Canon EOS R som resekamera i Kina

Inför en resa till Kina nyligen bestämde jag mig för att låta EOS R bli min resekamera. Jag reste med en normalzoom (24-70) och en telezoom (70-200) och hoppades att det skulle räcka och att jag inte skulle sakna mer utrustning. Det var i första hand inte en fotoresa. Första anhalt var Beijing under en vecka och sedan vidare till den gamla, södra huvudstaden, Nanjing. Detta var mitt första besök i Kina och intrycken är många och mer positiva än jag hade trott. Denna text handlar dock mest om kameran.

Kamerans storlek och handhavande

EOS R är Canons första fullformatskamera utan spegel. Jag upplever den som nätt, ungefär som en 70D. Greppet är ganska djupt och känns riktigt bra för mina storlek 10-händer. Alla knappar och reglage sitter åtkomliga för högerhandens tumme och pekfinger sånär som Menyknappen som sitter till vänster. Nytt för mig och Canon är den lilla knappen nära avtryckaren där man på Sonyvis enkelt kan komma åt vanliga justeringar såsom iso, bildhastighet, AF-metod, vitbalans, exponeringskompensation osv. Det går att anpassa vilka funktioner man vill ska visas.

Byggkvalitet

Kamerahuset är ingen stridsvagn likt Canons 1D-serie, men stabilare än gamla 5D II som jag tyckte flexade väl mycket. Den känns välbyggd och det var inga problem att gå med en Black Rapid-rem i kamerans stativfäste och Canons 24-70/2.8L II monterad.

Skillnad mot Canons spegelkameror

EOS R är förvånansvärt lik Canons spegelkameror i hantering och upplevelse. Det mesta är faktiskt sig likt. Att man måste slå på kameran för att kunna se något i sökaren är det enda som är sämre, i mitt tycke.

De positiva förändringarna ger nya möjligheter:

• Exponeringssimulering i sökaren. Det blir mycket lättare att upptäcka felaktiga inställningar.
• Bildvisning i sökaren.
• Filma med visning i sökaren
• Helt tyst exponering

Jag hade stor glädje av den tysta exponeringen eftersom ljudet trots allt kan störa en i tyst situation. Tidigare har jag många, många gånger låtit bli att ta bilder av respekt för situationen där kameraljud skulle stört kraftigt.

ISO 2000, 47 mm, 1/40 sek, f/2,8

Autofokus

Jag upplever autofokusen som rapp och distinkt. Ansiktsigenkänning fungerar  förvånansvärt bra och med tracking blir det lätt med personer som rör sig. Knepigt annars med att kontinuerligt korrigera af-punkt. Om man har skärmen tillgänglig kan man använda denna som en trackpad för att flytta af-punkten. Detta är en funktionen jag drömde om för många år sedan och bara i min vildaste fantasi trodde mig få uppleva. Vid filmning är det jättebra att kunna följa t ex en person som rör sig över bildytan utan att jobba med manuell fokus.

 
ISO 100, 70 mm, 1/640 sek, f/2,8

En av de första åtgärderna i mina tidigare kameror är att ställa om till tumfokusering, dvs att aktivera af genom ett tryck på en dedikerad knapp och avaktivera af på avtryckaren. På EOS R finns en fördefinierad knapp för af, men det finns även en inställning för kontinuerlig af, dvs kameran fokuserar hela tiden den är påslagen. Jag tyckte först inställningen var konstig, men den fungerade ruggigt bra. Det var mest när fokuspunkten låg fel som det blev knasigt. Vid filmning är inställningen guld tycker jag.

Under resan bestämde jag mig för att bryta gamla invanda mönster och istället använda kontinuerlig AF.

Manuell fokus

Om objektivet saknar autofokus eller om den är avstängd ger kameran automatiskt fokuseringshjälp i form av focus peaking. För mig fungerar den fint. Det går att välja i vilken färg fokuseringshjälpen ska visas.

Batteritid

Jag väljer alltid att stänga av automatisk visning av tagen bild. Det drar onödig ström och stannar upp fotograferingen. Om jag vill kontrollera en tagen bild tycker jag att det är bättre att aktivt välja att se bilden. Batteriet räckte gott och väl till en dags fotografering. Oftast med halva kraften kvar. Jag startade varje dag med ett fulladdat batteri och två extrabatterier i fickan men behövde aldrig byta.

Filmning

Canon har gjort en intressant och genomtänkt lösning för stillbild/filmning. De olika lägena har egna exponeringsinställningar såsom M, Av, Tv osv. Det gör att man kan ha helt olika lägen beroende av om man ska filma eller ta stillbilder. Jag är ingen stor filmare utan det blir mest lite sekvenser för minnet.

Bildkvalitet

Upplösning

Upplösningen på 6720x4480 pixlar räcker långt och ger utrymme för beskärningar. Råfilerna väger normalt mellan 25 och 30 MB, jpeg-filerna i högsta kvalitet ligger normalt i spannet 6-8 MB.

ISO 200, 24 mm, 1/1600 sek, f/3,2

Färger

Färgerna är i linje med vad Canons kameror under senare år levererat.

Brus

Jag upplever en stor förbättring vad gäller brus. Canon har dragits med bandning och ett färgbrus som inte alltid kunnat redigeras bort tillfredsställande. Går man högt upp i ljuskänslighet med EOS R, t ex ISO 12800, blir bruset inte alls lika störande som med äldre modeller. Det går även att lyfta exponeringen på andra bilder i fyra steg utan att bandning och fult färgbrus blir synligt.

ISO 12 800, 170 mm, 1/160 sek, f/2,8

Allmänt intryck

Efter en tids användning får jag medge att kameran är överraskande bra. Den är inte utan brister, det går t ex inte att kombinera serietagning med helt tyst exponering, men som helhet tycker jag att det är en lyckad modell. EF-adaptern till nya objektivfattningen fungerade klanderfritt och utan någon upplevd försämring av autofokushastighet. Adaptern bygger lite, men med en normalzoom eller telezoom spelar det inte någon större roll.

ISO 200, 70 mm, 1/3200 sek, f/2,8

Jag skulle kanske inte välja denna kamera vid sportfotografering med krav på mycket hög serietagningshastighet om jag har ett snabbare hus som alternativ, men vid exempelvis bröllops- och gömslefotografering har det tysta läget en klar poäng. Serietagningen är inte heller så långsam att den är oanvändbar, för tio år sedan hade den varit nästan toppklass.

ISO 1250, 70 mm, 1/125 sek, f/2,8

Kom närmare!

Förr eller senare brukar fågelfotografer kasta lystna blickar efter konvertrar. "Ropen skalla, mer brännvidd åt alla"! För egen del inköptes den första när gjort mina första trevande försök och hade insett att 70-200 inte räckte långt. Till och med stora fåglar som hägrar blev enbart en liten del i bildytan. En prick helt enkelt. Ofta suddig.

Traditionellt tror jag de flesta använder konvertrar för att öka brännvidden, att helt enkelt komma närmare. Som exempel gör en konverter TC 1,4 att ett 300mm objektiv raskt förvandlas till ett 420mm dito. Visserligen tappar man ett steg i ljusstyrka, men dagens kameror är duktiga på allt högre iso.

Ganska snart hade jag investerat i Canons välrenommerade fasta objektiv, EF 400/5,6. Det var härligt att pröva det och tämligen omgående åkte en 1,4-konverter på. Under de senaste åren har jag experimenterat ganska friskt med långa teleobjektiv, främst 500mm och konvertrar. Canons TC 2,0 version 2 tillåter att man kopplar ihop två stycken konvertrar. Det är väldigt intressant att använda 500mm plus TC 1,4 plus TC 2,0, med en total brännvidd på 1400mm. Visserligen med största bländare 11, men ändå. "Då kan du väl se Gubben i månens näshår?", frågade en kompis. Men min fasta övertygelse är att kombinationen gör sig bäst med motiv på nära håll.

"Har han blivit alldeles knäpp?" frågar sig säkert vän av ordning. Nej, det bästa resultatet erhålls på korta avstånd. Tänk dig en fågel på hyggligt avstånd. I sökaren blir fågeln inte mycket mer än en prick. Läge för konverter och lite mer brännvidd, tänker man och skruvar på sin 1,4/1,7/2,0. Vad hände? Fågeln blev en lite större prick. Det blir inga höjdarbilder trots den utökade brännvidden. Felet ligger inte i konvertern, utan i avståndet till motivet. Det blir för mycket luft mellan, vilket påverkar det optiska förhållandet negativt.

Har man lyckats komma "tillräckligt" nära motivet, är konvertrar ett utmärkt sätt att förändra utsnittet direkt i kameran. Alternativet är förstås att beskära i efterhand, men bildkvaliteten blir oftast bättre med konvertrar. Det snävare utsnittet i sökaren gör det svårare, och autofokusen blir lidande, men vem har sagt att det ska vara lätt?

Pröva gärna själv och tveka inte att experimentera. Jag har missat massor av fina bilder på grund av mekande med bland annat konvertrar, men ibland har man tur; jag delade gömsle med Brutus Östling nere hos Bence Mate i Ungern. En ung natthäger stod vid vattenbrynet och spanade efter fisk - länge. Väldigt länge. Naturligtvis ville jag försöka få en bild när den högg, men den stod ju bara och spanade. "Ska den stå så där till julafton, kan jag lika gärna ta några närbilder", tänkte jag. På med dubbla konvertrar och 500mm. Precis när grejerna var klara högg hägern. Det vara bara att gilla läget. Kamerorna smattrade och Brutus fick säkert bättre bilder än jag, men den här blev jag nöjd med:

Nattmacka - ung natthäger med nyfångad fisk
Canon EOS 1D Mark IV, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca sex meters avstånd. Bilden endast något upprätad. (Foto: Arne Bivrin)

Att sitta i gömsle i hopp om att fånga framför allt rovfåglar på bild är väldigt speciellt och ställer höga krav på tålamod och disciplin. Örnblick är inget påhitt, de ser otroligt bra och är vaksamma som bara rovfåglar kan vara. En kungsörn eller havsörn kan sitta i en trädtopp och spana i timmar. Vrida och vända på huvudet och läsa in omgivningen, om och om igen. För en gömslefotograf innebär vaksamheten att det inte går att byta objektiv hur som helst. Man går ut tidigt på morgonen, helst före soluppgången, monterar objektiven ut genom gömsleväggen - och väntar. Många gånger kan du inte röra objektivet, eftersom fåglarna ser det och sticker. Då är dagen förstörd.

När tålamodet belönas och fågeln kommer fram, kan kameran ofta jobba. Att ändra utsnitt går inte om man inte har - konvertrar. Visst kan man jobba med flera objektiv och zoomar, genom flera öppningar, men att kanske dubbla brännvidden utökar motivmöjligheten ordentligt. Det blir svårare, autofokushastigheten sjunker och den minskade ljusstyrkan pressar kameran. Men det är kul! Många dåliga bilder blir det garanterat, men ibland sitter bilden. Och då är det värt allt.

Ett exempel från Conny Lundströms utmärkta fotogömsle i Kalvträsk:

Kungens profil
Canon EOS 1Ds Mark III, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca åtta meters avstånd. Bilden endast beskuren till höger ner till kvadratiskt format. (Foto: Arne Bivrin)

Bilden hade inte blivit densamma utan konvertrar. En beskuren bild ur ett större utsnitt hade inte haft lika många detaljer. Det hade inte varit lika kul heller.

Nikons konvertrar går tyvärr inte att stacka direkt, men kanske med en mellanring emellan? Lek gärna med utrustningen, kom närmare! Kom ihåg Robert Capas ord: "If your pictures aren't good enough, you're not close enough". Närbilder är inte allt, men en utmaning som kan ge riklig belöning.