Det tionde året

Nyligen fick jag ett trevligt meddelande från Fotosidan.se där de gratulerade och tackade för mina nu tio år som medlem på Fotosidan.se. Jag visste ju att det var på det viset, men blev ändå glatt överraskad. Tio år går fort, men är samtidigt en lång tid där mycket kan hända. Och det har det gjort.

Går vi tillbaka till 2005, var mitt liv slaget i spillror efter flodvågskatastrofen, där min fru och yngsta dotter försvann. Tack vare min att äldsta dotter klarade sig, fick jag behålla min uppgift som pappa, vilket gav mig det som behövdes för att gå vidare.

Kanske har några av er sett Folke Rydéns dokumentärfilm "Överlevarna - det tionde året", där han följer bland annat min familj under ett år - det tionde året efter tsunamin. Se den gärna, snart (7 april) försvinner den från svtplay. Det är två delar, och nog kan det upplevas som ett tungt ämne, men om du inte sett den tror jag du kan hitta mycket glädje också.

Första delen, "Det gamla och det nya livet": http://www.svtplay.se/video/2579423/overlevarna-det-tionde-aret/overlevarna-det-tionde-aret-avsnitt-1

Andra delen, "Tillbaka till Khao Lak": http://www.svtplay.se/video/2586944/overlevarna-det-tionde-aret/overlevarna-det-tionde-aret-avsnitt-2

Jag tror att även extramaterialet kan vara sevärt: http://www.svtplay.se/video/2586944/overlevarna-det-tionde-aret/overlevarna-det-tionde-aret-avsnitt-2?tab=klipp

Under dessa tio år har fotograferingen vuxit fram som ett stort intresse och som givit mig mycket glädje. Massor av minnesvärda ögonblick och människor som jag fått förmånen att träffa genom vårt gemensamma bildintresse. Fotosidan har givit mig massor! Jag blev medlem av en slump, det var en kollega som tipsade, och sedan var jag fast. Det spännande är bredden. Bilderna. Kunskaperna som frikostigt delas i forumet. Bloggarna, där en mycket varierad kompott av bilder och texter samsas. Det finns alltid något för någon.

Jag vill tacka alla på Fotosidan som var och en bidragit till min utveckling med inspiration och kunskap. Det har varit ovärderligt.

Här finns ett litet klipp från min utställning på Galleri Greger 2013:
http://www.svtplay.se/klipp/2564281/arnes-bilder

Till sist en bild förstås. Här på Fotosidan visar jag mest naturbilder, men de som trots allt betyder mest är bilderna på de som står mig närmast.

Mina två fantastiska döttrar.

Tyrannosaurus säl

Leopardsälen låg och sov på isflaket när vi kom i vår gummibåt. Den lyfte på huvudet och tittade lite förstrött på oss. Man ser hur den legat mot isen, randen på huvudet är där den korthåriga pälsen torkat i luften.

Den stora munnen och ögat ger ett snällt och inbjudande intryck, samtidigt som huvudet och den stora munnen påminner lite om en Tyrannosaurus Rex. Den lever på plankton, pingviner och mindre sälar. De långa framfenorna ger den möjlighet till mycket god fart i vattnet, vilket gör den till en mycket god jägare.

När sälen konstaterat att vi inte var mat och inte utgjorde något hot, lade den sig tillrätta på isflaket igen och somnade om.

Leopardsäl på isflak. Magellansundet, Chile/Eldslandet.  (200mm,  1/640 s, f/8 ISO 320)

Naturens mörkrum

Uttrycket björnfrossa är härligt. Den som upplevt en livs levande nalle på nära håll, lär aldrig glömma det. I östra Finland, nära den ryska gränsen har några naturentreprenörer skapat möjligheten för många att se och höra björn, järv och varg i sin naturliga miljö. Små gömslen placerade långt från bebyggelse, oftast i kanten av en myr. Placeringen är gjord för att skapa bra fotosituationer med tanke på miljö, bakgrund och ljus.

Visserligen ligger gömslena i djurens naturliga områden, men för att få dem dit behövs något mer. Mat. Ingenting fungerar så bra som mat. För djur, för människor. Nästan alla går att locka med rätt sorts godsaker.

Tyvärr är björnar ganska ljusskygga och rör sig mest från skymning till gryning, och det passar fotografering ganska illa. Vid ett besök hösten 2013 ville björnarna inte visa sig före klockan sju på kvällen, då det redan hade blivit nästan mörkt. Halv åtta var det becksvart. Björnarna hördes utanför gömslena, och jag hade ställt in skärpan på ett ställe där maten låg. I mörkret siktade jag mot ljudet och tryckte av:
ISO 51 200, f/2,8  och 16 sekunders exponering.

Bilden kommer inte vinna något pris för skärpa och färg, men jag gillar bilden väldigt mycket. Den är speciell i sitt uttryck och visar inte bara björnmamma med unge, utan en varg som ligger och väntar bakom dem. Jag fick ett par bilder till där man kan se de olika djuren som vålnader. Jag blev helt paff när bilderna kom fram på displayen.

Björn och varg, ISO 51 200, f/2,8  300mm , 16 sekunder

Utställning!

Äntligen dags för utställning igen! Lördag 23 och söndag 24 augusti bjuder jag in till vernissage på Galleri Greger, Hornsgatan 46, Stockholm. Öppet mellan kl 12 och 19 båda dagarna. Det ska bli väldigt spännande att få visa nya bilder bland annat från resan till Eldslandet tidigare i år. Det blir även någon gammal favorit också.

Galleri Greger ligger på Hornsgatspuckeln mellan Slussen och Mariatorget.

Välkommen!
Arne

Kvällsjakt i Ungern

Biätare med humla

Dagens sista solstrålar sveper över den Ungerska slättlandskapet. Biätaren har bråda dagar att hitta mat till sina ungar och till sig själv. Här har den fångat en stackars humla som inom några sekunder blir bankad mot grenen för att sedan bollas runt i luften några gånger och slutligen slukas hel i ett nafs. Allt är över på några sekunder.

Ungern är ett spännande land med mycket kvar att upptäcka. För en fågelfotograf finns det goda förutsättningar. Fågelgömslen finns att hyra av olika arrangörer på flera ställen och jag tror att denna verksamhet kommer växa. Jordbruket bedrivs till största delen på ett sätt som vi i Sverige skulle kalla för omodernt, men det gör samtidigt att många fåglar trivs i miljön.