Kom närmare!

Förr eller senare brukar fågelfotografer kasta lystna blickar efter konvertrar. "Ropen skalla, mer brännvidd åt alla"! För egen del inköptes den första när gjort mina första trevande försök och hade insett att 70-200 inte räckte långt. Till och med stora fåglar som hägrar blev enbart en liten del i bildytan. En prick helt enkelt. Ofta suddig.

Traditionellt tror jag de flesta använder konvertrar för att öka brännvidden, att helt enkelt komma närmare. Som exempel gör en konverter TC 1,4 att ett 300mm objektiv raskt förvandlas till ett 420mm dito. Visserligen tappar man ett steg i ljusstyrka, men dagens kameror är duktiga på allt högre iso.

Ganska snart hade jag investerat i Canons välrenommerade fasta objektiv, EF 400/5,6. Det var härligt att pröva det och tämligen omgående åkte en 1,4-konverter på. Under de senaste åren har jag experimenterat ganska friskt med långa teleobjektiv, främst 500mm och konvertrar. Canons TC 2,0 version 2 tillåter att man kopplar ihop två stycken konvertrar. Det är väldigt intressant att använda 500mm plus TC 1,4 plus TC 2,0, med en total brännvidd på 1400mm. Visserligen med största bländare 11, men ändå. "Då kan du väl se Gubben i månens näshår?", frågade en kompis. Men min fasta övertygelse är att kombinationen gör sig bäst med motiv på nära håll.

"Har han blivit alldeles knäpp?" frågar sig säkert vän av ordning. Nej, det bästa resultatet erhålls på korta avstånd. Tänk dig en fågel på hyggligt avstånd. I sökaren blir fågeln inte mycket mer än en prick. Läge för konverter och lite mer brännvidd, tänker man och skruvar på sin 1,4/1,7/2,0. Vad hände? Fågeln blev en lite större prick. Det blir inga höjdarbilder trots den utökade brännvidden. Felet ligger inte i konvertern, utan i avståndet till motivet. Det blir för mycket luft mellan, vilket påverkar det optiska förhållandet negativt.

Har man lyckats komma "tillräckligt" nära motivet, är konvertrar ett utmärkt sätt att förändra utsnittet direkt i kameran. Alternativet är förstås att beskära i efterhand, men bildkvaliteten blir oftast bättre med konvertrar. Det snävare utsnittet i sökaren gör det svårare, och autofokusen blir lidande, men vem har sagt att det ska vara lätt?

Pröva gärna själv och tveka inte att experimentera. Jag har missat massor av fina bilder på grund av mekande med bland annat konvertrar, men ibland har man tur; jag delade gömsle med Brutus Östling nere hos Bence Mate i Ungern. En ung natthäger stod vid vattenbrynet och spanade efter fisk - länge. Väldigt länge. Naturligtvis ville jag försöka få en bild när den högg, men den stod ju bara och spanade. "Ska den stå så där till julafton, kan jag lika gärna ta några närbilder", tänkte jag. På med dubbla konvertrar och 500mm. Precis när grejerna var klara högg hägern. Det vara bara att gilla läget. Kamerorna smattrade och Brutus fick säkert bättre bilder än jag, men den här blev jag nöjd med:

Nattmacka - ung natthäger med nyfångad fisk
Canon EOS 1D Mark IV, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca sex meters avstånd. Bilden endast något upprätad. (Foto: Arne Bivrin)

Att sitta i gömsle i hopp om att fånga framför allt rovfåglar på bild är väldigt speciellt och ställer höga krav på tålamod och disciplin. Örnblick är inget påhitt, de ser otroligt bra och är vaksamma som bara rovfåglar kan vara. En kungsörn eller havsörn kan sitta i en trädtopp och spana i timmar. Vrida och vända på huvudet och läsa in omgivningen, om och om igen. För en gömslefotograf innebär vaksamheten att det inte går att byta objektiv hur som helst. Man går ut tidigt på morgonen, helst före soluppgången, monterar objektiven ut genom gömsleväggen - och väntar. Många gånger kan du inte röra objektivet, eftersom fåglarna ser det och sticker. Då är dagen förstörd.

När tålamodet belönas och fågeln kommer fram, kan kameran ofta jobba. Att ändra utsnitt går inte om man inte har - konvertrar. Visst kan man jobba med flera objektiv och zoomar, genom flera öppningar, men att kanske dubbla brännvidden utökar motivmöjligheten ordentligt. Det blir svårare, autofokushastigheten sjunker och den minskade ljusstyrkan pressar kameran. Men det är kul! Många dåliga bilder blir det garanterat, men ibland sitter bilden. Och då är det värt allt.

Ett exempel från Conny Lundströms utmärkta fotogömsle i Kalvträsk:

Kungens profil
Canon EOS 1Ds Mark III, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca åtta meters avstånd. Bilden endast beskuren till höger ner till kvadratiskt format. (Foto: Arne Bivrin)

Bilden hade inte blivit densamma utan konvertrar. En beskuren bild ur ett större utsnitt hade inte haft lika många detaljer. Det hade inte varit lika kul heller.

Nikons konvertrar går tyvärr inte att stacka direkt, men kanske med en mellanring emellan? Lek gärna med utrustningen, kom närmare! Kom ihåg Robert Capas ord: "If your pictures aren't good enough, you're not close enough". Närbilder är inte allt, men en utmaning som kan ge riklig belöning.