Annons

Utrustning vs kompetens

Produkter
(logga in för att koppla)
Pongu skrev:
Speciellt eftersom kameran bara är en ovanligt komplicerad filmhållare...

Jag skrev kamerautrustningen, i detta ingår ju optik...

Jag tycker likt förbaskat att utrustningen i de flesta fall har oerhört lite att göra med hur bra bilder man tar.

Jag har haft ett otal system under åren från dom flesta kända japanska tillverkarna inklusive några okända, räkna därtill dom europeiska kameror jag haft så blir det ett gäng.

När jag tittar tillbaks på mina bilder så inser jag att utrustningens prestanda inte påverkat mina bilder mest, det har mitt kunnande samt sinnestämning gjort. Sen är det en annan femma att vissa förbaskat bra bilder inte tål så stora förstoringar pga låg upplösning samt ngt bristande optik på mina tidiga digitalkameror.

För övrigt så är jag också mycket prylintresserad, man får dock inte tro att prylarna gör bra bilder, det gör fotografen...

Toppskärpa är inte allt...

Larsa
 
Jag vill inte bli begränsad av utrustningen

Jag tycker nog att prylarna spelar en ganska stor roll.

I början av min fotokarriär hade jag en enkel och billig utrustning eftersom jag pluggade och hade ont om pengar. Jag vet inte hur många gånger min utrustning begränsade mig när jag var ute och fotade. Oerhört frustrerande.

Nu har jag fortfarande en relativt billig utrustning om man jämför med många andra, men jag har ändå ALLA dom objektiv, blixtar, och andra tillbehör som jag vet att jag använder när jag fotograferar. Utrustningen kan inte längre begränsa mig, nu är det enbart mina egna gränser jag kämpar emot.

Men visst håller jag med också, ibland kan det vara enormt utvecklande att fotografera med en enkel utrustning och ge sig fasiken på att man ändå ska ta riktigt bra bilder. Man lär sig alternativa vägar så att säga.

/Joakim
 
För att öva upp sitt bildtänk kanske man ibland kan gå ut och fota med bara 50mm, en annan gång med bara 28?

Brukar ni fota i syfte att träna?
 
Jag brukar faktiskt göra precis som du Janne.

Begränsning kan vara ganska befriande ibland, trots allt! Men inte alltid som sagt, man vill kunna välja själv! :)

/Joakim
 
Kul :) På så sätt tror jag man kan lära sig hur olika brännvidder funkar och hur perspektiven blir.

Lära sig att gå istället för att bara vrida på sin bautazoom ;)
 
När jag skaffade mej objektiv (med fasta brännvidder) till min systemkamera blev det bara ett par första året eftersom det var dyra grejor för en student. Det här var länge sen...

Att köpa ett objektiv i taget och "ta ut maximalt ur det" är mycket kreativt och väldigt bra för att öva sin syn att "se bildvinklar" utan att titta i kameran.

Efter ett par tre år gick jag ett steg längre. Jag gjorde en enkel statistik över vilka brännvidder jag hade använt när jag fotograferade, jo, jag gick faktiskt igenom alla mina bilder...

Till min förvåning var det inte vad jag hade väntat mej utan det visade sig att alla objektiv var lika mycket utnyttjade utom teleobjektivet (300mm) som jag hade använt hälften så ofta som de andra objektiven (28mm och 85mm).

Ett ganska jämnt bildseende alltså... i alla fall tolkade jag det så.
 
Jag inser värdet av detta Ronnie, och tror det är ett bra sätt att lära sig se bildvinklar.

Det jag vill komma till är att jag tror att dyr teknik i form av omfångsrika ljusstarka zoomar, som iofs är balla, kan hämma bildseendet. Risken är att man inte utnyttjar brännvidder avstånd och perspektiv på bästa sätt. Risken är att man förslöas, står still och vrider.

/Janne (som försöker hetta till diskussionen)
 
arleklint skrev:
...jag tror att dyr teknik i form av omfångsrika ljusstarka zoomar, som iofs är balla, kan hämma bildseendet.

Här hettar det inte till det minsta ;).

Min EOS 1Ds-utrustning med de tre vanligaste värstingzoomarna ger tyvärr märkbart tråkigare bildutsnitt/bildseende än tex bladaren eller pocketkameran. Tyvärr fastnar jag alltid i zoomträsket och blir deprimerad varje gång. Skitutrustning... ;)

Men vilken underbar arbetshäst! Men när jag ska ha kul blir det fasta gluggar, pocketkameror, whatever :)

Begränsningar främjar kreativiteten, det är ett faktum ! Motbevisa mig gärna... :)
 
Med dålig utrustning kan jag förvisso fortfarande bli bättre på bildanalys, bildseende och komposition. Med en dålig glugg kan jag aldrig ta skarpa bilder, dock kan jag fortfarande uppnå allt det jag kunde med den dåliga utrustningen.

Sensmoralen är alltså att köp bra grejer från början så slipper man byta när man märker att skärpan inte håller eller att man inte trivs med huset.

Säger jag som just köpt en glugg som inte var särskilt skarp :)

Detta gäller förstås om ekonomin tillåter det förstås.

Mvh
Maverick
(Som undrar varför alla ska haka upp sig på de som har mycket, dyr eller utmärkande utrustning)
 
Maverick skrev:
Sensmoralen är alltså att köp bra grejer från början så slipper man byta när man märker att skärpan inte håller eller att man inte trivs med huset.

Detta gäller förstås om ekonomin tillåter det förstås.

Japp, precis så tänkte jag och satsade på manuella fasta Nikkor. Det går att skaffa sig en hyfsad fotoutrustning som student också. Med en 801s klarar man det mesta, och de ligger på under 2000kr nuförtiden. Köpte en gravt misshandlad 24/2 för 500kr, funkar klockrent. En skavd 35/1,4 för drygt 2000kr, samma sak. En Tamron 90/2,5 i nyskick för under tusenlappen. Min Tokina AT-X 100-300/4 kostade 2500kr. Det är bara telet som svidit i plånboken hittills, men det kostade ändå under en fjärdedel av dagens motsvarigheter. Alla är vrålskarpa, rätt använda. De gör mig dock inte till en bättre fotograf. Jag svär fortfarande lika mycket över mina egna misstag, men aldrig över utrustningen. Stort tack till alla digitalfotografer!

/Pontus
 
Maverick skrev:
Med dålig utrustning kan jag förvisso fortfarande bli bättre på bildanalys, bildseende och komposition. Med en dålig glugg kan jag aldrig ta skarpa bilder, dock kan jag fortfarande uppnå allt det jag kunde med den dåliga utrustningen.

Det här är rent tekniskt riktigt ja, håller man sig inom den digitala världen så är jag dock inte så säker på att det stämmer.

Jag har som jag tidigare nämnde sett exempel på folk som köpt dyrare, mer avancerade digitalkameror som helt plötsligt lyckas sämre med det tekniska. Det tråkiga är att dom hade förväntningar om att bilderna skulle bli sååå mycket bättre.

Vid ett mycket klart sådant exempel så tittade jag på en killes bilder som han tagit med sin gamla, billiga digikamera & upptäckte att han på långa vägar lyckats utnyttja dess potential rent tekniskt.

Han var mycket besviken på att hans nya kamera gav ännu sämre resultat, vi gick igenom hans nya kamera & jag upptäckte att han använde den helt fel & inte kunde något om fotografins grunder. När vi sedan disskuterade hans gamla kamera så visade det sig att han inte förstått mycket av den heller.

jag är inte på något sätt ute efter att göra ned någon som köper dyr utrustning men blir lätt konfunderad över dom frågor som kommer från vissa som ska köpa sig dyra DSLR-utrustningar. Frågor som "kommer jag att ta bättre bilder" kommer ofta upp samtidigt som man ställer frågor om tekniska detaljer som krävs kunnande i för att bilderna ska bli bättre. Dessa tekniska detaljer kunde dom oftast ha lärt sig på sina digitalkompakter (eller analoga kameror förstås).

Vissa DSLR-köpare har tydligen inte märkt att många digitalkompakter har oerhört mycket möjligheter, detta borde dom lärt sig & använt innan dom köper DSLR-kameran för att kunna utnyttja dess potential.

Det är möjligt att dom en dag kommer att ta bättre bilder med sin DSLR men det hade dom även kunnat göra med sin kompakt, bättre än dom gjorde innan i alla fall.

Den viktigaste tekniska biten med fotografering måste väl ändå vara att lära sig grunderna i foto. Sen kommer den svåra biten, att ta bra bilder.

Har man råd & tycker det är kul så ska man dock köpa det ekonomin tillåter, det gör jag...

/Larsa som tycker att tekniken är enkel men att bildskapandet är svårt...
 
Senast ändrad:
Om vi går till den analoga världen...

En Nikon F5 med dyraste bästa största zoomen gör inte bättre bilder än en begagnad F3 och ett par skarpa MF objektiv.

Det handlar om att kunskap, bildseende och att man är inövad på sin kamera.
 
jag vet inte riktigt om min blivande kommentar stämmer in på det du har sagt, men det jag vill få fram är såhär:

jag jobbar med foto - tack och lov - och där jag jobbar använder vi olika kameror till olika saker.. hasselbladaren till all studiofotografering (mer eller mindre, iaf), småbild används till största delen lifestyle, men till lite, om något annat.. digitalkameran används till sådant som ska vara digitalt, samt en del bröllop eller fotograferingar av t ex tonåringar eller yngre människor som vill ha lite tuffare bilder.. trots allt så väljer man ju medel efter det resultat man vill åt - känner jag, iaf.. jag är själv rätt petig med vilken film jag använder, eftersom jag absolut INTE gillar t-max.. om jag hade möjlighet (råd) skulle jag nog investera i ett makro-objektiv och kanske ett fish-eye också.. helt klart ett längre tele än det jag har.. varför? för att kunna få olika resultat med min utrustning.. jag skulle dessutom kunna tänka mig att ha liknande objektiv till min framtida, ännu ej existerande, hasselbladare.. :)

jag tycker också att det kan vara fånigt att vara prylbög - man behöver inte HUR mycket som helst.. men jag vill också säga att olika utrustning ger inte samma resultat och då är det liksom bara att anpassa sig..

just my thoughts.. ;)
 
larsaz skrev:
Vissa DSLR-köpare har tydligen inte märkt att många digitalkompakter har oerhört mycket möjligheter, detta borde dom lärt sig & använt innan dom köper DSLR-kameran för att kunna utnyttja dess potential.

Vad besvikna de kommer att bli... att gå från en analog systemkamera till en digital funkar nog alldeles utmärkt. Men har man vant sej vid "digitalkompakter" är det ett nedköp i många avseenden att byta "upp" sej... men det blir ändring på det... vad pysslar Nikon med??
 
pisces skrev:
jag jobbar med foto - tack och lov -

jag tycker också att det kan vara fånigt att vara prylbög - man behöver inte HUR mycket som helst.. men jag vill också säga att olika utrustning ger inte samma resultat och då är det liksom bara att anpassa sig..

O det gör ni himla bra! har sällan tittat på brudparen i VLT förut, men nu gör jag det ofta o det är lätt att se vilka bilder ni gjort. De bästa.
 
.. skrattar.. men tackar.. det är faktiskt många av våra kunder som påpekar att våra brudpar syns bra i vlt.. jag har den inte själv, så jag ser dem sällan, men ändå..

kul att vi märks, iaf! :)
 
Maverick skrev:
Med dålig utrustning kan jag förvisso fortfarande bli bättre på bildanalys, bildseende och komposition. Med en dålig glugg kan jag aldrig ta skarpa bilder, dock kan jag fortfarande uppnå allt det jag kunde med den dåliga utrustningen.

I stort sett så håller jag med men, det finns undantag. Skillnaderna på objektiv och objektiv är ofta knappt mätbara när vi snackar om de optimala bländaröppningarna för respektive objektiv.

Har du en lite äldre utrustning, några gamla manuella minolta MD eller MC -objektiv och t.ex. mestadels fotar människor i stadsmiljö från höften (dvs. inte ultraskarpa naturbilder) är vitsen inte speciellt stor att gå över till något dyrare.

Visst kan dina bilder bli något skarpare (om det är önskvärt), du har större valmöjligheter, du kan t om växa med de nya möjligheterna när du lär dig utnyttja dem. Men, olika slag av fotografering ställer olika höga krav på utrustningen.

Rätt använd duger även det billigaste systemkamerapaketet mycket långt, och ofta så långt att det inte behöver vara just utrustningen som är den begränsande faktorn.

På ett sätt är vi alltid begränsade av vår utrustning. Få av oss har möjlighet att ta bilder som Lennart Nilsson eller bilder av någon stjärna några ljusår bort. Alltså anpassar vi oss efter de begränsningar som råder. På samma sätt kan man se det med en äldre systemkamera.

Är inte objektiven sylskarpa på 2.8 får vi anpassa oss efter det och utnyttja kamerasystemet efter bästa förmåga. Jag är till och med beredd att gå så långt, att en kompaktkamera i händerna på någon som vet hur och varför den fungerar som den gör och som dessutom är en mycket duktig fotograf, klarar av att kontrollera sitt bildflöde i mycket större utsträckning än en hobbyfotograf med den dyraste utrustning.
 
Vill bara be er att observera att jag inte talat om ny kontra gammal utrustning. AF kontra MF.

Mitt rättesnöre är fortfarande att det är bättre att köpa rätt grejer på en gång. Detta oavsett om man kör begagnat, nytt, AF eller MF. Jag har ju själv en gång i tiden börjat köpa på mig utrustning och jag har gjort ett antal felköp. De flesta med motiveringen att jag inte haft råd med dyrare saker. Jag kan då så här i efterhand konstatera att jag borde ha sparat pengarna tills jag kunnat köpa rätt prylar.

Eller vad sägs om en 100-300 zoom som jag kanske tagit fem bilder blivit skarpa? Då har det inte berott på vare sig skakningsoskärpa eller rörelseoskärpa utan att objektivet är oskarpt och kontrastlöst. Det insåg jag redan efter en sommar och det har för det mesta fått samla damm på hyllan. Jag har det fortfarande kvar men det är över ett år sedan jag använde det.

En blixt som jag aldrig tagit en bra exponerad bild med, finns också kvar men har aldrig använts de senaste 8 åren eller nått. Köpte så småningom en begagnad "dyr" blixt och bilderna började bli som jag ville ha dom rent tekniskt.

Så jag står fast vid att det mycket väl kan vara motiverat att köpa på sig en massa prylar för det ger bättre bilder.

Utrustningen skall ge tekniskt bra bilder, dvs skarpa och med tillräcklig kontrast. Utrustningen skall dessutom passa fotografens arbetssätt och motivområde och inte tvärtom. Det senare är naturligtvis en kostnadsfråga men jag är övertygad om att det går att lösa även om man är ekonomiskt begränsad. Nånstans ska man ju som sagt börja.

Jag gissar att AF och MF har det gemensamt att ju bättre gluggar desto dyrare blir dom.

Jag tror också att det kommer kännas rätt visset den dagen när man tagit en riktigt bra bild och det visar sig att den inte håller för förstoring pga ett kasst objektiv.

Mvh
Maverick
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar