ollecarlsson skrev:
Konsten med att bli fotograf är att kunna tagga ner med den vanliga inkomsten. Skita i alla konsumeringar. Jobba som en idiot med fotograferandet samtidigt som man bara har råd med spagetti för att i längden få så pass mycket kunder att man kan skita i det vanliga jobbet. Den skärselden är den där 95% inte pallar med och faller ur TROTS att de är begåvande.
Falluckan att kräva av sig själv i vanliga sociala regler att alltid ha 15tusen efter skatt varje månad samtidigt som man skall orka med att utveckla en konstnärlig verksamhet är livsfarlig.
Du har flera poänger, men det du säger är ändå inte sant i alla lägen och för alla.
Att bli en bra fotograf handlar om att jobba stenhårt med sig själv och sina bilder. Att våga se sina bruster för att kunna bli bättre... osv... Det gäller för proffs såväl som amatör.
Yrkesfotografering finns det många olika varianter på. Skolfotograf är inte direkt svårt att bli. Men så finns det ruggigt dåliga och riktigt bra också.
Att bli yrkesfotograf kräver oftast mycket uppoffring, precis som du skriver Olle.
Framförallt kräver det att man brinner för sina bilder mer än 9 till 5. Man måste verkligen vilja bli fotograf så mycket att kan kämpa stenhårt för det. Det räcker inte med att bara tycka att det är ett coolt jobb.
Min kompis som också är frilansfotograf säger: "Antingen går det bra och man tjänar skitmycket, eller så går det dåligt och då är det knapert"
Detta gäller inte alltid, men är nog vanligt. För dem som hankar sig fram från tidningsvik till tidningsvik är nog inkomsten okej, men otryggheten och stressen stor och framtidsutsikterna dystra. Fasta jobb är extremt sällsynta.
För min del har jag varit sjukligt fotointresserad sedan 13-14-års ålder. Jag har alltid hållt med foto, tittat på bilder eller tänkt kring foto dygnets alla vakna timmar sedan dess. Det har krävts för min utveckling. Jag har jobbat hårt för att bli bättre hela tiden.
Alla mina pengar har gått åt foto, det är först nu som jag kan börja fundera på att lägga pengar på annat.
Idag har jag ett bra jobb som pressfotograf två dagar i veckan. Övrig tid frilansar jag. En utmärkt kombination.
Tyvärr ser man ibland unga fotografer med tunn portfolio och mycket attityd och kontakter som lyckas få jobb. Deras bilder är ytliga och variationsrikedomen är dålig, men de lyckas sälja sin coolhet till reklammän som är rädda för att göra saker som inte är modernt.
Den som vill bli fotograf ska, precis som Olle säger, vara beredd på tuffa år, massor av slit och total osäkerhet. Men trägen vinner...
Det är många fotografer som jobbar extra inom hemtjänsten eller på ICA...
Den som inte följer i samma fotspår som alla andra har det dock lite lättare. Reklambyråer eller de stora tidingarna försöker alla med.
Snart ska jag ut och plåta arbetet på olika renhållningsverk. Totalt oglamouröst, men väldigt bildmässigt och kul. Dessutom bra pengar. Man måste finna sina egna vägar.
Om vi ska fortsätta prata utbildningar, så tycker jag fortfarande att de kan vara bra. Men man kan inte utbilda sig till yrkesfotograf.
/magnus (yrkesfotograf på heltid och entusiastisk amatörfotograf på fritiden)
