Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sony A500 och A550 lanserade

Precis som Tobbe mycket riktigt påpekade så är greppet det som förklarar mycket av skillnaden mellan A550 och A350 i tjocklek. Det lustiga är faktiskt att A350 inte är större än min perfekta analoga resekompis Pentax ME från 70-talet - om man bara ser till längd och höjd. (Då gjordes en rad små fina mekaniskt mycket välbyggda småbildare i massupplagor både av Pentax och Olympus, bl.a. Olympus OM 1 som jag verkligen gillade ännu bättre än min Pentax. OM 1 var den tidens optimala resekompis om du frågar mig.)

Men.... kollar man tjockleken så är min A350 utan objektiv lika tjock som min gamla Pentax med monterat pannkaksobjektiv. Monterar man sedan det minsta objektiv jag har (Minolta 50/1,7) så blir min A350 dubbelt "så tjock" som 70-talsekipaget. Så om man ska koppla detta till Sony NEX så krävs det ju att man verkligen jobbar med objektivens storlek om inte hela idén med en kompakt systemkamera ska torpederas. Det räcker inte med slimmade hus. Det ser ju onekligen ut som den jättezoom man på många NEX-bilder med råge lägger till det man karvat av på själva kamerahuset. Man förbiser ofta objektivets inverkan på hela ekipaget. Tycker själv min A550 med mitt ganska maffiga Tamron 24-135mm bryter mot en av mina viktigaste reseikameraprinciper - litet, lätt och smart hellre än stort, tungt och dumt. A550 är trots sina fina egenskaper en storlekskompromiss för mig.

A550 bara 3 mm smalare än Nikon D3S, det låter chockerande i mina öron. Har du verkligen läst rä'tt?

Nikon D3S. Måtten. 160-157-88mm. vikt 1246gram utan batteri. så är det.
 
De kommer bli ruggigt intressanta, hoppas Sony kan hålla priserna rimliga så blir det riktiga dräpare av dessa.

Dessa kameror, och den nya sensorn som utvecklarna pratade om i våras var anledningen till att jag gav mig på en A850 i stället för en ny D700. Det kändes helt plötsligt inte alls som en "dålig affär" att samla på sig lite Sony-tillbehör.

Men jag undrar hur många som ens tittat på mer än bara rubriken i patenten...? Kamerorna som beskrivs är på inget sätt motsvariga till Canons tidigare Pellix-modeller.

Original Pellix, helt fast delgenomsläpplig spegel:
Huvudspegeln sitter fast, och reflekterar konstant upp 1/3 av ljuset upp till den mattskiva som ger dig sökarbilden. En mindre spegel på baksidan om den fasta spegeln (mellan huvudspegeln och filmen/sensorn) fälls upp varje gång man vill fokusera (för att skicka ner ljus till AF-modulen som sitter under spgelhuset), och blockerar därmed filmen/sensorn.

Sony's nya variant på Pellix-användning:
Huvudspegeln är svängbar, och reflekterar ca 1/3 av ljuset upp mot en kombinerad exponeringsmätare och fasdetekterings-AF-modul (och eventuellt även en variant av Fast-LV-sensor för att spara ström). Allt detta sitter alltså på den plats där penta-spegeln (eller penta-prismat) tidigare suttit.
Om det finns så mycket ljus att kameran bedömer att det inte märkbart skadar bilderna att 1/3 av ljuset förloras hänger spegeln kvar i samma läge när bilden tas, detta kommer bli en enorm vinst i AF-hastighet och nogrannhet för alla som fotograferar i "tillräckligt" ljus - fasdetekterande AF kan ju arbeta konstant, även medans bilder tas! I en klassiks implementering kan AF bara arbeta medans speglarna är nersvängda framför sensorn...!
Det FINNS ingen optisk sökare (mattskiva, pentahus, okular), bara en elektronisk skärmdump (LV) och en elektronisk sökare, en liten LCD-skärm du tittar på genom sökarokularet.
-Om kameran tycker att ljuset är för svagt fälls spegeln upp medans själva bilden tas, så att allt ljus träffar huvudsensorn - precis som en vanlig DSLR, men utan riktig sökarbild. Då begränsas naturligtvis seriebildshastigheten (och i stället för att bilden i sökaren blir svart, som i en klassisk spegel-DSLR så "fryser" bilden medans spegeln är uppe i stället).
 
Bilden behöver väl inte bli svart när spegeln fälls upp och bilden tas, istället kan väl den tidigare bilden ligga kvar så blir det nästan obemärkt?

/Mats

Oj, läste tydligen inte så noga. Det var ju tvärtom som jag skrev och de hade tydligen funderat ut min idé redan. Man borde kunna välja att alltid fälla upp spegeln även när kameran tycker att det är tillräckligt ljust, mer ljus lika med lägre ISO och bättre bilder ju.

Varifrån har du fått informationen? Det är väl inte släppt något oficiellt från Sonyhåll ännu?
(Blev lite dålig tajming då jag håller på att sälja min A550 precis)

/Mats
 
Dels pratade Sonys amerikanska utvecklare (mjukvarusidan) en del om det på ett bildsensorkonvent, dels så är ju faktiskt patenten fria. Det finns dock ingen garanti att något blir exakt som i patenten, men det verkar ganska troligt.

De två systemkameravarianterna får fällbar spegel, Sonys senare storformatsfilmkameror kommer eventuellt få fast (och tunnare) Pellix.

Ett av problemen med Pellix är att om man inte gör spegeln nästan oändligt tunn kommer den alltid ge en viss färgförskjutning (lateral, vertikalt linjär CA). Hade effekten varit helt linjär (lika över hela bildytan) hade den varit jätte-enkel att ta bort i efterbehandlingen, men nu är den dessutom vinkelberoende - strålar från övre delen av bländaröppningen kommer ge mycket mindre färgförskjutning än ljus från den undre delen av bländaröppningen. Ljus som träffar den undre delen av sensorn ("upp" i bilden) kommer påverkas mindre än det ljus som träffar den övre delen av sensorn ("ner" i bilden).

Sony har löst detta genom att "ställa" spegeln upp lite brantare, den ligger inte i 45º vinkel mot den optiska axelnsom en spegel normalt gör, den står snarare i ca 53-55º vinkel och skickar alltså ljuset lite "framåt", inte rakt upp. Detta gör ganska stor skillnad för ljuset som ska passera igenom spegeln till huvudsensorn (brytningsvinklarna minskar ganska drastiskt!) - OCH spegeln blir mindre...! En 45º spegel måste ju vara "längre" för att täcka hela sensorn, minst √2 * sensorhöjden plus lite säkerhetsmarginal för objektiv med stora bländare. Ställer man spegeln i högre vinkel minskar längden som behövs för att "täcka" sensorn, därmed minskar också den rörliga massan, brytningsproblemen och avståndet ett objektiv får sticka in i kameran ökar...
 
De två systemkameravarianterna får fällbar spegel, Sonys senare storformatsfilmkameror kommer eventuellt få fast (och tunnare) Pellix.
Vad är storformatsfilmkameror för någonting? Vad storformatskameror och filmkameror är vet jag, men jag har aldrig tidigare hört talas om storformatsfilmkameror.
Syftar du på filmkameror för 70 mm film? De är i alla fall de filmkameror med störst format jag känner till.

Olle
 
Hm, förlåt. Jag menar de filmkameror som baserar sig på E-mount-systemet, och uttryckte detta lite otydligt som "stor-sensor"-filmkamera. Till skillnad då från normala videokameror som har sensorer i samma storlek (smålek?) som mellanpriskompakter och bättre mobiltelefonkameror..

De pratade om möjligheten, men också att det kanske var dumt att behöva stryka kompatibiliteten med många existerande video/filmobjektiv (som ju i stort sett kräver att få komma så nära sensorn att de nästan vidrör varandra).
 
Dels pratade Sonys amerikanska utvecklare (mjukvarusidan) en del om det på ett bildsensorkonvent, dels så är ju faktiskt patenten fria. Det finns dock ingen garanti att något blir exakt som i patenten, men det verkar ganska troligt.

De två systemkameravarianterna får fällbar spegel, Sonys senare storformatsfilmkameror kommer eventuellt få fast (och tunnare) Pellix.

Ett av problemen med Pellix är att om man inte gör spegeln nästan oändligt tunn kommer den alltid ge en viss färgförskjutning (lateral, vertikalt linjär CA). Hade effekten varit helt linjär (lika över hela bildytan) hade den varit jätte-enkel att ta bort i efterbehandlingen, men nu är den dessutom vinkelberoende - strålar från övre delen av bländaröppningen kommer ge mycket mindre färgförskjutning än ljus från den undre delen av bländaröppningen. Ljus som träffar den undre delen av sensorn ("upp" i bilden) kommer påverkas mindre än det ljus som träffar den övre delen av sensorn ("ner" i bilden).

Sony har löst detta genom att "ställa" spegeln upp lite brantare, den ligger inte i 45º vinkel mot den optiska axelnsom en spegel normalt gör, den står snarare i ca 53-55º vinkel och skickar alltså ljuset lite "framåt", inte rakt upp. Detta gör ganska stor skillnad för ljuset som ska passera igenom spegeln till huvudsensorn (brytningsvinklarna minskar ganska drastiskt!) - OCH spegeln blir mindre...! En 45º spegel måste ju vara "längre" för att täcka hela sensorn, minst √2 * sensorhöjden plus lite säkerhetsmarginal för objektiv med stora bländare. Ställer man spegeln i högre vinkel minskar längden som behövs för att "täcka" sensorn, därmed minskar också den rörliga massan, brytningsproblemen och avståndet ett objektiv får sticka in i kameran ökar...

Vad exakt innebär denna teknik för fotograferandet?
 
Den innebär att OM du har tillräckligt med ljus kan AF-modulen arbeta 100% av tiden - vare sig du är mitt i en bildfångst eller inte. Med en rörlig spegel kan AF bara "mäta" under den korta stunden spegeln fälls ner mellan varje bild.

Om du fotar en stillastående blomkruka gör den ingen skillnad alls - den ger dig bara ca 1/3Ev längre slutartider. Om jag däremot kastar blomkrukan mot dig ökar dina chanser till att ta skarpa bilder på den i flykten.

Du kanske inte tycker att detta är viktigt, men i stort sett ALLA arbetande fotografer (utanför studio) lever i stort sett på möjligheten att ta bilder på saker i rörelse, med stora bländare. 7 bilder per sekund är ju ganska meningslöst om bara en av dem är skarp.... Områden som är starkt beroende av följande AF (omöjlig i t.ex en NEX-kamera) är sportfotografer, fågelfotografer, motorsport, "on the fly" street-photography osv, osv... Helt enkelt allt du kan tänka dig att fotografera som inte står helt still.
 
En till med Sony FF som "upptäckt" hur duktig denna A550 är i praktiken.. Samt även en till därmed som även "upptäckt" A550íns Live view...

Sony är kompletta idioter om dom INTE bygger in denna funktion i ALLA sina kommande kameror... Även toppmodellerna då... Hoppas inte dessa korkade testare som inte verkligen trycker på hur bra denna funktion är i verkligheten har lyckats med att göra så Sony inte tror detta är nått dom skall ha kvar...eller bygga in i alla kameror.

http://www.dyxum.com/dforum//topic65436_post738157.html#738157
 
Du kanske inte tycker att detta är viktigt, men i stort sett ALLA arbetande fotografer (utanför studio) lever i stort sett på möjligheten att ta bilder på saker i rörelse, med stora bländare. 7 bilder per sekund är ju ganska meningslöst om bara en av dem är skarp....

Varför är det meningslöst om man bara får en skarp bild? Då har man ju fångat bilden ju, varför skulle man behöva fler?

Jag har idag jobbat en del med "focus bracketing". Försökt fånga en trollslända i flykten med bländare 1,4. Den stannar till och hovrar ett tag för att sen blixtsnabbt flyga iväg en bit och fortsätta så. Jag har helt enkelt pepprat på med maxhastighet (A900 - 5bps) och samtidigt roterat fokusringen fram och tillbaks förbi fokusområdet som är väldigt snävt. Fyllt minneskortet, men har inte hunniit kolla om jag lyckats än, måste iväg och handla en ny minneskortläsare dåden andra "försvunnit", men om jag har fått EN enda skarp bild av 700 med frusna vingslag så är jag absolut kalasnöjd.


/Mats
 
På ett ungefär, i alla fall. Naturligtvis blir det mer viktigt om bilderna är viktiga, och om man inte kan återskapa tillfället.

Om vi säger så här i stället (överdrivet exempel för att förtydliga):
1 / 7 bilder hamnar rätt i fokus
1 / 7 bilder tar bilden i ögonblicket när vingarna på trollsländan är i "rätt" position

Detta ger att för att vara säker på att ta en "perfekt" bild med dig hem måste du ta 7 x 7 = 49st bilder för att få en garanterat rätt. (Nja... "garanterat" enligt statistiken då...)

Om i stället 2 / 7 bilder har rätt fokus behöver du bara ta 25 bilder, och är ändå "säker". Om 3 / 7 bilder har rätt fokus behöver du bara ta 17st bilder - 4 rätt = 12 bilder. Det är lite skillnad på 1/49 och 1/12.

Om vi nu säger att tillfällena inte går att återskapa (fotbollsmatch, fågel, safari - vad som helst) kan alltså mängden "bra" bilder du får med dig hem från varje tillfälle mångdubblas, chansen att fånga rätt ögonblick med rätt fokus ökar.

För en sportfotograf är detta ganska viktigt. Får du betalt för bilderna är dubbelt så hög "hit-rate" samma sak som säkrare och högre inkomst. Dessutom med mindre efterarbete - så timpenningen ökar i kvadrat (mer betalt, kortare arbetstid). Även för mig som INTE får betalt för den allra största delen av min fotografering gör det naturligtvis att jag trivs bättre med min kamera om den ger mig fler skarpa bilder...
 
...men om jag har fått EN enda skarp bild av 700 med frusna vingslag så är jag absolut kalasnöjd.

Du glömmer att det finns fler faktorer som jäklas med en. Jag gjorde samma övning som du, fast i juni och med A700, Tamron 70-200 och manuell fokusering, och jag kan konstatera att det är bra att ta många bilder; ingen blir helt bra, men väl hemma kan man då åtminstone välja vilka fel som man störs minst av:

* De bilder där fokus sitter är vingarna inte frysta.
* De bilder där vingarna är frysta sitter inte fokus (jo, fast på vasstrået bredvid, inte på sländan).
* De där fokus sitter och vingarna är frysta har fult ljus eller andra störande element.

Och om nu det mesta av ovanstående sitter - på samma bild - så har sländan just flugit ut ur bild i stället... jag fick många ganska vackra bilder på motljusbelysta vasstrån som ensamma sticker upp ur vattnet...

Jag har i alla fall samlat på mig två bra tips om övningsobjekt: Som ovan, vill man träna på manuell fokus så är flygande trollslända med telezoom rätt bra, och vill man träna exponering så skall man öva på sin långhåriga svarta katt. Gärna på samma bild som den långhåriga ljust creme-färgade. Hurra för DRO förresten...
 
...
7 bilder per sekund är ju ganska meningslöst om bara en av dem är skarp.... Områden som är starkt beroende av följande AF (omöjlig i t.ex en NEX-kamera) är sportfotografer, fågelfotografer, motorsport, "on the fly" street-photography osv, osv... Helt enkelt allt du kan tänka dig att fotografera som inte står helt still.
Håller jag inte alls med om. Det finns gott om tillfällen där 7 bilder per sekund är väldigt användbart, trots att fokusering som sagt sker bara på första bilden. Jag har åtminstone stött på en hel del snabbrörliga motiv där objektet befinner sig på samma plats, eller rör sig vinkelrätt mot kamerariktningen. Dansare t.ex. Detta är enligt min erfarenhet bland det svåraste man kan ge sig på, det är hart när omöjligt att fånga just de ögonblick man med ögat kan uppfatta ser fina ut - dansarna stannar ju inte precis upp just där och poserar... I samma ögonblick man knäpper av har paret hunnit snurra runt minst ett halvt varv, så den fina bild man i och för sig hann se, den hinner man aldrig att fånga. Men med 7 bilder per sek har man väldigt goda möjligheter att få fram det man vill ha.

Eller t.ex. som under förra helgen, vid Kungahälla Medeltidsdagar. Jag fotograferade då några sekvenser från uppvisningen "Medeltida stridskonst". De attackerar och kastar varandra men förblir på ungefär samma fläck. Det blev jättebra att ösa ivag med 7 b/s när attacken började och följa den igenom tills den ena var slängd i backen. När man efteråt tittar på bildserien och bläddrar igenom den så fort man hinner trycka, så ser man hela förloppet igen ungefär som ett videoklipp!

Sedan körde de med lite svärdfighter också, och där fungerade det också alldeles utmärkt att köra med 7 b/s..

Jag tycker att A550:ans (och A450:ans) 7 b/s med hastighetsprioritering är en förbaskat rolig funktion!

Den funktionen har visat sig vara långt mera användbar än jag kunde föreställa mig innan jag hade skaffat min A550, trots att den bara fokuserar när man börjar sekvensen. Ifall man kör en sekvens och objektet ifråga plötsligt tar ett eller ett par steg mot eller ifrån dig, så är det ju bara att släppa upp avtryckaren ett ögonblick, och sedan trycka ner den igen. Då fokuserar kameran om och fortsätter sedan direkt med hastigheten 7 b/s.


Detta innebär självfallet inte att jag inte inser möjligheterna som de komman Pellix-kamerorna ger för aktion-fotografer. Men jag är ingen aktionfotograf, så 7 b/s hastighetsprioritering räcker i de flesta fall, för mig alltså. Eller rättare sagt, det har gjort det hittills...
 
Senast ändrad:
Varför är det meningslöst om man bara får en skarp bild? Då har man ju fångat bilden ju, varför skulle man behöva fler?

Jag har idag jobbat en del med "focus bracketing". Försökt fånga en trollslända i flykten med bländare 1,4. Den stannar till och hovrar ett tag för att sen blixtsnabbt flyga iväg en bit och fortsätta så. Jag har helt enkelt pepprat på med maxhastighet (A900 - 5bps) och samtidigt roterat fokusringen fram och tillbaks förbi fokusområdet som är väldigt snävt. Fyllt minneskortet, men har inte hunniit kolla om jag lyckats än, måste iväg och handla en ny minneskortläsare dåden andra "försvunnit", men om jag har fått EN enda skarp bild av 700 med frusna vingslag så är jag absolut kalasnöjd.


/Mats

Är det inte bättre att regissera sländan lite. De gillar ofta solblekt trä och sätter sig ofta på sånt. Jag har en gammal fallfärdig ställning vi haft som stöd till tomatplantor tidigare och den har de alltid älskat. Tänkte man kunde skrämma sländorna kanske och ta dem i flykten när de lättar. Annars är det ju t.o.m. en utmaning att få skärpedjupet rätt när de sitter ner. Jag har aldrig hoppats ens på att kunna ta dem i flykten och det med en APS-C. Att lyckas med en FF måste ju vara en ännu värre utmaning. Man ska kanske testa en kompakt istället? De flesta Ricoh har ju makro med närgräns 1 cm.
 
Om många bilder per sekund utan följande AF... jag har som komplement till min D300 (som i o f s har 6 bps utan grepp) en Sony TX5, och jag har skapat nya motivområden. Som i Grekland när dottern fick ta händerna fulla med boganvilla-blad och kasta upp i luften över sig och så körde jag kamerans 10 bilder i fullformat på en sekund. Eller dykningarna i poolen... Det är ett stort nöje att välja ut den bästa bilden när man har ett sådant urval. Däremot fotar jag i princip aldrig sådant som kräver följande, är ingen fågel- eller sportfotograf. Men som sagt, det finns för mig många områden där man får användning för många bps. Vilket jag faktiskt "upptäckt" med kompakten, har sällan kört maxhastighet med DSLR:en.

Vi har dock ganska många sländor här på landet där jag är, ska ta TX5:an och se om jag kan få skarpa bilder... en kompakt är ju faktiskt utmärkta macrokameror i många fall.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar