6 | Favoritplats
Vi lyckades över förväntan igår. Min svärmor är på ett vårdhem och av förklarliga skäl har vi inte kunnat träffa henne på ett tag. Den senaste tiden har det enbart blivit dagliga telefonsamtal till henne.
Men igår köpte vi blommor och en kasse med varor som vi vet hon tycker om, körde dit, ringde på vårdpersonalen och frågade om de kunde komma ut och hämta det vi ville överlämna. Jodå, inga problem. Med sig ut hade de min svärmor som efter åtta veckor åter fick se sin dotter, inte bara höra hennes röst.
Där står de båda på vars sin sida om den tillfälligt öppnade entrédörren som är av skjutdörrstyp, på kanske 6 meters avstånd och pratar, och gråter. Det var väldigt rörande för båda att äntligen kunna ses igen.
***
Mer Ålabodarna - Gamla skolan anno 1886 står det på grinden. Två familjer som båda har bästa läget i detta välbevarade snygga hus. Kanske en och annan vindpust som sveper förbi under vintern men det tror jag man överser med. Kanske det med detta läge går åt mer fönsterputs än normalt när jag nu försöker se nackdelarna med att bo här. Nej nu hittar jag inte fler nackdelar ha ha.
***
Detta har säkerligen varit någons favoritplats. Ett av väder och vind nött möblemang med gjutjärnsstomme som inte har använts på ett tag vittnar om det.
Men vad hände? Har personen som haft det som favoritställe flyttat eller avlidit och varför har inte de nya bosättarna inte hittat poängen med att sitta här?
Långt bort i horisonten syns vattentornet i Landskrona.
***
Översta bilden? Ja den ja. Precis när jag skulle börja vattna börjar det regna, men i stället för att leka Pippi Långstrump som vattnade oavsett väder så tog jag fram kameran och fotade trädäcket istället.
***
Nä varken de äldre äldre (ett nytt ord vi har lärt oss) och anhöriga har inte så lätt i dessa tider. Min mor hamnade precis på sjukhus (inte Corona) men några besök blir det ju inte ändå.
Intressant bild på terassen
Igår var det ett nytt utebesök hos svärmor, inte för mig då men för min fru. Då hade man utomhus satt upp ett bord med bänkar på båda sidor om bordet och en plexiglasskiva som delade bordet. Antagligen gick skivan inte riktigt ända ner till bordet. Men då kunde de åter träffas, ut, med distans och dessutom med skydd emellan. Bra fixat.