-23,8 grader i Kalvträsk

”Örn” viskar Conny så högt det går. Kungsörnen sveper in mot gömslet men vänder bort och sätter sig i en hög fura på andra sidan den frusna sjön.

Panorama med utsikten från det ”gamla” gömslet. Bilden är ett montage av många bilder till en ca 280 MP bild. Connys trädgömsle till vänster.

Gömslen har en nästan magisk dragningskraft på mig som inte går ur. Väntan och åter väntan som vänder till en kaskad av händelser på bokstavligen sekunder. Därför skickade jag in bilder till Fotosidans och Wild Natures fototävling om att åka på Örneldorado. Jag hade tur som knep en av de två platserna. Erik Engström har redan skrivit om sin upplevelse, läs den här.

Conny Lundström har fotograferat kungsörn längre än de flesta i världen och har vunnit prestigefyllda priser med sina bilder. Hans gömslen har utvecklats och blivit fler under åren. En vistelse i Kalvträsk är ett minne för livet. Connys lugna och vänliga sätt tillsammans med Catarinas goda och rikliga mat gör att jag redan längtar tillbaka!

Kungsörnar är extremt störningskänsliga och det märks mest på att de inte syns till. Precis som med brunbjörnar upptäcker de människor långt innan vi får syn på dem och drar sig undan. Därför är det viktigt att komma in i och lämna gömslet medan det är mörkt. Det blir upp tidigt med frukost och förberedelse av matsäck till gömslet.

Till gömslet åker vi bil en kort stund genom ett magiskt norrländskt landskap som är själva sinnebilden av vinter.

När bilen stannar inne på en skogsväg, drar vi på oss packningen och vandrar längs skoterspåret några hundra meter. Termometern visade -23,8 när vi lämnade huset, kylan biter friskt i kinderna. Snön knarrar och pannlamporna leder oss rätt till myren med de två gömslen vi ska dela på.

Väl inne i gömslet packar vi upp utrustningen och monterar objektiv och kameror. Här måste jag säga att Nikon hade kommit upp med en arsenal av kamerahus och objektiv i hårda väskor så att det såg ut som en sydamerikansk vapensmuggling :-) 

Jag har Canon sedan länge, men här var det inte utan att jag dreglade lite, ”but I think I got away with it”.

Några testbilder för att kontrollera utrustning och miljön. Connys skoter får agera studioljus.

Ljuset lättar långsamt och småfåglarna är först på plats. Korparna hörs rapportera till varandra att här finns mat.

Domherrar och grönfinkar utgör trevliga färgklickar i vinterlandskapet i väntan på örn

David Elmfeldt från Fotosidan kom upp och fick en fin vistelse med kanonbilder. Här jobbar han och jag i det ”nya” gömslet.

Någon utbrister ”Örn!” och temperaturen i gömslet går upp rejält. Kungsörnen smäller in och de mindre fåglarna flaxar oroligt iväg. Jag använder Canons EOS R och dess helt tysta läge för att kunna ta bilder direkt. Försiktigt för att inte skrämma bort den stora fågeln. 

Örnen har landat

Örnarna verkar vara rätt sugna på mat när det är så kallt, och börjar äta tämligen omgående. Korparna och skatorna går runt omkring och snappar åt sig smulor och småbitar där de kommer åt. Örnarna verkar uppskatta de mindre fåglarna lika mycket som jag gillar myggor på midsommar och gör utfall mot dem då och då. Korparna och skatorna är som en retsticka till lillebror eller –syster och smyger upp bakom örnen och rycker den i stjärtfjädrarna. När örnen tröttnar och gör utfall, kan kompisarna ta sig en större munsbit från maten. Ungefär som vargar kan göra med björnar; bit i stjärten och ta maten när björnen vänder sig om mot vargen bakom sig.

Örnen uppflugen i närmsta tall i väntan på angrepp från en andra örn

Plötsligt flyger örnen upp i en närstående tall och sekunderna efteråt kommer en andra kungsörn och går på frontalangrepp mot den sittande örnen. Snön yr och de båda singlar ner på marken. Det är över på ett par sekunder. David fångar sekvensen perfekt och bilden som visats här på FS tidigare är en riktig kanonbild! Stort grattis! För egen del satt jag med 500 mm och 1,4-konverter på EOS R eftersom jag just filmat och fotograferat med tajtare utsnitt. Det blev en stunds mumlande om ”varför skulle jag prompt ha konvertern på, och varför inte den snabba kameran”, ”mummel-mummel”. Men så är det alltid vid snabba förlopp, ibland går det och ibland inte.

Dagen går och örnarna försvinner. En duvhök kommer på besök en kort stund. Kaminen sprakar skönt i gömslet och käkar ved i en hiskelig fart. Det är varmt i gömslet men det är samtidigt svårt att undvika kallras och kyla på golvet. Conny har varit med förut och det finns sovsäckar att stoppa in benen i. Termometern utanför gömslet visar -15 grader.

Kungsörnen drar iväg och sätter sig någonstans utom synhåll från gömslet.

Kring gömslena svärmar småfåglar och förser sig av frön som Conny lagt ut. En särskilt enveten liten talgoxe har hittat ett ställe intill ett fönster på gömslet där den sätter sig och pickar i sig fröna. Den tysta miljön gör att man hoppar till den första gången och tror att det är en hackspett som flugit in i gömslet.

Talgoxen som kom på återbesök

Dagen lider mot sitt slut och det blir dags att packa ihop efter dagens sittning. Mackorna är slut, termosen tom och jag ser fram emot en skön dusch och mat. Det är skönt att få komma ut ur gömslet och sträcka på benen ordentligt. Den korta promenaden i den blå skymningen är uppfriskande och bedövande vacker.

Dags att lämna gömslet denna gång. Jag hoppas komma tillbaka snart.

Avslutningsvis vill jag tacka alla inblandade för en kanonresa! Fotosidan, Wild Nature fotoresor, Nikon och alla medresenärer som gjorde resan mycket minnesvärd. Staffan är en rutinerad och resvan fotograf som med entusiasm och gott humör guidade oss rätt på alla sätt och vis. Det blev många och spännande diskussioner vid middagsbordet där alla var med och bidrog med upplevelser från runt om i världen. Riktigt kul! Tack till David, Staffan, Erik, Lars-Anders, Lillemor, Oskar och Sven. Och till Conny och Catarina förstås!

Till sist en filmsnutt med två korpar som jag iakttog under hela vistelsen. De höll nästan alltid ihop och verkade stå varandra mycket nära. 

Två korpar som verkade vara ett par