Hur man än vänder och vrider på resonemanget där D7000:s DR-kapacitet figurerat blir resultatet oavsett "underexponering" epokgörande bra.
Dessutom ger det en bättre möjlighet att korrigera de flesta valörerna och detaljerna över hela bildytan. (högdagrar, lågdagrar och mellantoner)
Begreppet "rätt exponering" blir därmed bara ett uttryck. Oavsett om man exponerar "rätt" så blir alltid någon del av bilden "sämre" exponerad när någon hävdat att bilden är "rätt exponerad". Undantaget torde vara en vägg målad i samma valör som ett gråkort.
Jag ruskar på skallen över att det förfarandet som visats med D7000 av en del benämns som att "avsiktligt exponera fel". Det är ju i mina ögon ett verkligt exempel på att det skett en sensorutveckling av dignitet.
Det tycks inte räcka med att exempel efter exempel radas upp i främst tråden 5DMkII vs D7000 samt även i denna.
Jag har provat metoden med en lånad D7000 och kan verifiera vad som skrivits. Eftersom jag även har Canon 5DMkII och Sony A900 har jag testat förfarandet på dem. Det blir på 5DMkII precis vad som visats.
Vid basiso på A900 blir det inte så mycket bandning, men den klarar i alla fall 3 stegs "underexponering".
Alltså använder jag Canonkameran på ett annorlunda sett, men inser självklart att de nya sensorerna från Sony har stora fördelar (inte A900 som är en generation äldre utan de som hamnat i exv D7000) och att de utgör i alla fall början på något som kan bli ännu bättre i framtiden.
//Lennart