Annons

Varför använder majoriteten av proffsen nikon?

Produkter
(logga in för att koppla)
Är det inte ganska olika inom olika inriktningar av foto?

Jag har bland modefotografer i princip bara sett canon, forutom hasselblad, mamaya och liknande kameror
 
Tack Lennart! Jag ska kolla upp lite vad som skiljer mot min Huey Pro!

Numer nyrakad :))

Kalibratorer har idag en hel del problem, eftersom vi fått skärmar med mycket större färgomfång än vi hade tidigare. Äldre kalibratorer är helt enkelt inte anpassade för dessa skärmar. Det finns tre lösningar på detta. Första lösningen är att använda en spektrofotometer, som en EyeOne Pro eller en ColorMunki. Dessa mätare klarar av att mäta också dagens skärmar med sina intensiva färger. Lösning två är att ha en mätare som är direkt anpassad för skärmen. Både Eizo och Nec arbetar med dedicerade mätare, där man har anpassat mätarna till skärmens prestanda. Den tredje lösningen är att tillverkarna av kalibratorer nu börjat anpassa sig till de nya skärmarna. Basiccolor Discus och X-Rite i1Pro Display fungerar bra med de nya skärmarna, trots att de är colorimetrar.
 
Kalibratorer har idag en hel del problem, eftersom vi fått skärmar med mycket större färgomfång än vi hade tidigare. Äldre kalibratorer är helt enkelt inte anpassade för dessa skärmar. Det finns tre lösningar på detta. Första lösningen är att använda en spektrofotometer, som en EyeOne Pro eller en ColorMunki. Dessa mätare klarar av att mäta också dagens skärmar med sina intensiva färger. Lösning två är att ha en mätare som är direkt anpassad för skärmen. Både Eizo och Nec arbetar med dedicerade mätare, där man har anpassat mätarna till skärmens prestanda. Den tredje lösningen är att tillverkarna av kalibratorer nu börjat anpassa sig till de nya skärmarna. Basiccolor Discus och X-Rite i1Pro Display fungerar bra med de nya skärmarna, trots att de är colorimetrar.

Tack Stefan!

Det är nåt åt de hållet jag funderat oxå just p.g.a. utvecklingen på skärmsidan. En gammal kalibrator, med tillhörande program, bör ju ha hamnat på efterkälken logiskt sett. Det blir till att kolla upp dom två fristående som du nämner.

Skönt att få det bekräftat att det är så :)

/Leif
 
Kalibratorer har idag en hel del problem, eftersom vi fått skärmar med mycket större färgomfång än vi hade tidigare. Äldre kalibratorer är helt enkelt inte anpassade för dessa skärmar. Det finns tre lösningar på detta. Första lösningen är att använda en spektrofotometer, som en EyeOne Pro eller en ColorMunki. Dessa mätare klarar av att mäta också dagens skärmar med sina intensiva färger. Lösning två är att ha en mätare som är direkt anpassad för skärmen. Både Eizo och Nec arbetar med dedicerade mätare, där man har anpassat mätarna till skärmens prestanda. Den tredje lösningen är att tillverkarna av kalibratorer nu börjat anpassa sig till de nya skärmarna. Basiccolor Discus och X-Rite i1Pro Display fungerar bra med de nya skärmarna, trots att de är colorimetrar.

Hur är det med EyeOne 2 , fungerar den tillförlitligt även med de senare skärmarna och programvaran Eye One match eller Basic color?
 
Hur är det med EyeOne 2 , fungerar den tillförlitligt även med de senare skärmarna och programvaran Eye One match eller Basic color?

Problemet med denna kalibrator är de relativt ojämna kvaliteten de hade från början, och att många av dem har filter som åldrats. Det gör att många exemplar avviker från den standardmätare som tillverkarna av programmen använder sig av när de skapar den tabell som kompenserar för att mätaren egentligen inte kan mäta de allra mest mättade färgerna.

Att EyeOne 2 inte kan mäta de allra mest mättade färgerna är inte unikt för denna mätare, så fungerar alla colorimetrar. Alla program använder sig av en kompensationstabell för att få rätt resultat när man använder en colorimeter. Tabellen är framtagen genom att man mäter upp 5-10 mätare och från genomsnittsresultatet som dessa mätare får fram. Men om ditt exemplar då avviker från denna genomsnittsmätare, då får du fel resultat.
 
Jag menar det triviala att det är bättre att försöka hålla ISO på lägsta (eller låta bli att underexponera) om man är intresserad av att hålla nera bruset/uppe DR. Inte mer spännande än så.

Jo, visst är det så, men ibland vill man kanske ha lite kortare slutartid än vad man kan få om man exponerar efter basiso. Traditionellt så skruvar man då upp förstärkningen till ett lagom värde (högre ISO-inställning), men om man kikar på graferna på sensorgen.info (som jag tycker är enklare att förstå än motsvarande hos dxomark.com, vars data sensorgen-graferna är baserade på) så ser man att det oftast finns en ISO-inställning som det inte lönar sig att gå över, utan det är bättre att underexponera och justera nivåerna i efterbehandlingen.

T.ex. så lönar det sig inte att gå över ISO 100 för Nikon D7000, inte över ISO 800 för Canon EOS 7D och inte över ISO 1600 för Canon EOS 60D.
 
Personligen tycker jag inte att själva märket på kameran spelar särskilt stor roll. Jag har under två-tre år fotograferat med en Nikon D200, men då min pojkvän hade en Canon 5D MkII testade jag den och föll för att det var en fullformatare. Jag kan båda kamerorna utan och innan, använder min Nikon som backup när jag fotograferar bröllop, men använder i övrigt min egna 5D Mk II. Det viktigaste är ju inte märket i sig, utan att man klarar av kameran vilket möjliggör att man kan lyckas ta en bra bild med den (oavsett vilken kamera det är).
 
Därför att man kan fritt välja bländare och tid om man låter ISO stå på 100 och justerar i efterbehandlingen.

Förstår inte alls.

Att manuellt ställa in bländare och slutartid och justera exponeringen efterråt, alternativt jobba med autoiso betyder att varje gång din kombination av bländare och slutartid inte är perfekt rätt kommer du få brus och upplösningsproblem i skuggor pga underexponering, alternativt, DR-förlust plus utbrända högdagrar pga överexponering.

Det blir lättare att ställa in men bildernas kvalitet går ner även om du är duktig med bländare/slutare/exponering.

Kan du utveckla?
 
Det blir besvärligt när vi pratar om olika saker egentligen... :)

Ordet "exponering" borde ju kopplas till det rena bländare/tids-värdena. Men normalt sett säger man ju "underexponering" när man menar att "bilden är för mörk med det ISO som var valt i kameran". Detta har ju egentligen inget alls med exponeringen att göra. Vill man öka exponeringen måste man antingen använda större bländare eller längre tid.

Här är två utsnitt i hög förstoring från två identiskt exponerade bilder tagna med min D7000. Den ena är tagen på ISO200, 1/13s, F5.6 och lyft 4Ev i råkonverteringen, den andra är tagen med ISO3200, 1/13s, F5.6.

Samma verkliga exponering (ljusmängd) har träffat sensorn i båda fallen, det är bara det valda ISO-värdet i kameran som skiljer utsnitten åt.
Normal skärpning, brusreducering i LR satt på 0/0. Vilken är ISO200, vilken är ISO3200? Jag vet vilken som är vilken, och kan inte se skillnad på dem, om jag inte får dra i lite kurvor i 200% förstoring i orginalbilderna (16-bit tiff).

Den ena av bilderna skulle alltså normalt sett kallats "4Ev underexponerad".
 

Bilagor

  • Untitled-1.jpg
    Untitled-1.jpg
    95.8 KB · Visningar: 215
Det blir besvärligt när vi pratar om olika saker egentligen... :)

Ordet "exponering" borde ju kopplas till det rena bländare/tids-värdena. Men normalt sett säger man ju "underexponering" när man menar att "bilden är för mörk med det ISO som var valt i kameran". Detta har ju egentligen inget alls med exponeringen att göra. Vill man öka exponeringen måste man antingen använda större bländare eller längre tid.

Här är två utsnitt i hög förstoring från två identiskt exponerade bilder tagna med min D7000. Den ena är tagen på ISO200, 1/13s, F5.6 och lyft 4Ev i råkonverteringen, den andra är tagen med ISO3200, 1/13s, F5.6.

Samma verkliga exponering (ljusmängd) har träffat sensorn i båda fallen, det är bara det valda ISO-värdet i kameran som skiljer utsnitten åt.
Normal skärpning, brusreducering i LR satt på 0/0. Vilken är ISO200, vilken är ISO3200? Jag vet vilken som är vilken, och kan inte se skillnad på dem, om jag inte får dra i lite kurvor i 200% förstoring i orginalbilderna (16-bit tiff).

Den ena av bilderna skulle alltså normalt sett kallats "4Ev underexponerad".
Chansar och säger att bild nr2 är tagen med 3200 iso, tycker pärlorna ser lite mindre detaljerade ut. Samt att mattan är lite mindre detaljerad.
 
Det blir besvärligt när vi pratar om olika saker egentligen... :)

Ordet "exponering" borde ju kopplas till det rena bländare/tids-värdena. Men normalt sett säger man ju "underexponering" när man menar att "bilden är för mörk med det ISO som var valt i kameran". Detta har ju egentligen inget alls med exponeringen att göra. Vill man öka exponeringen måste man antingen använda större bländare eller längre tid.

Här är två utsnitt i hög förstoring från två identiskt exponerade bilder tagna med min D7000. Den ena är tagen på ISO200, 1/13s, F5.6 och lyft 4Ev i råkonverteringen, den andra är tagen med ISO3200, 1/13s, F5.6.

Samma verkliga exponering (ljusmängd) har träffat sensorn i båda fallen, det är bara det valda ISO-värdet i kameran som skiljer utsnitten åt.
Normal skärpning, brusreducering i LR satt på 0/0. Vilken är ISO200, vilken är ISO3200? Jag vet vilken som är vilken, och kan inte se skillnad på dem, om jag inte får dra i lite kurvor i 200% förstoring i orginalbilderna (16-bit tiff).

Den ena av bilderna skulle alltså normalt sett kallats "4Ev underexponerad".

"På den gamla goda tiden" när kamerorna började kravla sej över iso1600 och då bruset var allt som gällde så protesterade jag mot alla iso3200-jämförelser för att iso3200 klart och tydligt var digitalt framräknade och med exakt samma bruskaraktär som vid iso1600, men jag fick ordentligt med "bakläxa" av alla "experter" för mina åsikter.

Med facit från DxO-mark i hand så ser man att det var en bra idé att t.o.m. enbart använda de flesta kameror på basiso och höja förstärkningen i rå-konverteraren för att få fram den ljushet som passade för bilden och samtidigt rädda högdagrarna.

För Canons kameror kan man på samma sätt använd ett iso på 400-800 som "basiso" i alla lägen och den som är så djävla korkad och i praktiken lyfter en Canon fem steg från iso100 får nog skylla sej själv.

Skillnaden mellan t.ex. D2h och D7000/A580/K-5 är att läsbruset för D2h ligger kring 13 e- rakt över isoskalan. För D7000 ligger det kring 3 e- rakt över iso-skalan. M.a.o. så är det t.ex. lika svårt att skilja en bild som exponerats lika vid basiso som vid iso3200 och framkallats till samma ljushet för D2h som för D7000.
Skillnaden är enbart att D2h konstant kommer att se 10 e- brusigare ut och däri ligger hela utvecklingen.
 
Senast ändrad:
Att manuellt ställa in bländare och slutartid och justera exponeringen efterråt, alternativt jobba med autoiso betyder att varje gång din kombination av bländare och slutartid inte är perfekt rätt kommer du få brus och upplösningsproblem i skuggor pga underexponering, alternativt, DR-förlust plus utbrända högdagrar pga överexponering.

Det blir lättare att ställa in men bildernas kvalitet går ner även om du är duktig med bländare/slutare/exponering.

Kan du utveckla?

Nikon D7000 har sin högsta dynamik, minsta brus och bästa fyllnadskapacitet[1] vid ISO 100. Det lönar sig alltså inte att ställa in högre ISO-värde.

Det är lite lurigt med digitalt fotograferande. Jag har fortfarande svårt att låta bli att tänka i filmtermer.

[1] "Saturation capacity". Jag vet inte vad det brukar översättas till på svenska.
 
Nackdelen är ju som sagt att man inte kan se bilden i kameran utan måste vänta med det tills man kommer hem till datorn. Jag tycker att det är att ta bort en av dom största fördelarna med digital fotografi.
 
skilnaden är att d7000 och med sonys sensor kan du i princip underexponera hur du vill =minska exponeringen och justera nivåerna senare i rawkonverteraren utan större kvalitesförluster, försöker jag göra samma sak med en 5dmk2 så får jag bandning och brus pga annan utläsning i Canonkameran
se tidigare svar i en annan tråd http://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=1661959&postcount=228


Men det blir kvalitetsförluster. Redan vid ett stegs kompensering blir det mer brus och mindre marginal i bilderna vilket visar sig när man drar i kurvorna vilket jag så gott som alltid gör. Syns tydligast i blå himlar.

Edit:

Den andra tråden jämför bara med en annan kamera, inte mellan ISO 100 och tex ISO 1600.
 
Senast ändrad:
Nikon D7000 har sin högsta dynamik, minsta brus och bästa fyllnadskapacitet[1] vid ISO 100. Det lönar sig alltså inte att ställa in högre ISO-värde.

Det är lite lurigt med digitalt fotograferande. Jag har fortfarande svårt att låta bli att tänka i filmtermer.

[1] "Saturation capacity". Jag vet inte vad det brukar översättas till på svenska.

Det säger jag inte emot, tvärt om. Men varför man skulle välja att inte exponera efter ISO100 om man kan tycker jag känns konstigt eftersom kvaliten går ned. Att öka iso/underexponera när ljuset inte räcker till om man inte har stativ är en annan femma.
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.