Naturens mörkrum

Uttrycket björnfrossa är härligt. Den som upplevt en livs levande nalle på nära håll, lär aldrig glömma det. I östra Finland, nära den ryska gränsen har några naturentreprenörer skapat möjligheten för många att se och höra björn, järv och varg i sin naturliga miljö. Små gömslen placerade långt från bebyggelse, oftast i kanten av en myr. Placeringen är gjord för att skapa bra fotosituationer med tanke på miljö, bakgrund och ljus.

Visserligen ligger gömslena i djurens naturliga områden, men för att få dem dit behövs något mer. Mat. Ingenting fungerar så bra som mat. För djur, för människor. Nästan alla går att locka med rätt sorts godsaker.

Tyvärr är björnar ganska ljusskygga och rör sig mest från skymning till gryning, och det passar fotografering ganska illa. Vid ett besök hösten 2013 ville björnarna inte visa sig före klockan sju på kvällen, då det redan hade blivit nästan mörkt. Halv åtta var det becksvart. Björnarna hördes utanför gömslena, och jag hade ställt in skärpan på ett ställe där maten låg. I mörkret siktade jag mot ljudet och tryckte av:
ISO 51 200, f/2,8  och 16 sekunders exponering.

Bilden kommer inte vinna något pris för skärpa och färg, men jag gillar bilden väldigt mycket. Den är speciell i sitt uttryck och visar inte bara björnmamma med unge, utan en varg som ligger och väntar bakom dem. Jag fick ett par bilder till där man kan se de olika djuren som vålnader. Jag blev helt paff när bilderna kom fram på displayen.

Björn och varg, ISO 51 200, f/2,8  300mm , 16 sekunder

Utställning!

Äntligen dags för utställning igen! Lördag 23 och söndag 24 augusti bjuder jag in till vernissage på Galleri Greger, Hornsgatan 46, Stockholm. Öppet mellan kl 12 och 19 båda dagarna. Det ska bli väldigt spännande att få visa nya bilder bland annat från resan till Eldslandet tidigare i år. Det blir även någon gammal favorit också.

Galleri Greger ligger på Hornsgatspuckeln mellan Slussen och Mariatorget.

Välkommen!
Arne

I en skogsbacke i Rumänien

Rumänsk nalle

Europas största björnstam finns i Rumänien. Under det kalla kriget skyddades skogarna, eftersom Ceaușescu tyckte om att jaga, gärna björn. Tack vare detta finns det förhållandevis gott om björn i delar av landet. Djuren är förstås skygga och innebär normalt sett inga konflikter med människor. Tamdjuren lever i flockar som vaktas av herdar. Jordbruket i Rumänien drivs på samma sätt som i Sverige före traktorernas tid.

Landet har en fin natur och kommer säkerligen locka många turister framöver. Det finns goda förutsättningar för ekoturism. I april 2013 följde jag med Lennart Hessel och Frode Wendelbo på en minnesvärd resa under några dagar i Harghitaområdet. Strax utanför den lilla byn Zetea hade den driftige Zsolt snickrat ihop ett ambitiöst björngömsle i en skogsbacke. De hade just börjat mata in de skygga björnarna. Miljön känns inte olik Sverige, men långt ifrån de Finländska myrlandskapen. Granen dominerar, vi såg knappt en enda tall på hela resan.

Vi hade förmånen att få björnkontakt flera gånger, och fick hyggligt med bilder. Björnarna upplever jag som något mindre än de finska, men vi såg kanske inte tillräckligt många för att göra en rättvis jämförelse.

De två gömslena var genomtänkta med hade ändå en förbättringspotential. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka igen - landskapet vill jag gärna uppleva igen.

Utställning!

Det börjar dra ihop sig. På fredag smygöppnar min utställning på Galleri Greger på Hornsgatspuckeln i Stockholm. Adressen är Hornsgatan 46. Det är många pusselbitar som ska på plats, och några återstår, på fredag hänger jag de sista bilderna. Jag gillar stora bilder och kan redan nu avslöja att en bild mäter 2,5 x 1 meter, uppspänd på canvas.

Vernissagen är på lördag 24 augusti kl 12-19. Varmt välkommen!

Utställningen har öppet dagligen och sista dag är torsdagen 5:e september.

"Björnen Herko och Vargflicka"

"Naturens källa", 22 juni 2010 kl 23:45

Igår kväll fastnade jag av en slump framför Bosse Kristianssons film "Björnen Herko och Vargflicka". För den som är nyfiken på björnar, vargar och järvar vid finsk-ryska gränsen hos Lassis Rautiainen, rekommenderas filmen varmt. Jag har varit hos Lassis vid ett flertal tillfällen och haft många minnesvärda möten. Det var vid sjön som jag fångade bilden med den drickande björnen, "Naturens källa". En bild som vann tredje pris i naturklassen i Årets Bild 2011. Jag hade också turen att få se Vargflicka, och även få några bilder på henne på lite avstånd.

"Vargflicka", 23 juni 2010 kl  02:21

Lassis gömslen är enkla men välskötta och genomtänkta för fotografer. Det är en upplevelse utöver det vanliga att se och framför allt höra björnar på nära håll. Ljudet i filmen var som att sitta i gömslet igen; korparnas olika komplexa läten, björnarna som låter som kor i målbrottet och klafsandet över myren. De ljuden gav känslan av att sitta där och speja ut över landskapet, i hopp om att få uppleva något spännande.

Filmen visas i svt2 fredag 8/6 kl 15:40, men även vid senare tillfällen. Jag såg den torsdag kväll och njöt av naturkänslan. Den går naturligtvis inte att jämföra med BBC:s påkostade produktioner, men var sevärd och rekommenderas varmt ändå.