Haraldus skrev:
NisseM,
Om man tittar på bild http://img2.dpreview.com/gallery/sonydscf828_samples/originals/040106-0905-20.jpg
som är tagen på 1/60, f=3.2, ISO 64 så finns det en massa lila färger vid de vita kolonnerna…
Om man tittar på bild
http://img2.dpreview.com/gallery/sonydscf828_samples/originals/040106-1033-42.jpg
som är tagen på 1/250, f=8, ISO 64 så finns det fortfarande lila fenomen kring vita konturer. Upplösningen är dessutom betydligt lägre än den tidigare bilden.
Vad är det för kompromiss mellan upplösning och ljusspridning du skriver om? Problemet finns ju kvar även vid bländare 8…
Varför jämför du hela tiden med DSLR när du kritiserar andra för att göra sådana jämförelser?
Vilka DSLR överträffas av 828:an?
Vilka högt ställda krav uppfyller 828:an?
/Harald
Betydligt bättre än de exempel du visar upp anser jag de kontrollerade tester under:
http://www.dpreview.com/reviews/sonydscf828/page16.asp
vara, som i stor skala tydligt demonstrerar nedbländningens betydelse vid olika brännviddsinställningar.
Jag kan inte se meningen i att skrika sig hes med främsta syfte att föra i bevis att Sony 828 skulle utgöra ett alltigenom misslyckat exempel på kamera. Dvs. att beskriva Sonys ansträngningar att skapa en kamera i det mindre formatet som helt misslyckat och att bilder av acceptabel klass inte är möjliga med denna.
Verkligheten visar ju annorlunda. Man kan naturligtvis, ondgöra dig över alla jämförelser med dSLR-kameror, som skett över hela Internet. Dock måste man ha i åtanke att skälet för nämnda jämförelser är, just som Phil Askey påpekar (i varje fall vad gäller upplösningen)
att ingen annan prosumer-kamera kommer i närheten av Sony 828. Utan något att jämföra med får man svårigheter.
I foto- och filmsammanhang gäller mer än annars sentensen:
"you get what you see".
Man kan naturligtvis också vända på detta till:
"you see what you get"
Naturligtvis är just detta vad kameraägarna gör - och vad de ser är tydligen gott. De uppskattar dessutom att i sin hand ha ett snabbarbetat effektivt verktyg för sitt bildskapande. Det senare är vad jag anser bör ligga en fotograf varmast om hjärtat - att fånga tillfället i flykten. Många bilder blir helt enkelt inte tagna, hur perfekt konstruerad kameran än är - det kan inte upprepas för mycket. Innan kameran är klar har motivet flytt sin kos. För många vardagsfotografer, utan direkt proffsambition, är hänsynen till de senare problemen av större betydelse att än att i varje läge och för varje motiv uppnå den absoluta perfektionen. Där står vi nu.
Många med mig (inte minst professionellt folk) står fortfarande fast vid att en skicklig fotograf kan få ut lysande bilder, även med enklare kameror. Sonykameran kan knappast betecknas som enkel.
Optiken beskrivs som "fantastisk", "extraordinär", "superb", "mästerverk" etc. Kameran i övrigt betraktas som väl genomtänkt (även om förbättringar alltid är tacksamma). Lovorden kan inte bara hänföras till överdrifternas värld med tanke på att också erkända proffs-fotografer yttrat sig på liknnde sätt!
Även om jag själv har ett naturligt intresse i att söka matematiskt/fysiska förklaringar till olika fenomen, som uppstår innan en bild formas, anser jag att man i slutänden bör utgå från den i det militära sunda inställningen:
"Om karta och verklighet inte övensstämmer, så gäller verkligheten"
För alla de ägare som fäller utlåtanden om en viss kameras verkliga kapacitet, även om denna inte i alla stycken förefaller stämma med de teorier som kan uppställas för högsta bildkvalitet, så föredrar nog de flesta att uppfatta det man verkligen kan se som närmast verkligheten.