Annons

Varför efterbehandla?

Produkter
(logga in för att koppla)
Med utgångspunkt från din exempelbild, skulle jag nog valt att räta upp horisonten, fixa till kitobjektivets kuddformiga distorsion och även lättat upp igensotade skuggpartier något.

För att hålla ordning i begreppslådan så vill jag påpeka att distorsionen är tunnformig, inte kuddformig.
 
Jag tillhör den gamla skolan då man tog bilder analogt och hade 36 bilder i kameran - då gällde att skapa bilden redan innan man tagit den för man hade inte råd att misslyckas.

Kan ju vara värt att nämna att efterbehandling inte direkt var ovanligt på den analoga tiden heller. Dock inte lika tillgängligt för den normala användaren.
 
Ta det inte personligt, men jag förstår nog inte vad du skriver..



Näe, knappast något annat vad gäller motivet.. Däremot kanske t.o.m "mer" än vad mina ögon hann att uppfatta!



Hmm.. "Kände"? Det lät konstigt, näe jag menar så enkelt som det jag såg!



Hmm.. Igen! Jag tror snarare på "tvärtom", det som dom INTE lyckats lägga till, i tekniken. Det är helt enkelt deras tillkortakommanden och brister i den rent fysiska tekniken som gör att så många bilder ofta inte blir så bra som jag vill! Men däremot så går det ofta att rätta till mycket av "felen" i datorn i efterhand, tack för det!

Mvh!
Att just din text refereras är en slump. Jag kunde tagit texten, med samma innebörd, från ett annat inlägg. Men nu blev det ditt.
Vi kan ta bilden här ovan som exempel. Färgerna ser ju fina ut. Tricket är, precis som Mats skrev, att de är extra mättade. Havet är inte så blått o himlen såpass blå i verkligheten.
Men vi kan göra dem mer attraktiva väldigt enkelt med dagens teknik.
Det är tom så att man får kommentarer i form av att man bör höja kontraster, vrida färgerna, öka färgmättnader.
O det ä helt ok.
Men det jag menar är att man inte skall motivera sina bildförändringar med att man försöker närma sig o härma verkligheten som man påstår att det såg ut.
Då ljuger man ju bara för sig själv.

Jag tycker alltså inte att förändringen är fel, men man bör vara ärlig i alla fall mot sig själv.
 
Vissa insticksprogram, som det väldigt populära Nik Collection, fungerar inte fullt ut med PSD. Jag har dock aldrig upplevt det som speciellt trögt.

Jag kör mest Fast Stone Image Viewer pga att det är så snabbt när man ska gallra bland sina bilder. Eftersom jag fotar mest skräp måste jag gallra mycket :). Man kan flagga etc precis som i LR men man slipper bildimporten, är igång på en gång. Just tiff visas ofta som TVÅ bilder per fil. Inte för att det spelar någon jätteroll men det blir ett klick extra när man klickar sig fram.
 
Ett tag fanns där en intressant diskussion om man skall bearbeta bilden och i så fall fall på vilket sätt. Den andra intressanta debatten var går gränserna för när man manipulerar en bild.

Låt oss börja med fråga två.
En bild är aldrig vad våra ögon ser. Våra ögon har unika egenskaper. De ser vad som händer i nästan 180 grader men oskarpt. De ser samtidigt skarpt i något som liknar ett teleobjektiv.
En kamera kan ta en bild av en hel boksida som är knivskarp medan våra ögon måste följa varje rad för vi skall kunna tolka bokstäverna.
Våra ögon ser världen utan ramar. Ett foto har en gräns där det inte finns någon information om vad som finns utanför. Ett foto har en ram för vad man ser. Det ger oss en möjlighet att manipulera.

Våra ögon och hjärna ger oss en tredimensionell bild av verkligheten. Våra bilder är bara i två dimensioner. Vi har sedan barnsben vant oss att bilder bara ger oss tillgång till detta och därför köper vi detta utan att ifrågasätta. Detta är en förenkling av vad vi ser som och vi tar för given.
Vi bör nog öppna våra ögon för vad som är bildbehandling och vad som är manipulation.
Det är nog inte så enkelt att dra gränsen.
 
Så låt mig sätta lite fart på brasan. Att manipulera bilden genom att ta bort och lägga till saker kunde man redan på mörkrumstiden.
Så varför har vi blivit så känsliga?
 
Så låt mig sätta lite fart på brasan. Att manipulera bilden genom att ta bort och lägga till saker kunde man redan på mörkrumstiden.
Så varför har vi blivit så känsliga?

En del säger att den nya tekniken gör att vi måste ha nya gränser.

Jag tycker tvärtom att det är hedervärt av branschen att behålla den gamla definitionen; att när man lägger till eller tar bort "saker" så är det bildmanipulation. Oavsett media, analog/digitalt osv.

Inte har vi blivit känsligare, det är nog bara så att det är lättare och därmed vanligare idag.

(Jag låter bli att skriva manipulation eftersom en del gärna förknippar ordet med den negativa "att manipulera någon"-betydelsen.)

"
Lalala, jag fuskar inte, jag retuschar ju bara....bort med lite hudblessyrer, de är ju tillfälliga....aj...skylten i bakgrunden...bort med den också, jag kunde ju så lätt fotat i en annan vinkel eller flyttat på den....lalalala...UPLOAD..."Ej manipulerad" väljer vi, alla vet ju att jag är en ärlig människa, jag håller inte på med sånt fult.
"
 
Jag missförstod dig, det här att du pratade om hur en jpeg-bild visas fattade jag inte - jag trodde du pratade om hur den skapades. Sorry för det :)

Jag har tidigare stött på människor som på tror att även hur en jpeg-bild skapas följer någon slags standard, vilket då enligt deras mening skulle innebära att en jpeg-bild direkt från en kamera utgör någon slags norm för hur en bild "verkligen" ser ut.

Hur gör ni för att jämföra bilders färg mellan olika systemkameror?

T ex färgmättnad och balans är ju inte definierat förrän man RAW-framkallat bilden och som vi varit inne på så är framkallningen högst subjektiv och dessutom verktygsberoende.

Samma sak med skärpa. Använder man tillverkarens RAW-konverterare blir det skarpare än med Adobes.

Låter inte lätt....kanske tom omöjligt att få rättvist.
 
Låt oss börja i den andra ändan.
En JPEG ur kameran är förmodligen inte förändrad i fråga om att något lagts till eller tagits bort.
Bekymret med en JPEG är att vi inte vet vad som gjorts med den innan den landade hos oss.
Men även en bild ur kameran i JPEG tagen som svartvit är en manipulation av vad ögat såg.
Jag tror aldrig jag hört om någon människa som är så färgblind att de ser världen i svartvitt.
De flesta av oss gör det definitivt inte.
Så redan detta är en manipulation. En som vi lärt oss av tradition är OK.
 
Kamerorna är så pass bra idag så ett näst intill perfekt foto måste gå att få.

Hur bilderna blir rakt ur kameran beror ju på hur kameratillverkare o mjukvarutillverkare ställt kamerans olika parametrar per default.
Är det inte roligare o mer kreativt att själv bestämma över hur dina bilder ska se ut?
 
Så låt mig sätta lite fart på brasan. Att manipulera bilden genom att ta bort och lägga till saker kunde man redan på mörkrumstiden.
Så varför har vi blivit så känsliga?
Det fanns puritaner redan på mörkrumstiden, så det är inte heller nytt.

Skillnaden är kanske att nu kan i stort sett vem som helst manipulera en bild. Förr krävdes teknik som inte var så spridd.
 
Jag anser fortfarande att möjligheten att lätta upp skuggor är ett bra skäl till att framkalla i datorn. Sonys (och säkert andra märkens) försök att lätta upp bilden i kameran kan totalt sabba upp e och bilden som ska tas.n annars bra bild. Ibland när jag ser resultatet i datorn så blir jag så ledsen. Då tar jag fram RAW-filen och ställer in skuggorna i PS. Resultatet blir mycket mer likt verkligheten och det är ju dit man vill. Samma sak är det med kamerans försök att sätta vitbalansen. Att låta kameran sköta framkallningen av bilden är inte en garanti för att bilden blir verklighetstrogen, bara att de blir lika från gång till gång. Det är inte verklighet för mig.

Du och jag gör det inte av olika skäl men massor av folk förlitar sig idag på all automatik som finns i mobilkamerorna och de blir bättre och bättre för varje ny generation. Samma sak är det med systemkamerorna i ännu högre grad. Jag bara påpekar att vi snart är där. En del automatik tar vi för självklar såsom AF, AWB och t.o.m. i många fall auto ISO. Vad som betraktas som OK handlar mycket om hur bra det funkar och om det är "good enough" för den som använder kameran. Vad som är tydligt som trend är att allt fler automatiska delsystem över tid ses som OK att använda om de är bra och låter fotografen i allt högre grad koncentrera sig på motivet
 
Det fanns puritaner redan på mörkrumstiden, så det är inte heller nytt.

Skillnaden är kanske att nu kan i stort sett vem som helst manipulera en bild. Förr krävdes teknik som inte var så spridd.

Jag kan hålla med dig om att det var svårare förr och krävde mer resurser.
Fast en held del gick också at göra enkelt. MöJag rak ner eller ljusa upp en ointressant del av bilden för att dölja något störande. Jag hade en lumparkompis inom röjdykarna vars far drev en firma som jobbade med manipulera bilder.
Vid ett stopp i Stockholm besökte vi hans pappas firma. De höll just då på med SAS och Jan Carlzons omdaning av SAS. Något de tjänade grova pengar på och kostade SAS en förmögenhet.
Efter Photoshop var den affärsidéen död.
 
Som du kanske noterade så skrev jag att jag oftast tycker att JPEG-filen som kameran har producerat duger alldeles utmärkt. Anledningen till att spara en RAW-fil också är att ha något att falla tillbaka på när (inte om) kameran missar av en eller annan anledning. Det beror oftast på att man inte har gjort rätt inställningar i kameran innan man tar bilden, vilket i sin tur kan bero på att man inte hann eller att man inte brydde sig om det för att man litade lite för mycket på helautomatiken.

Om man då har en RAW-fil att använda istället för den misslyckade JPEG:en så slipper man gräma sig för att man missade den där "once in a lifetime"-bilden.

Det är ju dessutom så att även om man nu har en RAW-fil och har utgått från den så har det bara under de tio år jag fotat digitalt gjorts ett par tre rätt märkbara lyft i Lightroom vilket motiverat omarbetning i vissa fall för min del. Från 1.x till 2.x och så det stora lyftet i 3.0 och sedan ett helt nytt gränssnitt med helt nya parametra i 4.0 och ytterligare mer förlåtande verktyg i 5:an. Det är det absolut viktigaste skälet för mig att bevara RAW-filerna eller kanske DNG-filerna i mitt fall.

Jag missar sällan så grovt idag med mina kameror att jag skulle behöva en RAW av det skälet. Dagens kameror med EVF-sökare gör att det aldrig borde kunna ska faktiskt. Man ser ju i sökaren innan bilden är tagen med "Effects on" hur inställningarna påverkar färdig bild i realtid. Det är faktiskt en icke-fråga idag för mig.
 
Att just din text refereras är en slump. Jag kunde tagit texten, med samma innebörd, från ett annat inlägg. Men nu blev det ditt.
Vi kan ta bilden här ovan som exempel. Färgerna ser ju fina ut. Tricket är, precis som Mats skrev, att de är extra mättade. Havet är inte så blått o himlen såpass blå i verkligheten.
Men vi kan göra dem mer attraktiva väldigt enkelt med dagens teknik.
Det är tom så att man får kommentarer i form av att man bör höja kontraster, vrida färgerna, öka färgmättnader.
O det ä helt ok.
Men det jag menar är att man inte skall motivera sina bildförändringar med att man försöker närma sig o härma verkligheten som man påstår att det såg ut.
Då ljuger man ju bara för sig själv.

Jag tycker alltså inte att förändringen är fel, men man bör vara ärlig i alla fall mot sig själv.


Ok! Tack för förklaringen, håller med i det mesta!
Mvh!
 
Det är ju dessutom så att även om man nu har en RAW-fil och har utgått från den så har det bara under de tio år jag fotat digitalt gjorts ett par tre rätt märkbara lyft i Lightroom vilket motiverat omarbetning i vissa fall för min del. Från 1.x till 2.x och så det stora lyftet i 3.0 och sedan ett helt nytt gränssnitt med helt nya parametra i 4.0 och ytterligare mer förlåtande verktyg i 5:an. Det är det absolut viktigaste skälet för mig att bevara RAW-filerna eller kanske DNG-filerna i mitt fall.

...

Jo det har hänt en del. Jag brukar ta upp CA-bortagning som ett konkret mätbart exempel. Bilder som jag tog för 5 år sedan får nytt liv med bättre färger, kontrast och skärpa...utan att ändra defaultinställningarna. Bara en ny RAW-framkallning, i detta fall med Capture NX.
 
Man ser ju i sökaren innan bilden är tagen med "Effects on" hur inställningarna påverkar färdig bild i realtid. Det är faktiskt en icke-fråga idag för mig.
Riktigt så bra tycker jag nog inte att ens de bästa EVF:erna är än, men det kommer nog.

Fast även om en EVF vore perfekt på att visa hur bilden kommer att bli så behöver man ändå möjligheten att spara en RAW-fil. Ibland går det undan så mycket att man inte hinner justera alla relevanta parametrar.
 
Riktigt så bra tycker jag nog inte att ens de bästa EVF:erna är än, men det kommer nog.

Fast även om en EVF vore perfekt på att visa hur bilden kommer att bli så behöver man ändå möjligheten att spara en RAW-fil. Ibland går det undan så mycket att man inte hinner justera alla relevanta parametrar.

Varför missar en EVF (eller liveview) ? Man ser ju bilden och den ser ok ut innan man tar den och ändå blir bilden felexponerad. De kanske borde väga in historisk ljusmätning, typ en sekund eller så.
 
Hur gör ni för att jämföra bilders färg mellan olika systemkameror?

T ex färgmättnad och balans är ju inte definierat förrän man RAW-framkallat bilden och som vi varit inne på så är framkallningen högst subjektiv och dessutom verktygsberoende.

Samma sak med skärpa. Använder man tillverkarens RAW-konverterare blir det skarpare än med Adobes.

Låter inte lätt....kanske tom omöjligt att få rättvist.

Det här har kanske blivit lite av ett sidospår nu när diskussionen tagit en mer filosofisk - och mycket intressant - vändning.

Men, det jag syftade på var sådana kameror där vi i huvudsak baserat testandet på jpg-filer. Jag trodde ju att vi diskuterade just hur jpg-filer blev till (jag hade ju som sagt inte riktigt läst vad du skrev). Jag har ju under årens lopp testat mycket kompaktkameror där jpeg är det enda man får ur dem, plus att många av testerna jag gör åt IDG har en sådan målgrupp att det är jpg-resultaten som är de mest relevanta även när jag testat systemkameror. När vi testar för FS är däremot råformat i centrum och jpeg mer något man nämner i en bisats - olika målgrupper är intresserade av olika saker.
 
ANNONS
Köp TZ99 hos Götaplatsens Foto