Varför fota okända på stan?

[Nouna]

Re: Galna?

Bofoto2 skrev:
1. Bra
2. Jo, men det här är väl inte USA (eller?).

Nä, det är inte USA, men ibland känns det ändå lite olustigt. Jag har tagit en del bilder på barn, men jag kanske inte alltid lägger upp dem i mitt album online. Bara för att detta inte är USA betyder det ju inte att det inte finns pervon...

Seriöst, jag har blivit mycket bättre på att våga fotografera folk, barn som vuxna. Den där olustiga känslan finns inte längre på samma sätt förutom när jag på sommaren vill fotografera vid stranden. DÅ känns det ibland lite som man är en smygfluktare eller pervo, men jag påminner mig själv att jag inte gör något olagligt. Sedan är det en klar fördel att vara tjej i sådana sammanhang också.

 

[Bofoto2]

Anders Petersen

Alla har mer eller mindre svårt att släppa loss vid fotografering av människor.
En Workshop med Anders Petersen rekomenderas.

 

[Nills]

Tack Ulf, du formulerade så precist just det jag känner. Hugaligen för frostiga blad!!! Men visst kan man ibland njuta av andras naturbilder, men att ta sånt själv.....nej nej!
Tacksam för meddelande när Anders P. har workshop. Det vore något det!!

 

[Bofoto2]

Workshop

Sökte lite på webben om:
"Tacksam för meddelande när Anders P. har workshop. Det vore något det!!"
Och misstänker att han håller få numera iallafall så hittade jag inget.
Var på en 5-dagars(dygn) på 90-talet med Anders och det var jobbigt och givande.

 

[bruset]

En stor poäng med Gatufoto kan gå förlorad om man frågar om lov. Dels förstås av den anledningen att de kanske säger nej , men desto oftare pga av att bilden då blir arrangerad. Det blir lite som att ta natur och djur bilder på ett zoo. Det blir en annan typ av fotografiering helt enkelt.

De flesta gatofotobilde är ju inte rena porträtt tagna med tele, utan bilder där den ofta identitetslösa personen ger liv åt bilden och till en redan intressant omgivning.

Exemplena nedan är typiska bilder där en fråga om det var ok att fota personerna i fråga skulle ha gjort bilden omöjlig.

Under ett tråd under ett plötsligt skyfall:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/764356.htm?set=lp

Genom ett bussfönster, genom en annan buss:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/800494.htm?set=lp

Gatufoto handlar väldigt sällan om rena porträtt av någon då denna befunnit sig i någon kränkande situation.

Om man inte fårstår poängen med att fota främmande människor, kan man fråga sig man förstår poängen med att ta bilder av främmande motiv överhuvudtaget.

Jag ser det snarare som ett problem att folk blir förblindade av relationen de har till dem de fotograferar. Typexemplet är bilder av flickvännen/pojkvännen, sonen/dottern som inte har något värde för andra än fotografen och hans/hennes närmaste. Sedan undrar man varför ingen annan ser underverket i ens bilder, det är bara det att motivet blev så mycket viktigare än bilden och där falerar det.

Säger inte att bilderna jag länkade till ovan är några underverk, men när lade upp bilderna så gjorde jag det för att jag gillade bilderna, inte för att jag gillade personen på bilderna, om dem vet jag inget och det rör mig inte. För mig är de inte intressanta av någon annan anledning än att de för mig gjorde mina bilder intressanta.

Vad hade ett skyfall varit utan kvinnan med paraplyet? Vad hade bilden taget genom bussens fönster varit om det inte stått en endaste människa på gatan? Jag hade aldrig tänkt på att höja kameran.

Mvh

David

 

[Thomas Holmberg]

Som nybörjare i branschen följer jag med intresse diskussionen om vad gatufoto är och jag delar helt era åsikter om att grundläggande komponenter är
- spontant = icke arrangerat
- människan i centrum - hur vi är, vad vi gör
- tidsdokument
- ska förmedla någon sorts innehåll mer än att bara vara vacker komposition (sistnämnda är f.ö. ofta en svår utmaning när det gäller att fånga en spontant, kanske kortvarig händelse)
Frågan är om det överhuvudtaget behöver vara med någon människa på bilden - den kan säga mycket om människor ändå. Bilden nedan kallar jag "Shopping med matte" och, tycker jag, är en bra illustration till en våra vanligaste aktiviteter idag (åtminstone hos det ena könet ... )
Jag behöver väl inte tillägga att bilden är helt "spontan", tagen på en trottoar i Kalmar förra året. Jag har ingen aning om vems hunden är, objektet är inte tillfrågat! Faller knappast under PUL.

 

[FelixSwensson]

Jag tycker det ger en liten kick att fotografera människor på stan. Det är lite läskigt att gå riktigt nära och ta en bild utan att de märker en. Sen gör det ju inget ifall de märker en heller. Håller med om att gatufotografering kan bli ganska ointressant men ibland så lyckas fånga ett härligt ögonblick. Här är en bild som jag själv är väldigt nöjd med och som faktiskt säger något:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/619341.htm?set=lp

 

[Sushan]

Thomas Holmberg skrev:
Jag har ingen aning om vems hunden är, objektet är inte tillfrågat! Faller knappast under PUL.

Nämen, sicken sötnos... eller som min pappa brukade säga: "Fin hund, får man klappa matte?" ) Sedan kan vi ju diskutera om hundar kan protestera mot PUL eller inte - katter kan det definitivt verkar det som för mina sticker då ofta iväg när kameran åker fram. )

 

[Enicar]

Okända vs kända

För mig är det svårare att förstå hur man vill fotografer "kända" människor som bara.. ser ut. typ plastikopererade blondiner ( ja dom flesta är blondiner)
Gatufoto är skitsvårt tycker jag. Jag vill att gatufotot ska vara en liten berättelse eller ge betraktaren en stunds fundering. Vem är det där aller vad tänker dom på eller vad hände sen..?
Bengt Björkboms bilder t.ex är ofta så för mig.

Ett av få egna bidrag hittills som någorlunda uppfyller mina krav

http://www.fotosidan.se/obj/photo/7/7f13a8df3e2f20d55e9c267cf40a44e8.jpg

 

[Thomas Holmberg]

Sans skrev:
Sedan kan vi ju diskutera om hundar kan protestera mot PUL eller inte - katter kan det definitivt verkar det som för mina sticker då ofta iväg när kameran åker fram. )

Jag håller med. Det är definitivt inte lätt att fotografera hundar och katter så de inte påverkas av fotografen. Överhuvudtaget verkar djur ha en mycket väl utvecklad förmåga att uppmärksamma människor som beter sig konstigt! Det har säkert ett överlevnadsvärde. I exemplet med hunden ovan var den uppenbarligen van vid att följa matte/husse på stan. Den låg helt avslappnad på trottoaren utan att lyfta ögonbrynen när folk gick förbi på någon decimeters avstånd. Jag förberedde mitt foto genom att göra alla inställningar på långt avstånd, närmade mig som alla andra fotgängare. Tillräckligt nära sänkte jag mig hastigt och tog mitt kort. Sekunden efter lyfte hunden på huvudetoch undrade vad jag var för en konstig prick. Men då hade jag redan fått den bild jag ville ha.
Ofta använder jag metoden att låtsas fotografera något annat. Se nedan. Att man fotograferar NK:s spektakulära julskyltning är det nog ingen som reagerar på, men då kan man ju samtidigt råka få med något annat också ...

 

[Danlo]

Re: Re: Varför fota okända på stan?

Benganbus skrev:
Hej Anders, du skall inte tro att du kommer med nå'n ny fundering
Som Einstein!
Det här har jag hört förr!

Ok, skämt bara!!


Människor som visar sig på stan, dom ses ju..?
och kan bli fotograferade också
Det är väl litet av en risk att vara ute...

Och nu skall jag inte prata om alla bevakningskameror som vi alla finns på,
för det är inga konstnärliga bilder!!!
Men...undrar ibland vart dom tar vägen...!)

Men Ok, "Gatufoto" vare...

Jag tycker ibland att de "okända människorna" i viss situationer står/går visuellt bra i en omgivning...på något sätt.
Och då kan jag ta en bild!!

Jag vet smaken är olika, men tex fåglar kan röra sig visuellt fint i en bild,
så även människor!
Tycker jag alltså!

Och jag får ibland trevlig kontakt med mina "offer"!
Det gillar jag!

Har fotat "okända" på stan sedan tidigt 1960-tal,
beror nog på att jag är ett "stadsbarn" också,
man fotar i sin miljö!

Om jag hittade mig själv...på nätet!?
Va kul!!!
De e klart, gjorde jag nå't olovandes,
då kanske,
men annars bara kul/trevligt, tycker jag..!?

Bifogar några av mina "smygbilder"....
Det gäller att passa på!

Var bara tvungen att citera allt du skrivit, detta skulle alla som rör sig på stan behöva läsa. Skön avslappnad stil också, gillar alla glada gubbar haahaa

 

[Danlo]

KMZ2 skrev:
Det finns olika tycke och smak. Personligen kan jag inte tänka mig att syssla med det som här kallas "gatufoto". Varför? Jo, jag finner inget nöje i att fotografera för mig okända människor och avskyr att bli fotograferad av okända personer utan att jag givit mitt tillstånd till det. Jag ser det som en integritetskränkning. Men jag har full förståelse för att andra ser annorlunda på detta. Och att det finns de som inte ens tar hänsyn att det finns de som känner obehag av att bli fotograferade.

Det är liksom inte ditt problem om du blir avfotograferad på offentlig plats, ska bilden inte användas till reklam så är det inte ditt problem helt enkelt.

Och varför förutsätter du att folk har ont uppsåt när de fotograferar?

 

[Anders Östberg]

Danlo skrev:
Det är liksom inte ditt problem om du blir avfotograferad på offentlig plats, ska bilden inte användas till reklam så är det inte ditt problem helt enkelt.

Och varför förutsätter du att folk har ont uppsåt när de fotograferar?

Det var väl ett aningen okänsligt sätt att se det - man kan inte göra något åt att man kan bli fotograferad på offentlig plats rent juridiskt förstås, men det är klart att det kan kännas som ett problem för folk att bli fotograferade när dom inte vill det av olika skäl. Dom allra flesta vill nog helt enkelt vara i fred i sitt privatliv utan att behöva tänka på att någon tar en bild på dom i ett obevakat ögonblick, och den fotograf som inte har någon respekt för det får nog vara bereddd på att folk blir störda och upprörda ibland.

När det dessutom inte finns något förståeligt (för den som blir fotograferad) skäl till att någon tar en bild av just mig så måste man förstås undra vad syftet är med att fotografera någon man inte känner.

 

[Sonnaren]

Ja, det kan konstateras att vi alla har vår egen uppfattning om bildsyn - det är väl inte så mycket att orda om.
Själv tycker jag att denna bilden berättar mera för mig än nedanstående. Mannen på bilden är säkert död sedan 20 år - eller längre och tar nog inte illa upp.
Us

 

[Sonnaren]

Så några skulle föredra den här - om de tvingas välja... jaja man behöver inte gilla någon, jag vet....;-)).
Us

 

[Ulf F]

Tycker att frågan har samma svar som frågan varför man vill fota överhuvudtaget.....så varför inte Gatufoto likaväl som nått annat foto.

Svaren och funderingarna är nog lika många som antalet människor som fotar. Alla har sina egna och fram för allt, sina facinationer, intressen, ifallsvinklar och betraktelser osv.

 

[Anders Östberg]

Just människor på bild tycker jag ändå har den speciella extra egenheten att den man avbildar interagerar med fotografen och kan ha en egen åsikt både om att bli fotograferad, hur bilden ser ut och hur den används, det skiljer sig från alla andra typer av motiv. För många ger det en extra spänning och intresse, för andra är det en komplikation.

 

[Sonnaren]

Oftast är personerna på bilderna i gatufotografering inte intressanta i sig själva. Det handlar om människan i sin miljö. Att tro att det alltid är själva personen eller personerna i sig som är det man fotograferar vid gatufotografering tyder på ett väldigt amatöristiskt sätt att se på fotograferandet. "Man fotograferar människor endast för att de i sig själva är intressanta och det är de genom att de har en mer eller något mindre uttalad relation till MIG - som är världens mitt - det är mor, far, kusin, älskarinna, make, barn, barnbarn, kompis eller perifera personer som barnbarns kompisar eller rentav de människor som tog upp utrymme på beachen där JAG var på semester".
Vi kan ta min gubbe med kvasten ovan. Som person är han totalt ointressant. Han är en staffagefigur. Det som är intressant med honom är att han håller fint med ett gammaldags redskap i en urban miljö och att han gör detta fast han har kommit en bit upp i åldern. Man kan med visst fog tänka sig att han tjänar en liten slant på detta och drygar ut en knaper pension. Och det var faktiskt så. Inte ägde han en fastighet vid fina Wasagatan i Göteborg. Han är i detta sammanhanget en bit samtidsdokumentation. Vem han var? Inte den blekaste aning.
Us

 

[Thomas Holmberg]

KMZ2 skrev:
... jag finner inget nöje i att fotografera för mig okända människor och avskyr att bli fotograferad av okända personer utan att jag givit mitt tillstånd till det. Jag ser det som en integritetskränkning...

Jag tror det är viktigt att vara medveten om att det finns människor som faktiskt inte tycker om att bli fotograferade. Men det handlar i de flesta fall inte om en negativ inställning till själva fotograferandet utan om en rädsla eller obehag för att skämma ut sig eller framställas på något ofördelaktigt sätt.
Ett grundläggande drag hos oss människor är faktiskt att vi vill bli sedda och uppmärksammade, även om alla inte ställer upp på att det är bättre att vara ökänd än okänd (det är ändå för många som gör det). Även kändisarnas förhållande till paparazzis (ursäkta om stavningen blev fel) är någon form av hatkärlek.
Om gatufotograferandet i den form vi diskuterat här breder ut sig kan vi vänta oss fler negativa reaktioner (de som är positiva säger inget). Det kan vara viktigt att ha beredskap för det och kanske förebygga kritik genom någon typ av etiska regler, ungefär som Naturfotograferna gjorde en gång i tiden inom sin bransch.

 

[Anders Östberg]

Sonnaren skrev:
Oftast är personerna på bilderna i gatufotografering inte intressanta i sig själva. Det handlar om människan i sin miljö. Att tro att det alltid är själva personen eller personerna i sig som är det man fotograferar vid gatufotografering tyder på ett väldigt amatöristiskt sätt att se på fotograferandet. "Man fotograferar människor endast för att de i sig själva är intressanta och det är de genom att de har en mer eller något mindre uttalad relation till MIG - som är världens mitt - det är mor, far, kusin, älskarinna, make, barn, barnbarn, kompis eller perifera personer som barnbarns kompisar eller rentav de människor som tog upp utrymme på beachen där JAG var på semester".
Vi kan ta min gubbe med kvasten ovan. Som person är han totalt ointressant. Han är en staffagefigur. Det som är intressant med honom är att han håller fint med ett gammaldags redskap i en urban miljö och att han gör detta fast han har kommit en bit upp i åldern. Man kan med visst fog tänka sig att han tjänar en liten slant på detta och drygar ut en knaper pension. Och det var faktiskt så. Inte ägde han en fastighet vid fina Wasagatan i Göteborg. Han är i detta sammanhanget en bit samtidsdokumentation. Vem han var? Inte den blekaste aning.
Us

Det finns förstås olika inriktningar... några har ju uttalat att det är människorna och deras beteende de gillar att studera och fotografera, andra ser dom kanske som ett pitoreskt inslag i stadsmiljön

Om man sätter sig in i "gubben med kvasten"s perspektiv så kommer han förmodligen att uppfatta det som att det är honom du fotograferar (vilket det ju faktiskt också är), inte den i sig rätt tråkiga gården.