mipert
Aktiv medlem
De få gånger jag varit i kontakt med tjejer -som jag varit intresserad av att fotografera- via nätet har jag varit noga med att nämna tre saker:
Är du det minsta osäker på mig så ställer vi in.
Ta gärna med dig en bekannt, dock inte pojkvän eller föräldrar.
Jag fotograferar inte naket (jag är inte intresserad av nakenbilder när andra gör det så mycket bättre).
Vad gäller min avsky för mobben så har jag ett minne av när jag drabbades av det själv.
På väg hem från krogen en kväll hamnar jag en bit bakom en tjej och hon tittar lite avvaktande på mig. Jag bestämmer mig att för en gångs skull ”skall jag ha samma rätt att gå på denna gata som hon” och bryr mig inte om att sakta ned stegen. Brukar göra det annars för att inte skapa oro.
Efter en stunds promenad försvinner hon in i en port, efter att ha kastat en blick på mig, och jag går förbi.
Bakom mig hör jag tumult och en röst som högt säger ”var är han den jäveln”?
Min kropp förstår snabbare än min hjärna att det är mig de menar och jag kastar mig åt sidan med en snabb blick bakom mig. Fyra killar och tre tjejer stirrar efter mig och killarna sätter fart mot mig.
Jag springer men de hinner ikapp. Så jag väntar in dem och det blir en Last Man Standing.
Jag är fortfarande förbannad för deras tankar. Jag utsågs till ett äckel utan minsta fog.
Därför tycker jag inte om sådant som att ”dyka upp ett stort gäng”...
Och jag är trött på de otrevliga ”fotograferna” som faktiskt gör att jag måste säga att jag minsann är seriös.
Pratade med en tjej som jag skall fotografera och hon väljer bara fotografer som har firma och kan visa upp bra bilder med kvalitet. Och som kan förklara varför de vill ta de bilder de gör. Får gärna vara sexigt och lättklätt men de skall vara ärliga och kunna förklara sig.
Är du det minsta osäker på mig så ställer vi in.
Ta gärna med dig en bekannt, dock inte pojkvän eller föräldrar.
Jag fotograferar inte naket (jag är inte intresserad av nakenbilder när andra gör det så mycket bättre).
Vad gäller min avsky för mobben så har jag ett minne av när jag drabbades av det själv.
På väg hem från krogen en kväll hamnar jag en bit bakom en tjej och hon tittar lite avvaktande på mig. Jag bestämmer mig att för en gångs skull ”skall jag ha samma rätt att gå på denna gata som hon” och bryr mig inte om att sakta ned stegen. Brukar göra det annars för att inte skapa oro.
Efter en stunds promenad försvinner hon in i en port, efter att ha kastat en blick på mig, och jag går förbi.
Bakom mig hör jag tumult och en röst som högt säger ”var är han den jäveln”?
Min kropp förstår snabbare än min hjärna att det är mig de menar och jag kastar mig åt sidan med en snabb blick bakom mig. Fyra killar och tre tjejer stirrar efter mig och killarna sätter fart mot mig.
Jag springer men de hinner ikapp. Så jag väntar in dem och det blir en Last Man Standing.
Jag är fortfarande förbannad för deras tankar. Jag utsågs till ett äckel utan minsta fog.
Därför tycker jag inte om sådant som att ”dyka upp ett stort gäng”...
Och jag är trött på de otrevliga ”fotograferna” som faktiskt gör att jag måste säga att jag minsann är seriös.
Pratade med en tjej som jag skall fotografera och hon väljer bara fotografer som har firma och kan visa upp bra bilder med kvalitet. Och som kan förklara varför de vill ta de bilder de gör. Får gärna vara sexigt och lättklätt men de skall vara ärliga och kunna förklara sig.