43 | Uppdaterad - Utdaterad
Jag gillar bilar och jag provkörde precis en relativt ny modell av ett tyskt bilmärke. Förutom själva körupplevelsen så är det första intrycket när man kommer in i denna bil det som ger ett bestående avtryck. I detta fall var det instrumenten. Just modeller från detta märke tycker jag inte har gjort sig kända för att anamma det allra senaste, det har enligt min uppfattning, ofta gjorts av Volvo.
Men denna gång blev det annorlunda. Man kan säga att det finns information så det räcker och blir över på denna instrumentpanel som man finner bakom ratten. I mitten visas hela tiden kartan som uppdateras fortlöpande. Lyfter man blicken så man ser var man kör, dvs rakt fram genom vindrutan, visas på vindrutan vilken hastighet man färdas i och max tillåten hastighet i form av en skylt . Kör man för fort blinkar skylten för max tillåten hastighet.
När jag var yngre var Saab 900 ett populärt val i Sverige. De har fortfarande en trogen skara av ägare som gillar sina bilar skarpt. Saabarna hade lite egna lösningar på en del saker och en sak var bland annat man hade tändningslåset mellan framsätena, bakom växelspaken, de var de tämligen ensamma om. Men se där, bilen som jag beskriver ovan har just tändningslåset där, eller lås och lås, det är en knapp.
Telefonen jag tog bilden med är mer avancerad än jag visste. Jag upptäckte att den kan ta bilder i RAW-format eftersom Lightroom CC kan exportera till både jpg, dng och tif. Jag får nog kika på hur den använder utrymmet för om jag i exportfunktionen ställde in långsidan till 2880 px och tif så blev filen 25 Mb stor.
Det glimtade till i ett blogginlägg (Mikael Good - Måla med ljus) om att kameran bara var redskapet för att få till bilden, kanske en del tycker det, framför allt de som är proffs, men för andra kan kameran och fixet med bilderna vara mer än så, det är ett intresse i sig. Det vittnar många inlägg om här på fotosidan.
Om man kan använda en bil, även det ett redskap men för transport, till något annat efter uppnådd livslängd så är väl det toppen.
Det får mig att undra vad jag kan ha min nyss icke funktionsdugliga RX100M3 till i framtiden. Dyr, liten, snygg men sällan använd och nu bortom all räddning, det får bli en elektronisk sopa om inte någon med mekartalanger behöver en sådan som reservdelskamera.
---
Det var en imponerade instrumentbräda, som innehåller allt som man också har i mittendisplayen, kanske lite plottrigt men är man van vid dataspel mm som den nya generationen så kanske man känner sig som hemma. Men blomsterbilen var fin :)
Oj, att det kunde vara ett sånt pyssel har jag inte hört tidigare, men det är väl knappast något som du saknar eller? Att meka med bilar, framför allt nyare kräver tekniker som är specialister på sitt område nuförtiden, men å andra sidan håller väl grejorna bättre är min uppfattning, och då undantar jag den omnämnda RX100M3.
Jag har kollegor som har haft strulande Saabar men de har inte hängt läpp för det, så visst är det något speciellt både med Saab och dess ägare, de verkar ha ett kärleksförhållande som jag inte ser hos andra bilägare. Men det som strulade mest för dem var nog det elektriska, ett svårt område.
Displayen ja, det är nog att man är ovan, efter ett tag så är man van och då undrar man vad problemet är.
Tack för din kommentar.
På (väldigt) sent 60-tal och tidigt 70-tal så arbetade jag på en bensinstation, på sommarloven. Vi hade avtal med SAABs försäljningsställe, på orten, att tvätta av det leveransskydd bilarna impregnerats med, för de bilar som avsågs levereras till USA och där köparna valt att hämta bilarna i Sverige i stället.
Det var nämligen så att om SAAB exporterade/importerade bilen till USA så tvingades de betala importtull för ny-bil i USA.
Om bilen i stället importerades som begagnad bil så blev tullavgiften lägre. Den besparingen i tullavgift använde SAAB till att bjuda hit bilköparna till Sverige och låta dem köra på bilsemester (på egen bekostnad) genom Europa ner till Spanien. Där transporterades bilen sedan över till USA på SAABs bekostnad.
Vi kunde få 10 bilar levererade till macken per dag, dessa tvättades och kördes därefter till SAABs försäljningsställe för slututrustning. Vi hade alltid bråttom att köra dit bilarna, chefen förmanade oss att inte överskrida hastigheten (50 km). Vad en del av killarna inte tänkte på var att hastighetsmätaren var graderad i miles så "50" på mätaren betydde 80 km/h vid fartkontrollen vilket en kollega (också fattig student) fick erfara. Lyckligtvis hade min engelsklärare lärt oss att 30 miles är 50 km.
Vilken otrolig historia, kul att du ville dela den, tack för det.
Ja finns det regler så kan de kringgås, men ändå, det gäller export
och ganska mycket pyssel och fix.