108 |
Jag är nog inte ensam i min sinnesstämmning som är låg och som har sin orsak i ett invasionskrig på nära håll. Det finns de av oss som har upplevt krig, jag har inte gjort det men jag förstår att det sätter djupa spår livet ut, ja för de som överlever vill säga.
När jag var liten kom jag ihåg att det man som barn fasade mest var när ens föräldrar pratade om krig. De hade ett nära minne av Kuba-krisen 1962. Det hände att man fick den osminkade sanningen att det då var nära ett nytt världskrig.
Då kan man komma ihåg att på den tiden fanns det inte alls så många kanaler att få information så jag skulle tro att man vara ganska överens om bilden som förmedlades.
Att vi nu år 2022 och framåt ska rusta upp för att kunna möta en fiende med vapen förstår jag och instämmer i, men det är ju helt uppåt väggarna att vi ska behöva lägga våra pengar på det.
Men det finns de som är i en sämre sits, de har blivit födda i ett land vars granne helt sonika invaderar skövlar och lemlästar, inte bara materiella ting utan även familjer. Dagens dystra bild får symbolisera det abrupt stympade livet, utfört av någon annan.
---