-23,8 grader i Kalvträsk

”Örn” viskar Conny så högt det går. Kungsörnen sveper in mot gömslet men vänder bort och sätter sig i en hög fura på andra sidan den frusna sjön.

Panorama med utsikten från det ”gamla” gömslet. Bilden är ett montage av många bilder till en ca 280 MP bild. Connys trädgömsle till vänster.

Gömslen har en nästan magisk dragningskraft på mig som inte går ur. Väntan och åter väntan som vänder till en kaskad av händelser på bokstavligen sekunder. Därför skickade jag in bilder till Fotosidans och Wild Natures fototävling om att åka på Örneldorado. Jag hade tur som knep en av de två platserna. Erik Engström har redan skrivit om sin upplevelse, läs den här.

Conny Lundström har fotograferat kungsörn längre än de flesta i världen och har vunnit prestigefyllda priser med sina bilder. Hans gömslen har utvecklats och blivit fler under åren. En vistelse i Kalvträsk är ett minne för livet. Connys lugna och vänliga sätt tillsammans med Catarinas goda och rikliga mat gör att jag redan längtar tillbaka!

Kungsörnar är extremt störningskänsliga och det märks mest på att de inte syns till. Precis som med brunbjörnar upptäcker de människor långt innan vi får syn på dem och drar sig undan. Därför är det viktigt att komma in i och lämna gömslet medan det är mörkt. Det blir upp tidigt med frukost och förberedelse av matsäck till gömslet.

Till gömslet åker vi bil en kort stund genom ett magiskt norrländskt landskap som är själva sinnebilden av vinter.

När bilen stannar inne på en skogsväg, drar vi på oss packningen och vandrar längs skoterspåret några hundra meter. Termometern visade -23,8 när vi lämnade huset, kylan biter friskt i kinderna. Snön knarrar och pannlamporna leder oss rätt till myren med de två gömslen vi ska dela på.

Väl inne i gömslet packar vi upp utrustningen och monterar objektiv och kameror. Här måste jag säga att Nikon hade kommit upp med en arsenal av kamerahus och objektiv i hårda väskor så att det såg ut som en sydamerikansk vapensmuggling :-) 

Jag har Canon sedan länge, men här var det inte utan att jag dreglade lite, ”but I think I got away with it”.

Några testbilder för att kontrollera utrustning och miljön. Connys skoter får agera studioljus.

Ljuset lättar långsamt och småfåglarna är först på plats. Korparna hörs rapportera till varandra att här finns mat.

Domherrar och grönfinkar utgör trevliga färgklickar i vinterlandskapet i väntan på örn

David Elmfeldt från Fotosidan kom upp och fick en fin vistelse med kanonbilder. Här jobbar han och jag i det ”nya” gömslet.

Någon utbrister ”Örn!” och temperaturen i gömslet går upp rejält. Kungsörnen smäller in och de mindre fåglarna flaxar oroligt iväg. Jag använder Canons EOS R och dess helt tysta läge för att kunna ta bilder direkt. Försiktigt för att inte skrämma bort den stora fågeln. 

Örnen har landat

Örnarna verkar vara rätt sugna på mat när det är så kallt, och börjar äta tämligen omgående. Korparna och skatorna går runt omkring och snappar åt sig smulor och småbitar där de kommer åt. Örnarna verkar uppskatta de mindre fåglarna lika mycket som jag gillar myggor på midsommar och gör utfall mot dem då och då. Korparna och skatorna är som en retsticka till lillebror eller –syster och smyger upp bakom örnen och rycker den i stjärtfjädrarna. När örnen tröttnar och gör utfall, kan kompisarna ta sig en större munsbit från maten. Ungefär som vargar kan göra med björnar; bit i stjärten och ta maten när björnen vänder sig om mot vargen bakom sig.

Örnen uppflugen i närmsta tall i väntan på angrepp från en andra örn

Plötsligt flyger örnen upp i en närstående tall och sekunderna efteråt kommer en andra kungsörn och går på frontalangrepp mot den sittande örnen. Snön yr och de båda singlar ner på marken. Det är över på ett par sekunder. David fångar sekvensen perfekt och bilden som visats här på FS tidigare är en riktig kanonbild! Stort grattis! För egen del satt jag med 500 mm och 1,4-konverter på EOS R eftersom jag just filmat och fotograferat med tajtare utsnitt. Det blev en stunds mumlande om ”varför skulle jag prompt ha konvertern på, och varför inte den snabba kameran”, ”mummel-mummel”. Men så är det alltid vid snabba förlopp, ibland går det och ibland inte.

Dagen går och örnarna försvinner. En duvhök kommer på besök en kort stund. Kaminen sprakar skönt i gömslet och käkar ved i en hiskelig fart. Det är varmt i gömslet men det är samtidigt svårt att undvika kallras och kyla på golvet. Conny har varit med förut och det finns sovsäckar att stoppa in benen i. Termometern utanför gömslet visar -15 grader.

Kungsörnen drar iväg och sätter sig någonstans utom synhåll från gömslet.

Kring gömslena svärmar småfåglar och förser sig av frön som Conny lagt ut. En särskilt enveten liten talgoxe har hittat ett ställe intill ett fönster på gömslet där den sätter sig och pickar i sig fröna. Den tysta miljön gör att man hoppar till den första gången och tror att det är en hackspett som flugit in i gömslet.

Talgoxen som kom på återbesök

Dagen lider mot sitt slut och det blir dags att packa ihop efter dagens sittning. Mackorna är slut, termosen tom och jag ser fram emot en skön dusch och mat. Det är skönt att få komma ut ur gömslet och sträcka på benen ordentligt. Den korta promenaden i den blå skymningen är uppfriskande och bedövande vacker.

Dags att lämna gömslet denna gång. Jag hoppas komma tillbaka snart.

Avslutningsvis vill jag tacka alla inblandade för en kanonresa! Fotosidan, Wild Nature fotoresor, Nikon och alla medresenärer som gjorde resan mycket minnesvärd. Staffan är en rutinerad och resvan fotograf som med entusiasm och gott humör guidade oss rätt på alla sätt och vis. Det blev många och spännande diskussioner vid middagsbordet där alla var med och bidrog med upplevelser från runt om i världen. Riktigt kul! Tack till David, Staffan, Erik, Lars-Anders, Lillemor, Oskar och Sven. Och till Conny och Catarina förstås!

Till sist en filmsnutt med två korpar som jag iakttog under hela vistelsen. De höll nästan alltid ihop och verkade stå varandra mycket nära. 

Två korpar som verkade vara ett par

Utställning!

Äntligen dags för utställning igen! Lördag 23 och söndag 24 augusti bjuder jag in till vernissage på Galleri Greger, Hornsgatan 46, Stockholm. Öppet mellan kl 12 och 19 båda dagarna. Det ska bli väldigt spännande att få visa nya bilder bland annat från resan till Eldslandet tidigare i år. Det blir även någon gammal favorit också.

Galleri Greger ligger på Hornsgatspuckeln mellan Slussen och Mariatorget.

Välkommen!
Arne

Utställning!

Det börjar dra ihop sig. På fredag smygöppnar min utställning på Galleri Greger på Hornsgatspuckeln i Stockholm. Adressen är Hornsgatan 46. Det är många pusselbitar som ska på plats, och några återstår, på fredag hänger jag de sista bilderna. Jag gillar stora bilder och kan redan nu avslöja att en bild mäter 2,5 x 1 meter, uppspänd på canvas.

Vernissagen är på lördag 24 augusti kl 12-19. Varmt välkommen!

Utställningen har öppet dagligen och sista dag är torsdagen 5:e september.

Kom närmare!

Förr eller senare brukar fågelfotografer kasta lystna blickar efter konvertrar. "Ropen skalla, mer brännvidd åt alla"! För egen del inköptes den första när gjort mina första trevande försök och hade insett att 70-200 inte räckte långt. Till och med stora fåglar som hägrar blev enbart en liten del i bildytan. En prick helt enkelt. Ofta suddig.

Traditionellt tror jag de flesta använder konvertrar för att öka brännvidden, att helt enkelt komma närmare. Som exempel gör en konverter TC 1,4 att ett 300mm objektiv raskt förvandlas till ett 420mm dito. Visserligen tappar man ett steg i ljusstyrka, men dagens kameror är duktiga på allt högre iso.

Ganska snart hade jag investerat i Canons välrenommerade fasta objektiv, EF 400/5,6. Det var härligt att pröva det och tämligen omgående åkte en 1,4-konverter på. Under de senaste åren har jag experimenterat ganska friskt med långa teleobjektiv, främst 500mm och konvertrar. Canons TC 2,0 version 2 tillåter att man kopplar ihop två stycken konvertrar. Det är väldigt intressant att använda 500mm plus TC 1,4 plus TC 2,0, med en total brännvidd på 1400mm. Visserligen med största bländare 11, men ändå. "Då kan du väl se Gubben i månens näshår?", frågade en kompis. Men min fasta övertygelse är att kombinationen gör sig bäst med motiv på nära håll.

"Har han blivit alldeles knäpp?" frågar sig säkert vän av ordning. Nej, det bästa resultatet erhålls på korta avstånd. Tänk dig en fågel på hyggligt avstånd. I sökaren blir fågeln inte mycket mer än en prick. Läge för konverter och lite mer brännvidd, tänker man och skruvar på sin 1,4/1,7/2,0. Vad hände? Fågeln blev en lite större prick. Det blir inga höjdarbilder trots den utökade brännvidden. Felet ligger inte i konvertern, utan i avståndet till motivet. Det blir för mycket luft mellan, vilket påverkar det optiska förhållandet negativt.

Har man lyckats komma "tillräckligt" nära motivet, är konvertrar ett utmärkt sätt att förändra utsnittet direkt i kameran. Alternativet är förstås att beskära i efterhand, men bildkvaliteten blir oftast bättre med konvertrar. Det snävare utsnittet i sökaren gör det svårare, och autofokusen blir lidande, men vem har sagt att det ska vara lätt?

Pröva gärna själv och tveka inte att experimentera. Jag har missat massor av fina bilder på grund av mekande med bland annat konvertrar, men ibland har man tur; jag delade gömsle med Brutus Östling nere hos Bence Mate i Ungern. En ung natthäger stod vid vattenbrynet och spanade efter fisk - länge. Väldigt länge. Naturligtvis ville jag försöka få en bild när den högg, men den stod ju bara och spanade. "Ska den stå så där till julafton, kan jag lika gärna ta några närbilder", tänkte jag. På med dubbla konvertrar och 500mm. Precis när grejerna var klara högg hägern. Det vara bara att gilla läget. Kamerorna smattrade och Brutus fick säkert bättre bilder än jag, men den här blev jag nöjd med:

Nattmacka - ung natthäger med nyfångad fisk
Canon EOS 1D Mark IV, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca sex meters avstånd. Bilden endast något upprätad. (Foto: Arne Bivrin)

Att sitta i gömsle i hopp om att fånga framför allt rovfåglar på bild är väldigt speciellt och ställer höga krav på tålamod och disciplin. Örnblick är inget påhitt, de ser otroligt bra och är vaksamma som bara rovfåglar kan vara. En kungsörn eller havsörn kan sitta i en trädtopp och spana i timmar. Vrida och vända på huvudet och läsa in omgivningen, om och om igen. För en gömslefotograf innebär vaksamheten att det inte går att byta objektiv hur som helst. Man går ut tidigt på morgonen, helst före soluppgången, monterar objektiven ut genom gömsleväggen - och väntar. Många gånger kan du inte röra objektivet, eftersom fåglarna ser det och sticker. Då är dagen förstörd.

När tålamodet belönas och fågeln kommer fram, kan kameran ofta jobba. Att ändra utsnitt går inte om man inte har - konvertrar. Visst kan man jobba med flera objektiv och zoomar, genom flera öppningar, men att kanske dubbla brännvidden utökar motivmöjligheten ordentligt. Det blir svårare, autofokushastigheten sjunker och den minskade ljusstyrkan pressar kameran. Men det är kul! Många dåliga bilder blir det garanterat, men ibland sitter bilden. Och då är det värt allt.

Ett exempel från Conny Lundströms utmärkta fotogömsle i Kalvträsk:

Kungens profil
Canon EOS 1Ds Mark III, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca åtta meters avstånd. Bilden endast beskuren till höger ner till kvadratiskt format. (Foto: Arne Bivrin)

Bilden hade inte blivit densamma utan konvertrar. En beskuren bild ur ett större utsnitt hade inte haft lika många detaljer. Det hade inte varit lika kul heller.

Nikons konvertrar går tyvärr inte att stacka direkt, men kanske med en mellanring emellan? Lek gärna med utrustningen, kom närmare! Kom ihåg Robert Capas ord: "If your pictures aren't good enough, you're not close enough". Närbilder är inte allt, men en utmaning som kan ge riklig belöning.

Kungsörn i svartvitt

Nyligen var jag uppe hos Conny Lundström (http://connylundstrom.com) i Kalvträsk utanför Skellefteå. Han erbjuder gömslen för uthyrning, välskötta gömslen med goda förutsättningar för fina bilder. Även om jag trivs allra bäst att vandra i skogen på egen hand, är gömslesittningar något jag inte vill vara utan. Det är ett meditativt sätt att komma nära naturen, en lågmäld och långsam spänning utan garantier. Conny är en mycket duktig fotograf och det är mycket givande att diskutera bildidéer med honom.

Inspirerad av Nick Brandts svartvita Afrikabilder på Fotografiska, vill jag gärna pröva detta på en kungsörnsbild, vad tycker du? Får man göra så här?

Kungsörnshona på nära håll