jpersson
Aktiv medlem
Vi objektifierar och fotograferar det som vi tycker är vackert; blommor, katter, barn, män, bilar, fåglar, solnedångar och så vidare. Jag tror att vi hittar fler vackra motiv på Fotosidan än fula och det är tydligen OK. Så snart vi fotograferar vackra kvinnor så är det inte OK. Kan någon förklara det för mig? Jag kan förstå det från ett historiskt perspektiv och i vissa enskilda situationer men inte från de relationer jag dagligen ser runt omkring mig.
Om det är fel på något så är det på människosynen och inte på kvinnosynen. Tror ni att barn mår bra av att bara se bilder på vackra barn? Vi hör ingen diskussion om det trots att den diskussionen sannolikt är viktigare än den om vackra kvinnor. Det formligen kryllar av manliga förebilder. Det finns säkert många killar som tycker att det är jobbigt. Hör vi någon diskussion om det?
Det vackra säljer. Hur ska vi som fotografer ändra det? Genom att sluta fotografera det vackra? Har inte de bilderna också en plats? Vi kan snarare ändra på det genom att också fotografera det som inte följer idealet; genom att uppmuntra diversifierat nakenfoto.
Samtidigt får jag ofta intrycket av att de som är emot nakenfoto, i större utsträckning än de som är för nakenfoto, anser att individer som inte följer kroppsidealet är dåliga. Vem är det då som har något att tänka på? Sådana tankar för mig att tänka på kristna sekter där allt det goda är vackert och allt det onda är fult. Det är en dålig syn på idealen som vi tyvärr ser runt omkring oss, till och med i våra barnböcker. Ideal måste inte vara av onda utan de är i många fall samhällsbyggande. Däremot så kan man ha en dålig syn på sina ideal. Är man dåliga bara för att man inte följer alla, och i många fall motstridiga, ideal? Tror man det så är det inte idealen som det är fel på utan synen på dem.
Sedan är det svårt att fotografera det vackra eftersom motivet ofta blir viktigare än bilden. Det är inte unikt för bilder på tjejer så det beror kanske snarare på nybörjarmisstag än på kvinnosynen. Ska inte de nybörjarbilderna läggas upp här och få vederbörlig kritik? Ska nybörjare som fotograferar vackra kvinnor särbehandlas till skillnad från andra nybörjare som fotograferar andra vackra motiv? Skulle den särbehandlingen ändra vår människosyn och synen på våra ideal?
Om det är fel på något så är det på människosynen och inte på kvinnosynen. Tror ni att barn mår bra av att bara se bilder på vackra barn? Vi hör ingen diskussion om det trots att den diskussionen sannolikt är viktigare än den om vackra kvinnor. Det formligen kryllar av manliga förebilder. Det finns säkert många killar som tycker att det är jobbigt. Hör vi någon diskussion om det?
Det vackra säljer. Hur ska vi som fotografer ändra det? Genom att sluta fotografera det vackra? Har inte de bilderna också en plats? Vi kan snarare ändra på det genom att också fotografera det som inte följer idealet; genom att uppmuntra diversifierat nakenfoto.
Samtidigt får jag ofta intrycket av att de som är emot nakenfoto, i större utsträckning än de som är för nakenfoto, anser att individer som inte följer kroppsidealet är dåliga. Vem är det då som har något att tänka på? Sådana tankar för mig att tänka på kristna sekter där allt det goda är vackert och allt det onda är fult. Det är en dålig syn på idealen som vi tyvärr ser runt omkring oss, till och med i våra barnböcker. Ideal måste inte vara av onda utan de är i många fall samhällsbyggande. Däremot så kan man ha en dålig syn på sina ideal. Är man dåliga bara för att man inte följer alla, och i många fall motstridiga, ideal? Tror man det så är det inte idealen som det är fel på utan synen på dem.
Sedan är det svårt att fotografera det vackra eftersom motivet ofta blir viktigare än bilden. Det är inte unikt för bilder på tjejer så det beror kanske snarare på nybörjarmisstag än på kvinnosynen. Ska inte de nybörjarbilderna läggas upp här och få vederbörlig kritik? Ska nybörjare som fotograferar vackra kvinnor särbehandlas till skillnad från andra nybörjare som fotograferar andra vackra motiv? Skulle den särbehandlingen ändra vår människosyn och synen på våra ideal?