Det kom en inbjudan om att vara en av 48 på FotoMässan

Ibland händer oväntade saker. Som att få en inbjudan via facebook från en främmande man. Det ni!  Det handlade om att tillsammans med 47 andra fotografer medverka med ett stycke bild till utställningen NATUR 2014 på FotoMässan. Jag tackade ja...vad annars...och blev väldigt glad.

http://sthlm.fotomassan.se/fotoutstallningen/natur-2014

Igår var det mingel i ProCenters lokaler där alla bilder visades upp. Jag kunde inte vara med på minglet inte heller mässan,  önskar jag kunde dela på mig och få se alla andras bilder på fotomässan.  Det hade jag gillat. Att få se allihopa. Några spanare tog sig till minglet och skickade nedanstående bild. Både spanare och motiv är kompisar till mig.

En resa och ett kalas eller Att resa till kalaset eller En kalasresa

Som jag längtat att få lite tid att i bild försöka fånga detta kulliga och otroligt vackra landskap som södra Tyskland har. Nu fick jag lite tid.Hit har ena dottern flyttat, gift sig och skaffat barn. Så nu finns det  familj i Tyskland också.Det gillas. De gillas.Jag som aldrig riktigt trott på en del gränser vi sätter upp, vare sig  de är på på marken eller mellan människor har nu ett barnbarn som kommer lära sig ett språk jag inte kan. Att ha olika språk är en gräns, det avgränsar och skiljer.Just det skrämmer en anings det erkänner jag. Jag ska försöka lära mig tyska men hittills är vare sig försöken eller resultaten imponerande. Men vi får se, skam den som ger sig. PS Idag har jag texten ovanför bilderna...bara så ni vet , jag har inte bestämt mig för vad som funkar bäst DS

För ettåringen börjar livet  arta sig.  Något stort har hänt, det vet han alldeles tydligt. Han är i kontroll. Det syns i hela hans person.Om det inte lutar för mycket går det alldeles utmärkt att gå. För några månader sen var det en omöjlighet. Nu gör han det. Han är i kontroll. Han börjar fatta vad det här går ut på. Om han vinkar till världen vinkar världen tillbaka. Om han ler mot världen ler världen tillbaka. Blir han arg försöker världen blidka honom.Han är sannerligen i kontroll. Det här är en stor tid i hans liv och det vet han om. För en betraktare (och mormor) är det här en fantastisk tid och ibland önskar jag att jag kunde komma ihåg den här tiden själv. Hur det var för mig.När livet började. När jag började förstå. Just den här tiden när man är i kontroll, man har nyss lärt sig gå- Men precis som jag glömt kommer även han att glömma.Men nu är nu och nu är han i kontroll. Just den här dagen är det ett års kalas hos farfar och farmor. På stadiga ben vinkar han till grannarna.Dagen firas tillsammans med en nioårig kompis och hennes kompisar. Där håller han sig lite i bakgrunden.

Här är närmsta omgivningarna utanför byn. Maken och jag tog den efterlängtade turen när barnen samlades runt tårtan. Det här blev min tårta.

Det kom ett gäng med traktorer.Jag har en barnslig förtjusning av stora maskiner av alla de slag och dit räknar jag traktorer så dem ville jag ha med på bild. Tjejen som körde vinkade glatt och såg inte ut att misstycka. Jag vinkade tillbaka och blev på ännu bättre humör. Det är kul med möten även om de är små.

Ensamma träd har en alldeles egen lockelse. Här försökte jag få med både trädet och omgivningarna.  Ska nog återkomma just hit. Prova nya varianter.

Även om vädret inte var på topp så bjöd det på spännande moln, den här långa molngatan var än mer dramatisk på plats. Såg ut som om åskguden valt ut och hotade den lilla byn. Där barnen just åt tårta.

Gissa om jag tittat på den här borgen på höjden när vi farit förbi?. Det har jag men det har inte varit tillfälle att stanna. Förrns nu. Även hit vill jag återkomma.  Omgivningarna är som ur en film. Slottet är numera ett ungdomshotell.

Det är slottet igen, nu på närmare hall, taget på gatan precis nedanför. Den här sista bilden haver jag manipulerat. Inget är borttaget eller tillagt men manipulerat har jag.Undrar om någon av er ser vad jag gjort?