ANNONS
Annons

Vad menas med att RAW måste efterbearbetas?

Produkter
(logga in för att koppla)
Alla rå-filer innehåller en jpg-bild med kamerainställningar så att hålla på att spara nåt annat än rå-filen eller konvertera den till dng för framtidssäkring är helt bortkastat arbete... ;-)

Nä det är inte alls bortkastat att konvertera till DNG och vore det det skulle nog inte många minnesinstitutioner såsom bibliotek och museer använda formatet. Det är det bästa som finns idag.

The US Library of Congress states that DNG is a recommended alternative to other raw image formats: "Less desirable file formats: RAW; Suggested alternatives: DNG".[11] The Digital Photography Best Practices and Workflow (dpBestflow) project, funded by the United States Library of Congress and run by the American Society of Media Photographers (ASMP), singles out DNG, and states "DNG files have proven to be significantly more useful than the proprietary raw files in our workflow".[12]
(Källa Wikipedia)

De flesta som mött dessa problem i verkliga livet har inte svårt att förstå detta. De som inte har det har destu svårare.

Notera även att även "the American Society of Media Photographers (ASMP)" kommit till denna insikt.

En privatperson väljer vilken väg han själv vill. Den lyxen kan inte minnesinstitutionerna kosta på sig eftersom de har ett mycket större ansvar för det som ska sparas för framtiden och nu är det en del som ligger kvar fortsatt enligt den gamla rekommendationen och lagrar i TIFF men genom att digitala lagringskostnader kommit att bli den dominerande kostnaden idag på en del museer så väljer man losslesskompromerad DNG (också av kompatibilites och läsbarhetsskäl förstås) eller helt enkelt så väljer man enbart att lagra färdiga JPEG. Skillnaden i kostnader är betydlig och läsbarheten bedömmer man vara betydligt bättre än för tillverkarspecifika RAW eftersom JPEG är den helt dominerande industristandarden idag - en standard man kommer tvingas förhålla sig till under överskådlig tid. Så allt annat än tillverkarspecifik RAW väljs av de som måste ta detta på allvar. De som inte gör det eller behöver göra det kan göra precis hur de vill.

Många museer lever idag i en verkligehet där de har att ta ställning till om de absolut vill lagra inskannade jättebilder i okomprimerad TIFF och rädda dessa kvar till framtida generationer i högsta möjliga kvalitet och att inte ha råd att digitalisera miljontals bilder tillräckligt snabbt somnu istället sakta äts upp av tiden i den andra ändan. Av det skälet har en del istället fattat beslutet att hellre slutbehandla så mycket man hinner i JPEG och sedan lagra dessa. Genom det kommer man ha råd att ta hand om många gånger fler bilder och rädda dessa för framtiden i en acceptabel kvalitet för både tryck och övrig påsikt - dock ej i absolut högsta kvalitet. Betänk att det inte är ovanligt med bilder i dessa sammanhang på 1 GB eller mer per bild så förstår ni problemet.

Sen är det så att en JPEG i en DNG kan ha olika storlek. Det finns system som kan skriva in vilken JPEG som helst i DNG-filen. Det finns de som lagrar fullstor JPEG i DNG-filerna och sedan plocka ut den vid behov eller omformar dessa i andra storlekar och filformat via autorepro till de som beställer filerna. I stordriftbildhanteringen så händer det konstiga saker ibland och både jag och Lennart vet att det i branschen händer att man gör en TIFF av en JPEG bara för att de ska bli lugna som tror att de gjort fel om de trycker en JPEG. Står det TIFF i filändelsen har man som sagt inte gjort något fel enligt t.o.m. Kungliga Bibliotekets rekommendationer även om filen rent kvalitetsmässigt inte är bättre än en JPEG.

Det the American Society of Media Photographers (ASMP) förmodligen menar när de föredrar DNG i sina arbetsflöden är förmodligen att DNG är en konstant att förhålla sig till i dessa flöden medan tillverkarspecifika RAW inte är det och att det innebär onödigt strul och onödig kostnad. Där gäller att man alltid måste ha rätt version för att en viss RAW ska stödjas och det är att be om strul i stora hanteringar. Vi bygger också arbetsflöden på mitt jobb genom att styra med hjälp av XMP-metadata som finns i filerna och DNG kan dessutom lagra dessa metadata i filerna medan RAW alltid lägger dessa i en sidecarfil vid sidan om - en fil som kan dessutom försvinna med lite otur eller klantig hantering. Så DNG är en säkrare lösning än rena RAW även i det avseendet.

Tillverkarspecifika RAW är inte anpassat till masshantering av bilder över lång tid helt enkelt och därför går det bort när de stora organisationerna väljer filformat för framtiden och inte bara nuet. De stora tillverkarna bromsar utvecklingen mot att kunna spara DNG rakt ur kamerorna därför att de genom detta uppnår en viss inlåsningseffekt genom att det alltid tar en stund innan tredjepartstillverkarna (inklusive Adobe) hinner få fram adapteras till alla dessa nya format som kommer hela tiden. Genom det får de en hel del användare av praktiska att välja tillverkarens egna RAW-konverterare istället för tredjepartstillverkarnas trots att deras programvaror ofta är bättre ur ren användarsynpunkt (arbetsflöden och funktioner). De finns redan idag en del tillverkare som åtminstone i en del av sina produkter kan exportera i DNG direkt bl.a. Pentax, Ricoh, Leica och Hasselblad om jag inte missminner mig men inga av de stora har följt efter ännu för de har bara förluster ekonomiskt av att göra så medan de andra möjligen ser det som ett försäljningsargument.
 
Senast ändrad:
Det ingick inte i förutsättningarna för påståendet (annat än möjligen högst implicit, men det hade i så fall försvunnit i bruset sen länge ...).
 
Nä det är inte alls bortkastat att konvertera till DNG och vore det det skulle nog inte många minnesinstitutioner såsom bibliotek och museer använda formatet. Det är det bästa som finns idag.

Eftersom många (de flesta?) kameratillverkare inte offentligör specifikationerna för sina råformat så måste man väl lagra en del tillverkarspecifika metadata som odokumenterat data i en DNG?

Detta data måste man i så fall gissa vad det betyder när man tolkar en DNG.

Jag inser inte varför det skulle vara bättre än att spara originalfilen.
 
Det är nog korrekt det du säger. Av bl.a. det skälet så kan ju man efter processning av DNG, där man alltså kan lagra fullstor JPEG i 100% kvalitet om man vill eller i någon annan kavlitet om man nu vill det och utvinna denna i ett framtida arbetsflöde om man så vill. Där ligger ju den färdiga JPEG-filen också som den blev processad i det verktyg som skapade DNG-filen med inbäddad JPEG. Hur man gör med det varierar nog. Vi kommer att använda den hos oss i framtiden därför att Photoshop och FotoWare ser på just dessa parametrar på olika sätt. Lagrar man en alltid fullstor JPEG i DNG-filen så kommer vi ha den senaste tillverkade JPEG:en i DNG-filen oavsett vilken mjukvara som gjort den eller uppdaterat den..

Men du har läst mig dåligt för det finns som sagt andra kostnader förknippade med RAW som handlar om just det strul som skulle uppstå om man inte kunde förhålla sig i dessa flöden till ett enda RAW-format d.v.s. DNG.

Bra skrivna läsare av DNG (som inte kräver att läsaren nödvändigt måste ha en adapter för ursprungs RAW-formatet för att kunna öppna den) kommer alltid kunna läsa en DNG men det kommer den inte om den saknar adapter för just ditt specifika RAW. Det är väl det som är huvudtanken med att bara behöva förhålla sig till ett enda format istället för x antal hundratals eller tusentals över längre tid. Det sparar stora pengar i storskalig hantering.

Sen kan man ju beröra även kvalitetsaspekten på så sätt att det alltid är bättre att kunna öppna och bearbeta en DNG på nytt utan dina en gång gjorda redigeringar än att inte kunna öppna den alls. När RawShooter och Minolta gick i graven och Adobe sket i att ge oss en migrationsväg för allt data i våra RAWShooter sidecarfiler så fanns bara två val för mig som jag såg det.

1. För all tid spara min sista version av RawShooter Premium och läsa alla mina gamla bilder med den och hoppas att RawShooter för evigt skulle fortsätta vara kompatibelt med Windows och sedan
sedan börja använda det då mediokra Lightroom 1.0 (som jag fått gratis) till mina nya bilder. (Det var vägen jag då valde)

2. Överge alla mina ändringar jag gjort i RAWShooter, importera Minolta RAW-bilderna i Lightroom och sedan enbart använda Lightroom och göra om allt jobb med det verktyget.

3. Konvertera alla mina bilder i RawShooter till JPEG och glömma både mina MRW-filer och RawShooter för gott och sedan börja använda LR istället.

Det hade varit avsevärt enklare om RAWShooter inte bara kunnat läsa DNG utan även kunnat skapa det formatet på ett sätt som Lightroom kunnat läsa och förstå inklusive ändringar i sidacarfilerna eller om man kunnat köra ut metadata i XMP-filer och läst in metadata den vägen tillsammans med mina MRW i Lightroom.

Så att tro att man står inför samma strul med DNG som med tillverkar eller i värsta fall modellspecifik RAW det är att inte se hela problemet och jag konstaterar återigen att folk som inte har våra erfarenheter som körde de tidigare Minolta-modellerna och konverterare som RawShooter har inte tagit i beaktande att även Canon och Nikon har på olika sätt satt sina användare i klistret historiskt. Canon har helt droppat stöd för några av sina tidiga format och Nikon har ställt till problem för några år sedan när man krypterade delar av sina NEF-filer om jag inte minns fel vilket fick tredjepartstillverkarna att slå bakut med negativa konsekvenser för dessa användare som hellre ville köra Adobe än tillverkarspecifika produkter. Det finns inga garantier för att inte den typen av problem dyker upp igen. Denna värd är inte bara en teknisk värld utan en juridisk också och bara för att tekniker säkert kan knäcka en del skydd tillverkare lägger i sina produkter så innebär det inte att de får eller kan göra detta av jurisidka och ekonomiska skäl. Det går aldrig att simma runt det önskvärda med ett standardiserat RAw-format. Jag har svårt att se en annan hållning som något annat än missriktad lojalitet mot sin tillverkarkompis.
 
Senast ändrad:
Det är väl bara pixelvärdena som man, på ett dokumenterat sätt, kan överföra från en kameraspecifik råfil till en DNG-fil?

För någon som ofta använder flera olika kameror från olika tillverkare kan jag tänka mig att det kan underlätta arbetsflödet att alltid börja med att konvertera råfilerna till DNG, men för den som bara har råfiler från en kameratillverkare ger det knappast någon fördel.

Att konvertera till DNG för arkivändamål kanske är bra, men inte så länge det finns program som kan tolka den tillverkarspecifika råfilen. Om tillverkaren helt överger sitt råformat kan det kanske vara idé att konvertera till DNG.
 
Det beror på märke Per. En del tillverkare har inga standardiserade format för de är mer att betrakta som modellspecifika. Det var inte ens exakt samma stuk på KonicaMinolta 7D och 5D på sin tid. Sony är likadana.

Va, kan dunte öppna en 5D fil i RAWShooter. Men de e enkelt, det är bara att öppna alla filer i en Hexeditor och gå in och andra på rad 32 och 745 typ.

Såna checka tillrop är ju nästan lite kul men det är nog trots det många som inte har svårtatt hålla sig för skratt när det händer och de sitter fat där i RAW-träsket.
 
Man kan ju behålla filerna i råformatet så länge det finns redigeringsprogram som klarar att läsa dom, och sedan lär det säkert finnas konverteringsprogram till något annat format under många år innan det blir helt omöjligt att läsa filerna.

För mig personligen är det inget problem, jag lär inte lämna efter mig några bilder som eftervärlden skulle sakna. :)
 
... De stora tillverkarna bromsar utvecklingen mot att kunna spara DNG rakt ur kamerorna därför att de genom detta uppnår en viss inlåsningseffekt genom att det alltid tar en stund innan tredjepartstillverkarna (inklusive Adobe) hinner få fram adapteras till alla dessa nya format som kommer hela tiden. Genom det får de en hel del användare av praktiska att välja tillverkarens egna RAW-konverterare istället för tredjepartstillverkarnas trots att deras programvaror ofta är bättre ur ren användarsynpunkt (arbetsflöden och funktioner)....

Den enda bromsen som finns här är ju att lusten att köpa en ny kamera minskar innan de fristående rå-programmen fått informationen. Till snabba kameraköpare levererar kameratillverkaren alltid en aktuell rå-konverterare. Kameratillverkarnas rå-konverterare konkurrerar ju aldrig med fristående råkonverterare heller utan är mer en ren serviceprodukt.

Att stora "minnesinstitutioner" kör enbart DNG med inbäddad jpg av bra kvalitet för arbetsflödets skull förstår jag ju för det underlättar ju att bygga databaser för bekväm hantering, så länge i.v.f. databaserna är hanterbara och DNG-formatet är bakåtkompatibelt. DNG-formatet lär ju utvecklas oxå så länge digitala bilder finns i någon idag okänd form. Om "allt stannar" så finns ju en jpg att dra ut och redigera med dåtidens verktyg, om man överhuvudtaget hanterar bilder då som idag men det finns nog möjlighet att göra det.

Angående mina rå-filer om hundra år, om dom överhuvudtaget finns kvar då, så kommer nog den inbäddade rå-filen att komma till nytta om inte någon rå-konverterare fungerar. Därför slänger jag allt utom rå-filen med ett eller flera tillhörande "recept". Skulle "recepten" försvinna så är ju de heller inte några större problem. Det blir ungefär som man tappar framkallningsanvisningar till negativ. Det viktiga finns kvar även om inte den framkallade bilden gör det.

Den som lever får se... :)
 
Det finns ju en annan poäng i detta och det är att det företag som tagit fram DNG även tagit fram standarden som nu används av många för att hantera metadata knutna till bilder och dokument (XMP eller Extensible Markup Platform). Det finns en stor poäng i att filformat och metadatastandards här går hand i hand.

De databaser du talar om är inga databaser i egentlig traditionell mening utan data blir sökbart genom att en indexerare bygger index av XMP-metadata inne i XMP-kompatibla dokument som DNG, JPEG, TIFF och även av alla andra digitala filer där metadata ligger i XMP-sidecarfiler. En del av dessa kan indexera även textinnehåll i PDF-filer och Office-dokument. Index som byggs innehåller både små påsiktsbilder, metadata och textdata. Dessa blir sedan sökbara via både traditionella applikationer och webbappliaktioner som söker mot dessa "index" direkt istället för i dokumentens metadata.

Ibland tankas traditionella databaser på data som sedan skrivs ner i bilder och andra dokument direkt eller ner i sidecarfiler. Till och med de databasposter som saknar pekare/länk till digital fil (för att fil saknas) kan göras sökbar genom att systemen skapar dummyfiler som metadata kan kopplas till till dess att man kan byta ut bilden och lägga metadata på en riktig bild eller riktigt dokument istället.

Genom detta kan en hel organisations samlade digitala tillgångar hanteras och göras sökbara i ett enda sammanhang. Vid sidan av det kan alltså metadata i filer och index verksamt användas till att styra enhetliga processer och automation, vilket gör både organistioner och företag mycket effektivare. I dessa sammanhang är det faktum att vi kan förhålla oss till ett enda RAW-format en grundbult i lösningar av dessa slag när det gäller själva bildhanteringen.

Alla företag strävar att nå hit till en total integration av både backend och i presentation av datat till användarna. Bill Gates pratade i skarven mellan 80- och 90-talen om "Information at your fingertips" i en vision att all info man skulle behöva skulle finnas lättillgänglig för folk. På intenet är det verkligen så idag men fortfarande har många företag långt att gå med sina interna processer.
 
Den enda bromsen som finns här är ju att lusten att köpa en ny kamera minskar innan de fristående rå-programmen fått informationen. Till snabba kameraköpare levererar kameratillverkaren alltid en aktuell rå-konverterare. Kameratillverkarnas rå-konverterare konkurrerar ju aldrig med fristående råkonverterare heller utan är mer en ren serviceprodukt.

Att stora "minnesinstitutioner" kör enbart DNG med inbäddad jpg av bra kvalitet för arbetsflödets skull förstår jag ju för det underlättar ju att bygga databaser för bekväm hantering, så länge i.v.f. databaserna är hanterbara och DNG-formatet är bakåtkompatibelt. DNG-formatet lär ju utvecklas oxå så länge digitala bilder finns i någon idag okänd form. Om "allt stannar" så finns ju en jpg att dra ut och redigera med dåtidens verktyg, om man överhuvudtaget hanterar bilder då som idag men det finns nog möjlighet att göra det.

Angående mina rå-filer om hundra år, om dom överhuvudtaget finns kvar då, så kommer nog den inbäddade rå-filen att komma till nytta om inte någon rå-konverterare fungerar. Därför slänger jag allt utom rå-filen med ett eller flera tillhörande "recept". Skulle "recepten" försvinna så är ju de heller inte några större problem. Det blir ungefär som man tappar framkallningsanvisningar till negativ. Det viktiga finns kvar även om inte den framkallade bilden gör det.

Den som lever får se... :)

Om jag för ett ögonblick lämnar de stora organisationernas perspektiv på långtidslagring så undrar jag ibland om folk verkligen överhuvudtaget kan ta till sig vilken röra man kan hamna i med RAW om det riktigt skiter sig. Jag önskar ingen den soppan för det var inte kul men det spelar nog ingen roll vad jag säger för ingen tror på allvar att just han kan bli drabbad.

"Den som lever för se", skrev du och jag kan bara konstatera att jag blev drabbad efter bara något år med Minolta RAW. Vem tror att det här kommer gå på räls i 50 år ens?

Det är lite som när Hasse Alfredsson och Tage Danielsson drev med Olof Palme i "Svea hund"-uppsättningen kring den s.k. hormoslyr-debatten (samma skit som USA använde i Viet Nam för att avlöva skogen för att enklare kunna bomba Viet Cong-rebellerna). Palme och Lisbeth var ute i skogen och plockade bär i en sketch då Palme säger till Lisbeth: "..men fan Lisbeth, inte trodde jag att det var dom här bären dom jäklarna sprutat!!!"

eller "när röken från fabriken når direktörens hatt, då får vi en miljödebatt..." som något gammalt proggband sjöng.
 
Det beror på märke Per. En del tillverkare har inga standardiserade format för de är mer att betrakta som modellspecifika. Det var inte ens exakt samma stuk på KonicaMinolta 7D och 5D på sin tid. Sony är likadana.
Vad är det som beror på märke?

Va, kan dunte öppna en 5D fil i RAWShooter. Men de e enkelt, det är bara att öppna alla filer i en Hexeditor och gå in och andra på rad 32 och 745 typ.

Det är väl dumt att skaffa ett råkonverteringsprogram som inte passar till ens råfiler?

Jag begriper inte riktigt vad det är du vill säga.

Såna checka tillrop är ju nästan lite kul men det är nog trots det många som inte har svårtatt hålla sig för skratt när det händer och de sitter fat där i RAW-träsket.

("Käcka", kanske?)

Vad innebär det att "sitta fast" i RAW-träsket?

Jag undrar fortfarande vad gemene man vinner på att konvertera till DNG direkt. Som jag skrev så kan jag tänka mig att det kan vara bra för långtidsarkivering om tillverkaren helt dumpar sitt råformat, men i daglig användning?
 
Kameratillverkarnas rå-konverterare konkurrerar ju aldrig med fristående råkonverterare heller utan är mer en ren serviceprodukt.

Tjavars. Canon DPP kan en del saker som inte Camera Raw kan (eller har åtminstone alltid ett tidsförsprång när det gäller nya kameror och objektiv), och kostar betydligt mindre. DPP är måhända yxigare på en del saker, men för mig som visserligen alltid använder RAW men som dessutom alltid sparar en JPEG direkt i kameran, så duger DPP alldeles utmärkt.

För mig konkurrerar DPP direkt med andra råkonverterare, och det gör det väldigt bra prismässigt.
 
Det finns ju en annan poäng i detta och det är att det företag som tagit fram DNG även tagit fram standarden som nu används av många för att hantera metadata knutna till bilder och dokument (XMP eller Extensible Markup Platform). Det finns en stor poäng i att filformat och metadatastandards här går hand i hand.

Om alla kameratillverkare kunde enas om att använda DNG så skulle det förstås vara ett jättelyft, men jag tänker inte hålla andan medan jag väntar.
 
"Den som lever för se", skrev du och jag kan bara konstatera att jag blev drabbad efter bara något år med Minolta RAW.

Vad var det som hände? Jag antar att det blev nåt strul i skarven mellan Konica-Minolta och Sony, men det råkonverteringsprogram du hade till KM-råfilerna upphörde väl inte plötsligt att fungera?
 
Vad är det som beror på märke?



Det är väl dumt att skaffa ett råkonverteringsprogram som inte passar till ens råfiler?

Jag begriper inte riktigt vad det är du vill säga.



("Käcka", kanske?)

Vad innebär det att "sitta fast" i RAW-träsket?

Jag undrar fortfarande vad gemene man vinner på att konvertera till DNG direkt. Som jag skrev så kan jag tänka mig att det kan vara bra för långtidsarkivering om tillverkaren helt dumpar sitt råformat, men i daglig användning?

Ursäkta stavfel skulle ändra det men såg det för sent. :)

Det som beror på märke är om tillverkaren använder samma RAW-format till flera modeller och generationer av modeller eller inte. Min erfarenhet att mina inte gjort det och det genererar strul ibland då nya kameror inte stöds av den RAW-konverterare du kör ibland (alla vill inte köra tillverkarnas egna).

Det är klart att man måste välja något av de RAW-konverterare som finns på marknaden när ens egen köps upp och läggs ner av Adobe. Jag har testat ett antal av de som fanns vid denna tid och ingen fixade att ta med sig de redigeringar jag gjort i RAWShooter Premium. Vad skulle du göra i ett sånt läge? Köra två parallella RAW-konverterare? Jag ville egentligen inte det eftersom jag i så fall skulle riskera att tvingas köra tre olika nästa gång samma sak inträffade men jag gör det nu. Jag har min gamla konverterare kvar för jag står inter ut med att ta in alla MRW i Lightroom och göra om allt det jobb jag gjort under flera år. Visst kan Lightroom läsa Minolta RAW men LR kan alltså inte läsa RAWSooters sidecarfiler och RAWShooter kunde ej exportera ut metadata i XMP-format som en del system kan idag. Dessutom skulle jag inte bli förvånad om RawShooter över tid inte kommer att kunna köras på framtida versioner av Windows och då är jag i ännu djupare skit. Jag och säkert du själv har sett mängder med dataprogram bli obsoleta när nya operativsystemsversioner släpps. Kompatibilitet varar inte för evigt även om mitt skärmdumpsprogram är så bra skrivet att det t.o.m. fungerar på Windows 7.0 trots att version 2.2 som jag kör av Scrapbook+ kom så tidigt som 1992. Den första versionen gjordes av Eicon tror jag redan på 80-talets slut men programmet köptes senare upp av Central Point Software som om jag inte missminner mig var känd som tillverkaren av PC Tools. Scrapbook är fullt användbart idag och jag använder det när jag skriver manualer eller gör felbeskrivningar, men det är också min PC-maskot.

Jag testade först att konvertera en Sony A100-fil till DNG som RAWShooter kunde läsa i hopp om att om jag köpte en ny kamera så kunde jag ju ligga kvar så länge jag vill i RAWShooter med DNG-filer. Tyvärr funkade inte detta för RAWShooter precis som Silkypix och någon till jag testade fixade bara att importera DNG från en kamera den redan hade en kameraprofil för. Så en DNG från min Minolta var fine för där fanns det ju redan en importadapter med kameraprofil men det gjorde det alltså inte för A100 ARW-filerna som inte kunde läsas in.

Detta är en bild av RAW-träsket som jag sett det. Är det problemet svårt att förstå? Det är ofta något som skiter sig tyvärr och det har länge funnits gott om RAW-konverterare som kan läsa DNG men väldigt få har kunnat exportera DNG och konvertera till DNG eller annat format vid import utan att förlora redigeringsmetadata gjorda i andra system.
 
Senast ändrad:
Det är klart att man måste välja något av de RAW-konverterare som finns på marknaden när ens egen köps upp och läggs ner av Adobe. Jag har testat ett antal av de som fanns vid denna tid och ingen fixade att ta med sig de redigeringar jag gjort i RAWShooter Premium. Vad skulle du göra i ett sånt läge? Köra två parallella RAW-konverterare?

Jag vet inte riktigt, men fungerar inte den RAWshooter du har?
 
Detta är en bild av RAW-träsket som jag sett det. Är det problemet svårt att förstå? Det är ofta något som skiter sig tyvärr och det har länge funnits gott om RAW-konverterare som kan läsa DNG men väldigt få har kunnat exportera DNG och konvertera till DNG eller annat format vid import utan att förlora redigeringsmetadata gjorda i andra system.

Det låter som att DNG inte riktigt är lösningen.

Annars är det väl inte så konstigt om man blir tvungen att använda olika program till olika utrustning? Det hade ju inte varit lättare om du hade köpt t.ex. en Nikon eller en Pentax när du tyckte att din Konica-Minolta behövde bytas ut.

Man får nog räkna med att programvaruföretag upphör eller försvinner genom uppköp. Det händer ju hela tiden.

Å andra sidan upphör ju inte program att fungera för att programvaruföretagen upphör. Visst, förr eller senare springer operativsystem och datorhårdvara ifrån de flesta program, men det finns oftast gott om tid att hitta en anpassningsstrategi.

Dessutom har vi ju hjälten Dave Coffin som ser till att det alltid finns ett Open Source-program som kan avkoda alla kameratillverkares råfiler. (En hel del kommersiella råkonverterare baserar sig på hans program, f.ö.).
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar