111 |
Egentligen är det Peter Dahléns förtjänst att tisdagens utflykt blev av. Han visade i ett blogginlägg bilder på storkar, dessa i Sverige så sällsynta fåglar som han till och med hade fotat med mobiltelefonen på ett hus de körde förbi. De hade väl laddat upp med sina 500 mm objektiv och lite förlängare på det på kamerorna så det blev väl för nära kan man tänka.
Jag fick idén dagen innan, det var dels den enda dagen jag kunde, men det var även den enda dagen i närtid som det skulle kunna vara uppehåll och kanske en även gnutta sol. Så jag ringde en kompis på morgonen och frågade om han ville hänga på, jajamän så efter jobb direkt rullade vi mot Vombsjön.
Väl där visste vi inte var vi skulle men en skylt Naturreservat verkade ändå lovande. På den vägen stötte vi på en och annan bil som bara stod still, vad kunde där vara att se? Jo hur många fåglar som helst visade sig men vi var ju på jakt efter en specifik art.
Men där långt långt borta stod minsann en stork i det grunda vattnet. Den rörde sig, den levde alltså, och gick så klart ännu längre bort. Den blev förevigad men det är nog bara en inre familjekrets som kan uppskatta den bilden, förutom mig själv då alltså.
Nåväl, nu var målet nått och nu var det i stort sett fritt fram för att fika när som helst. På vägen ut så såg vi vita hägrar, tranor och gråhäger. Men nu var målet Hemmestorps Mölla, ett storkhägn som bland annat Naturskyddsföreningen är med och stöttar. Stöttar gör även andra tex volontärer och frivilliga bidragsgivare måste man kanske tillägga för rättvisans skull.
---
Det var inga problem att hitta dit, storkar fanns det överallt, men hur ska man nu bete sig. Vi valde försiktighetsprincipen och ställde bilen en bit bort och gick minsann flera hundra meter mot gården. Det var kallt som bara den och vi frös direkt båda två. Några foton blev det och sen var vi båda ganska nöjda. In i den varma bilen, där väntade en god fika.
Det var kanske en slump, men när vi redan hade tagit bilder på sittande/stående fåglar i bo, och hade kommit in i bilen, vi hade för övrigt fullt sjå att inte kladda ner bilen och oss själva, då flög en stork över oss med byggnadsmaterial, dvs gräs, i näbben. Den bilden hade varit hur cool som helst. Men å andra sidan hade man nog behöva ligga ner på marken med ett kanske lite vidare objektiv så visst, det var teoretiskt möjligt men så alerta och duktiga är vi inte. Bara att hitta ett bra ställe att lägga sig ner på hade tagit sin tid. Men prioriterar man fika så är det smällar man får ta.
Lärdom: det är inte så långt bort, det är stora fåglar som flyger lite stabbigt och de är intressanta.
Ja vi ska ha ätit innan vi far dit nästa gång.
Kanske tar vi med en groda och ser om de vill äta ur handen, ha ha.
---
Hälsningar Lena
Men onekligen ett toppenställe om man gillar att plåta fåglar. Landskapet runt omkring är också speciellt med sina öppna ytor som verkar vara betesmarker i många fall. Ja, det blir fler turer dit, helt klart.