Längta efter himmel och horisont
Himlen kan man längta efter, jag gör det iallafall, när man bor mitt inne i skogen ser man nästan aldrig horisonten. Jag trivs i skogen, vill bara säga det, men dessa dagar när mörkret stannar längre och kommer fortare, då kan jag längta efter de fria vidderna. De håller ljuset längre. När du kan se hela himlen, när horisonten är långt bort, då berättar himlen om vad som är på väg, långt innan vädret når dig så ser du att det är på väg. Man kan se på detta skådespel länge. Här är några himla bilder som jag gjort om till svartvita för att jag vill se molnen igen, när jag såg dem på riktigt var ju inte det svartvita nödvändigt för att se, men nu gör det svartvita att jag bättre minns min egen fascination av skådespelet jag bjöds på.
Ett stopp på vägen, kullen såg ut som ett djur som sakta kröp fram.Till och med molnet vek undan för denna varelse.
Här brukade jag sitta , första parkett för att kolla på fjärilar som älskar växtligheten som finns här.Just den här dagen var det åska som kom och gick .
En sån där dag med regn och solsken som byts av hela tiden. Väder som mitt gamla jag, det utan kameran hade kallat en dag med dåligt väder.
En underbart stilla kväll, åskan har lugnat ner sig och kvar är bara de stora mäktiga molnen.
Det här var ju till dig:
Tack.Visst är det skönt med att bestämma sig i efterhand, jag är alldeles för både långsam och velig för att ha klarat den gamla goda tiden. Tänk om jag fotograferat då...och...tagit med mig fel film ut :)
/Hans-Åke
Väldigt fint!! Hoppas att kvällen blir lika fin, utan storm... //Peter
Det finns magi på olika sätt i varenda bild!
Passar utmärkt i svartvitt.....
Hälsningar
Jon Anders
Hälsningar
Bjarne