Annons

Uppryckning!!! Varför naket!

Produkter
(logga in för att koppla)
KGS skrev:
kan inte hålla med dej anna, olika bilder tolkas säkert väldigt olika beroende på betraktarens bakgrund. Jag kan föreställa mej att två människor kan se en naken karlstjärt på helt olika sätt...

jovisst är det så. men det betyder inte att allt ansvar ligger på betraktaren? det låter helt orimligt i mina öron.
sen kan man diskutera vad ansvar är.

det är väl svårt att säga ngt generellt, när börjar och när slutar nåns ansvar osv, men att helt exkludera fotografen när man snackar generellt känns konstigt
 
nejdå, fotografen har alltid ett ansvar, men tänk på att värderingar ändras över tiden också. Det har ju funnits perioder då t o m nakna bordsben skulle kläs med kjolar... snacka om att skapa associationer där inga fanns ;-)

Internet är ju svårt eftersom i princip alla kan se bilderna, jag vet inte om min åskådare är gammal eller ung, ortodox jude eller anarkistisk agnostiker...

Den som är betraktare måste också betänka i vilket sammanhang bilden är producerad. Kanske nåt slags ömsesidigt ansvar? det duger inte att sparka omkull konstverk o kortsluta elektricitet... eller?
 
Okej, låt oss anta att det är som du säger, Anna. Fotografen har ett ansvar, eget eller delat, för hur dennes bild tas emot. Vi tänker oss att en fotograf tar en bild, en naken manskropp med väldigt tydligt exponerat kön. En betraktare, en besökande dam på ett galleri ser denna bild och blir alldeles vansinnigt upprörd.

Vad gör vi nu? Ber fotografen axla sitt ansvar och ta bort bilden... Eller lyfter vi ett varningens finger och säger åt fotografan att inte vara så oansvarig och i fortsättningen inte visa sådana bilder att damen på galleriet blir så upprörd...

Och hur gör vi med den dokumentära bilden från krigets Irak? Om den exakta avbildningen av krigets offer innebär ett ansvar för fotografen hurpass den skall tas emot, är Rapport i samma anda ansvarig för hur tittarna skall reagera? Och vad gör vi med verkligheten, vem skall axla ansvaret för hur verkligehetens intryck tas emot?

Nä, jag kommer med en dåres envishet att fortsätta tycka att vad som väcks av ett intryck från en bild är helt och hållet betraktarens ansvar. Därmed inte sagt att fotografen saknar ansvar för hur bilden framkommit och publiceras. Detta regleras i lag och förordning, men absolut inte själva upplevelsen av intrycket. Det är betraktarens ansvar och ensak.

Jag passar på att briljera med ett citat ;-)

"Choice, is the illusion created between those with power and those without"
Merovignian /Matrix Reloded.

(inte för att detta citat egentligen tillför något, men det är ganska fräckt...)
 
Senast ändrad:
Halléus skrev:
Okej, låt oss anta att det är som du säger, Anna. Fotografen har ett ansvar, eget eller delat, för hur dennes bild tas emot. Vi tänker oss att en fotograf tar en bild, en naken manskropp med väldigt tydligt exponerat kön. En betraktare, en besökande dam på ett galleri ser denna bild och blir alldeles vansinnigt upprörd.

Vad gör vi nu? Ber fotografen axla sitt ansvar och ta bort bilden... Eller lyfter vi ett varningens finger och säger åt fotografan att inte vara så oansvarig och i fortsättningen inte visa sådana bilder att damen på galleriet blir så upprörd...[/i]

vi behöver inte göra nåt.
att man är ansvarig för någonting är inte lika med att man skall avbryta det man håller på med eller att man ska få skäll.

som jag ser det så har fotografen def. delaktighet i uppkomsten av damens upprördhet:)
 
ariadne skrev:
vi behöver inte göra nåt.
att man är ansvarig för någonting är inte lika med att man skall avbryta det man håller på med eller att man ska få skäll.

som jag ser det så har fotografen def. delaktighet i uppkomsten av damens upprördhet:)

Man kanske skall skilja på delaktighet och ansvar ? Visst är fotografen upphovet till damens upprördhet men knappast ansvarig för handlingen.
 
Aj aj aj, nu blev det med ens stort.

Innebär delaktighet ansvar? Innebär ansvar också krav på att agera? Vad händer om man har ansvar men inte agerar?

Jag tror att vi är så pass ense/oense vi kan bli. Intressant icke desto mindre.

Kanske är det så enkelt att fotografen - betraktaren är varandras orsak och verkan. Den enes uttryck, den andres intryck. I mötet skapas för ett ögonblick ett kaos där var och en skapar sin mening för att förtså det nya.

Om någon anser mig vara kvasifilosof och sett för mycket på Matrix är det alldeles riktigt
 
tormig skrev:
Man kanske skall skilja på delaktighet och ansvar ? Visst är fotografen upphovet till damens upprördhet men knappast ansvarig för handlingen.

vad är ansvar då?

jag tycker att fotografen är ansvarig för damens upprördhet. inte ensamt ansvarig förstås.

sen är det inte förbjudet att uppröra:)
men OM det vore det så kan jag inte se annat än att fotografen skulle vara en av de ansvariga
 
Halléus skrev:
Aj aj aj, nu blev det med ens stort.

Innebär delaktighet ansvar? Innebär ansvar också krav på att agera? Vad händer om man har ansvar men inte agerar?

Jag tror att vi är så pass ense/oense vi kan bli. Intressant icke desto mindre.

Kanske är det så enkelt att fotografen - betraktaren är varandras orsak och verkan. Den enes uttryck, den andres intryck. I mötet skapas för ett ögonblick ett kaos där var och en skapar sin mening för att förtså det nya.

Om någon anser mig vara kvasifilosof och sett för mycket på Matrix är det alldeles riktigt

men alltså, jag är inte riktigt klar över vad ansvar betyder i detta sammanhang?

du skrev om fotografens icke-ansvar därför att fotografen inte kan lastas för att jag är känslig. tex

men kan jag lastas för att jag är känslig? eller är uppvuxen i en viss miljö och kultur?

vad jag menar är att ansvar inte bara kan betyda " vems felet är"

det behöver inte handla om fel, som jag ser det.

att jag ansvarar för mitt liv innebär ju inte att allt jag gör är fel. hoppas jag åtminstone:)
 
ariadne skrev:
vad är ansvar då?

jag tycker att fotografen är ansvarig för damens upprördhet. inte ensamt ansvarig förstås.

sen är det inte förbjudet att uppröra:)
men OM det vore det så kan jag inte se annat än att fotografen skulle vara en av de ansvariga

Vad jag menar är att fotografen inte gärna kan hållas ansvarig för konsekvenserna, i detta fall damens upprördhet. Att någon blir upprörd kanske inte är hela världen men om damen ifråga t.ex. sätter eld på galleriet pga av den här bilden kan man inte hålla fotografen ansvarig för att det brinner ner.
 
tormig skrev:
Vad jag menar är att fotografen inte gärna kan hållas ansvarig för konsekvenserna, i detta fall damens upprördhet. Att någon blir upprörd kanske inte är hela världen men om damen ifråga t.ex. sätter eld på galleriet pga av den här bilden kan man inte hålla fotografen ansvarig för att det brinner ner.

nä, det håller jag med om.
men vi snackade väl inte om att bränna ner galleriet?:)

vem är ansvarig för att damen ifråga blev upprörd/ledsen/kränkt/whatever. delvis fotografen.

tycker jag.

sen måste man inte alltid peka ut någon ansvarig.
det är väl inte direkt nödvändigt kanske i det här fallet då det knappast är aktuellt med nåt straff. men som sagt om man var tvingad att göra det.

vem skulle du tilldelat ansvaret?
 
ariadne skrev:
vem skulle du tilldelat ansvaret?
Vem satte eld på galleriet? (om vi nu antar att damen gjorde det :)

Jag tror vi är överens men värderar orden olika eller bara formulerar oss annorlunda. Uppenbarligen är ju fotografen upphovet till handlingen men kan inte förväntas ta ansvar för den, det kan bara damen ifråga göra.
 
Intressant det här med frågan om bilden och huruvida det är fotografen eller andra som skall "bära" ansvaret för hur bilden gestaltar en ståndpunkt, i denna tråd om en avbildad kropp förmedlar ett objektiviserande och den avbildade blir reducerad till ett motiv.

Kanske är det hela en kedja av orsak - verkan som börjar med en bild i huvudet på en fotograf och slutar med en bild hos betraktaren. Orsak och verkan länkade i flera steg där man stoppar in en sak och får ut en annan och alla och en var inblandade transformerar intryck/uttryck utifrån sina erfarenheter och situationer med ansvar endast för sin del i kejdan.

Kommer vi längre?
 
olav.karlsson skrev:
Att vi tänker till lite extra då vi lägger upp bilderna.Att vi funderar på om bilderna kan ha en negativ inverkan.
Nio nakenbilder av tio är tagna av unga par. Du menar alltså att de paren lever i en utpräglad patriarkalisk relation? Eller menar du att vi som tittar på deras bilder tolkar in det budskapet och att vi ser det som något eftersträvansvärt? Vem är det som du idiotförklarar?

De har inte en 30-årig relation bakom sig och då blir bilderna ytligare. Förvånar det dig? Ser du något fel i det?

Det är klart att bilderna kan ha en negativ inverkan. Vilka bilder kan inte ha det? Ska vi utveckla Fotografin och oss själva genom att bara ta bilder som kan tolkas positivt?

Sedan finns det osäkra människor som ständigt söker fel hos sig själva och efter förebilder i andra. Jag skulle tro att den driften ligger i oss alla men vissa verkar lite väl självkritiska för sitt eget bästa. Ska vi anpassa samhället efter dem och ta bort allt som de kan tolka in en förebild i? Det vill säga att vi ska ta bort alla skillnader mellan oss. Skulle inte det vara ett mer stereotypt samhälle än det som de unga paren står för? Eller ska vi försöka att lära de självkritiska personerna att älska sig själva? Tror du att orsaken till deras osunda självkritik ligger i andras kärleksporträtt, i andras lycka?
 
Halléus skrev:
Intressant det här med frågan om bilden och huruvida det är fotografen eller andra som skall "bära" ansvaret för hur bilden gestaltar en ståndpunkt, i denna tråd om en avbildad kropp förmedlar ett objektiviserande och den avbildade blir reducerad till ett motiv.

Kanske är det hela en kedja av orsak - verkan som börjar med en bild i huvudet på en fotograf och slutar med en bild hos betraktaren. Orsak och verkan länkade i flera steg där man stoppar in en sak och får ut en annan och alla och en var inblandade transformerar intryck/uttryck utifrån sina erfarenheter och situationer med ansvar endast för sin del i kejdan.

Kommer vi längre?

nä, antagligen inte. att säga exakt var någons ansvar börjar och slutar är nog en omöjlig uppgift.
 
Halléus skrev:
......i denna tråd om en avbildad kropp förmedlar ett objektiviserande och den avbildade blir reducerad till ett motiv.

Kanske är det hela en kedja av orsak - verkan som börjar med en bild i huvudet på en fotograf och slutar med en bild hos betraktaren.
Om jag ska vara lite ironisk o lite elak:

Det man fotograferar är ett motiv, som är ett objekt (oavsett vad man fotograferar). Är det en naken kvinna som är motivet i kameran då är det "objektifiering" vilket är ju helt förkastligt.

Om en fotograf har en bild i huvudet så blir ofta slutresultatet en bild på papper (eller på en bildskärm). Blir det en bild på en naken kvinna så kan betraktaren bli ledsen eftersom alla kvinnor inte ser ut så som den på bilden.

Alltså: Fotografera ej nakna kvinnor med vacker kropp. Fotografera gärna nakna män med hängbuk för att vara politisk korrekt och främja jämställdheten.
 
det jag tycker är tråkigt och irriterande är att kvinnor har blivit utvalda till "det vackra könet"
( ja, de kvinnor som platsar där. de andra är på nåt sätt inga kvinnor. säger inte alla ser det på det viset, men jag tror det är en syn som inte är helt ovanlig)

det blir en väldigt stor fokusering på utseendet, och jag tror inte det är likadant för män. där är det kanske åt andra hållet - att man som man inte får vara fåfäng.
 
Det är helt Ok att vara fåfäng för en man.
Varför tror ni Fab5 har höga tittarsiffror?
Kosmetika för män säljs mer och mer och klädbutiker som Paparazzi och Brothers går rätt bra.

Män kan bli vackra på bild, exempel på detta hittar man bland Bruce Webers och Herb Ritts bilder.
Faktum är att jag ställer högre krav på en man på bild än en kvinna. Om man nu kan säga så egentligen?
 
mipert skrev:
Det är helt Ok att vara fåfäng för en man.
Varför tror ni Fab5 har höga tittarsiffror?
Kosmetika för män säljs mer och mer och klädbutiker som Paparazzi och Brothers går rätt bra.

Män kan bli vackra på bild, exempel på detta hittar man bland Bruce Webers och Herb Ritts bilder.
Faktum är att jag ställer högre krav på en man på bild än en kvinna. Om man nu kan säga så egentligen?

fast inte lika okej som att en kvinna är det. tror jag.
även om det har ändrats massor. det är inget konstigt att en man färgar håret, plockar ögonbrynen etc etc

men jag tror det finns skillnader kvar:)
 
Kvinnan ÄR vacker! Många män tycker att många kvinnor är mycket vackra.

Mannen ÄR vacker! Många män tycker att många kvinnor är mycket vackra.

Gå ut å njut, titta, se. Låt synen av Den Vackra stanna kvar i ditt medvetande. Var glad att det finns så mycket vackert att glädjas åt. Blotta uppsynen av en mycket vacker person som passerar framför dig är en gåva att njuta av.

Varför? Därför att det vackra finna där. Att ta vara på, njuta av, bli förälskad i. Älska.

Vad gott tjänar det vackra på att avsäga sig njutningen för att andra männsikor uppfattar det på ett annat sätt? Intet! Låt var och en själv få sitt intryck, bearbeta det och låta det forma sitt liv.

Tage Danielsson sade:

"Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej, att då gäller denna sanning bara mig."

Ut och plåta nu. Vi kanske missar någon riktigt vacker om vi sitter här hela söndagen... ;-)
 
ariadne skrev:
det blir en väldigt stor fokusering på utseendet, och jag tror inte det är likadant för män. där är det kanske åt andra hållet - att man som man inte får vara fåfäng.
Jag håller med dig Anna. Jag är själv splittrad när jag plåtar. Samtidigt som jag inte vill bedömma en människa efter det yttre så blir det ju ändå så när man fotograferar. Att få bra porträttfoton där själen "sitter" på bilden är något jag strävar efter men detta krävs att jag (och betraktaren) känner den avbildade.

Tyvärr så uppskattas en bild på en vacker kvinna mer än en bild på en "vanlig" kvinna (eller än man). Men så är ju livet och att ändra folk på det området tror jag ej går.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.