Varför fota okända på stan?

[Arne S]

froderberg skrev:
Så gör jag också. Att fråga i förväg skulle ju förstöra bilden.

Tänk vad man utvecklas/förändras i sitt tankesätt kring fotograferande.
I början av mitt medlemskap hade jag en "debatt" med en fotograf här på FS om just detta. Jag stod ganska envist upp för min åsikt, självklart skall man fråga om personen vill vara med på bild. Idag frågar jag själv ytterst sällan om jag tar en bild på stan... Jag har helt ändrat synsätt i den frågan. Ett bevis på att man utvecklas här på FS.

Tro det eller ej, fotografen jag debatterade med hette...Magnus Fröderberg! Minns jag rätt kom diskussionen upp kring en bild du hade tagit på några tjejer i tunnelbanan, en verkligt bra bild som jag minns ännu.

/Arne

Edit:// Och detta var mitt inlägg nummer 1900!!!

 

[J.Weinö]

Jag ser det inte som att jag fotograferar okända människor.

Jag fotograferar miljöer & situationer i vardagen, där ingår människan.

Jag finner det mycket intressant att studera människor i miljöer ute på stan, beteende mm.

Tycker dessutom att man oftast uppfattar om någon absolut inte vill bli fotograferad, då sänker jag kameran och ger en blick som säger "jag har full förståelse för att du inte är bekväm i den uppkomna situationen som jag just satte dig i".

Ett annat trick kan vara att ignorera människan du försöker fånga i någon situation, och ha uppmärksamheten på något helt annat, men ändå figuren i dina tankar. Helt enkelt undvika ögonkontakt i vissa känsliga lägen.

Sen finns det ju givetvis situationer där man måste be om lov,
det har jag personligen inga problem med.
Har fått många intressanta samtal den vägen, man kan ibland bli stående en bra stund och prata med någon okänd, en mycket givande bonus.

Håller även med Magnus, det är bra att köra på i någon projektform.

 

[Benganbus]

Anders Östberg skrev:
"Einstein"? Nej, jag har inga illusioner om att jag hade en unik fundering, vad får dig att tro det?

Hej Anders,
(Har inte sett detta ditt inlägg förrän nu, ursäkta!)
Det va ingen illa menad jämförelse,
kanske litet osmidigt uttryckt!

Menade bara att jag hört/sett din fundering/fråga/åsikt från några andra medlemmar här i forumet tidigare.

Så din fråga va inte ny menade jag bara!
Inget annat!
Mvh Bengan

 

[Anders Östberg]

OK, inga problem.

Frågan är säkert gammal och dessutom kan man generalisera den och ersätta "okända på stan" med "X" (Varför fota fåglar? Varför fota landskap?). Människor är kanske lite speciellt motiv bara eftersom det finns en interaktion, motivet kan t.ex. ha synpunkter på fotograferingen.

Om det finns ett "projekt" så är jag med lite mer, då finns en anledning att ta bilden och ett syfte med den. Annars är det som sagt för mig lite svårt att se finessen med bilder på vanliga människor på stan - om dom nu inte gör något intressant kanske.

Att vilja se och ta bilden kan jag däremot förstå, det är egentligen samma sak som spänningen i att "jaga" t.ex. en fågelbild. Faktum är väl att jag lite grann skulle kunna generalisera för egen del och säga att det roliga med fotografering är att ta bilderna, inte riktigt lika mycket att titta på dom sedan.

 

[Bofoto2]

The Black Cat?

Benganbus skrev:
När jag inte fotar i STORA staden,
så fotar jag i den "lilla byn" där jag bor.
Och det är inte så lätt, håller med, man är "känd"!
Men ofta, så blir det en trevliga samtal under fotograferandet, både hemmavid och i STORA staden!
Därför gillar jag detta fotograferande!!
Skapar kontakter/dialog! ....

En av dina bilder är tagen med "The Black Cat" ??
Jag tycker det är lite påfrestande med "vad fotar du" "varför .." osv. Det blir ofta en massa prat till igen nytta och sen kanske man är hungrig ...(lite bilder).
Man kanske ska trycka upp en kort text på en halv A5, som ett alternativ till visitkort men inte för långt för då läser inte alla.

 

[Bofoto2]

Projekt

Anders Östberg skrev:
Om det finns ett "projekt" så är jag med lite mer, då finns en anledning att ta bilden ...

Finns det inte en anledning när man tar en bild?
Anledningen kan vara rent teknisk: att prova ett objektiv, film, kamera eller att öva brännvidder, ögonblicket, fokusering.
Anledningen att man har en kamera är nog för att ta bilder som man uppskattar och är nöjd med, bilder att minnas med, bilder att visa upp och att hänga upp på väggen.
Eller?

 

[Benganbus]

Anders Östberg skrev:
OK, inga problem.

Frågan är säkert gammal och dessutom kan man generalisera den och ersätta "okända på stan" med "X" (Varför fota fåglar? Varför fota landskap?). Människor är kanske lite speciellt motiv bara eftersom det finns en interaktion, motivet kan t.ex. ha synpunkter på fotograferingen.

Om det finns ett "projekt" så är jag med lite mer, då finns en anledning att ta bilden och ett syfte med den. Annars är det som sagt för mig lite svårt att se finessen med bilder på vanliga människor på stan - om dom nu inte gör något intressant kanske.

Att vilja se och ta bilden kan jag däremot förstå, det är egentligen samma sak som spänningen i att "jaga" t.ex. en fågelbild. Faktum är väl att jag lite grann skulle kunna generalisera för egen del och säga att det roliga med fotografering är att ta bilderna, inte riktigt lika mycket att titta på dom sedan.

Hej igen Anders.

Visst är människor ett speciellt motiv, helt klart.
Och sk "gatufoto" är självklart en balansakt, just för att inte utlämna, förevisa medmänniskor på ett negativt sätt.

Och som någon sagt har tidigare, eller ännu tidigare, man startar ofta sin "gatufotokarriär" med att "våga ta ett kort på gatan", och då blir det kanske inte så mycket gatufoto i dess innersta mening...
Men,
man måste ju börja, och våga pröva, och pröva igen...

Och projekt ja...
Verkar som jag haft ett "projekt" pg hela livet utan att veta om det!

Fågelfoto ja!
Har tillbringat ett antal vårar och höstar i Skanör/Falsterbo under 1980-2000 talet...
Med anledningen att bla titta på fågelaktiviteterna med kikare (och strandvandrat efter bärnsten, och badhusfotografering).

Och, skratta inte nu!
Jag har fotat markjagande falkar med vidvinkel!

Av någon anledning jagar falkarna ibland i buskar/häckar under flytten...!?
När man då ser en falk dyka in i en buske, så gäller det att smyga sig långsamt närmare!
Med Hyperfokalen beredd!!!
Och så när falken sticker iväg ur busken, tar man bilden!!

Men här finns det nog ännu mindre anledning att titta på "bildresultatet" efteråt!
Men bilderna blir ganska "konstnärliga"!!


Och kommer ihåg när jag fotograferade en hangflygande falk vid Hovs hallar!
Falken hängde i hanget en 30 meter från mig!
På en tre meters höjd över marken, alldeles vid kanten ned mot havet.
Huvudet va helt stilla, Falken korrigerade vinden hela tiden med vingarna.
Och det blåste!! Jag lovar!!!
Häftig upplevelse att se den flygförmågan!!
Jag gick lånsamt närmare...
Hade ju självklart vidvinkel!
Falken flyttade sig från mig i samma takt som jag försökte komma närmare..
Så när jag försökt komma närmare i en 10 minuter,
och jag och falken förflyttats 200 åt sidan, så insåg jag...
Och tog ändå bilden!
Som jag kunde tagit långt tidigare!
Men man lär sig!

Så vad jag vill säga med det,
är att någon bra fågelfotograf blir jag nog inte!

Å närmare fåglar än så här kom jag inte i somras!
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/764027.htm
B)

Ps.
Har flera böcker av Lars Jonsson, otroliga fågelbilder!!

 

[KMZ2]

Det finns olika tycke och smak. Personligen kan jag inte tänka mig att syssla med det som här kallas "gatufoto". Varför? Jo, jag finner inget nöje i att fotografera för mig okända människor och avskyr att bli fotograferad av okända personer utan att jag givit mitt tillstånd till det. Jag ser det som en integritetskränkning. Men jag har full förståelse för att andra ser annorlunda på detta. Och att det finns de som inte ens tar hänsyn att det finns de som känner obehag av att bli fotograferade.

 

[Sushan]

Ligger skönheten enbart i betraktarens ögon?

Jag vill ta kort på det som är vackert, inte bara naturen, djuren eller arkitekturen, utan också människor... för de är vackra i mina ögon.

 

[Benganbus]

KMZ2 skrev:
Det finns olika tycke och smak. Personligen kan jag inte tänka mig att syssla med det som här kallas "gatufoto". Varför? Jo, jag finner inget nöje i att fotografera för mig okända människor och avskyr att bli fotograferad av okända personer utan att jag givit mitt tillstånd till det. Jag ser det som en integritetskränkning. Men jag har full förståelse för att andra ser annorlunda på detta. Och att det finns de som inte ens tar hänsyn att det finns de som känner obehag av att bli fotograferade.

Men ofta kan man ändå "åtgärda" detta när man ser fotografen...
Kan fråga varför han fotar,
be honom i så fall att inte fortsätta....
Man skapar en dialog....
Dialog e bra!

Men vad gör vi åt alla bevakningskamerorna?

Och alla "okända fotografer" bakom dom?

Oftast nästan osynliga kameror, här er'e smygfoto alltså!!!
Dom finns i mängder i tunnelbanan, på Centralen, på varuhusen, på gator och torg, på museer osv, osv.....
Här känner jag mig litet mer orolig...
(Då jag vet att dom finns)

För övrig tror jag de flesta av oss finns med på mängder av turistbilder!
Eller va de en gatufotograf gömd bland turisterna!?
Eller va det en gatufograferande turist!

Det här öppna fotograferandet är jag inte det minsta orolig för!
Jag är inte rädd för det jag ser!

Och då jag ändå är ute på stan,
visar mig på stan öppet,
så kan väl några slags turister, eller vad det är,
få ta några bilder på mig också!!


Utan jag undrar som sagt mera över det "fördolda fotograferandet"...
Där kan jag känna undran och oro,
då jag inte vet riktigt,
inte ser.....

 

[Benganbus]

HenrikHansen skrev:
Jag brukar fotogreafera människor till höger och vänster, och oftast utan att fråga om lov. Däremot om för mycket ögonkontakt är uppnådd och det verkar passa så tackar jag för bilden jag tog, och tar självklart bort den om personen vill det.

Man jag tror jag finner en kick i att fotografera människor utan att de förstår/märker det och sedan gör dem till en del av ett konstverk som jag kan visa upp på internet.

Här talar en Gatufotograf OCH Konstnär!!!

 

[alf109]

Man kan väl se gatufotografen som en naturfotograf med den urbana mäniskan i dess miljö som huvudsakligt intresse. Slutligen några kloka ord från en av de största: "One must always take photos with the greatest respect for the subject and for oneself", detta tål att tänka på.

 

[Anders Östberg]

alf109 skrev:
Man kan väl se gatufotografen som en naturfotograf med den urbana mäniskan i dess miljö som huvudsakligt intresse. Slutligen några kloka ord från en av de största: "One must always take photos with the greatest respect for the subject and for oneself", detta tål att tänka på.

Inte direkt paparazzons motto.

 

[Bofoto2]

Sidospår?

Benganbus skrev:
.... Men vad gör vi åt alla bevakningskamerorna?
Och alla "okända fotografer" bakom dom? ....

"alla "okända fotografer" bryr jag mig inte om, men när kamerorna kopplas direkt till datorer med ansiktes-igenkänning och informationen om vad jag går, häckar och handlar säljs till företaget X, då blir jag orolig.

 

[Thomas Holmberg]

Att fråga eller inte fråga.. det är frågan

alf109 skrev:
Man kan väl se gatufotografen som en naturfotograf med den urbana mäniskan i dess miljö som huvudsakligt intresse.

Ovanstående citat tycker jag väl beskriver vad gatufoto handlar. Särskilt spännande är det ju att just kunna fånga episoder och händelser - en sorts miljö- och nutidsdokumentation. Om man då frågar först är ju chansen borta. Visst finns det situationer då man självklart ska fråga - men då är det snarast fråga om en sorts objektfotografering. Det handlar inte om att vara feg eller inte!
Men jag vill också trycka på vikten av att vara diskret och hänsynsfull. Det är absolut inte fråga om att kränka människor och om vi som gillar gatufotografering kommer i konflikt med våra fotoobjekt och hävdar vår rätt att fotografera riskerar vi att på sikt att riskera "den allmänna fotograferingsrätten".
Ett exempel på just händelsefotografering är bifogad bild från ett torg i Krakow. Visst hade jag kunnat fråga flickorna om jag fick ta ett kort, men då hade det ju blivit en helt annan bild!

 

[alf109]

Fråga eller inte fråga...

Som sagt, om man skall fråga om lov blir nog inte många gatubilder tagna.

 

[Nills]

Vad vill jag med mitt fotande

När jag har funderat och funderat så är det så att jag vill dokumentera min samtid o form av Människan och hennes avtryck i tillvaron. Jag söker efter illustraationer på det temat, inte minst på städernas gator. Dock långt ifrån lyckan att bara våga fota några som går förbi. Jag vill ju säga någor med bilderna, förmedla en tanke om oss mänskliga varelser, vad vi är för ena krumelurer.
HAr ni förresten sett en av gengrens nestorer?http://images.google.se/images?svnum=10&hl=sv&sa=X&oi=spell&resnum=1&ct=result&cd=1&q=GArry+Winogrand&spell=1
Jag säger bara wow!!!
En länk till: http://jasonschock.com/photo-album/album?album_id=7572

 

[Nouna]

Jag har alltid varit fascinerad av människor och gillar att 'people watch'. Det är nog därför jag gärna gar med kameran ut på stan och fotar människor.

Jag ber inte om lov. Har nog bara gjort det några gånger, men om någon ser ut att inte uppskatta mitt fotande då slutar jag självklart. Sunt förnuft mestadels. Det som känns lite kluvet är när jag vill fota barn. Det finns mängder med söta ungar som jag ibland vill fotografera, men inte vågar pga jag är rädd att föräldrarna skall bli galna på mig. Så, oftast låter jag bli.Samtidigt känns det egentligen mer ok att fotografera små barn med tanke på att de växer och förändras oerhört snabbt, inge många som känner igen babyn efter ett tag.

 

[Bofoto2]

Galna?

Nouna skrev:
... Jag ber inte om lov. ... Det finns mängder med söta ungar som jag ibland vill fotografera, men inte vågar pga jag är rädd att föräldrarna skall bli galna på mig. ...

1. Bra
2. Jo, men det här är väl inte USA (eller?).

 

[Sonnaren]

Det var gatufotografering från början, startade i stort sett med det som 12-åring på 50-talet och tyckte det var det enda som gav något i fotoväg. Givetvis fotograferade jag släkt och vänner - men det var liksom något annat. Så småningom blev det miljöer och hus som var på väg att lämna in.
Naturen med blommor och fåglar var t.ex. aldrig intressant. Jo, som företeelse direkt i sitt habitat! Givetvis!!
Men som fotomotiv? Näe, vad skulle jag ha sådana bilder till? Har jag inga blombilder eller fåglar? Joodå, något trettiotal kanske. Tagna för tio år sedan eller tjugo eller tjugosju.....vem vet? Vem bryr sig? Det ser likadant ut när de än är tagna....
Mina människor och miljöer - och människor i miljöer fascinerar mig fortfarande. Flera av de bilderna har jag här på fotosidan.
Blommor och fåglar och natur? Jodå, det är jättefint. Men det kommer åter igen och igen och igen.....dessbättre. Varför skulle jag fotografera det? Litet tålamod bara så är det vår och sommar igen. Kanske fotar jag något av det då? Kanske....
Us