Ett ljus , många färger
Bättre med eller utan snö...beror nog på vem man frågar, juliga bilder från förr
Jag bara jobbar just nu så några årsbilder från julen 2013 verkar det inte bli, men denna vecka 2009 resp 2012 då såg det ut så här utanför min dörr. Nu är det mörkare,blötare och grönare. Vilket som är "bäst" vet jag inte, kanske är det lättare för djuren med blidväder men för mig som människa känns det lite grann som att leva i ett evigt dunkel när inte snön lyser upp .Sen är det ju större mysfaktor med får i snö än med får i tö.I allafall på bild.
Ifall det inte blir något mer blogginlägg fråm mig och skogarna i Norra Vallentuna:
Önskar er alla en fridfull och trevlig Jul&Nyårs helg hur ni än kommer att tillbringa den!!
En kompis jag skaffade mig, eller skaffade han mig...??? han vaktade så fint alla sina tackor, varje gång jag kom till hagen följde han mig , aldrig aggressivt men alltid mellan mig och tackorna. Han höll med mig om att han var en bra väktare. Här har han föjt mig ner till slutet av hagen.(2009)
Här låter han mig fotografera flocken, själv står han bredvid mig och övervakar scenen.(2009)
En liten varelse som dag efter dag försöker klara vintern 2012
När snön ligger tung kommer också rådjuren fram till fågelbordet, här är det fågelbråk som drar till sig rådjurets intresse.(2012)
Syns inte men finns ändå...eller hur det nu var.
Så här i Novembermörkret får man passa på och njuta av det ljus som finns. Eller bara sura i mörkret, precis som man behagar. Nu krävs inga tidiga morgnar eller sena kvällar för att fånga solens uppgång och nedgång.Man kan ta båda på samma runda nästan. Effektivt så det förslår.Resten av tiden kan man ägna sig åt dunkelfotografering. Världen är fortfarande full av färger, fast det vissa dagar känns svårt att tro.
Ha det gott allihopa. Eftersom jag lider lite av mörkret nu och ifall du gör det också...lite peppning...om en månad vänder det!
Längta efter himmel och horisont
Himlen kan man längta efter, jag gör det iallafall, när man bor mitt inne i skogen ser man nästan aldrig horisonten. Jag trivs i skogen, vill bara säga det, men dessa dagar när mörkret stannar längre och kommer fortare, då kan jag längta efter de fria vidderna. De håller ljuset längre. När du kan se hela himlen, när horisonten är långt bort, då berättar himlen om vad som är på väg, långt innan vädret når dig så ser du att det är på väg. Man kan se på detta skådespel länge. Här är några himla bilder som jag gjort om till svartvita för att jag vill se molnen igen, när jag såg dem på riktigt var ju inte det svartvita nödvändigt för att se, men nu gör det svartvita att jag bättre minns min egen fascination av skådespelet jag bjöds på.
Ett stopp på vägen, kullen såg ut som ett djur som sakta kröp fram.Till och med molnet vek undan för denna varelse.
Här brukade jag sitta , första parkett för att kolla på fjärilar som älskar växtligheten som finns här.Just den här dagen var det åska som kom och gick .
En sån där dag med regn och solsken som byts av hela tiden. Väder som mitt gamla jag, det utan kameran hade kallat en dag med dåligt väder.
En underbart stilla kväll, åskan har lugnat ner sig och kvar är bara de stora mäktiga molnen.
Bildtankar och lite tankar om takten vi tror oss leva i
Det har varit flera tänkvärda blogginlägg på sistonde, om takten vi bloggar/lägger upp bilder i och vad som händer med kvaliten när allt "ska" gå fortare. Jag blev då lite motvalls käring, inte till det ni skrev, utan mest till att världen på Internet verkar leva i en slags tro att när man hamnat längre bak i flödet då finns man inte. Plus att jag tror inte riktigt på att kvaliten blir sämre...däremot så tror jag på att man blir trött, bildtrött, mellan varven. Och då verkar inget bra. Så då tänkte att då får väl jag låta mig vara så långsam som jag är....om nu allt verkar springer fortare får väl jag sakta ner. För det är klart om man bara fokuserar på det som är senast inlagt då kämpar man ju hela tiden i motvind, vi är många och det fylls på hela tiden. Livet pågår ju liksom hela tiden och när alla pratar med alla kan det bli lite överväldigande.
Så jag har suttit i flera dagar nu och tittat på bildspel av andra medlemmars utvalda favoriter.Jag har lagt två bildspel bredvid varandra så att jag ser två bildspel rulla, sida vid sida. Ibland är kombinationen helt surrealistisk och det i sig blev spännande. För mig går det här bortanför vem som är en bra,bättre,bäst fotograf eller vilka bilder som är bra,bättre,bäst.Det har varit en njutning.Konstfoton blandat med svartvita pärlor, fantastiska naturbilder, bilder med massor med humor, djupt gripande bilder. Jag har sett så många guldkorn som jag aldrig skulle sprungit på om jag inte kommit på ideen att också titta på andras favoriter. Det känns som vi väljer med hjärtat när vi väljer favoriter. Ingen röstning, inget majoritetstyckande, inget refuserande , kanske är det därför blandningen av bildstilar är stor. Vilket gör det extra roligt och inspirerande.Vad mycket inspirerande bilder det finns på fotosidan, riktiga juveler och fler än vad man kan tro om man "bara" försöker fokusera och hänga med i det dagliga flödet.
Nu ere snart helg så hoppas den blir så bra som den kan bli för allehoppa!
