106 |

Hade jag använt mig av rubriken i mina blogginlägg hade det nog blivit: Slutligen, eller kanske Till slut.
Jag går inte särskilt ofta på kyrkogårdar, men det händer. Det som fascinerar mig mest är titelsjukan man hade förr, förutom att störst gravsten vinner. Kvinnorna spelar en mindre framträdande roll på gravstenarna kan man säga, vilket känns konstigt.

På de senaste seklet, har detta förändrats, de stenar som reses idag är inte särskilt stora och många av de som kremeras väljer att sprida sin aska i minneslunden, med eller utan namnplakett.  Det finns dock andra trossamfund i Sverige än Svenska kyrkan och där kan gravvårdarna se lite annorlunda ut än vad vi är vana vid.

Här är en utrymmeseffektiv variant som jag bara har sett här. Gravarna och gravstenarna brukar ta större plats.

 ---

En gång när jag var på Raus kyrkogård, som man går igenom för att komma till Råådalen, blev jag så inspirerad och intresserad av två gravstenar att det blev ett helt blogginlägg. Det blogginlägget hade en rubrik och det var Eftermäle.

---

Eftersom jag denna dag hade försett kameran med något längre objektiv så tänkte jag att då kommer jag säkert att se något intressant värt att fotografera. Men det verkar inte fungera så att det räcker med en tanke visade det sig. Inga djur, inga intressanta växter. Jo, ett fällt träd tyckte jag var lite kul och det passade bra in i temat, så här kommer den bilden.

Sista vilan för ett av många träd som gallras bort vid denna tiden.

 ---

Tillbaka till förr i världen, då byggdes det mausoleum, små eller stora byggnader över graven, där man kan gå in och ostört skänka den avlidne sina tankar. Det finns några stycken runt om i Helsingborg.

Familjen Bancks mausoleum, Donationskyrkogården.

---

Men det finns även de som ligger i massgravar. 133 personer ligger begravda på denna plats. Stadslexikonet informerar om att befolkningen i början på seklet var 700 personer och vid seklet slut 1700 invånare. Stenen anlades 1994. 

Här blir det lite knepigt, antagligen ligger inte stenen vinkelrätt mot statyn som skymtar lite längre bort.

---

Till sist, eller slutligen då, kommer här en bild på Cermonihallen vid Pålsjö, där borgerliga begravningar och ceremonier för andra trosinriktningar än kristna hålls. Här kan man sitta på bänken och fundera. Om inte annat så kan man fundera på varför stupröret på byggnaden är snett monterat, ska det vara så eller har det bara blivit så?

---

2022-02-14 12:10   gunte

Jag/vi har lite av samma dragning till begravningplatser när vi är ute och flänger. Gillar att gå omkring och
fundera på alla livsöden, begrunda märkliga texter och historiska minnesmärken..
Det råder en viss stämning på såna platser.
HaD/Gunte..

Besvara

2022-02-15 13:58   Lionmats

Tack för din kommentar Gunte.
Ja, det är nästan lite högtidligt och man känner en respekt för de som ligger där och deras livsgärningar som man ibland kan förnimma genom deras gravstenar.

Besvara