Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vad är en bra bild?

Produkter
(logga in för att koppla)
Ska vi även rösta om huruvida enskilda bilar är bra nog för att få användas i trafiken? Ska den klan som har flest medlemmar få förtrycka en mindre klan?

Fast det kanske var ett dåligt exempel? Det finns massor med regler för biltillverkarna. Regler som en gång röstats igenom. För det andra har vi regler för om en bil är bra nog att köras. Bilbesiktningen.


Kanske. Men om vi vill bli duktigare på att producera bilder som vinner i den sortens omröstningar så måste vi också förstå vad som fick folka att rösta som de gjorde. Det är där ett regelverk eller en definition kommer in i bilden.
En fotograf som behärskar reglerna träffar oftare rätt och vinner fler omröstningar.

Men är verkligen en bild på en skog bättre än en bild på en fotbollsspelare bara för att fler kan associera till skog än till fotboll.

På hundutställning delar man först in djuren i små grupper. Några från varje grupp går vidare och någon går vidare till bäst i rasen. Sist tävlar alla bäst i ras mot varandra för att kora best in show.
Bäst i ras är ju egentligen det viktigaste priset som gör att alla vi fortsätta och avla på den individen.

Även fototävlingar är väl ofta indelade i kategorier på motsvarande sätt? Alltså bästa bild alla kategorier är kanske inte det viktigaste priset. Utan istället ”bästa solnedgång”.

Den som vill bli bättre på att fotografera hundar i språnget har inte så mycket att lära av bedömningar av bilder på solnedgångar. Man måste sätta ”reglerna” per kategori om det ska vara meningsfullt.

Så kan det vara ja. Att fler får en bättre känsla av att t ex titta på en bild av en solnedgång kontra en gripande bild från ett krig. Det i sin tur är att folk tycker solnedgången är en bättre bild.

Men för att återgå till det tekniska och regler. Vart går gränsen där då? Det finns ju en hel drös med självutnämnda experter på internet, som sitter och analyserar bilder på alla dess sätt. För att leta fel i den och sedan bedöma att bilden är okej, men inte bra för att (det här och det här).

Men om en sådan bild ställer upp i en fototävling och vinner folkets röst så att säga. Är den bra eller dålig då? Oavsett vad den innehåller. Natur, fågel eller gatufoto spelar ingenroll.

Folket röstar fram den som den bästa bilden medans "experterna" delvis sågar den och tycker inte den skulle vinna. Är bilden bra eller dålig?

Om det finns konsensus om någonting alls i den här tråden så är det i så fall att det är precis tvärtom.

Terje skrev om "bildmänniskor", men sådana finns knappt, kan man också konstatera. Däremot finns det "sportbildsmänniskor", eller kanske till och med sorterat på "fotbollsbildsmänniskor" och "orienteringsbildsmänniskor" och alla övriga sporters bildmänniskor. Sen finns det "bilbildsmänniskor" och "hundbildsmänniskor" och "matbildsmänniskor" och... ja, det går att hålla på till långt efter max antal tillåtna tecken i ett inlägg är uppnått.

Ja i denna tråden ja, men skillnad är att alla i denna tråden fotograferar och besitter mer kunskap en gemene man eller kvinna.

Det är klart att det finns olika bildmänniskor så att säga. Men alla människor i princip skulle kunna välja mellan två bilder och säga vilken av dom bilder som är bäst enligt dom. Bör inte den bilden som får flest röster vinna då?

Jag är ingen stor förespråkare för att tävla i kultur/konst. Det är rätt knepigt då det är så olika. Vilket är bästa musikalbumet genom tiderna?

Det är samma sak där. Majoriteten får avgöra helt enkelt. Så är det i Eurovision och annat.

Att komma att säga (om man nu gör det) att nä majoriteten har fel, det är inte den bästa bilden pga teknik och regler inom fotografin inte följts. Det blir för mig konstigt. Om en majoritet tycker om en bild så gör dom det helt enkelt.

Är det så mycket att analysera egentligen? Frågan bör vara ganska svart eller vit.
 
Senast ändrad:
Det beror på om syftet med hela övningen bara är att diskutera det här, utan att en enda bild någonsin blir bättre på kuppen.
Eller om syftet är att diskussionen ska leda fram till något slags rättesnöre som vi som fotograferar kan hålla i, om vi vill ta en bra bild. Eller en ännu bättre.

För att en majoritet ska ha något värde måste den plockas ut bland ett hyfsat stort antal individer. Annars påverkar ett fåtal med udda tycke och smak för mycket. Men en större flock är svår att ha med sig som rådgivare vid vartenda fotograferingstillfällen. Några bra tumregler är lättare att bära.
 
Återigen: det är meningslöst att definiera en ”bra bild” utan att definiera i vilken sammanhang, för vilket syfte, den ska anses vara bra.
Lika meningslöst som att definiera en ”bra bil” utan att sätta bedömningen i sammanhanget av när bilen ska anses vara bra.
En formula 1 bil är bra på sitt. En jeep är bra på sitt och en Volvo 240 är bra på sitt.
En bild på en orienterare är sällan meningsfull till ett reportage om en fotbollsmatch.
en fotbollsbild är troligen ganska malplacerade i en fotobok med norrländsk vildmark som tema.
 
Borde inte en bra bild vara den bilden majoriteten tycker är bättre än andra bilder? Då räknar jag in personer som inte fotograferar själva.

Folk som själva fotograferar, inte alla men många verkar ha en benägenhet att blanda in alldeles för mycket teknik och regler i deras bedömning av en bild.

Vilket för mig aldrig känts logiskt. Hur kan man ha regler för kreativitet? Låser man inte fast sig kring regler som till slut gör att bilderna aldrig utvecklas?

För att återgå till en bra bild och majoriteten. Solen och dess uppgång och nedgång verkar ju få väldigt många människor att direkt tycka en bild är bra. Hur trist det än låter. Natur och landskaps bilder överlag har väl högst populäritet.

Det sistnämnda gäller både gruppen icke fotografer som fotografer vågar jag påstå. Kolla på FS Masters t ex. Eller FS Galleriet. Majoriteten är väl natur och landskaps bilder eller hur?

Ibland tycker jag att det blir pretentiöst, nästintill elitistiskt likt konstvärlden i fotovärlden. Där det som sagt ska vara regler, teknik och annat som ska avgöra om en bild är bra. Är bilden bra då eller har den följt receptet bra helt enkelt?

Ibland tänker jag att det kanske vore bättre om helt okunniga icke fotografer röstade och avgjorde fototävlingar. För fotografer själva försöker analysera och "testa" en bild om den är "godkänd" efter alla regler.
Det kan verka rättvist om allmänheten får ge röst att vad som är bra, men risken är också att det mer slätstrukna skulle vinna. Om nu bilddiskussion handlar om en tävling, eller att kvalitet bör bedömas i en tävlingsform. Risken är också att mode och popmusik hade varit det starkaste, fast i bildform. Innovation och nytänk hade också haft svårare att få fotfäste.

Har man dessutom fotograferat i 50 år, så har man lärt sig detaljer som man inte ens skänkte en tanke som nybörjare. Man kan även ha utvecklat bildsmaken att innefatta bilder man skulle ha slängt som nybörjare.

Vad som är en bra bild beror på så många parametrar, bilder bör heller inte jämföras med varandra. Det intressanta är hur olika vi ser, och lärdomen om detta är kanske det som kan utveckla oss som fotografer. Nyanserna kommer fram och vi blir mindre konsekventa, vi slutar tänka kring vår egen förträfflighet och blir mer öppna.
 
Vad som är en bra bild beror ju på i vilket sammanhang den ska betraktas, vilket ju framkommit tidigare i tråden. Till skillnad mot annan bildkonst, så sker ju väldigt mycket fotograferande på uppdrag vilket ju inte hindrar att kreativitet är viktigt, och förmodligen leder till bättre, eller för i vart fall för beställaren mer lockande bilder. Den här typen av bilder sköljer ju över oss hela tiden och påverkar vår bildsyn omedvetet misstänker jag.

Andra bilder är ju helt och hållet en produkt av fotografens kreativitet utan någon utpekad betraktare eller köpare. De bilderna är ju mera sparsamt förekomande i bildfloden, i vart fall hos den breda allmänheten.

Själv har jag fotograferat i över 60 år och varit verksam i fotoklubbsmiljö i nästan 30 år vilket naturligtvis påverkar min bildsyn, vare sig jag vill det eller inte. Men jag har också läst fotohistoria och kanske lärt en del från den.

Jag brukar säga till de som jag uppmuntrar att skicka in bilder till tävlingar att om det inte går så bra, så ska man tänka att om det varit en annan jury så hade resultatet blivit annorlunda. Kanske inte mycket annorlunda, men dock annorlunda.

Å andra sidan om det gått väldigt bra så ska man tänka likadant, detta för att inte drabbas av hybris. Nästa gång, annan jury...
 
Det kan verka rättvist om allmänheten får ge röst att vad som är bra, men risken är också att det mer slätstrukna skulle vinna. Om nu bilddiskussion handlar om en tävling, eller att kvalitet bör bedömas i en tävlingsform. Risken är också att mode och popmusik hade varit det starkaste, fast i bildform. Innovation och nytänk hade också haft svårare att få fotfäste.

Har man dessutom fotograferat i 50 år, så har man lärt sig detaljer som man inte ens skänkte en tanke som nybörjare. Man kan även ha utvecklat bildsmaken att innefatta bilder man skulle ha slängt som nybörjare.

Vad som är en bra bild beror på så många parametrar, bilder bör heller inte jämföras med varandra. Det intressanta är hur olika vi ser, och lärdomen om detta är kanske det som kan utveckla oss som fotografer. Nyanserna kommer fram och vi blir mindre konsekventa, vi slutar tänka kring vår egen förträfflighet och blir mer öppna.

Men fotar man inte (i dom flesta fall) för allmänheten att se? Det är ju den som i dom flesta fall bedömer bilderna. Oavsett om det är företag eller privatpersoner.

Jag håller med dig om dom olika parametrarna och kopplar det med mitt tidigare inlägg om att följa regler och teknik i bilderna. Hur kan vi se olika, utvecklas och bli mer öppna om det är regler som satts upp för vad som är "rätt" när man tar bilder?
 
Ja (till alla senaste inläggen).

För fotografen spelar det roll ifall den avsedda betraktaren kommer att uppskatta bilden. Vi bör alltså träna på att bli bra på det som vår publik uppskattar. Oavsett om det är en fototävling, ett uppdrag, en bild på barnen på stranden till familjealbumet, eller en björn/björk i skogen till nästa bok.

Exempelvis alla former av porträttfoto inkluderar ett moment av att få modellen/personen/personerna att agera på ett sätt som gör att bilden blir bra. Det räcker inte med perfekt ljussättning, komposition, perspektiv och efterbehandling. Är inte personen nöjd med sitt leende eller vad det än må vara så är bilden dålig. Man kan alltså behöva öva på den sociala interaktionen under sessionen.
En fotbollsbild är inte bra ifall den inte förmedlar någon relevant del av sporten. En sportbild är dessutom till stor del en vara som är bäst när den är färsk. Väldigt få sportbilder är bra när väl nästa event för laget/utövaren har startat.
En sportfotograf behöver alltså lära sig att läsa händelser i den sport han bevakar
Und so weiter…

men nu tror jag att jag har börjat repetera samma budskap för fjärde gången i samma tråd. Så nu får jag snart lägga ner :)

Men detta sagt: det är inte sannolikt att vår publik vet i förväg vilka bilder de kommer att uppskatta. De kan inte alla ”reglerna”. Det är upp till oss att åstadkomma bilder som sticker ut positivt i mängden. Hur vi nu kan göra det. Det är det som är tiotusenkronorsfrågan.
 
Senast ändrad:
Fast det kanske var ett dåligt exempel? Det finns massor med regler för biltillverkarna. Regler som en gång röstats igenom. För det andra har vi regler för om en bil är bra nog att köras. Bilbesiktningen.
Ja, just det. Det beror (bl.a.) på att det skulle fungera dåligt att ha majoritetsbeslut om sådant. Även andra extremfallet: att var och tycker fritt om saken, skulle ge ganska stora negativa konsekvenser.

Givetvis är inte riskerna lika stora med att göra motsvarande när det gäller kvalitetsbedömning av fotografier, men det principiellt likartat. Med majoritetsbeslut eller enskilt tyckande får vi ingen definition av "bra" som går att diskutera runt. Som med mycket i samhället behöver vi folk som har kunskaper om ett ämne om det ska vara meningsfullt att diskutera det.
Folket röstar fram den som den bästa bilden medans "experterna" delvis sågar den och tycker inte den skulle vinna. Är bilden bra eller dålig?
Vi lever i en postmodern värld. I den finns inga absoluta värden.
 
Senast ändrad:
En sportbild är dessutom till stor del en vara som är bäst när den är färsk.
Det finns sportbilder som är intressanta långt efter att evenemanget ägde rum. Det är nog ofta pga något som relaterar till händelser utanför arenan. Båda bilderna som refereras ovan visar dessutom inte själva tävlingen utan prispallen efteråt.

Här är dock en bild från en tävling som många minns långt efteråt (pga tävlingsresultatet).

Är bilderna bra? Varför?
 
Vad föreställer bilden? Jag får inte upp något bil i Google Chrome (macOS).
Det är en mycket kort filmsnutt av en fotosession med Olivia Schough. Där hon glatt tittar på resultatet men sedan skrattar lite förläget över en blind som inte blev så bra. Det är på Instagram.
 
Det finns sportbilder som är intressanta långt efter att evenemanget ägde rum. Det är nog ofta pga något som relaterar till händelser utanför arenan. Båda bilderna som refereras ovan visar dessutom inte själva tävlingen utan prispallen efteråt.

Här är dock en bild från en tävling som många minns långt efteråt (pga tävlingsresultatet).

Är bilderna bra? Varför?
Den första bilderna är mer politik än sport. De kan leva starka baserat på det personerna uttrycker. De blir tidsdokument.
Hopparbilden är lite häftig då man ser höjden i längdhoppet. En jäkla flygtur. Häftig stillbild. Ett hopp på tv eller i verkligheten går över så fort att man knappt hinner fatta det. Men här sugs man in i en evighet. Forever flying.
 
  • Gilla
Reaktioner: PMD
Det kan verka rättvist om allmänheten får ge röst att vad som är bra, men risken är också att det mer slätstrukna skulle vinna. Om nu bilddiskussion handlar om en tävling, eller att kvalitet bör bedömas i en tävlingsform. Risken är också att mode och popmusik hade varit det starkaste, fast i bildform. Innovation och nytänk hade också haft svårare att få fotfäste.

Har man dessutom fotograferat i 50 år, så har man lärt sig detaljer som man inte ens skänkte en tanke som nybörjare. Man kan även ha utvecklat bildsmaken att innefatta bilder man skulle ha slängt som nybörjare.

Vad som är en bra bild beror på så många parametrar, bilder bör heller inte jämföras med varandra. Det intressanta är hur olika vi ser, och lärdomen om detta är kanske det som kan utveckla oss som fotografer. Nyanserna kommer fram och vi blir mindre konsekventa, vi slutar tänka kring vår egen förträfflighet och blir mer öppna.
Man måste ju fundera vilken majoritet som ska få bedöma.
Jag exempelvis behöver ju få bedömningen av mina fotbollstjejer mer än jag behöver bedömningen av kompisarna på FS.
Här i trådarna får jag tips om svartvitt och rörelseoskärpa. Sådana bilder passar inte majoriteten i min målgrupp.

Nu har jag närapå monopol på bilder i lagen jag följer. Ingen konkurrerande fotograf som bemödar sig. Men om det hände så skulle det bli nytt läge. Tänk om tjejerna skulle gilla de bilderna bättre. Då hade jag behövt utveckla mitt sätt att skapa bilder. Då hade jag behövt ny input. Och frågan är ju var jag skulle hitta den. Jag hade behövt förstå vad som var mer tilltalande i konkurrentens bilder, och jag skulle behöva utveckla mig dit, och förbi, för att återta min position på min marknad.

Eller så skulle jag krasst bara lämna kameran i skåpet och ägna fotbollsmatcherna till att heja på mitt favoritlag. Någon annan kan ju skapa de bilder som tjejerna så gärna vill ha. Att följa en match från läktaren är något helt annat än att sitta på gräset med en kamera framför nyllet i nittio minuter.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar