Annons

Rätt eller fel att radera bild på offentlig plats?

Produkter
(logga in för att koppla)
Då ser vi ganska olika saker :)

Jag ser en rätt vanlig intressekonflikt mellan (i just det här fallet) å ena sida människor som vill utöva sin hobby (foto) och andra människor som vill slippa bli fotograferade. Den första gruppen har lagen på sin sida, men några av oss försöker påpeka att man trots detta faktiskt kan välja att visa förståelse för den andra gruppens önskemål.

Det här ämnet diskuteras ju då och då och jag tycker argumentationen kring fotografers rätt ofta blir väldigt polariserad och svartvit (se där, fick två fotografiska termer :) som leder till en i min lite skruvad logik: Att vår frihet att ta bilder hårdras till att alla människor som befinner sig på en offentlig plats har någon slags skyldighet att vara våra motiv. Och att de nätt och jämnt tillåts säga ifrån att de kanske inte vill vara med på våra bilder (den där viktiga yttrandefriheten tycks vid behov kunna vara lite asymmetrisk).

Återigen, jag har förståelse för deras önskemål men lär ändå oftast hävda min rätt och inte radera någon bild.

Människor på offentlig plats har inte skyldighet att vara våra motiv i den bemärkelsen att de aktiv behöver göra något. Att de sedan blir våra motiv är en konsekvens att de friheter båda åtnjuter; att rör sig fritt och att fota fritt. Visst får de säga ifrån (ordet är fritt!) men de ska inte räkna med att får sin vilja igenom.
 
Återigen, jag har förståelse för deras önskemål men lär ändå oftast hävda min rätt och inte radera någon bild.

Människor på offentlig plats har inte skyldighet att vara våra motiv i den bemärkelsen att de aktiv behöver göra något. Att de sedan blir våra motiv är en konsekvens att de friheter båda åtnjuter; att rör sig fritt och att fota fritt. Visst får de säga ifrån (ordet är fritt!) men de ska inte räkna med att får sin vilja igenom.

Då är vi nog nästan överens :)

Det jag nog främst vänder mig mot är den - som jag uppfattar det - ibland lite hårda attityd en del fotografer intar i sådana här diskussioner. Jag är ibland lite orolig att en del använder våra rättigheter på ett sätt som lätt uppfattas som hänsynslöst och att man därmed på sikt riskerar just de rättigheter man säger sig vilja försvara.
 
Då är vi nog nästan överens :)

Det jag nog främst vänder mig mot är den - som jag uppfattar det - ibland lite hårda attityd en del fotografer intar i sådana här diskussioner. Jag är ibland lite orolig att en del använder våra rättigheter på ett sätt som lätt uppfattas som hänsynslöst och att man därmed på sikt riskerar just de rättigheter man säger sig vilja försvara.

Om vi vänder på det hela för en lite stund så undrar jag hur många av dessa diskussionen du sett som inleds med att fotografen som startat den vänligt blivit ombedd att ta bort en bild, men då bett den som (eventuellt) kommit med i bilden att dra åt helvete?

Jag får sådär helt osökt för mig att det kan finnas ett viss samband mellan hur den fotograferade betett sig och fotografens reaktion...
 
Jag har råkat ur för samma sak - under aningen "skapare" omständigheter......

Jag skulle flyga från Heathrow, när plötsligt alla (verkligen alla) i incheckningshallen blev beordrade att lämna den, varpå både passagerare och flygbolagspersonal stod på planen utanför hallen - säkert 500 pers.

Flera polisbilar anlände snabbt med fullt sirénpådrag och ut ur hallen kommer efter en stund kraftigt beväpnad polis släpande på en misstänkt och eftersom jag stod längst fram tog jag en rad bilder på händelseförloppet.

En av poliserna med k-pist på magen fick syn på mig, ropade och vinkade mig till sig.
Jag gick lugnt över planen och blev beordrad att i polisens närvaro radera bilderna, vilket jag gjorde med min stora publik som åskådare och fick gå tillbaka.

Inget större utrymme för obstruktion eller diskuterande där inte!
Vad som egentligen hänt fick vi ingen förklaring till.

Väl hemma i stugan återställde jag alla bilder och har kvar dom fortfarande.......

I TS situation hade jag nog gjort på samma sätt som i London - uti fall att bilderna var "värdefulla"....
 
Jag stödjer deras rätt att förbjuda fotografi och när folk kör med blixtrar på det sättet som du beskrev så har jag full förståelse för en restriktion. Jag hänger främst upp mig på skäl som förs fram kring integritet och överdriven rädsla för att foton på barn skall användas i pornografiska sammanhang.

Återigen, jag respekterar människors vilja att inte vara med på bild. Folk får vilja och tycka vad tusan som helst för min del så länge de inte pådyvlar sina viljor på andra och bryter mot lagen.

Jag hoppas att lagstiftarna är tillräckligt kloka för att inte falla till föga för folk som vill inskränka yttrandefriheten.

Yttrandefriheten regleras i yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) och yttrandefriheten beskriv som "Yttrandefrihetsgrundlagen gäller för radio, tv, film, ljud- och bildupptagningar, video och cd-skivor samt webbplatser och bloggar som har ett journalistiskt syfte."

Den där yttrandefriheten det oftast pratas om har aldrig funnits och kommer förhoppningsvis aldrig finnas, begränsningen i den kanske inte finns i lagen (förutom t.ex. förtal) men den finns i våran uppfostran.

Jag ska alltså inte lägga till ett epitet på fyra bokstäver när jag tilltalar dig eller någon annan och sedan säga "jag har yttrandefrihet".

Det får inte heller skapas lagar som motverkar grundlagarna, men!, vi får observera lagen om kränkande fotografering som skulle kunna ha tolkats som en begränsning av yttrandefrihetsgrundlagen. Där det mellan dig och mig är olagligt men det kan vara lagligt för möjligtvis ett journalistiskt syfte. Genom,
"Det föreslås ett undantag från straffansvar om fotograferingen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Dessutom föreslås att bestämmelsen inte ska gälla den som fotograferar någon som ett led i en myndighets verksamhet."

Bakgrunden beskriv i propositionen, citerar två meningar, sammanhanget går att läsa i regeringens proposition 2012/13:69.
"Bilder kan enkelt beskådas i direkt anslutning till att de tas, och med hjälp av digital utrustning kan de ges en omedelbar och omfattande spridning via mobiltelefoner och internet"
"Samtidigt har utvecklingen skapat nya förutsättningar att missbruka tekniken."


Varför tjatar jag om detta?

Om det blir ett problem med s.k. gatufotografering, även om den kan upplevas som oskyldig. Om tillräckligt många människor upplever det som ett problem att det tas bilder av dem som sedan sprids via nätet (oavsett sätt), så är risken att vi begränsas. Och vi begränsas av att vi inte (om så är) klarar av att visa respekt och accepterar att visa hänsyn, integritet är en viktig del i den hänsynen.

Det är alltså inte hänsynen vi ska protestera mot och hävd vår "rätt, utan de gånger som det brister i att visa hänsyn ska vi kanske protestera mot och diskutera.
 
Passiv rökning kan leda till cancer. Att vara med i ett gatufoto kan leda till att någon känner sig kränkt. Det ena är farligt, det andra inte alls.

Visst ser jag symmetrin. Jag varit lite fräck och vände helt sonika argumentet, som Sven-Åke använde, mot honom själv, så att kunde se det från ett annat perspektiv. Nej, jag kränks inte över att något tycker nåt som jag inte håller med om. Som jag tidigare skrev så är detta ett icke-problem för mig eftersom jag i stort sett aldrig kommer i konflikt med nån som jag fotar.

Du har ingen skyldighet att vara med på bild, du kan välja att gå därifrån och får förstås yppa så mycket kritik du vill. Men, du kan inte kräva att du har rätt till att inte vara med på bild eller att någon ska radera en bild. Tough luck.

Så du menar att jag måste lämna platsen bara för att du vill fotografera, då hävdar du din rätt att fotografera väger större rätt än min att vara på denna plats där hela familj och vänner finns. Det är ju verkligen ett sätt att visa hänsyn. Jag skall förbanne mej flytta från för du skall fota här och jag som inte vill vara med på bild ska gå därifrån tlll nästa plats där det också står fotograf som vill fota mig. Det enda är att jag får göra täcka över mig och gå hem för att aldrig gå ut igen.
 
Yttrandefriheten regleras i yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) och yttrandefriheten beskriv som "Yttrandefrihetsgrundlagen gäller för radio, tv, film, ljud- och bildupptagningar, video och cd-skivor samt webbplatser och bloggar som har ett journalistiskt syfte."

Den där yttrandefriheten det oftast pratas om har aldrig funnits och kommer förhoppningsvis aldrig finnas, begränsningen i den kanske inte finns i lagen (förutom t.ex. förtal) men den finns i våran uppfostran.

Jag ska alltså inte lägga till ett epitet på fyra bokstäver när jag tilltalar dig eller någon annan och sedan säga "jag har yttrandefrihet".

Det får inte heller skapas lagar som motverkar grundlagarna, men!, vi får observera lagen om kränkande fotografering som skulle kunna ha tolkats som en begränsning av yttrandefrihetsgrundlagen. Där det mellan dig och mig är olagligt men det kan vara lagligt för möjligtvis ett journalistiskt syfte. Genom,
"Det föreslås ett undantag från straffansvar om fotograferingen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Dessutom föreslås att bestämmelsen inte ska gälla den som fotograferar någon som ett led i en myndighets verksamhet."

Bakgrunden beskriv i propositionen, citerar två meningar, sammanhanget går att läsa i regeringens proposition 2012/13:69.
"Bilder kan enkelt beskådas i direkt anslutning till att de tas, och med hjälp av digital utrustning kan de ges en omedelbar och omfattande spridning via mobiltelefoner och internet"
"Samtidigt har utvecklingen skapat nya förutsättningar att missbruka tekniken."


Varför tjatar jag om detta?

Om det blir ett problem med s.k. gatufotografering, även om den kan upplevas som oskyldig. Om tillräckligt många människor upplever det som ett problem att det tas bilder av dem som sedan sprids via nätet (oavsett sätt), så är risken att vi begränsas. Och vi begränsas av att vi inte (om så är) klarar av att visa respekt och accepterar att visa hänsyn, integritet är en viktig del i den hänsynen.

Det är alltså inte hänsynen vi ska protestera mot och hävd vår "rätt, utan de gånger som det brister i att visa hänsyn ska vi kanske protestera mot och diskutera.

Mycket tyckande där. Jag är inte jurist men som jag förstår det så är lagen om kränkande fotografering till för att stävja typ foto under kjolar, i omklädningsrum etc. Det pratar vi inte om här. Jag betvivlar att problemet med folk som "råkar ut" för gatufotografer är rätt litet och jag tror inte att det kommer leda till någon skärpning av lagen till gatufotografers förtret.

Är nyfiken, utövar du själv gatufoto?
 
Så du menar att jag måste lämna platsen bara för att du vill fotografera, då hävdar du din rätt att fotografera väger större rätt än min att vara på denna plats där hela familj och vänner finns. Det är ju verkligen ett sätt att visa hänsyn. Jag skall förbanne mej flytta från för du skall fota här och jag som inte vill vara med på bild ska gå därifrån tlll nästa plats där det också står fotograf som vill fota mig. Det enda är att jag får göra täcka över mig och gå hem för att aldrig gå ut igen.

Skildrar du något som verkligen har hänt? Personligen skulle jag inte fota dig om jag ser att du inte vill bli fotad (men jag har förmodligen all rätt att göra det ändå) för då är magin borta. Men om jag tog ett foto innan magin bröts så kommer jag nog inte att ta bort även om du vill.

Skulle vara interessant att veta varför du har problem med att bli fotograferad? Kanske kan du komma med ett bra skäl som får mig att omvärdera min syn på saken?
 
Jag har råkat ur för samma sak - under aningen "skapare" omständigheter......

Jag skulle flyga från Heathrow, när plötsligt alla (verkligen alla) i incheckningshallen blev beordrade att lämna den, varpå både passagerare och flygbolagspersonal stod på planen utanför hallen - säkert 500 pers.

Flera polisbilar anlände snabbt med fullt sirénpådrag och ut ur hallen kommer efter en stund kraftigt beväpnad polis släpande på en misstänkt och eftersom jag stod längst fram tog jag en rad bilder på händelseförloppet.

En av poliserna med k-pist på magen fick syn på mig, ropade och vinkade mig till sig.
Jag gick lugnt över planen och blev beordrad att i polisens närvaro radera bilderna, vilket jag gjorde med min stora publik som åskådare och fick gå tillbaka.

Inget större utrymme för obstruktion eller diskuterande där inte!
Vad som egentligen hänt fick vi ingen förklaring till.

Väl hemma i stugan återställde jag alla bilder och har kvar dom fortfarande.......

I TS situation hade jag nog gjort på samma sätt som i London - uti fall att bilderna var "värdefulla"....

Den där polisen begick nog tjänstefel. Det finns flera exempel på här i UK där bor där poliser inte ved vad som gäller och bryter mot lagen på ett flagrant sätt.

Apropå, polis så tog jag ett foto i Bryssel på ett par polismän strax efter det islamska terrorattentatet vid parlamentet i London för ett tag sedan. Han frågade mig om jag tog ett foto och jag svarade ja, varpå han bad om att jag skulle ta bort det. Jag frågade varför och om det var mot lagen att fota, och han nåt i stil med att nej det är inte mot lagen och sen något annat. Jag hade hunnit titta på fotot innan och det var oskarpt och ointressant. Jag raderade det. En av de få gånger jag gjort det. Inget som jag hängde upp mig på!
 
Skulle vara interessant att veta varför du har problem med att bli fotograferad? Kanske kan du komma med ett bra skäl som får mig att omvärdera min syn på saken?

Och då i konsekvensens namn: Förklara gärna vilka bra skäl du har att ta bilder av till exempel mig? :)

Jag uppfattar att tyngdpunkten i den här diskussionen ändå handlar om gatufotografering som hobby och svaret på min fråga ovan kan nog ofta något i stil med "för att det kan bli en bra bild". Vilket i alla fall för mig är skäl nog för att prova och ta en bild så man kan se om det blev så bra som man hoppades. Men det är ju i ärlighetens namn inte ett så speciellt mycket mer tungt vägande skäl än när någon på frågan om varför de inte vill bli fotograferade svarar "för att jag inte gillar det".

Annorlunda formulerat: Jag tycker inte att fotografer skall behöva ha några speciellt tungt vägande skäl att ta bilder de gillar. Men jag tycker inte heller att människor som hamnar på bilder jag tar för nöjes skull skall behöva ge några speciellt tungt vägande skäl för att de inte vill vara med på mina bilder.

Om det däremot är så att jag har ett mycket starkt skäl att ta en bild, ja då får nog någon ha väldigt starka skäl för att motivera mig att ta bort den.

Svårare än så är det inte i mina ögon.

Edit: formulerade om första stycket lite
 
Mycket tyckande där. Jag är inte jurist men som jag förstår det så är lagen om kränkande fotografering till för att stävja typ foto under kjolar, i omklädningsrum etc. Det pratar vi inte om här. Jag betvivlar att problemet med folk som "råkar ut" för gatufotografer är rätt litet och jag tror inte att det kommer leda till någon skärpning av lagen till gatufotografers förtret.

Är nyfiken, utövar du själv gatufoto?

Nej, inte något tyckande alls utan ett konstaterande hur lagen är skriven, hur lagstiftaren beskriver den och hur lagar kommer till.

Folk som råkar ut för det som faller undrar kränkande fotografering är egentligen också liten men ändå så stiftades det en lag som potentiellt kunnat begränsa grundlagen och observera det undantaget jag beskriver som möljligtvis gör att den lagen inte begränsar grundlagen.

Stick huvudet i sanden om du vill, men begränsningar i friheten kommer utav missbruk av friheten...
 
Senast ändrad:
Så du menar att jag måste lämna platsen bara för att du vill fotografera, då hävdar du din rätt att fotografera väger större rätt än min att vara på denna plats där hela familj och vänner finns. Det är ju verkligen ett sätt att visa hänsyn. Jag skall förbanne mej flytta från för du skall fota här och jag som inte vill vara med på bild ska gå därifrån tlll nästa plats där det också står fotograf som vill fota mig. Det enda är att jag får göra täcka över mig och gå hem för att aldrig gå ut igen.

Du måste skilja på rätten att vistas på allmän plats, och rätten att inte bli fotograferad. Den senare rätten existerar nämligen inte.

Rör du dig i tätbebyggt område kommer du att komma med på bilder tagna med trafikkameror, säkerhetskameror, webbkameror, mobilkameror och systemkameror förr eller senare (troligen förr). I de allra flesta fall kommer du inte att vara medveten om det. Kan du verkligen inte stå ut med att fotograferas finns det inte mycket annat att göra än att hålla dig borta.
 
Du måste skilja på rätten att vistas på allmän plats, och rätten att inte bli fotograferad. Den senare rätten existerar nämligen inte.

Rör du dig i tätbebyggt område kommer du att komma med på bilder tagna med trafikkameror, säkerhetskameror, webbkameror, mobilkameror och systemkameror förr eller senare (troligen förr). I de allra flesta fall kommer du inte att vara medveten om det. Kan du verkligen inte stå ut med att fotograferas finns det inte mycket annat att göra än att hålla dig borta.

Vi har alltså (till viss del - tyvärr) idag mycket kameraövervakning i Sverige, en även där så är just kameraövervakningslagens syfte att göra det möjligt för dig att kunna slippa bli övervakad av kamera med hänvisning till din integritet. Men bevisligen så är det också möjligt att förbise ditt behov av det eftersom det går att ge tillstånd till kameraövervakning och när vi nu har den mängden övervakning vi har så kanske lagens syfte inte fungerar?
 
Du måste skilja på rätten att vistas på allmän plats, och rätten att inte bli fotograferad. Den senare rätten existerar nämligen inte.

Rör du dig i tätbebyggt område kommer du att komma med på bilder tagna med trafikkameror, säkerhetskameror, webbkameror, mobilkameror och systemkameror förr eller senare (troligen förr). I de allra flesta fall kommer du inte att vara medveten om det. Kan du verkligen inte stå ut med att fotograferas finns det inte mycket annat att göra än att hålla dig borta.

Det här tycker jag tyvärr är en ganska typisk stelbent hårdragning av frågan. Visst, juridiskt finns det ingen rätt att slippa bli fotograferad. Men har du över huvud taget reflekterat över om frågan kanske handlar om något mer än bara juridik?

Om jag nu skall hårdra saken åt andra hållet så blir ditt resonemang lite som "jag gillar att skrika åt folk, gillar de inte det får de väl hålla sig borta".
 
....Annorlunda formulerat: Jag tycker inte att fotografer skall behöva ha några speciellt tungt vägande skäl att ta bilder de gillar. Men jag tycker inte heller att människor som hamnar på bilder jag tar för nöjes skull skall behöva ge några speciellt tungt vägande skäl för att de inte vill vara med på mina bilder.

Om det däremot är så att jag har ett mycket starkt skäl att ta en bild, ja då får nog någon ha väldigt starka skäl för att motivera mig att ta bort den.

Svårare än så är det inte i mina ögon....

Välldigt bra svarat :)
Det är mycket som inte är olagligt, inom det finns utrymme för empati.
Jag fotar det offentliga rummet ganska ofta och har bara vid få tillfällen blivit ombedd att inte fota och har då inget problem att göra den personen nöjd. Jag har all rätt att fotografera, men jag känner ingen skylkdighet att vara dryg och teknisk mot någon som upoenbart inte vill vara med på bild.
Jag önskar ingen speciell ändring av någon lag eller så, jag håller bara med dem som tycker att det är att vårda en rättighet vi har genom empati till dem som känner sig behöva det av olika anledningar :)
 
Välldigt bra svarat :)
Det är mycket som inte är olagligt, inom det finns utrymme för empati.
Jag fotar det offentliga rummet ganska ofta och har bara vid få tillfällen blivit ombedd att inte fota och har då inget problem att göra den personen nöjd. Jag har all rätt att fotografera, men jag känner ingen skylkdighet att vara dryg och teknisk mot någon som upoenbart inte vill vara med på bild.
Jag önskar ingen speciell ändring av någon lag eller så, jag håller bara med dem som tycker att det är att vårda en rättighet vi har genom empati till dem som känner sig behöva det av olika anledningar :)

Exakt, det handlar om empati. Och så länge som empatin finns där så uppstår det få problem.
 
Skildrar du något som verkligen har hänt? Personligen skulle jag inte fota dig om jag ser att du inte vill bli fotad (men jag har förmodligen all rätt att göra det ändå) för då är magin borta. Men om jag tog ett foto innan magin bröts så kommer jag nog inte att ta bort även om du vill.

Skulle vara interessant att veta varför du har problem med att bli fotograferad? Kanske kan du komma med ett bra skäl som får mig att omvärdera min syn på saken?

Jag skall väl inte behöva redogöra något skäl varför jag inte vill bli fotograferad, det skall väl räcka med att jag säger nej till att bli fotad.
 
Oavsett juridiken ska det till mycket för att jag ska ta (eller framför allt publicera) en bild där motivet ber om att slippa. Skulle jag ta en bild som är viktig (för att visa t.ex. maktmissbruk eller liknande) skulle det lika mycket till för att jag skulle radera bilden. Det är för mig onödigt att göra folk förbannade på mig och min hobby.

Det har dock bara hänt mig en gång att någon bett mg radera en bild, och det gjorde jag gladeligen då det ändå inte var någon bra bild. En gång har jag också blivit tillsagd att inte fotografera, och det var när jag tänkte ta en bild av cockpit i en amerikansk attackhelikopter - inte heller det hade blivit någon bra bild så jag protesterade inte det minsta. Där var också väldigt gott om marinsoldater, vilket kan ha viss betydelse ...

För oss amatörfotografer är det mycket sällan viktigt att ta en bild - det är annorlunda för pressfotografer som har som uppgift att skildra nyhetshändelser.
 
Aldrig (om jag tolkar dig rätt).

Du tolkar mig fel.
Jag är av den uppfattningen att folk ganska sällan har några problem med att vara med på bild, därför tycker jag det är rimligt att respektera de få som trots allt inte vill bli fotade, även om man har rätten på sin sida.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar