Advertisement
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför tappar man lusten att fota

Produkter
(logga in för att koppla)
Ja det gav ju genast lite djup i saken!

Tar vi då med den tanken tillbaka in i tråden så kan vi fundera på för vems skull vi fotograferar. Vari ligger meningen med vår hobby (eller yrke).

Väldigt mycket av min egen glädje till hobbyn kommer av tillfredsställelsen att glädja andra med mina bilder. Man behöver en publik som gillar det man gör. Även om den publiken bara är jag själv, någon närstående, ett fotbollslag, 300 följare på Instagram, eller 300 000
Mitt sätt att se: Jag fotograferar för min egen skull, men mina bilder är till även för andra. Bilderna kommunicerar från mig till andra. Om jag skulle fotografera för andras skull så är det inte jag som berättar/kommunicerar.

mvh Terje
 
För mig är begränsning och förändring ledord. Begränsa mig hårt genom att i stort aldrig använda zoom utan bara fasta objektiv, alltid välja EN brännvidd innan jag går ut samt så har jag slutat i stort sett helt att fotografera i Raw det sista året utan kör i stort sett uteslutande jpeg som jag bara korrigerar lite färger /kontraster på och beskär i nån mobil-app. Förändring är att växla mellan att fota med mobilen, kompatkamera och systemkamera efter humör. Skulle gissa att 99% av mina 1000-tals bilder här är skapade på detta sätt: https://vsco.co/mrkarisma/gallery
Foto ska vara roligt, lekfullt och kreativt.
 
Senast ändrad:
Mitt sätt att se: Jag fotograferar för min egen skull, men mina bilder är till även för andra. Bilderna kommunicerar från mig till andra. Om jag skulle fotografera för andras skull så är det inte jag som berättar/kommunicerar.

mvh Terje
Du kanske missförstod. Eller så missförstår jag dig.

Skådespelare är skådespelare för att gillar det. De övar och repeterar. Men det är för föreställningarna de lever. Det är då de får kickarna. Fanns ingen publik att spela upp för så hade knappast övningar och repitioner varit något de ville syssla med.

Fotbollspelare i högre divisioner uttrycker något liknande. Det är matcherna med stor publik som är drivkraften i det de gör.

Och ja, jag fotograferar för att jag trivs med det. Såväl stunderna när jag fotograferar som när jag pysslar om prylarna och när jag publicerar mina bilder. Kort sagt - gillar allt som hobbyn erbjuder. Men hade ingen någonsin brytt sig om mina bilder så hade jag nog tröttnat snart.

Sic vos non vobis
 
Senast ändrad:
Jag följer bl.a Nigel Danson och Thomas Heaton samt Photography Life på nätet, vilka är mina inspirations källor. Danson påpekar bl.a man inte skall jämföra sina bilder med de som publiceras på ex instagram, de är redigerade oändligt i LR och PS och är omöjliga att ta "naturell". Det fina med dessa två fotografer är att de visar även sina misslyckade foton och foto turer och kommenterar varför de inte blev bra, vilket jag tycker är ganska unikt. Då ser man att även proffsen har dåliga dagar och tar dåliga bilder som kan vara ur fokus.

Både Danson och Spencer Cox på Photography Life rekommenderar att hitta ett motiv som man själv tycker är vackert (strunta i vad andra skulle tycka) och fotograferar om det flera gånger tills man får rätt ljus och färger och komposition. Danson ger själv exempel på motiv som han fotat ett antal gånger innan han blir nöjd.

Dansons tips är att hela tiden ha en vilja att bli bättre, experimentera , utvärdera och att motivera sig själv. Ge inte upp, fortsätt fotografera !:)
Nigel Danson och Thomas Heaton kan jag också rekommendera men det förbättrar inte ditt eget fotograferande utan man måste ut och fotografera systematiskt. Kanske en en veckas fotokurs? Finns folkhögskolor i Sverige, Norge och Finland. Danmark vet jag ej om de har detta.
 
Ja vem är bilderna till för, stora variationer kan jag tänka att det är, förr hade vi den årliga Dia bilds visningen med släkten, 95 % väntade nog på att få se sig själv, ett vackert träd som dök upp fick man snabbt ofta gå vidare till nästa bild, bilder på egna barnen som dök upp var nog allra mest intressant, dom behövde inte eller vara särskilt bra, bara att lilla Kalle/Stina var med, gärna med någon leksak som farmor kanske givit i julklapp. Extra intressant blir dessa bilder 5/10/20 år senare, trädgården eller andra miljöer har också ändrat sig och skapar minnen. men dagens moderna farmor visar stolt flera hundra bilder på barn barnet från nyfödd till 1-åring med stor iver för farmor har tagit bilderna själv.
 
Varför tappar man lusten att fota när man titta på alla kort som finns på fotosidan då man har in set att man är inte i den klassen som finns på sidan då man har sett alla kort är fotat av riktiga proffs och en annan är ju en amatör om ska se på bilder man har tagit då och då är man fundersam på att göra en sak och det är kasta bort min billiga utrustning eller sluta att kolla på alla mailen man får då från er då man ser alla kort som finns där då som är en klass för sig själv gent i mott mina kort då som är i en amatör klass då och det senaste kortet som jag tog är då 2 månader sen och sen dess har det inte blivit något mera fotografering då när man ser hur dom andra är då på att fotografering men det finns ju andra saker som är roligare då.
Så där går inte att tänka, precis som alla som tycker om att springa för livsglädje- motion-frisk luft med mera borde sluta direkt för att dom är 15 minuter efter proffslöparna på 1 mils rundor, helt galet tankesätt enligt mig, skulle man jämföra sig med allt förekommande man utför under livets gång mot då olika specialister som ofta dyker upp om inom det mesta vi kan råka på under livet, det må vara äta flest korvar på 5 minuter eller bestiga dom högsta bergen med resultatet " varför kan inte jag göra så " bättre att fortsätta imponeras av skickliga personer i TV-soffan eller framför Datorn och köra vidare med det man tycker är roligt.
 
Så där går inte att tänka, precis som alla som tycker om att springa för livsglädje- motion-frisk luft med mera borde sluta direkt för att dom är 15 minuter efter proffslöparna på 1 mils rundor, helt galet tankesätt enligt mig, skulle man jämföra sig med allt förekommande man utför under livets gång mot då olika specialister som ofta dyker upp om inom det mesta vi kan råka på under livet, det må vara äta flest korvar på 5 minuter eller bestiga dom högsta bergen med resultatet " varför kan inte jag göra så " bättre att fortsätta imponeras av skickliga personer i TV-soffan eller framför Datorn och köra vidare med det man tycker är roligt.
Det vore nog bra ifall en del bilförare tänkte så. Alltså att de inte är tillräckligt duktiga och därför bör låta bli. Alla andra är ju bättre.
När det gäller bilkörning är det nog tyvärr tvärtom. Där tycker många att just de själva är bäst, och alla andra totalt inkompetenta.
 
Skogen skulle vara mycket tyst, om endast de fåglar som sjunger fint hördes.
Alltför många söker stjärnors ljus, fastna inte i detta tänk.
Har du kört fast, tappat lusten, byt tanke och arbetssätt.
Skriv på tre lappar 1/2/3/4...
Dra en lapp för väderstreck att gå där 1 är norr, 2 är öst, 3 är syd och 4 är väst.
Dra lapp igen vilket är minuter att gå. Från en till fyra minuter....
Dra lapp igen, antal minuter att fotografera på platsen du kom till.
Fota det du ser och finner intressant och hitta spänningen. Enda problemet torde vara vattensamling ... simma? eller båt? kameran i plastpåse.,.
Lycka till med att göra det DU vill.
Är problemet med sociala medier, men blir lätt förminskad.
 
Intressant...
Har själv gått igenom flera faser sedan jag började fotografera på 60-talet. Bara det. När jag scannade in 1000-tals dia bilder för ca 5 år sedan insåg jag något. De intressantaste bilderna idag från då hade när jag tog dem mycket lite värde. Tar alla typer av bilder men dia scanningen gjorde att mitt fokus förflyttades mer till dokumentär foto. Det jag tänkte och upplevde när jag tog den. Vart och när. Varför. Idag blir mina bilder till en berättelse för mig själv. I första hand. Förslag... Skapa en blogg och berätta till bilderna. Kameran blir underordnad. Om objektivet kostar 3 eller 30 tusen blir även det betydelse löst
 
Haha, låt bli att titta på fotosidan 😛
Själv har jag mer eller mindre släppt detta, har svårt med attityderna här
Fotar numera för mitt eget höga nöjes skull och sk*ter fullständigt i vad andra tycker :giggle: Finns andra fotosajter där bilderna går före åsikter
Håller med dig, det smyger in olika åsikter, som inte har något med fotografering att göra.
Jag kollar fotosidan mer sällan och funnit andra bra sidor på nätet.
 
Det som vill kan nu gå in och kolla på några av mina bilder då.
Bilbilderna hade vunnit jättemycket om bilarna gått att flytta till en annan miljö.
Prata med ägaren, fråga om han vill ha bilder på bilen. Hitta en plats där miljön runt bilen inte stör ögat.
Prova också gärna att fotografera bilarna lite mindre uppifrån, så får du en tittarupplevelse som skiljer sig från det som vanligt folk ser när de går runt bland bilar själva. Plus att bilar ofta är snyggast från en lägre nivå. (Vet inte om det beror på att bildesigners jobbar mycket med bilen sett rakt från sidan. Alltså med ögat typ 75 cm över marken)
 
Bilbilderna hade vunnit jättemycket om bilarna gått att flytta till en annan miljö.
Prata med ägaren, fråga om han vill ha bilder på bilen. Hitta en plats där miljön runt bilen inte stör ögat.
Prova också gärna att fotografera bilarna lite mindre uppifrån, så får du en tittarupplevelse som skiljer sig från det som vanligt folk ser när de går runt bland bilar själva. Plus att bilar ofta är snyggast från en lägre nivå. (Vet inte om det beror på att bildesigners jobbar mycket med bilen sett rakt från sidan. Alltså med ögat typ 75 cm över marken)
Jag har bara lagt till en del kort så ni ska se hur en amatörfotograf fotar då och dom kommer nog att ligga kvar ett tag då men sen får jag se hur jag ska göra med dom då.
 
Jag har bara lagt till en del kort så ni ska se hur en amatörfotograf fotar då och dom kommer nog att ligga kvar ett tag då men sen får jag se hur jag ska göra med dom då.
Ja precis. Vi är många glada amatörer här - och några proffs.
Man kan visa upp och dela med sig av sina bilder av olika skäl.
En del vill ha beröm, andra vill ha konstruktiv kritik. Några drömmer om att bli upptäckta.
Mina bilder delar jag på Flickr och Instagram så att min publik kan titta, ladda ner, eller dela vidare.

Det finns säkert lika många olika anledningar att visa upp sina bilder som det finns amatörfotografer.
 
Man behöver nog först acceptera sig själv och på den nivå man själv är. Att utgå därifrån är nog grunden till att kunna utvecklas överhuvudtaget tror jag. Att titta på andras bilder och försöka analysera varför du gillar just den kan lära dig att söka efter och sedan hitta ett liknande bildspråk. Att sedan försöka analysera vilken teknik fotografen använt, vilken kvalité på ljuset, bildvinkel mm. är nog det som gett mig min största förståelse för bilden och bildseendet.

Det tekniska har alltid varit ett "hinder" för min egen del då jag lätt glömmer vad knapparna och rattarna ändrade för inställningar så jag har nästan kört uteslutande manuellt där jag själv väljer slutartid och skärpedjup( iso,bländare, slutare..enklare kan det inte bli).

Vilken kamera du har spelar noll roll för sociala medier eller för mindre printar.
så länge man inte har en kund som kräver det, kan du vara lika kreativ med en mobiltelefon som med en Hasselbladare och nå likvärdiga resultat.

För min egen del har motivationen kommit och gått under åren av olika orsaker
och är det inte roligt att plocka upp kameran så får den ligga. Det ska vara kul att plåta annars är det inte heller utvecklande. Iallafall är det så för mig.
Idag plåtar jag för min egen del och mina nära och kära och det räcker gott.
Att leverera bilder till bildbyråer och kunder i övrigt medför en press att leverera på topp hela tiden och där kan mycket av kreativiteten och det roliga försvinna.
 
Man behöver nog först acceptera sig själv och på den nivå man själv är. Att utgå därifrån är nog grunden till att kunna utvecklas överhuvudtaget tror jag. Att titta på andras bilder och försöka analysera varför du gillar just den kan lära dig att söka efter och sedan hitta ett liknande bildspråk. Att sedan försöka analysera vilken teknik fotografen använt, vilken kvalité på ljuset, bildvinkel mm. är nog det som gett mig min största förståelse för bilden och bildseendet.

Det tekniska har alltid varit ett "hinder" för min egen del då jag lätt glömmer vad knapparna och rattarna ändrade för inställningar så jag har nästan kört uteslutande manuellt där jag själv väljer slutartid och skärpedjup( iso,bländare, slutare..enklare kan det inte bli).

Vilken kamera du har spelar noll roll för sociala medier eller för mindre printar.
så länge man inte har en kund som kräver det, kan du vara lika kreativ med en mobiltelefon som med en Hasselbladare och nå likvärdiga resultat.

För min egen del har motivationen kommit och gått under åren av olika orsaker
och är det inte roligt att plocka upp kameran så får den ligga. Det ska vara kul att plåta annars är det inte heller utvecklande. Iallafall är det så för mig.
Idag plåtar jag för min egen del och mina nära och kära och det räcker gott.
Att leverera bilder till bildbyråer och kunder i övrigt medför en press att leverera på topp hela tiden och där kan mycket av kreativiteten och det roliga försvinna.
Jag fotar bara när jag har lust och tid samt att man ska ju hitta bilder som man tycker passa at fota då och det har ju blivit några bilder då man har set att det skulle ju vara roligt att prova att fota lite åska men det brukar bli lite dåligt med det då men man bor ju så man ser ju när åska kommer in då och att man försöker ju hitta var den är då men det finns ju andar bilder då man kan titta på då för jag har tänkt mig att dom får vara kvar månaden ut då sen tar jag bort dom då.
 
Jag tror faktiskt inte detta handlar ett dugg om någon dålig utrustning.

Om man läser TS inlägg #59 som mest andas total trötthet och uppgivenhet, så hjälper nog ingen fast 35:a eller något gyllene snitt heller även om det säkert är klart enklare att hantera denna än den betydligt mer komplexa kitzoomen. Av vad jag läst mig till så saknas nog intresset och inte ens foto är för riktigt alla och för de som inte är intresserade är det nog bara en källa till besvikelse och dåligt använd tid. Det finns ingen poäng i att försöka leda en törstig häst till ett vattenhål om den varken orkar eller vill dricka.


Eller lära en tondöv att spela piano typ?
Så jäkla trött kan man väl inte bli på foto?
Det finns ju Eurovision och då måste ju även blinda få möjlighet att visa sina fotografier nån stans. Bildbyråer tex...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar