Rätt eller fel att radera bild på offentlig plats?

[tumlaren]

Köper inte det riktigt.

Varför?

Därför att jag upplever att oftast verkar folk bli mer upprörda om någon fotograferar med en kamera än med en telefon.

Samtidigt fotograferas det en enormt massa med telefoner precis över allt nu förtiden.

Vem tror ni enklast och troligast publicerar fotona mest och snabbast på nätet? Telefonfotaren eller kamerafotaren?

Sorry, ser ingen som helst logik i det resonemanget.

Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit. Nu gäller det bara, jag har rättighet att fotografera offentligt därför gör jag det och bryr mej inte om vad andra tycker om detta. Sen kommer en massa försvar om ditten och datten, det fotas med telefonen och så vidare. Är det så svårt att respektera att andra inte vill bli fotograferade när de vistas offentligt.

 

[Bofoto2]

Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit. Nu gäller det bara, jag har rättighet att fotografera offentligt därför gör jag det och bryr mej inte om vad andra tycker om detta. Sen kommer en massa försvar om ditten och datten, det fotas med telefonen och så vidare. Är det så svårt att respektera att andra inte vill bli fotograferade när de vistas offentligt.

"Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit."
Ja vi fotografer verkar mer och mer bli trakasserade när vi är ute och fotar.
Tyvärr är det svårt att åtala dom för trakasseri pga att jag inte vet vad dom heter.
Med några åtal då och då mot trakasserierna kan dom bli uppmärksammade och förhoppningsvis lär sig Svensson att inte trakassera fotografer.

Och Frekeman, är det inte samma regler i Tyskland som i Sverige?

 

[Frekeman]

Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit. Nu gäller det bara, jag har rättighet att fotografera offentligt därför gör jag det och bryr mej inte om vad andra tycker om detta. Sen kommer en massa försvar om ditten och datten, det fotas med telefonen och så vidare. Är det så svårt att respektera att andra inte vill bli fotograferade när de vistas offentligt.

Sven-Åke, ska det vara så svårt att respektera att gatufotografer vill och får utöva sin hobby utan att behöva bli påhoppade av andra, som ärligt talat borde skita i andra och sköta sig själva? Du kan väl visa lite hänsyn till dem, va?

 

[Grevture]

Köper inte det riktigt.

Varför?

Därför att jag upplever att oftast verkar folk bli mer upprörda om någon fotograferar med en kamera än med en telefon.

Samtidigt fotograferas det en enormt massa med telefoner precis över allt nu förtiden.

Vem tror ni enklast och troligast publicerar fotona mest och snabbast på nätet? Telefonfotaren eller kamerafotaren?

Sorry, ser ingen som helst logik i det resonemanget.

Du pekar ju själv på precis det jag säger - det tas väldigt mycket bilder, med mobiler, med kameror. Jag personligen har nog inte sett, hört eller läst något som tyder på att någon skulle bli mer upprörd för att det är en separat kamera och inte en mobil. Av vad jag har sett så är de själva fotograferandet i sig som ibland retar upp människor. Om det så vore så handlar det i så fall om något så enkelt som att en separat kamera syns mer. Men av de gånger jag har sett människor verkligen bli rejält förbannade på grund av att någon tar bilder har det varit mobiler och inte kameror.

Min poäng är att fotografering - och publicering - av bilder är så enormt mycket mer spritt idag. Ibland rent av på en nivå där det faktiskt kan bli störande (som min kompis exempel från luciatåg).

För 25 år sedan var det fortfarande ganska få som fotade över huvud taget, och av de en mycket liten minoritet som någonsin spred eller publicerade bilderna de tog. Fenomenet var helt enkelt försvinnande litet och få brydde sig.

Idag har varenda människa en kamera (och för att vara övertydlig - jag skiljer inte på kameror efter storlek) och de används väldigt ofta. Och bilderna som tas sprids och publiceras påfallande ofta. Fenomenet är bevisligen och uppenbarligen enormt mycket större idag - och du tycks oförstående till att det ibland leder till irritation?

Man kan säga att min ståndpunkt ungefär är att vår rätt att ta bilder ibland missbrukas till någon slags skyldighet för vem som helst att när som helst vara tvungna att vara med på andras bilder. Och jag har lite svårt att se att alla ständigt måste vara beredda att leva upp till en sådan skyldighet. Om någon inte vill vara med på bilder tycker jag att man som fotograf kan kosta på sig att respektera den saken. Det innebär inte att någon har laglig rätt att kräva att man inte tar eller raderar bilder. Bara att man faktiskt ibland kan kosta på sig att visa respekt för att andra människor upplever saker annorlunda än man själv gör.

 

[Frekeman]

"Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit."
Ja vi fotografer verkar mer och mer bli trakasserade när vi är ute och fotar.
Tyvärr är det svårt att åtala dom för trakasseri pga att jag inte vet vad dom heter.
Med några åtal då och då mot trakasserierna kan dom bli uppmärksammade och förhoppningsvis lär sig Svensson att inte trakassera fotografer.

Och Frekeman, är det inte samma regler i Tyskland som i Sverige?

Tyvärr inte: https://commons.wikimedia.org/wiki/Commons:Country_specific_consent_requirements#Germany

Man kan så som jag förstår det ta bilder men man får inte lägga upp dem på Flickr eller här Fotosidan till exempel utan medgivande av de man har fotat! Som vanligt när det gäller lagar och förordningar så bör man vara en inbiten jurist för att förstå allt men jag kan konstatera att lagstiftning i Tyskland drabbar gatufotograferandet negativt. Träffade förra året några personer från Tyskland på ett gf-sammankomst som varnade mig och att jag skulle vara på vakt när jag berättade för dem att jag snart skulle till Frankfurt för lite gatufotande.

Och när vi ändå snackar länder så varför inte peka på hur det ser ut i vad många skulle kalla för gatufotandets vagga, Frankrike: https://commons.wikimedia.org/wiki/Commons:Country_specific_consent_requirements#France

Skrämmande. Minst. Sagt.

 

[Grevture]

Sven-Åke, ska det vara så svårt att respektera att gatufotografer vill och får utöva sin hobby utan att behöva bli påhoppade av andra, som ärligt talat borde skita i andra och sköta sig själva? Du kan väl visa lite hänsyn till dem, va?

Här hamnar vi ju i en diskussion som påminner om det här med förbud mot rökning. Förbjuder man rökning känner sig en del rökare påhoppade för att man kränker deras rättigheter. Men i gengäld innebär ju deras rättighet att de påtvingar andra sin rökning - som om de inte har någon rätt att slippa vara passiva rökare. Vems rättigheter gäller? Svaret är som jag ser de ingens och bägges - om bägge parter istället för att mekaniskt hävda sin rätt istället försöker visa varandra något litet mått av respekt så uppstår nästan aldrig problemet.

Dessutom tycker jag det finns lite av en dubbelmoral i det hela:

Någon känner sig utpekad, påhoppad, ja, rent av kränkt (detta populära ord av att du tar bilder av dem. Han/hon/den/det påpekar saken, varpå du uppenbarligen känner dig utpekad, påhoppad, ja kränkt för att någon ifrågasätter din rätt att ta bilder ... Ser du inte symmetrin? Det blir lite av en meningslös tävling i vem som känner sig mest kränkt.

Det Hasse tog upp och som jag håller med om, är att man faktiskt kan välja att visa hänsyn, visa andra människor lite av den respekt som en del fotografer är så noga att kräva för sin egen fotografering.

Jag blir lite skrämd av att en del tycks tolka rätten att ta bilder till en skyldighet för allt och alla att ständigt - och utan att få yppa minsta kritik - ställa upp som motiv.

 

[Frekeman]

Det handlar nog mycket om att fotografering (och publicering av tagna bilder) numera är så spridd att man i en del sammanhang (på mer eller mindre goda grunder) tycker att det blir störande på ett sätt som var ovanligt förr.

Du nämnde skolan som exempel: En kompis (som själv är fotoentusiast) berättade om luciatåg som påminde om en presskonferens med ideliga blixtar och där en majoritet av föräldrarna verkade mer intresserade av att fota och videofilma än att faktiskt lyssna när barnen sjöng. Tills skolpersonalen (till vissa föräldrars förtret och andras lättnad) bad alla låta bli att fotografera. Tror inte det är unikt för den skolan.

Så kan man ju se det. Fast jag tror också man med en överdrivet legalistisk attityd kan bidra till att driva fram just de juridiska förbud vi verkligen inte vill ha. Rättigheter som missbrukas (eller av tillräckligt många upplevs som att de missbrukas) kan lätt bli inskränkta.

Jag tycker att det är bra och enormt viktigt att vi har rätten att ta bilder i det offentliga rummet. Men jag har svårt att se varför det skulle stå i ett motsatsförhållande till att man också kan välja att respektera människors vilja att inte vara med på bild.

Jag stödjer deras rätt att förbjuda fotografi och när folk kör med blixtrar på det sättet som du beskrev så har jag full förståelse för en restriktion. Jag hänger främst upp mig på skäl som förs fram kring integritet och överdriven rädsla för att foton på barn skall användas i pornografiska sammanhang.

Återigen, jag respekterar människors vilja att inte vara med på bild. Folk får vilja och tycka vad tusan som helst för min del så länge de inte pådyvlar sina viljor på andra och bryter mot lagen.

Jag hoppas att lagstiftarna är tillräckligt kloka för att inte falla till föga för folk som vill inskränka yttrandefriheten.

 

[Frekeman]

Här hamnar vi ju i en diskussion som påminner om det här med förbud mot rökning. Förbjuder man rökning känner sig en del rökare påhoppade för att man kränker deras rättigheter. Men i gengäld innebär ju deras rättighet att de påtvingar andra sin rökning - som om de inte har någon rätt att slippa vara passiva rökare.

Någon känner sig utpekad, påhoppad, ja, rent av kränkt (detta populära ord av att du tar bilder. Han/hon/den/det påpekar saken, varpå du uppenbarligen känner dig utpekad, påhoppad, ja kränkt ... Ser du inte symmetrin. Det blir bara en meningslös tävling i vem som känner sig mest kränkt.

Det Hasse tog upp och som jag håller med om, är att man faktiskt kan välja att visa hänsyn, visa andra människor lite av den respekt som en del fotografer är så noga att kräva för sin egen fotografering.

Jag blir lite skrämd av att en del tycks tolka rätten att ta bilder till en skyldighet för allt och alla att ständigt - och utan att yppa minsta kritik - ställa upp som motiv.

Passiv rökning kan leda till cancer. Att vara med i ett gatufoto kan leda till att någon känner sig kränkt. Det ena är farligt, det andra inte alls.

Visst ser jag symmetrin. Jag varit lite fräck och vände helt sonika argumentet, som Sven-Åke använde, mot honom själv, så att kunde se det från ett annat perspektiv. Nej, jag kränks inte över att något tycker nåt som jag inte håller med om. Som jag tidigare skrev så är detta ett icke-problem för mig eftersom jag i stort sett aldrig kommer i konflikt med nån som jag fotar.

Du har ingen skyldighet att vara med på bild, du kan välja att gå därifrån och får förstås yppa så mycket kritik du vill. Men, du kan inte kräva att du har rätt till att inte vara med på bild eller att någon ska radera en bild. Tough luck.

 

[PFH]

Här hamnar vi ju i en diskussion som påminner om det här med förbud mot rökning. Förbjuder man rökning känner sig en del rökare påhoppade för att man kränker deras rättigheter. Men i gengäld innebär ju deras rättighet att de påtvingar andra sin rökning - som om de inte har någon rätt att slippa vara passiva rökare. Vems rättigheter gäller? Svaret är som jag ser de ingens och bägges - om bägge parter istället för att mekaniskt hävda sin rätt istället försöker visa varandra något litet mått av respekt så uppstår nästan aldrig problemet.

Dessutom tycker jag det finns lite av en dubbelmoral i det hela:

Någon känner sig utpekad, påhoppad, ja, rent av kränkt (detta populära ord av att du tar bilder av dem. Han/hon/den/det påpekar saken, varpå du uppenbarligen känner dig utpekad, påhoppad, ja kränkt för att någon ifrågasätter din rätt att ta bilder ... Ser du inte symmetrin? Det blir lite av en meningslös tävling i vem som känner sig mest kränkt.

Det Hasse tog upp och som jag håller med om, är att man faktiskt kan välja att visa hänsyn, visa andra människor lite av den respekt som en del fotografer är så noga att kräva för sin egen fotografering.

Jag blir lite skrämd av att en del tycks tolka rätten att ta bilder till en skyldighet för allt och alla att ständigt - och utan att få yppa minsta kritik - ställa upp som motiv.

Bra skrivet Martin!

 

[Grevture]

Jag stödjer deras rätt att förbjuda fotografi och när folk kör med blixtrar på det sättet som du beskrev så har jag full förståelse för en restriktion. Jag hänger främst upp mig på skäl som förs fram kring integritet och överdriven rädsla för att foton på barn skall användas i pornografiska sammanhang.

Rädsla är en känsla, och känslor är ju nästan aldrig förnuftsbaserade. Rädslan må vara överdriven, ogrundad, men det innebär inte att man kan avfärda den som om den inte hade rätt att existera.

Återigen, jag respekterar människors vilja att inte vara med på bild. Folk får vilja och tycka vad tusan som helst för min del så länge de inte pådyvlar sina viljor på andra och bryter mot lagen.

Där är vi helt överens. För mig är en logisk konsekvens av det att människor faktiskt har rätt att säga ifrån om att de inte vill vara med på bild. Och att man som fotograf kan välja att respektera det - det är inget man måste göra, men något man kan välja att göra.

Jag hoppas att lagstiftarna är tillräckligt kloka för att inte falla till föga för folk som vill inskränka yttrandefriheten.

Du menar att de inte skall förbjuda folk från att säga ifrån att de inte vill bli fotograferade? Håller helt med

Min poäng är att yttrandefriheten är ju faktiskt dubbelriktad, och ibland kan en människas yttrandefrihet vara rätt irriterande för en annan människa. Som då, konsekvent med samma yttrandefrihet, innebär att den som blir irriterad har sin fulla rätt att påpeka det.

Det som skrämmer mig är att det tycks finnas en del paragrafryttare som är så inställda på att hävda sin rätt att de på sikt kan provocera fram just det fotoförbud på allmän plats ingen av oss vill se. Inte på grund av att de är några förkämpar för yttrandefrihet, utan för att de på ett hänsynslöst sätt utnyttjar den rätten på ett sätt som irriterar och/eller skrämmer andra människor. Jag tror inte de är sannolikt att det blir så, men det finns en liten risk. Och det kan nog vara en förklaring till alla de fotoförbud som uppstått på skolor och i andra sammanhang.

 

[Frekeman]

Rädsla är en känsla, och känslor är ju nästan aldrig förnuftsbaserade. Rädslan må vara överdriven, ogrundad, men det innebär inte att man kan avfärda den som om den inte hade rätt att existera.



Där är vi helt överens. För mig är en logisk konsekvens av det att människor faktiskt har rätt att säga ifrån om att de inte vill vara med på bild. Och att man som fotograf kan välja att respektera det - det är inget man måste göra, men något man kan välja att göra.



Du menar att de inte skall förbjuda folk från att säga ifrån att de inte vill bli fotograferade? Håller helt med

Min poäng är att yttrandefriheten är ju faktiskt dubbelriktad, och ibland kan en människas yttrandefrihet vara rätt irriterande för en annan människa. Som då, konsekvent med samma yttrandefrihet, innebär att den som blir irriterad har sin fulla rätt att påpeka det.

Det som skrämmer mig är att det tycks finnas en del paragrafryttare som är så inställda på att hävda sin rätt att de på sikt kan provocera fram just det fotoförbud på allmän plats ingen av oss vill se. Inte på grund av att de är några förkämpar för yttrandefrihet, utan för att de på ett hänsynslöst sätt utnyttjar den rätten på ett sätt som irriterar och/eller skrämmer andra människor. Jag tror inte de är sannolikt att det blir så, men det finns en liten risk. Och det kan nog vara en förklaring till alla de fotoförbud som uppstått på skolor och i andra sammanhang.

Och jag håller helt med dig också kring den dubberiktade yttrandefriheten förstås. Att människor samtalar och utbyter åsikter är underbart men när en part anser att vissa saker inte får sägas på grund av risk för att någon tar illa vid sig då är det illa. I vissa länder får man exempelvis inte kritisera religion som man väl för då kan man åka dit för hädelse! Sådant måste man stå upp emot som vän av yttrandefrihet och på samma sätt står jag upp för rätten att ta foton i det publika rummet. I mitt fotande så tror jag inte att jag skrämmer eller irriterar någon något särskilt och även om vissa nu kanske tror att jag hänsynslöst springer omkring och sätter upp kameran i ansiktet på folk så gör jag inte det. Betydligt mycket mer diskret och mitt fotande drabbar som jag ser det inte en själ!

 

[Rammsee]

Radera bild?

Jag vet att jag har rätt att fota på offentlig plats, och kan ta den rätten i försvar om jag behöver, och därmed behålla bilden.

Dock har jag stor respekt för folk som kanske absolut inte vill vara med på bild. Om någon kommer fram och säger att den inte vill vara med. Och om det inte är viktigt för mig, så kan jag säga att jag inte kommer använda den eller publicera på något sätt, alternativt ta bort den.
Jag kommer inte heller fråga varför, det har jag egentligen inte med att göra. Jag kan acceptera att det är den andra personens starka vilja att inte vilja förekomma på min bild.

Jag tycker man ska vara ödmjuk och ha respekt för andra.
Men är bilden viktig för mig, så ska det mycket till för att radera, och då håller jag på min rätt då helt enkelt.

Bara lite sunt förnuft och respekt.....

 

[martinot]

Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit. Nu gäller det bara, jag

Kan jag hålla med om.

Utan att själv ha varit på plats så verkar det varit respektlöst handlat av den som hotfullt, och mer eller mindre bildligt, hoppa på TS/Timo Peter.

Jag kan som sagt tänka mig att på en förfrågan ta bort någon bild på humanitära grunder (antingen pga. direkta, eller underliggande orsaker).

Däremot; om folk i det närmaste attackerar och hoppar på mig (som i TS fall) så kommer jag definitivt inte att göra så.

Hänsyn och respekt gäller alla som vistats i det offentliga rummet, och det inkluderar fotografernas plats och utövande också.

 

[martinot]

Du pekar ju själv på precis det jag säger - det tas väldigt mycket bilder, med mobiler, med kameror. Jag personligen har nog inte sett, hört eller läst något som tyder på att någon skulle bli mer upprörd för att det är en separat kamera och inte en mobil.

Vi får nog enas om att vi har olika erfarenheter där helt enkelt.

Sedan kan det ju säkert bero på olika saker;

1. Det kanske är lättare att inte upptäckas när man fotar med mobil (alla går runt med mobiler framför nyllet hela tiden, så inget som sticker ut).

2. En kamera är ovanligare, och även fysiskt större och kanske syns lättare.

Har själv märkt att det är enklare med gatufoto om man "smyger" men en liten mindre kamera jämfört med att man fotar med en relativt mycket störrre DSLR.

Min poäng är att fotografering - och publicering - av bilder är så enormt mycket mer spritt idag. Ibland rent av på en nivå där det faktiskt kan bli störande (som min kompis exempel från luciatåg).

Det kan jag helt hålla med om.

Sedan tycker jag att du berör den intressant springande punkten;

Är det själva fotograferandet som stör vissa människor (man skall ändå komma ihåg att det, än så länge, är ett väldigt fåtal personer det rör sig om), eller är själv publiceringen och offentliggörandet som folk vill undvika?

Jag skulle misstänka, utan att ha någon vetenskaplig studie, att det ofta rör sig om det senare fallet.

Idag har varenda människa en kamera (och för att vara övertydlig - jag skiljer inte på kameror efter storlek) och de används väldigt ofta. Och bilderna som tas sprids och publiceras påfallande ofta. Fenomenet är bevisligen och uppenbarligen enormt mycket större idag - och du tycks oförstående till att det ibland leder till irritation?

Jag vänder mig emot att det är logiskt fel av folk/människor att attackera och hänga ut ett fåtal gatufotografer eller stadsmiljöfotografer.

Varför?

Därför att om det är publiceringen som stör folk så är det mycket troligare att den får en större spridning via sociala media via den som tagit bilden via en telefon, jämfört med en fotoentusiast som tagit den via sin kamera (blir liggande hemma på hårddisken, och kanske beundrar av de närmaste sörjande hemma, eller på ett forum på Fotosidan för gatu/stadsfotografi).

Sedan om det inte skulle stämma med denna teorin (dvs. att det inte är rädslan för publiceringen och offentliggörandet), utan att själva fototillfället stör pga. blixt eller dylikt, så tycke jag mig märka att många entusiaster har bättre kontroll och disciplin på att stänga av tex. blixten.

Detta medans många "svensson" blåser på (tidigare med kompaktkameror, nu med telefoner och surfplattor) med blixt i tid och otid (tom. när det inte ens ger någon som helst nytta pga. tex. avstånd som är för långa).

 

[martinot]

Om någon kommer fram och säger att den inte vill vara med. Och om det inte är viktigt för mig, så kan jag säga att jag inte kommer använda den eller publicera på något sätt, alternativt ta bort den.

Jag tycker att du är inne på något mycket intressant.

Är det själva fotograferandet som är oönskat i sig, eller den (möjliga) publiceringen på offentliga nätverk/platser?

Istället för att bara diskutera att ta bort den (som många påpekat är extremt lätt att fejka, om man så vill) så tycker jag det kan vara intressant att påpeka eller lova (om man ser orsak till eller sympatiserar med det) att just inte publicera bilden.

Jag kommer inte heller fråga varför, det har jag egentligen inte med att göra.

Det är självklart upp till dig.

Själv så håller jag dock verkligen inte med dig. Om någon verkligen vill att du skall avstå ifrån dina IP och rättigheter, så är det i högsta grad intressant (ivf. för mig) att veta om på vilka grunder.

Det är som om någon kommer in och frågar om de får låna din båtplats. Visst, jag kan tänka mig att låna ut den (om jag inte har själv har båten där), men nog så frågar jag ju varför, och tex. hur länge de tänkt att nyttja den.

Sedan kan man vara en schysst medmänniska och person, men det är ju inte för mig OK att bara gå runt av människor och bara kräva saker av andra. Det gäller för mig vilket sammanhang, orsak och även väldigt mycket på hur trevligt och hövligt andra bemöter mig.

Bemöter de mig trevligt (eller åtminstone någorlunda hyfsat och neutral) så är jag som människa alltid iaf. trevlig tillbaka. Bemöts jag aggressivt och hotfullt, så antingen; 1. Ignorer jag personen och går vidare, eller 2. Bemöter personen tillbaka på dess egna sätt att kommunicera.

 

[Grevture]

... men det är ju inte för mig OK att bara gå runt av människor och bara kräva saker av andra.

Du menar som att (underförstått) kräva att de skall agera modell åt en?

 

[Fotosmurfen]

Radera bilder

Om jagvill radera bilder och använder analog film. Hur skall jag radera bild
24 och 25 . Det går ju inte heller att visa dem utan framkallning.

 

[hbengtsson]

Funderar på om svenskar, eller stockholmare är mer känsliga än andra? Jag fotograferar ofta i stadsmiljöer och gärna i New York. Senast när jag var över så gick jag runt en vecka med kameran och inte en enda gång upplevde jag någon som var obekväm. Tvärtom bjuder de flesta på sig själva och ler. En del ropar efter en bild.

I Stockholm händer det ofta att någon kommer fram och ifrågasätter. Jag respekterar detta i 9 fall av 10 och är inte bilden särskilt viktig så pillar jag bort den. Viktigt att ta det för vana i den här staden. Då lär man sig också hur man bäst bemöter personen som sannolikt inte mår särskilt bra av olika anledningar.

 

[unoengborg]

Om jagvill radera bilder och använder analog film. Hur skall jag radera bild
24 och 25 . Det går ju inte heller att visa dem utan framkallning.

Förmodligen en av anledningarna till att gatufoto väckte mindre protester förr

 

[Grevture]

Funderar på om svenskar, eller stockholmare är mer känsliga än andra? Jag fotograferar ofta i stadsmiljöer och gärna i New York. Senast när jag var över så gick jag runt en vecka med kameran och inte en enda gång upplevde jag någon som var obekväm. Tvärtom bjuder de flesta på sig själva och ler. En del ropar efter en bild.

I Stockholm händer det ofta att någon kommer fram och ifrågasätter. Jag respekterar detta i 9 fall av 10 och är inte bilden särskilt viktig så pillar jag bort den. Viktigt att ta det för vana i den här staden. Då lär man sig också hur man bäst bemöter personen som sannolikt inte mår särskilt bra av olika anledningar.

Jag upplever att reaktionerna varierar väldigt med vilket land, vilken stad och vilket sammanhang man tar bilder. Men som generell tumregel upplever jag att färre reagerar om man tar bilder på "turistiga" platser där många andra också tar bilder. I alla fall om man fotograferar andra turister. Lokalbefolkningen kan däremot ibland vara lite less på att bli fotade.

Det kan kanske vara så att du utomlands oftare fotograferar på platser där människor inte reagerar lika mycket medan du i Stockholm kanske tar bilder så att säga mer vid sidan av turiststråken?

Om vi sedan talar om skillnader mellan länder så upplever jag som du att amerikaner generellt verkar mindre brydda av att man tar bilder. Men att om de reagerar negativt så gör de det desto tydligare ... Jag har mycket sällan råkat ut för att folk varit genuint arga eller irriterade, men en av de få riktigt rejäla utskällningarna jag fått var i Las Vegas för några år sedan.