instans vilket innebär att allting tar väldigt lång tid att genomföra, tur i vissa fall kan man konstatera. Men rubriken avser att The Tivoli, rockklubben som var belägen i den gamla Ångfärjestationen, den fick vara kvar på ungefär samma plats.

 Inget för finsmakare, en bild i blagande sol, den flyttade byggnaden längst till höger. Det tredje bruna huset från vänster rymmer lägenheter som Erik Bancks stiftelse äger, det tar vi en annan gång. Första delen av två om Bancks kan man läsa här. Andra delen är inte påbörjad än. Mellan kongressbyggnaden och Sjöfartsmonumentet ser man Bernadottetrappan, där Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan, landsteg den 20 oktober 1810.

---

56 | Raka rör

Jag blev lite inspirerad av bilderna från Malmö Raceway. Intresset för min del startade i tidig ålder. Tidningen Colorod med en artikelförfattare som hette Sture Torngren läste jag gärna. Sture beskrev bland annat vedermödorna med att bygga en CA - en competion altered, som det heter på fikonspråk, detta var kanske 1977. Till ramen behövde han rör, tog bussen in och tog bussen hem, denna vända med rör. Vad jag minns var skapelsen inte någon värstingraket men den hastade iväg de 402 metrarna på låga 10:or. De bästa på den tiden körde på låga 8:or. Jag hittade en bild som intresserade kan klicka upp här.

Sture startade efter några år även tidningen Wheels som finns än idag. Han drev ett projekt som fick stort genomslag för de som önskade bygga sina egna bilar. På den tiden var lagstiftningen sådan att för att få en bil godkänd så var man tvungen att krocktesta den, alltså förstöra den. Så det gick alltså inte att bygga sin egen bil i Sverige på den tiden. Sture och antagligen några andra uppvaktade myndigheterna under en lång tid och lyckades få till en ändring. Det innebar att besiktningsmän inspekterade bilbyggena löpande och på så vis kunde de godkännas utan förstörande krockprov. Bilden på bilen är ett exempel på detta. Knappast någon originalare, men tilltalar många, hm ja i alla fall mig. Nej, nej det är inte min bil, jag kör ju elbil.

---

55 | Minnena är kvar

Det gick inte så bra för min svärmor 91 år gammal, hon avled den 11 januari i sviterna av Covid19. Jag har visserligen läst om äldre personer än så som har överlevt denna virussjukdom men så var inte fallet med Barbro. Hon vårdades på sjukhem och var den första patienten på den avdelningen som fick denna smitta, den fick hon på julafton. Vi, hennes närmast anhöriga, var hos henne dygnet runt den sista veckan, iförda likadan skyddsutrustning som personalen, förkläde, munskydd, visir och handskar.

En tråkig sorti som inte någon önskade. Men det finns ju de som inte får/fått vara hos sina anhöriga när de har vårdats och därefter gått bort. Det finns även den aspekten att betydligt yngre med en stor del kvar av livet har drabbats av viruset, en del med dödlig utgång.

Det som jag tycker är ruggigt är att man oavsett ålder kan man drabbas på så olika sätt. Man kan få en liten eller stor dos av infektionen med olika effekter, resultatet och hur ens kropp klarar det vet man inte förrän efteråt, och då har man haft tur. Och man vet inte vem som smittar. Man kan fundera vidare på hur mångas liv som har förändrats och hur vi hanterar det. Nja, det kanske får räcka nu med det som de flesta kanske redan har funderat på.

Något helt annat så här i slutet. Jag är släktforskare, till och från, mest från. Denna hobby tar tid och lite pengar i anspråk. Jag insåg ganska snart att det intressanta i detta är att fånga historierna om människorna man placerar in i rutor och träd. Så 2011, något år innan Barbros man gick bort, spelade jag in dem med min kamera placerat på ett stativ när de berättade sin historia. Nu knappt tio år senare har jag börjat sätta samman materialet. Fyra av nio filmer är klara och anhöriga kan ta del av det och lite annan information som jag delar med mig av, foto, anträd osv.

Foto är så klart kul men video är något annat. Här ser man en frisk person som man inte har sett på tio år som berättar sin historia och det kan alla som är intresserade nu ta del av. Utseende, miner, gester, röster och uttryck. Ovärderligt är en kommentar som har fällts av mer än en. Det kanske kan inspirera någon att ta tag i historierna som bör bevaras.

Bilden. Ja, den är så klart tagen i Jordbodalen, ni borde väl vara trötta på detta ställe snart.

54 | Blomstrande affär?

Ja, hur själva verksamheten går har jag inte en aning om, men nog är det uppseendeväckande, även om äktheten lyser med sin frånvaro.

Noterar även en snygg lösning med dörrarrangemanget.

---

Men grannen utan blomster som dragplåster har packat igen, om det var på grund av Coronan, en familjefirma utan någon som ville ta över eller något annat vet jag inte.

---

Portar är alltid kul. Fotar denna genom ett fönster men det gör inget.

Förundras över vilken möda de har lagt ner på denna entré. Men läser i bevarandeprogrammet och förstår var pengarna kommer ifrån. "Byggnadsår 1907-08..Det i granit inhuggna "PC AB" står för "Perssons & Cronzells AB" som i källaren hade sitt vin- och spritlager. Konsul Persson hade kontor i byggnaden för flera av sina verksamheter. Baksidan är påkostad och murad i gult och brunt förbländertegel. Byggnaden är troligen en av de första byggnader som genomgående uppfördes med betongbjälklag."

---

53 | Saknad: Atmosfären - och en bil

En intressant tur till fotomässan i Köln 2018 ledde oss så småningom till denna jazziga pub med livemusik. En hel del blåsinstrument dekorerade lokalen. Det känns som längesedan nu...

Förutom mässupplevelsen blev vår felparkerade bil bortforslad och skadad vid transporten till industriområdet. Hm, bilbärgarna pratade bara tyska och det gjorde inte vi. Enligt deras uppfattning hade de inte gjort något. Efter ett antal telefonsamtal betalade vi böterna och fick ut bilen. Spännande, onödigt spännande.

En bild på katedralen är ju ett måste när man ändå är på plats så här kommer den. Ja bilden är lite låg och bred, jag vet. Och inte ett moln på himmeln.

000