Inte en sekund för länge inomhus och tranorna de närmar sig

Vill vara ute hela tiden, lapa det dagsljus som nu ges oss. Även om solen inte dykt upp i sin fulla glans ännu så klarar hon av att hålla ljuset uppe långa timmar nu. Att sitta bakom en skärm och skriva om att vara ute känns inte som det jag vill.Otåligheten sliter och river men orken är inte där.Men den kommer väl.Tills dess får man ta tillvara tiden bäst det går. 

När sommaren väl dyker upp, ska jag inte vara inomhus en sekund längre än vad jag behöver. Jag skall vandra med kameran runt kullar och fält. Lyssna på svalornas svirr mellan husen.

Jag önskar mig många tidiga sommarmorgnar, med marknära dimma och beslutsamma måsar som på tysta vingar kommer in i våg efter våg, från havet in mot fastlandet. Först när solen går upp hörs gässen, de verkar intet kunna flyga i tystnad.Planen lämnar sina kondensmärken efter sig på himlen, människorna löste sin lust att flyga på sitt eget vis.

Jag ska sitta som en annan Ferdinand under trädet och vänta in första värmen, se daggdropparna torka upp. Känna dofterna förvandlas från svala, morgonkalla till förmiddagskryddiga.

Jag skall vandra längs åarna under middagshettan, inte stanna förrän kvällen kommer.

Bara lite drömmar om sommaren gott folk... Ha nu en bra Torsdag denna den näst sista dagen i Februari år 2014. Idag är det precis 30 år sedan min yngsta dotter såg dagens ljus.

http://champagne-ardenne.lpo.fr/grues/point_sur_la_migration.htm 

Översatt tll svenska fört den 23 Feb, det var i Söndags:

Prognosen var bra. mycket viktig dag för migration på söndag . Avgångar i Spanien är många och omfattar tiotusentals tranor . Dessa kranar över hela Frankrike i vågor. Relevanta avdelningar är Medelhavs avdelningar är alltid fråga: Hérault , Gard och Bouches-du-Rhône . Luxemburg, Belgien och Tyskland (3600-kranar Hesse ) flygs. Endast 3320 kranar finns i Lac du Der på morgonen.

Vardagsbilder från mitt fönster.

Sitter här och går igenom alla bilder tagna med tagen "hemmavid", kontemplerar att snart betyder "hemmavid" något helt annat.De här bilderna är  från Februari förra året. Utom sista bilden, den tog jag i dag,  bara för att jag fick finbesök! De är tagna genom fönstret i mitt arbetsrum. Kvaliten är medioker, jag vet :) Det här är min arbetsmiljö , på bondvischan 35 km från Stockholms city. Jag inser att jag är priviligierad...i alla fall om man gillar djur och natur. Gör man inte det så ser man nog bara en massa halvdassiga bilder  med högt brus. Bilderna hör alla till mitt årsprojekt, ni vet, det där att ta en bild om dagen varje dag under ett helt år. För mig blev det  här "kameran ut genom fönstret på närmsta grannarna" räddningen alla de dagar jag inte hann med att ta mig ut. Sen är det ju en ren fröjd att ha dessa varelser bara meter utanför där man sitter och jobbar. Idag ser det likadant ut från mitt fönster, förutom snön som är borta. Det gör det svårare att fotografera , djuren smälter ihop med naturen. Men de är där idag med, just nu fajtas ekorrarna runt foderautomaterna. Igår var rådjuren här.

I snart tjugofyra år har vi bott i detta hus, det är längre än jag bodde hemma hos mor min.Känns som att bitar av min varelse har vuxit in i omgivningarna här.Funderar på att göra en bok om skogen och naturen och våra år här här. Som ett tack. Det här huset har sett mina barn växa upp. Våra djur har hunnit med att både födas och dö här. Nu bryter vi snart upp, drar ner till Skåne. Bosätter oss där man kan se horisonten och höra gässen.Samtidigt som jag längtar så det knakar  känner jag ett vemod som gränsar till sorg över att lämna. Kanske kan en bok läka ut vemodet. Sen är det ju så att inget är stilla, allt rör på sig och förändras hela tiden. Det är nog bra att röra på sig även så här sent i livet tänker jag.En ny familj kan få lov att fylla detta hus med liv igen, maken och jag är rätt tysta :)

Kamske hör hon mig genom vädringsfönstret. Hej vackra vän viskar jag.

Krig i tänkar tallen. Ekorrarna tjattrade så högt att det hördes in.Här brukar jag luta ryggen under varma dagar och fundera på jobb problem.

Herr hare smyger fram, som alltid försiktigt och lite misstänksamt Han har full koll på mig där jag står i fönstret.

Någon har hämtat frö för avätning på gren

Fasanhöna som kommer då och då. I alla fall tror jag det är en fasan.

De snabba ettriga grannarna. Ibland tänker jag att deras blod kokar där de far runt. Svänger på svansen, pilsnabba vändningar, korta pauser och sen nya språng.Om man kunde förstå vad de sa tror jag man skulle upptäcka att de är smarta och raljanta på gränsen till oförskämdhet  . Jag kan nästan svära att jag hört dem säga...Hörru tanten, sitt inte där och glo,maten e slut. Rör på baken och kom ut och fyll på.

 För ett par veckor sen kom de och högg ned ynglingaträd så nu har vi lite mer öppet också bakom huset. Det nedhuggna drar till sig älgen, har inte sett den på länge men idag dök den upp.

Ha det nu gott allesammans!

Bara runt hörnet väntar de långa skymningarna

Ville bara säga.Vi är bara ögonblick från de långa mars eftermiddagarna, de dröjande blåa skymningstimmarna.När man inte vill gå in förrän mörkret har lagt sig helt. Bara dagar från den första tussilagon.  Fåglarnas återkomst.Var bara det jag ville säga inget annat. Å bara så ni vet, mars skall bli en solrik månad. Det har de lovat, de som bestämmer. Trevlig onsdag på er allesammans!!!!

Örnarna bor nära havet , fast jag såg dem inte

I Skåne vaknar jag tidigt, närheten till havet och att kunna se horisonten är så annorlunda mot skogarna i Vallentuna. Så i Skåne är jag morgonpigg...någorlunda i allafall. Denna dag , fredagen den 31 januari, var inget undantag. Detta skulle bli en hård väderdag, det var tydligt. Utanför fönstret låg snödrivorna som mjuka vita sanddyner. När jag såg snön dreva sig och häva sig över fårhagen ville jag bara ut och känna kylan. Färgen på himlen var hårt stålgrå, snön kom och gick i vindarna, naturen var på ett vresigt humör.  Jag däremot blev direkt på gott humör. Mitt letargiska jag behövde något att tampas med. Efter att ha suttit framför en datorskärm hela veckan såg det otroligt frestande ut , hur konstigt det än låter.  Jag ville ut, bara gå, känna vinden i ansiktet, smaka snö på tungan och inte lösa ett endaste problem.

Gässen kämpade i vinden och tyckte nog inte att det var häftigt, den känslan lämnade de åt mig, jag som hade ett varmt hem att utgå ifrån och komma tillbaka till.

Nere i hamnen var det öde och tomt. Här brukar stå åtminstonde en eller ett par husbilar, även på vintern. Denna lilla före detta fiskehamn i nordöstra Skåne med sin vilda natur är nu lite av husbilarnas favoritställe. Så inte denna dag, men så var det fortfarande fredag och vädret var inget som lockade till att vara på vägarna.  Så jag kunde i lugn och ro vandra runt , det var bara jag och fåglarna där.

Några båtar har blivit lämnade i vattnet , deras fastfrusna skrov skapade en känsla av ödslighet och kyla. Båten längt bort i bild, den med fönstren, den är för mig själva symbolen för hamnen... alltid i vattnet, den är nog hamnens egen väktare. Kanske mår den inte så bra av att alltid ligga i vattnet och kanske är den inte pålitlig om någon skulle vilja ta den utanför hamnen men i mina ögon är den söt och tilldragande. Jag kommer sakna när och om den försvinner.

Även båtarna uppe på land såg frusna och ensamna ut . Sommaren var långt borta denna dag.

Inga ungdomar studsade på bryggan idag för att sen snyggt och spänstigt dyka ner i vattnet. Nu var den bara ett udda, turkost smycke i allt det vita.

Bortanför den svarta randen i horisonten matas örnarna. Har man tur kan man ibland skymta dem därute, men vet man inte att de är där är det svårt att tro att det är någonting speciellt. Om inte örnskådarna är där förståss, de har redskap att se örnarna med, dessutom är de många, då förstår man att det är något speciellt som händer därute på isen. Med mitt 100-400 objektiv är de knappt skönjbara även dagar då de kan ses, men det är kul att veta att de finns där. Idag , denna blåsiga januaridag, gick det inte att se om de var där eller ej. Jag har sett dem dra över husen i byn ett par gånger, även en bit upp i skyn är det tydligt hur stora de är. För min alldeles egna del föredrar jag gässen. när de drar över skyn så klappar mitt hjärta extra hårt.

Kajorna fanns som alltid härnere i hamnen men idag var det allvar och de satt på läsidan om hamnhusen och i träden bakom husen där det också var lite lä. Jag försökte störa så lite som möjligt så att de inte gjorde av med mer energi än vad som behövdes.

Båten låg lite i lä , den gjorde sig fint mot de frusna blommorna.

Allt har ett slut så öven denna promenad på de blåsiga vidderna och skönt var det, nu var jag rätt utblåst. Det började dessutom bli dags att förbereda kvällen och färden styrdes mot människomarker, dvs ICA Maxi i Bromölla för att inhandla kvällens mat.

Önskar er en solig dag, om inte på himlen så inombords.