Annons

Vad menas med att RAW måste efterbearbetas?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det som inte är emotsagt är inte emotsagt. :)

Så är det, men jag tycker att det finns för många trådar som har spårat ur i ämnet. Men lyft över inlägget till en annan urspårad tråd så fortsätter vi där. Kanske till och med i en lugn och sansad ton :)
 
Nä, jag är inte intresserad av att debattera RAW vs. JPEG. Det finns så mycket okunskap som genererar brus i sådana diskussioner. Jag vet hur jag vill fotografera och struntar i hur andra gör.

Dessutom vill jag, som synes av inlägg #157, att tråden ska hålla sig till trådskaparens fråga.
 
Frågan i sig självt är väl ganska väl besvarad sedan ett tiotal sidor tillbaka...

Råfiler är inte "kompletta" så tillvida att det faktiskt saknas två färger - sensorn lämnar ju bara data om en färg (av tre) i varje pixel. Råkonverteringen (ibland kamerans egna inbyggda) ska alltså "gissa" in de två saknade värdena per pixel med hjälp av de omkringliggande värdena. Här brukar också CA-korrigeringen av objektivet ligga samtidigt. Vitbalanseringen av bilden sker här, medans bilden fortfarande är opåverkad av kurvor, gamma, kontrast osv.

Sedan kvarstår bara "capture sharpen", distortionskorrigering, tonkurveval och om man nu har något annat i pipeline.
Efter detta ska kamerans färgrymd - som beror på vilka filter tillverkaren har valt räknas om så - räknas om till en standardiserad färgrymd som sRGB, Adobe RGB eller nåt annat. Något en vanlig dator kan visa eller spara så att andra kan läsa filen/färgerna "på samma sätt".

Allt detta har redan hänt i en jpg. På något ställe, antingen i kameran eller i din råkonverterare.

Vill man sedan ändra något, som till exempel vitbalansen som ligger näst först i kedjan, kommer man alltså förlora den påverkan denna ändring har på allt som kommer EFTER vitbalanseringen i kedjan. Detta är lite som att försöka "plocka bort" en krydda man hällde i redan från början när man gjort en gryta... Det är ju ganska omöjligt, det bästa man kan göra är att döda det som blev för mycket med något annat. Smaken har redan kokat in i allt man hade med från början.
 
Asch, frågan är redan besvarad sedan länge tillbaka så det gör inte så mycket om de går lite off-topic.


Har man en kompitabel konverterare gäller Jpeg isntällningarna och ingen efterbehandling krävs om man vill göra om till Jpeg. (bilden blir samma som om man hade tagit i Jpeg) men om det inte är en kompitabel konverterare måste bilden efterbehandlas för att få samma resultat som om man tog en Jpeg direkt.

Därifrån kom begreppet, jag var själv fundersam över varför alla sade detta hela tiden så fort man hörde ordet RAW eftersom att jag inte behövde efterbearbeta om jag inte ville. Så jag ställde frågan, men jag var nog lite otydlig i mina frågor och responser. Men det viktigaste är väl att frågan blev besvarad.

Om det jag skrev inte är korrekt så får ni väl rätta mig och sätta igång tråden igen.
 
En jpg bild har ju färgerna RGB, vars styrka kan regleras. Bollar man med dem en tid kommer man plötsligt till att snart sagt vilken som helst färgbalans kan åstadkommas utan att man nämnvärt stör de andra egenskaperna. I Gimp finns dessutom numera en funktion Använd GEGEL och bland GEGEL-funktioner finns också direkt färgtemperatur för ändring av vitbalans. Fungerar dessutom med 32 bit och verkar gå lika bra oberoende av om bildmaterialet är RAW (14 bit) eller jpg(8bit). Med jpg menas nu förstås opackade eller med kamerans i så fall mycket litet packade bilder.

Skall man nu sedan sälja sin bild eller skriva ut den blir den tydligen i varje fall en jpg(8bit). Litet teoretiska skillnader om den manipuleras och justeras med 14 bit, 32 bit eller Photoshops 24 bit.

Om nu RAW-formatet är så bra, hur ser man då kvalitetsskillnad på formatet 30 Mb/ bild och jpg 5 - 11 Mb/bild. Tror man går på i gamla tossor och övervärderar RAW-formatet. Det är begreppet förstörande format man hakat upp sig på. Det enda jag märkt de senaste tio åren är att det är det färre antalet pixlar, som i huvudsak är förstörande.
 
Frågan i sig självt är väl ganska väl besvarad sedan ett tiotal sidor tillbaka...

Råfiler är inte "kompletta" så tillvida att det faktiskt saknas två färger - sensorn lämnar ju bara data om en färg (av tre) i varje pixel. Råkonverteringen (ibland kamerans egna inbyggda) ska alltså "gissa" in de två saknade värdena per pixel med hjälp av de omkringliggande värdena. Här brukar också CA-korrigeringen av objektivet ligga samtidigt. Vitbalanseringen av bilden sker här, medans bilden fortfarande är opåverkad av kurvor, gamma, kontrast osv.

Sedan kvarstår bara "capture sharpen", distortionskorrigering, tonkurveval och om man nu har något annat i pipeline.
Efter detta ska kamerans färgrymd - som beror på vilka filter tillverkaren har valt räknas om så - räknas om till en standardiserad färgrymd som sRGB, Adobe RGB eller nåt annat. Något en vanlig dator kan visa eller spara så att andra kan läsa filen/färgerna "på samma sätt".

Allt detta har redan hänt i en jpg. På något ställe, antingen i kameran eller i din råkonverterare.

Vill man sedan ändra något, som till exempel vitbalansen som ligger näst först i kedjan, kommer man alltså förlora den påverkan denna ändring har på allt som kommer EFTER vitbalanseringen i kedjan. Detta är lite som att försöka "plocka bort" en krydda man hällde i redan från början när man gjort en gryta... Det är ju ganska omöjligt, det bästa man kan göra är att döda det som blev för mycket med något annat. Smaken har redan kokat in i allt man hade med från början.

Jag vet ingen annan som besitter den kunskap du har, så jag ska definitivt inte försöka motbevisa den.

Nästan dagligen läser saker som "fota i raw, annars går det inte att redigera", "Jpeg är helt kass om man vill ha kvalité", osv osv. Stackars alla nya fotografer som upptäckt glädjen med foto och får för sig att man MÅSTE fota i raw för annars blir det skit!

Min poäng är att man måste se till slutanvändningen.
De sportfotografer jag träffat under matcher där jag plåtat fotar uteslutande i Jpeg. Anledningen är att bilderna ska upp på redaktionen under matchen och i pausen. Det finns ingen tid att sitta och peta i en råbild. Men framför allt, i de flesta fall kommer deras (och mina) bilder alltid att hamna i tryck eller som små webbilder och då har den mesta möda man lagt försvunnit all världens väg. Såvitt jag vet kan ingen ripp eller tryckmetod dra nytta av mer än 8 bitars färgdjup. Inte heller i bra skrivare syns skillnad (egen test).

Däremot om man plåtar i besvärliga förhållanden är det säkrare att plåta raw.
 
Lyckas du och kameran 100% vid fotograferingstillfället så blir JPGen i stort sett lika bra som RAW-filen. Misslyckas du eller kameran vid fotograferinstillfället är möjligheterna med JPG begränsade när det gäller att rätta till det hela.

Det är riktigt att resultatet ofta skall vara en 8-bitars JPG, men en 8-bitars JPG-fil som manipuleras får ett resultat som motsvarar ett färgdjup som är mindre än 8-bitar även om bilden sparas i ett 8-bitars JPG-skal. Vid ändring av exponering och vitbalans blir detta fenomen extra tydligt.

Gällande vitbalansen finns det inget rätt och fel, vill man att ett vitt papper skall vara vitt eller vill man att det vita pappret skal vara färgat av omgivningsljuset.

/Karl
 
Jag vet ingen annan som besitter den kunskap du har, så jag ska definitivt inte försöka motbevisa den.

Nästan dagligen läser saker som "fota i raw, annars går det inte att redigera", "Jpeg är helt kass om man vill ha kvalité", osv osv. Stackars alla nya fotografer som upptäckt glädjen med foto och får för sig att man MÅSTE fota i raw för annars blir det skit!

Min poäng är att man måste se till slutanvändningen.
De sportfotografer jag träffat under matcher där jag plåtat fotar uteslutande i Jpeg. Anledningen är att bilderna ska upp på redaktionen under matchen och i pausen. Det finns ingen tid att sitta och peta i en råbild. Men framför allt, i de flesta fall kommer deras (och mina) bilder alltid att hamna i tryck eller som små webbilder och då har den mesta möda man lagt försvunnit all världens väg. Såvitt jag vet kan ingen ripp eller tryckmetod dra nytta av mer än 8 bitars färgdjup. Inte heller i bra skrivare syns skillnad (egen test).

Däremot om man plåtar i besvärliga förhållanden är det säkrare att plåta raw.

Många bra poänger som jag helt delar.

Jag stoppar in mina "gamla vanliga" argument i den här diskussionen: RAW ger större möjligheter än JPG men kräver mer av användaren. Har man tid och kunskap att låta en del av sitt fotande handla om efterarbete så är absolut RAW att föredra. Vill man lägga fokus på fotandet och ha färdiga bilder direkt, ja då är fortfarande JPG valet.
 
Mats, det jag skrev motsäger inte det du nu precis skrev... :)

Ofta glömmer de som påpekar att "jpg bara är åtta bitar" att det är enorm skillnad på gamma-korrigerad data och icke gamma-korrigerad data. En normal gamma 2.2 (sRGB eller ARGB) har samma tonupplösning i skuggorna som en 13-bitars linjär signal.

Anledningarna till att fotografera i råformat är bl.a om man vill kunna dra i filerna hårt, om man fotograferar i scenbelysningar osv. Då är kurvbehandlingen som jpg-filen fått ett hinder - bilden reagerar inte likadant i skugoor, mellantoner och högdagrar när man gör en ändring.
Är man komfortabel och säker i användandet av kamerans inställningar och dess jpg-motor är dock vinsten med råfotografering ganska liten för de flesta "semesterfotografer".

Att "alla sportfotografer" fotograferar i jpg är inte speciellt sant numer (som Martin också påpekade lite tidigare). Det finns mycket goda rutiner för hur man kör relay mot redaktionen i realtid med råformatsbilder, direkt från arenan. I vissa kretsar är det t.o.m så att de blir förvånade OM man kör enbart jpg.
 
Mats, det jag skrev motsäger inte det du nu precis skrev... :)

Ofta glömmer de som påpekar att "jpg bara är åtta bitar" att det är enorm skillnad på gamma-korrigerad data och icke gamma-korrigerad data. En normal gamma 2.2 (sRGB eller ARGB) har samma tonupplösning i skuggorna som en 13-bitars linjär signal.

Anledningarna till att fotografera i råformat är bl.a om man vill kunna dra i filerna hårt, om man fotograferar i scenbelysningar osv. Då är kurvbehandlingen som jpg-filen fått ett hinder - bilden reagerar inte likadant i skugoor, mellantoner och högdagrar när man gör en ändring.
Är man komfortabel och säker i användandet av kamerans inställningar och dess jpg-motor är dock vinsten med råfotografering ganska liten för de flesta "semesterfotografer".

Att "alla sportfotografer" fotograferar i jpg är inte speciellt sant numer (som Martin också påpekade lite tidigare). Det finns mycket goda rutiner för hur man kör relay mot redaktionen i realtid med råformatsbilder, direkt från arenan. I vissa kretsar är det t.o.m så att de blir förvånade OM man kör enbart jpg.

Nä, ordet "motbevisa" skulle varit "kommentera" i mitt svar ser jag nu :)

Jag kan inte kalla mig sportfotograf, men jag har varit ackrediterad tillräckligt många gånger, främst på Olympia där HD och andra tidningar har varit närvarande. Jag har inte träffat någon som plåtar Raw, men det finns naturligtvis de som gör det.

Kör mycket studiofoto (produkter) där man har full koll på exponering och vitbalans. Dessa produkter ska alltid upp i PS för att friläggas, städas och slutskärpas. Jag spar mycket tid på att slippa gå genom råkonverterare och i stället ta upp dem direkt i PS. Det kan handla om flera hundra bilder och det blir skillnad i tid. Någon som helst skillnad i kvalitet syns aldrig när bilderna är där de ska, dvs i tryck eller på webben. Mitt motto är: Lägg inte ner mer möda än vad som krävs , spara tid och pengar i stället :)
 
Senast ändrad:
Nä, ordet "motbevisa" skulle varit "kommentera" i mitt svar ser jag nu :)

Jag kan inte kalla mig sportfotograf, men jag har varit ackrediterad tillräckligt många gånger, främst på Olympia där HD och andra tidningar har varit närvarande. Jag har inte träffat någon som plåtar Raw, men det finns naturligtvis de som gör det.

Kör mycket studiofoto (produkter) där man har full koll på exponering och vitbalans. Dessa produkter ska alltid upp i PS för att friläggas, städas och slutskärpas. Jag spar mycket tid på att slippa gå genom råkonverterare och i stället ta upp dem direkt i PS. Det kan handla om flera hundra bilder och det blir skillnad i tid. Någon som helst skillnad i kvalitet syns aldrig när bilderna är där de ska, dvs i tryck eller på webben. Mitt motto är: Lägg inte ner mer möda än vad som krävs , spara tid och pengar i stället :)

Har man steg som kräver PS eller något annat bildmanipuleringsprogram så stämmer det du säger.
Så länge man bara skärper, beskär och gör lite andra småkorrigeringar så tappar man faktiskt ingen tid alls så länge man jobbar med tillverkarens egna program. Jag öppnar raw-filen i Capture NX2 (där är filen precis som om den blivit i JPG), därefter kan jag göra mina modificeringar och sedan spara den. Har man det flödet så tappar man faktiskt ingen tid, men man har fler möjligheter att rätta till något man klantat till under fotograferingen.
Vissa saker går inte ens att fotografera "riktigt" från början när man har väldigt ljusa och väldigt mörka partier och man vill ha med allt.

/Karl
 
Jag vet ingen annan som besitter den kunskap du har, så jag ska definitivt inte försöka motbevisa den.

Nästan dagligen läser saker som "fota i raw, annars går det inte att redigera", "Jpeg är helt kass om man vill ha kvalité", osv osv. Stackars alla nya fotografer som upptäckt glädjen med foto och får för sig att man MÅSTE fota i raw för annars blir det skit!

Det är väl tyvärr en allmän effekt av forumdiskussioner - det blir mycket onyanserat, svart eller vitt, råformat eller jpeg. Det jag vände mig mot högre upp i tråden var just ett som jag uppfattade som oerhört kategoriskt påstående att råformat skulle vara poänglöst. Nu var jag väl jag säkert onödigt spydig i mitt svar och framstod kanske som lika kategorisk åt andra hållet. Men faktum är att hela frågeställningen "rå eller jpeg" är lite felställd - det finns inget "eller", snarare "och". Strängt taget är det ju (oftast) bara två olika steg i bildkedjan och inget av dem är ju bättre eller sämre än det andra.

Själv kör jag i stort sett alltid bägge parallellt :)

Min poäng är att man måste se till slutanvändningen.

Riktigt och lätt att glömma - det är ju med det här som med så mycket annat (antal megapixlar, skärpa, brus m m) - väldigt ofta har vi tillgång till mer kvalitetspotential eller möjligheter än vad som praktiskt spelar någon roll för slutresultatet.

De sportfotografer jag träffat under matcher där jag plåtat fotar uteslutande i Jpeg. Anledningen är att bilderna ska upp på redaktionen under matchen och i pausen. Det finns ingen tid att sitta och peta i en råbild.

Jag levererar ofta löpande under matcher och annat och upptäckte för länge sedan - delvis till min egen förvåning - att för mig blir det faktiskt knappt var någon skillnad i tidsåtgång mellan att köra rå eller jpeg. Jag skall hur som helst in med bilden i datorn, beskära, ofta räta lite, trycka in caption, ge filen ett lämpligt namn (en del mottagare har ju strikta krav där) och för det mesta är skillnaden i tidsåtng försumbar. För mig är det helt enkelt enklast att hålla mig till ett enda standardiserat arbetsflöde, det spar jag tid på. Och jag har stött på många som resonerar likadant.

Men framför allt, i de flesta fall kommer deras (och mina) bilder alltid att hamna i tryck eller som små webbilder och då har den mesta möda man lagt försvunnit all världens väg.

Suck ja ... Håller helt med om den sidan av det - igen det jag nämnde högre upp om att vi ofta har en rejäl overkill i "kvalitetskapacitet" jämfört med vad kunden är ute efter. Plus att en del ibland beskär så man blir direkt illamående ...

Såvitt jag vet kan ingen ripp eller tryckmetod dra nytta av mer än 8 bitars färgdjup. Inte heller i bra skrivare syns skillnad (egen test).

Däremot om man plåtar i besvärliga förhållanden är det säkrare att plåta raw.

Det är väl lite där den springande punkten ligger för mig och en hel del andra jag stött på. I knöliga situationer kan det ibland gå snabbare att jobba med råfiler helt enkelt eftersom de är mer lättbearbetade när ljuset är konstigt eller något annat stör. Och för enkelhets skull och eftersom jag inte alltid vet i förväg om jag behöver råformatets möjligheter eller inte så har jag helt enkelt standardiserat mitt flöde runt det. Och min upplevelse är att det tidsmässigt är ganska hugget som stucket.

Men, det finns givetvis gott som situationer där de antingen av olika skäl är enklare att köra jpeg och dessutom ännu fler situationer där det helt enkelt inte har någon som helst praktisk betydelse hur man gör. Framför allt är det ju mycket en fråga om vilket arbetsflöde man trivs med och arbetar effektivast med - vare sig man fotar yrkesmässigt eller bara för ro skull. Man skall göra så som man själv trivs med, då får man ju det bästa resultatet.
 
Hade fått en ädel tanke. Fota i RAW-format och glöm allt vad vitbalans heter och man kan också slarva med exponeringen något steg. Då kan man mera satsa på själva fotograferandet och komponeringen av bilden. Vitbalans och exponering ställer man ju in med datorn i efterskott utan att förstöra RAW-bilden. Från en RAW-bild fick man dessutom många olika färdiga bilder. Klippta, skurna och med detaljer i skuggor osv.

Tänkte att man har ju bildutrymme och det blev en tid RAW + JPG. Upptäckte att jpg bilderna blev rätt så bra och de var dessutom tåliga att ändra på. Pensla litet med bleka och detaljer finns i skuggorna. Ändra på färgerna och du har det ljus du behöver. Ta två jpg och man är genast säkrare och får detaljer även i snön eller molnen. Mitt bildbehandlingsprogram Gimp och Canon EOS 600D är väl så bra, att jpg har lyfts fram som ett helt kompetent, tidsbesparande och tillgängligt format.
 
Det är väl tyvärr en allmän effekt av forumdiskussioner - det blir mycket onyanserat, svart eller vitt, råformat eller jpeg. Det jag vände mig mot högre upp i tråden var just ett som jag uppfattade som oerhört kategoriskt påstående att råformat skulle vara poänglöst. Nu var jag väl jag säkert onödigt spydig i mitt svar och framstod kanske som lika kategorisk åt andra hållet. Men faktum är att hela frågeställningen "rå eller jpeg" är lite felställd - det finns inget "eller", snarare "och". Strängt taget är det ju (oftast) bara två olika steg i bildkedjan och inget av dem är ju bättre eller sämre än det andra.

Själv kör jag i stort sett alltid bägge parallellt :)



Riktigt och lätt att glömma - det är ju med det här som med så mycket annat (antal megapixlar, skärpa, brus m m) - väldigt ofta har vi tillgång till mer kvalitetspotential eller möjligheter än vad som praktiskt spelar någon roll för slutresultatet.



Jag levererar ofta löpande under matcher och annat och upptäckte för länge sedan - delvis till min egen förvåning - att för mig blir det faktiskt knappt var någon skillnad i tidsåtgång mellan att köra rå eller jpeg. Jag skall hur som helst in med bilden i datorn, beskära, ofta räta lite, trycka in caption, ge filen ett lämpligt namn (en del mottagare har ju strikta krav där) och för det mesta är skillnaden i tidsåtng försumbar. För mig är det helt enkelt enklast att hålla mig till ett enda standardiserat arbetsflöde, det spar jag tid på. Och jag har stött på många som resonerar likadant.



Suck ja ... Håller helt med om den sidan av det - igen det jag nämnde högre upp om att vi ofta har en rejäl overkill i "kvalitetskapacitet" jämfört med vad kunden är ute efter. Plus att en del ibland beskär så man blir direkt illamående ...



Det är väl lite där den springande punkten ligger för mig och en hel del andra jag stött på. I knöliga situationer kan det ibland gå snabbare att jobba med råfiler helt enkelt eftersom de är mer lättbearbetade när ljuset är konstigt eller något annat stör. Och för enkelhets skull och eftersom jag inte alltid vet i förväg om jag behöver råformatets möjligheter eller inte så har jag helt enkelt standardiserat mitt flöde runt det. Och min upplevelse är att det tidsmässigt är ganska hugget som stucket.

Men, det finns givetvis gott som situationer där de antingen av olika skäl är enklare att köra jpeg och dessutom ännu fler situationer där det helt enkelt inte har någon som helst praktisk betydelse hur man gör. Framför allt är det ju mycket en fråga om vilket arbetsflöde man trivs med och arbetar effektivast med - vare sig man fotar yrkesmässigt eller bara för ro skull. Man skall göra så som man själv trivs med, då får man ju det bästa resultatet.

Vi är i stort sett överens!
 
Mitt motto är: Lägg inte ner mer möda än vad som krävs , spara tid och pengar i stället :)

Självklart. Rätt kvaliitet är bättre än bästa kvalitet i de allra flesta sammanhang. Ofta märker man inte heller någon skillnad. Att man har större möjligheter att göra korrigeringar i bilden om man utgår från en RAW istället för en JPEG är i många sammanhang helt irrelevant.

Ovanstående ändrar dock inte på det faktum att en RAW-fil innehåller mer information än en JPEG därför att information kastas bort i JPEG-konverteringen (och då syftar jag inte främst på komprimeringen).
 
RAW formatet är litet för enkelt och också aningen komplicerat. Senaste inställningen på råkonverteraren blir kvar och råkopiorna betraktas därefter med den exponeringen och färgen. Just därför anses att RAW-formatet skall efterbearbetas eller framkallas. Har man jämna fina exponeringar är det bara att öppna råbilden och skriva ut .

Det finns som sagt fördelar och nackdelar med råformatet. Att kategoriskt försvara det ena eller det andra leder heller inte helt rätt. Med RAW+JPG rymdes endast 100 bilder på ett 2 Gb:s minne. En lindring i RAW problematiken är ju snabbare minne. Har ett billigt stämplat med hastighet 4. Undrar vad som rekommenderas för att få bättre sprutt på kameran. Martin hade ju användbara minnen, men glömde berätta vilka och varför. Måste de vara stämplade med en 10:a? Här på sidan rekommenderas byt upp dig till EOS 600D och ett 32 Gb minne med snabbhet 10 fås på köpet. Jag fick inget minne alls.

Dcraw, UFRaw är gamla versioner och har bara tre förvalda vitbalanser. Nytt, som har stöd för 600D är på kommande, men tar sin tid. Man hann inte riktigt med med den nya kameran. Någon annan påstod att köp nytt Photoshop. Vitbalansen blir lätt till färgbalans med Rött, Grönt och Blått och deras komplement. Ett slags spännande egenhändig mångsidigare vitbalans.

Inte helt off topic, det är ju belysande sido-problem, som är anslutna till tråden.
 
RAW formatet är litet för enkelt och också aningen komplicerat. Senaste inställningen på råkonverteraren blir kvar och råkopiorna betraktas därefter med den exponeringen och färgen. Just därför anses att RAW-formatet skall efterbearbetas eller framkallas. Har man jämna fina exponeringar är det bara att öppna råbilden och skriva ut .

Använder du tillverkarens egna RAW-konverterare så jobbar dom inte så, dom läser av mer information från EXIFen och bilden får samma inställningar i RAW-konverteraren som JPG-bilden hade fått i kameran.

/Karl
 
RAW formatet är litet för enkelt och också aningen komplicerat. Senaste inställningen på råkonverteraren blir kvar och råkopiorna betraktas därefter med den exponeringen och färgen. Just därför anses att RAW-formatet skall efterbearbetas eller framkallas. Har man jämna fina exponeringar är det bara att öppna råbilden och skriva ut .

Det här beror ju helt på vilken råkonverterare man väljer att använda, och i flera fall även på hur man valt att ställa in den aktuella råkonverteraren.

Det finns som sagt fördelar och nackdelar med råformatet. Att kategoriskt försvara det ena eller det andra leder heller inte helt rätt.

Och jag uppfattade ditt första inlägg här i tråden som oerhört kategoriskt, kanske missförstod jag dig.

Med RAW+JPG rymdes endast 100 bilder på ett 2 Gb:s minne. En lindring i RAW problematiken är ju snabbare minne. Har ett billigt stämplat med hastighet 4. Undrar vad som rekommenderas för att få bättre sprutt på kameran. Martin hade ju användbara minnen, men glömde berätta vilka och varför. Måste de vara stämplade med en 10:a? Här på sidan rekommenderas byt upp dig till EOS 600D och ett 32 Gb minne med snabbhet 10 fås på köpet. Jag fick inget minne alls.

Några exempel, först SD:

Sandisk Extreme Pro SDHC - kostar runt 650 kronor för 16 gigabyte och borde då i ditt fall rymma 800 bilder. Eller varianten på 8 gigabyte som kostar runt 350 kronor. Med tanke på att du kan skriva och radera, skriva och radera hundratals gånger blir ju kostnaden per bild i slutändan snudd på försumbar.

Eller om man kör CF-kort:

Sandisk Extreme som kostar runt 850 kr för 16 gigabyte och runt 500 kronor för 8 gigabyte.

Sandfisk hör ju till de dyrare fabrikaten - finns andra lika snabba och lite billigare från andra märken.

Dcraw, UFRaw är gamla versioner och har bara tre förvalda vitbalanser. Nytt, som har stöd för 600D är på kommande, men tar sin tid. Man hann inte riktigt med med den nya kameran. Någon annan påstod att köp nytt Photoshop. Vitbalansen blir lätt till färgbalans med Rött, Grönt och Blått och deras komplement. Ett slags spännande egenhändig mångsidigare vitbalans.

Inte helt off topic, det är ju belysande sido-problem, som är anslutna till tråden.

I det här sista stycket blir jag lite osäker på vad det är du funderar över ...?
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.