Fjällbäckens brus

Rinnande vatten har en nästan magisk effekt på mig. Det porlande ljudet hypnotiserar mig, det har det alltid gjort. Fjällbäckens vatten är kallt och friskt. Jag är säkert inte ensam om att njuta av att dricka fjällvatten ur en kupad hand.

Dovrefjell i Norge är inget undantag. Solen håller på att försvinna bakom en bergstopp och jag sliter med att hitta ett utsnitt som fångar landskapets storslagenhet. Det krävs djup, detaljer och färg.

Dovrefjell, Norge

"Björnen Herko och Vargflicka"

"Naturens källa", 22 juni 2010 kl 23:45

Igår kväll fastnade jag av en slump framför Bosse Kristianssons film "Björnen Herko och Vargflicka". För den som är nyfiken på björnar, vargar och järvar vid finsk-ryska gränsen hos Lassis Rautiainen, rekommenderas filmen varmt. Jag har varit hos Lassis vid ett flertal tillfällen och haft många minnesvärda möten. Det var vid sjön som jag fångade bilden med den drickande björnen, "Naturens källa". En bild som vann tredje pris i naturklassen i Årets Bild 2011. Jag hade också turen att få se Vargflicka, och även få några bilder på henne på lite avstånd.

"Vargflicka", 23 juni 2010 kl  02:21

Lassis gömslen är enkla men välskötta och genomtänkta för fotografer. Det är en upplevelse utöver det vanliga att se och framför allt höra björnar på nära håll. Ljudet i filmen var som att sitta i gömslet igen; korparnas olika komplexa läten, björnarna som låter som kor i målbrottet och klafsandet över myren. De ljuden gav känslan av att sitta där och speja ut över landskapet, i hopp om att få uppleva något spännande.

Filmen visas i svt2 fredag 8/6 kl 15:40, men även vid senare tillfällen. Jag såg den torsdag kväll och njöt av naturkänslan. Den går naturligtvis inte att jämföra med BBC:s påkostade produktioner, men var sevärd och rekommenderas varmt ändå.

Kom närmare!

Förr eller senare brukar fågelfotografer kasta lystna blickar efter konvertrar. "Ropen skalla, mer brännvidd åt alla"! För egen del inköptes den första när gjort mina första trevande försök och hade insett att 70-200 inte räckte långt. Till och med stora fåglar som hägrar blev enbart en liten del i bildytan. En prick helt enkelt. Ofta suddig.

Traditionellt tror jag de flesta använder konvertrar för att öka brännvidden, att helt enkelt komma närmare. Som exempel gör en konverter TC 1,4 att ett 300mm objektiv raskt förvandlas till ett 420mm dito. Visserligen tappar man ett steg i ljusstyrka, men dagens kameror är duktiga på allt högre iso.

Ganska snart hade jag investerat i Canons välrenommerade fasta objektiv, EF 400/5,6. Det var härligt att pröva det och tämligen omgående åkte en 1,4-konverter på. Under de senaste åren har jag experimenterat ganska friskt med långa teleobjektiv, främst 500mm och konvertrar. Canons TC 2,0 version 2 tillåter att man kopplar ihop två stycken konvertrar. Det är väldigt intressant att använda 500mm plus TC 1,4 plus TC 2,0, med en total brännvidd på 1400mm. Visserligen med största bländare 11, men ändå. "Då kan du väl se Gubben i månens näshår?", frågade en kompis. Men min fasta övertygelse är att kombinationen gör sig bäst med motiv på nära håll.

"Har han blivit alldeles knäpp?" frågar sig säkert vän av ordning. Nej, det bästa resultatet erhålls på korta avstånd. Tänk dig en fågel på hyggligt avstånd. I sökaren blir fågeln inte mycket mer än en prick. Läge för konverter och lite mer brännvidd, tänker man och skruvar på sin 1,4/1,7/2,0. Vad hände? Fågeln blev en lite större prick. Det blir inga höjdarbilder trots den utökade brännvidden. Felet ligger inte i konvertern, utan i avståndet till motivet. Det blir för mycket luft mellan, vilket påverkar det optiska förhållandet negativt.

Har man lyckats komma "tillräckligt" nära motivet, är konvertrar ett utmärkt sätt att förändra utsnittet direkt i kameran. Alternativet är förstås att beskära i efterhand, men bildkvaliteten blir oftast bättre med konvertrar. Det snävare utsnittet i sökaren gör det svårare, och autofokusen blir lidande, men vem har sagt att det ska vara lätt?

Pröva gärna själv och tveka inte att experimentera. Jag har missat massor av fina bilder på grund av mekande med bland annat konvertrar, men ibland har man tur; jag delade gömsle med Brutus Östling nere hos Bence Mate i Ungern. En ung natthäger stod vid vattenbrynet och spanade efter fisk - länge. Väldigt länge. Naturligtvis ville jag försöka få en bild när den högg, men den stod ju bara och spanade. "Ska den stå så där till julafton, kan jag lika gärna ta några närbilder", tänkte jag. På med dubbla konvertrar och 500mm. Precis när grejerna var klara högg hägern. Det vara bara att gilla läget. Kamerorna smattrade och Brutus fick säkert bättre bilder än jag, men den här blev jag nöjd med:

Nattmacka - ung natthäger med nyfångad fisk
Canon EOS 1D Mark IV, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca sex meters avstånd. Bilden endast något upprätad. (Foto: Arne Bivrin)

Att sitta i gömsle i hopp om att fånga framför allt rovfåglar på bild är väldigt speciellt och ställer höga krav på tålamod och disciplin. Örnblick är inget påhitt, de ser otroligt bra och är vaksamma som bara rovfåglar kan vara. En kungsörn eller havsörn kan sitta i en trädtopp och spana i timmar. Vrida och vända på huvudet och läsa in omgivningen, om och om igen. För en gömslefotograf innebär vaksamheten att det inte går att byta objektiv hur som helst. Man går ut tidigt på morgonen, helst före soluppgången, monterar objektiven ut genom gömsleväggen - och väntar. Många gånger kan du inte röra objektivet, eftersom fåglarna ser det och sticker. Då är dagen förstörd.

När tålamodet belönas och fågeln kommer fram, kan kameran ofta jobba. Att ändra utsnitt går inte om man inte har - konvertrar. Visst kan man jobba med flera objektiv och zoomar, genom flera öppningar, men att kanske dubbla brännvidden utökar motivmöjligheten ordentligt. Det blir svårare, autofokushastigheten sjunker och den minskade ljusstyrkan pressar kameran. Men det är kul! Många dåliga bilder blir det garanterat, men ibland sitter bilden. Och då är det värt allt.

Ett exempel från Conny Lundströms utmärkta fotogömsle i Kalvträsk:

Kungens profil
Canon EOS 1Ds Mark III, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca åtta meters avstånd. Bilden endast beskuren till höger ner till kvadratiskt format. (Foto: Arne Bivrin)

Bilden hade inte blivit densamma utan konvertrar. En beskuren bild ur ett större utsnitt hade inte haft lika många detaljer. Det hade inte varit lika kul heller.

Nikons konvertrar går tyvärr inte att stacka direkt, men kanske med en mellanring emellan? Lek gärna med utrustningen, kom närmare! Kom ihåg Robert Capas ord: "If your pictures aren't good enough, you're not close enough". Närbilder är inte allt, men en utmaning som kan ge riklig belöning.

Med långtele i naturen

Något av det bästa jag vet är att röra mig fritt i naturen, helst med en kamera och ett teleobjektiv. Gärna långt. Inget stativ, det passar ibland, men hämmar rörelsefriheten. För några år sedan investerade jag i ett 500mm som blivit en trogen följeslagare under resor och vandringar. De allra flesta förknippar långa telen med fåglar och skygga djur, men det går utmärkt att skapa naturbilder med det snäva utsnitt objektivet ger. Skarpa detaljbilder eller medvetna suddisar. I brist på fåglar och djur som motiv, är det roligt att leka med det snäva utsnitt som brännvidden ger.

Under en tur i augusti vid sjön som ligger närmast föll ljuset vackert när solen dalade. Himlen stod i brand och naturens krafter visade sina bästa sidor.

Naturkraft

Gömmaren är en källsjö med friskt vatten och hyggligt med fisk. Under en längre stund kunde jag sitta på klipporna och följa en fisk som simmade i ytan runt en sten.
 Vågspel

Här försökte jag också hitta en så ren och avskalad bild som möjligt. Vågornas långsamma rörelser skapade mönster likt ett kalejdoskop.Spegelblank

Solens sista strålar färgade himlen och jag försökte hitta ett sätt att fånga färgerna. Med det snäva utsnittet är det mycket svårt att hitta något genom att rikta objektivet direkt mot himlen. Genom att utnyttja speglingarna i vattenytan av himlen och några vasstrån, tycker jag att färgerna kom till sin rätt.
 Vattenfärger

Det kanske är lite knäppt med landskapsfoto med långa teleobjektiv, men jag tycker det är roligt och en utmaning som förvånansvärt ofta betalar sig. Visst funkar det?

Kungsörn i svartvitt

Nyligen var jag uppe hos Conny Lundström (http://connylundstrom.com) i Kalvträsk utanför Skellefteå. Han erbjuder gömslen för uthyrning, välskötta gömslen med goda förutsättningar för fina bilder. Även om jag trivs allra bäst att vandra i skogen på egen hand, är gömslesittningar något jag inte vill vara utan. Det är ett meditativt sätt att komma nära naturen, en lågmäld och långsam spänning utan garantier. Conny är en mycket duktig fotograf och det är mycket givande att diskutera bildidéer med honom.

Inspirerad av Nick Brandts svartvita Afrikabilder på Fotografiska, vill jag gärna pröva detta på en kungsörnsbild, vad tycker du? Får man göra så här?

Kungsörnshona på nära håll