Vad menas med att RAW måste efterbearbetas?

[Dubbelolle]

Det här var en väldigt lång tråd där rena självklarheter upprepas i all oändlighet. Förstår faktiskt inte meningen med den. Har man lärt sig skillnaden mellan RAW och JPEG är saken i mina ögon klar - Jpeg framkallas i kameran med dom preferencer som fotografen avseende skärpa, mättnad färgbalans kontrast o.s.v ställt in i kameran och ger den bilden på datorn. Den är grundbearbetad men går givetvis att jobba vidare på i tex Photoshop.

Plåtar man i RAW och har samma grundinställningar på kameran så ser bilden när man öppnar den i datorn likadan ut, skillnaden är att den går att justera med mindre destruktiva följder vilket ger mer spelrum och oftast bättre kvalitet i slutändan Mvh, LarsOlov.

 

[petter.oj.norman]

Det här var en väldigt lång tråd där rena självklarheter upprepas i all oändlighet. Förstår faktiskt inte meningen med den. Har man lärt sig skillnaden mellan RAW och JPEG är saken i mina ögon klar - Jpeg framkallas i kameran med dom preferencer som fotografen avseende skärpa, mättnad färgbalans kontrast o.s.v ställt in i kameran och ger den bilden på datorn. Den är grundbearbetad men går givetvis att jobba vidare på i tex Photoshop.

Plåtar man i RAW och har samma grundinställningar på kameran så ser bilden när man öppnar den i datorn likadan ut, skillnaden är att den går att justera med mindre destruktiva följder vilket ger mer spelrum och oftast bättre kvalitet i slutändan Mvh, LarsOlov.

Skönt att du fyller på med fler självklarheter


Men man bör komma ihåg att "självklart - det är det som är klart för en själv", som en mycket klok kollega en gång sade.

Petter ...

 

[Alagazam]

Detta är en bild av RAW-träsket som jag sett det. Är det problemet svårt att förstå? Det är ofta något som skiter sig tyvärr och det har länge funnits gott om RAW-konverterare som kan läsa DNG men väldigt få har kunnat exportera DNG och konvertera till DNG eller annat format vid import utan att förlora redigeringsmetadata gjorda i andra system.

Jag tycker att din problematik är mycket enkel att förstå, och jag tror att alla som vill förstå den kan göra det.

Det blir givetvis helt orimligt att arbeta rationellt om man måste arbeta med parallella RAW-konverterare. Visst, allt GÅR ju att göra. Visst kan du sitta där med en gammal RAW-konverterare för att hantera äldre RAW-filer, men vem vill arbeta så?

 

[Alagazam]

Skönt att du fyller på med fler självklarheter


Men man bör komma ihåg att "självklart - det är det som är klart för en själv", som en mycket klok kollega en gång sade.

Petter ...

I den här tråden tycker jag att det är utmärkt om antalet förvirrande trådar vägs upp med verklighetsnär information. Den är uppenbarligen inte självklar för alla dem i tråden som inte menar att det är någon skillnad på JPG och RAW.

 

[elbe]

Om jag för ett ögonblick lämnar de stora organisationernas perspektiv på långtidslagring så undrar jag ibland om folk verkligen överhuvudtaget kan ta till sig vilken röra man kan hamna i med RAW om det riktigt skiter sig. Jag önskar ingen den soppan för det var inte kul men det spelar nog ingen roll vad jag säger för ingen tror på allvar att just han kan bli drabbad.

"Den som lever för se", skrev du och jag kan bara konstatera att jag blev drabbad efter bara något år med Minolta RAW. Vem tror att det här kommer gå på räls i 50 år ens?

....

Jag har oxå varit i samma "röra" som du med RAW och Rawshooter men upplevde inte några större problem med att den försvann. Tråkigt naturligtvis för det innebar ju ett steg till mot monopolisering, något som verkligen inte gagnar någon. För mej innebar det bara att jag fick börja utvärdera fyra andra rå-konverterare i jämförelse med mitt kameramärkes rå-konverterare DPP. Av Lightroom, Capture One, Bibble Pro och Rawtherapee fann jag att Capture One bäst med en bildkvalitet som kom närmast DPP och med ett trevligt och lättjobbat gränssnitt. Slängde därför ut Lightroom och "adobefällan" och valde Capture One.

Nu hade det naturligtvis varit bäst om Rawshooter fortsätta att utvecklas men det blev inte så och min övergång till Capture One var enbart en fördel bildmässigt mot att spara Rawshooter och dess "recept" för framkallade bilder. En övergång till en annan fristående rå-programtillverkare behöver alltså inte vara till nackdel för gamla rå-filer. Därför tror jag oxå att en tillverkarspecifik råfil kommer att vara mer värd än en DNG med framtida rå-konverterade och framtidens datorer med dess kapacitet.

Tyvärr så ser jag DNG och s.k. standarder framtagna av instutitioner, monopolföretag o.d. som fällor där människor om 50 år kommer att sitta och klia sej i huvudet och undra hur i helvete folk tänkte som valde ett så vansinnigt spår som DNG för bevarandet.

Den som lever får se är fortfarande min vision om framtiden ;-)

 

[The_SuedeII]

DNG är lika vansinnigt som TIFF (eftersom de är samma sak!), och TIFF är det ingen som protesterar mot...

 

[elbe]

DNG är lika vansinnigt som TIFF (eftersom de är samma sak!), och TIFF är det ingen som protesterar mot...

TIFF? ;-)

Använder mest 16 bit TIFF för utskrifter via Photoshop sen slänger jag tiff-filen. Photoshop är f.ö. helt på väg ut från min hantering då jag håller på att köra in mej på att skriva ut direkt från Capture One. För web-bilder använder jag enbart CO och slänger alla framkallade jpg-bilder efter publicering.

DNG är bara onödigt jobb...till nytta för ingen om 50år

 

[The_SuedeII]

Tiff brukar framhållas som det enda riktigt framtids-säkra formatet eftersom det är så enkelt, och så pass väl specificerat. Därför blir det lite löjligt när någon säger att dng är kass, och att tiff är att föredra om man vill vara säker...

Samma upphovsman, samma specifikationer, samma standrardinstitut står för båda.

 

[Rommel]

Och även när den dagen kommer så kommer det finnas konverteringsprogram som omvandlar till det det nyare formatet. Precis som Mina CR2 filer blir DNG så kommer säkerligen den dagen då TIFF och DNG konverteras till XXX-filformatet och det gör ju inget då både TIFF och DNG är ickeförstörande..

Man kan föresten fortfarande köra Amiga, Commoder 64 och ATARI spel på PC Trots ingen av dessa existerar längre.

/Stefan

 

[iBoat]

Tiff brukar framhållas som det enda riktigt framtids-säkra formatet eftersom det är så enkelt, och så pass väl specificerat. Därför blir det lite löjligt när någon säger att dng är kass, och att tiff är att föredra om man vill vara säker...

Samma upphovsman, samma specifikationer, samma standrardinstitut står för båda.

Tiff måste vara bland de äldsta och fortfarande aktuella bildformaten. Till och med nästan lika gamla "Scitex CT" borde vara framtidssäkert eftersom det också i grunden är ett Tiff-format.

Joakim, är det inte så att även NEF och CRW också är ett Tiff-format i grunden?

 

[The_SuedeII]

Jo, de följer i stort tiff EPv6. Skillnaden är att de ibland innehåller information i svårtolkade taggar som kan vara mycket viktiga för att man ska kunna få ut så mycket som möjligt av råfilen.

Men det tar mig inte en arbetsdag att labba fram bildfilen ur ett okänt råformat. Ibland blir man överaskad av t.ex Sony som kan få för sig att komma med proprietära komprimerings-scheman lite då och då, men det verkar bättre på sistone.

Är man oroad över framtids-kompatibilitet är okomprimerade råformat att föredra. Nikons "lossy compression" är enkel, det är bara en gamma-kurva och bitreducering - men det finns andra som är betydligt klurigare att köra "black-box" på om man inte vet var man ska börja.
......................

 

[Sten-Åke Sändh]

Man kan ju behålla filerna i råformatet så länge det finns redigeringsprogram som klarar att läsa dom, och sedan lär det säkert finnas konverteringsprogram till något annat format under många år innan det blir helt omöjligt att läsa filerna.

För mig personligen är det inget problem, jag lär inte lämna efter mig några bilder som eftervärlden skulle sakna.

Återigen: Själva bildformatet kan kanske läsas men långtifrån säkert de redigeringsmetadata som verkligen bestämmer hur en färdig bild kommer att ta sig ut. Genom det är den typen av konvertering att betrakta som om bara halva jobbet blivit gjort. Visst, du kan läsa din RAW, men allt ditt gamla jobb är i värsta fall borta.

Visst tar vi mycket skräpbilder också men ... det är väl synd att du inte låter någon yngre anhörig garva lite åt dina en gång så hippa kläder långt efter att de blivit hopplöst omoderna eller något annat de kommer uppskatta att se. Det kan man väl bjuda på? Sen tror jag du underskattar dig själv som fotograf. När min syster och mina föräldrar dog så var nästan det enda jag brydde mig om de bilder jag hittade. Varför skulle dina efterlevande vara så mycket annorlunda än tidigare generationer? Jag vet att jag inte är unik i detta avseende.

 

[Anders Östberg]

Återigen: Själva bildformatet kan kanske läsas men långtifrån säkert de redigeringsmetadata som verkligen bestämmer hur en färdig bild kommer att ta sig ut. Genom det är den typen av konvertering att betrakta som om bara halva jobbet blivit gjort. Visst, du kan läsa din RAW, men allt ditt gamla jobb är i värsta fall borta.

Visst tar vi mycket skräpbilder också men ... det är väl synd att du inte låter någon yngre anhörig garva lite åt dina en gång så hippa kläder långt efter att de blivit hopplöst omoderna eller något annat de kommer uppskatta att se. Det kan man väl bjuda på? Sen tror jag du underskattar dig själv som fotograf. När min syster och mina föräldrar dog så var nästan det enda jag brydde mig om de bilder jag hittade. Varför skulle dina efterlevande vara så mycket annorlunda än tidigare generationer? Jag vet att jag inte är unik i detta avseende.

Jag talar förstås bara för mig själv, men jag tror ändå det finns många andra som tycker att det skulle vara en börda att ärva ett antal Gigabyte blandade bilder som bara hade intresse för fotografen själv. Jag känner dom som fått lådvis med negativ och diabilder i arv och inte har en aning om vad dom ska göra med det, men känner ett stort tryck att förvalta det på något sätt. Jag tror jag har koll på mitt värde för eftervärlden - noll och ingenting, och det är jag väldigt glad för. Det finns många som övervärderar detta och oroar sig i onödan över vilket avtryck deras fotografi kommer att sätta på historien.

Men, nu blev det off topic ... tillbaka till efterarbetning av råfiler?

 

[PMD]

Återigen: Själva bildformatet kan kanske läsas men långtifrån säkert de redigeringsmetadata som verkligen bestämmer hur en färdig bild kommer att ta sig ut. Genom det är den typen av konvertering att betrakta som om bara halva jobbet blivit gjort. Visst, du kan läsa din RAW, men allt ditt gamla jobb är i värsta fall borta.

Oftast har man väl gjort en JPEG av konverteringsresultatet? Den slänger man väl inte?

 

[Anders Östberg]

Dom allra flesta av mina bilder blir till en början bara små JPEG för webben, så det duger inte om man skulle vilja använda bilden på annat sätt senare. Om någon beställer en kopia eller vill ha den för tryck så tar jag fram i annat format från råfilen.

 

[iBoat]

Jo, de följer i stort tiff EPv6. Skillnaden är att de ibland innehåller information i svårtolkade taggar som kan vara mycket viktiga för att man ska kunna få ut så mycket som möjligt av råfilen.

Men det tar mig inte en arbetsdag att labba fram bildfilen ur ett okänt råformat. Ibland blir man överaskad av t.ex Sony som kan få för sig att komma med proprietära komprimerings-scheman lite då och då, men det verkar bättre på sistone.

Är man oroad över framtids-kompatibilitet är okomprimerade råformat att föredra. Nikons "lossy compression" är enkel, det är bara en gamma-kurva och bitreducering - men det finns andra som är betydligt klurigare att köra "black-box" på om man inte vet var man ska börja.
......................

Jag är inte speciellt oroad över framtiden vad gäller filformat. Om behovet i framtiden kommer att behövas kan man säkert räkna med att någon gör en applikation som konverterar till det man vill. Så fungerar det ju idag och det går även att rädda korrupta filer. Att man skulle förlora ett filformat i framtiden verkar osannolikt.

Och skit samma förresten, mina barn kommer knappast att bli rika på mitt bildarv

Edit:
Sannolikheten för att en disk eller annat lagringsmedia förstörs med tiden borde vara större än att ett filformat "upphör". Så det gäller väl att printa bilderna och sätta in i album som man alltid gjort...

 

[PMD]

Dom allra flesta av mina bilder blir till en början bara små JPEG för webben, så det duger inte om man skulle vilja använda bilden på annat sätt senare. Om någon beställer en kopia eller vill ha den för tryck så tar jag fram i annat format från råfilen.

Ja, men då har du väl inte heller några gamla konverteringsparametrar att utgå ifrån, utan måste börja från början?

 

[Anders Östberg]

Ja, men då har du väl inte heller några gamla konverteringsparametrar att utgå ifrån, utan måste börja från början?

Nej, det ligger kvar i Lightroom. Men webbilden är ändå bara en preview; en bild som ska till utskrift eller tryck ska förmodligen se lite annorlunda ut än den som går till webben i alla fall. Utöver grovjusteringar som vitbalans och beskärning i Lightroom brukar bilden få en omgång till i Photoshop. Jag tycker det går lättare att jobba med bl.a brusreducering och skärpning där, och även om man vill göra annan bildbehandling som "manipulation" eller selektiva justeringar av olika områden. I princip börjar jag om från råfilen när bilden ska användas "på riktigt".

 

[elbe]

Oftast har man väl gjort en JPEG av konverteringsresultatet? Den slänger man väl inte?

Här kommer ett långt svar på en kort fråga Samtidigt kan det även ses som ett svar på varför jag tycker DNG är onödigt jobb, även om jag naturligtvis inte har något emot filformatet som sådant, en "ändelse" bland alla andra bara.

Jag slänger alla bearbetade filer som jag skickat ut på nätet eller gjort utskrift av. Jag kan göra så här för jag bildbehandlar ingenting utanför rå-konverteraren och kan med receptens hjälp återskapa bilderna när jag vill. Andra kanske måste jobba annorlunda...

Backupen på mina web-bilder finns på mina för närvarande två webhotell och fotosidan, där både webhotellen och fotosidan kör sina backuper.

För privata minnesbilder som jag redigerar och delar med mej av inom familjen och andra har jag bara råfilerna med recepten kvar.

Jag använder två externa hårddiskar och gör dagliga kopieringar från min dator till den ena externa hårddisken och vid varje månadsskifte kopierar jag från ena externa hårdisken till den andra. Efter de så rensar jag datorn på alla bildfiler och andra dokument som jag inte behöver jobba med mer för tillfället. Microsoft SyncToy är ett bra "backupprogram"

Enkelt och av varje original datafil/bildfil finns det alltid bara en version av men på två olika hårddiskar, och oftast är dom två externa hårddiskarna även i olika byggnader.

Skriver även mitt namn på alla web-bilder och som jag ser det blir helt omöjligt att undvika att "bli sedd" i framtiden...oavsett datorhaverier ;-)))

 

[PMD]

Jag slänger alla bearbetade filer som jag skickat ut på nätet eller gjort utskrift av. Jag kan göra så här för jag bildbehandlar ingenting utanför rå-konverteraren och kan med receptens hjälp återskapa bilderna när jag vill. Andra kanske måste jobba annorlunda...

Sten-Åkes problem var att hans recept blev värdelösa när råfilskonverteringsprogrammet som han använde köptes upp och lades ner. Dvs helt värdelösa blev de ju inte, men de kan inte användas i det program som han gick över till.