vitamin
Avslutat medlemskap
Tack för att du har tagit dig tid att svara så utförligt! Jag har försökt att läsa om OTF och optisk upplösning på Wikipedia men det är sexton år sedan jag tog en universitetskurs i matematik och frågan är om jag hade begripit det ens då.
OK. Jag tror att det börjar klarna. Det är svårare att styra alla strålar från en viss punkt på skärpeplanet till en motsvarande punkt på projiceringsplanet. Jag har bara inte greppat exakt vad det är som gör det svårare. Det kan inte gärna bara vara att pixeln på FT-sensorn är mindre i storlek. För det är ju lika svårt att träffa rätt på en fyra gånger så stor pixel på det dubbla avståndet. Jag kan tänka mig två förklaringar:
1. Är det så att ett 25mm/1,4 för FT i sin optiska konstruktion "måste" se ut som ett 50mm/2,8 för FX i skala 1:2. I så fall så kan man förstå att det inte riktigt går att tillverka linselementen med samma relativa precision. (Nej, det kan inte stämma, ett objektiv som skalas ned 1:2 behåller ju samma bländartal).
2. När jag gör väldigt förenklade skisser på ovanstående objektiv där ljusstrålarna från en viss punkt på skärpeplanet bryts i bländarens ytterkanter (magiskt utan inblandning av linser) och sammanstrålar på motsvarande punkt på projektionsplanet så blir brytningen betydligt "brantare" mot den mindre sensorn. Det skulle ju kunna ställa högre krav på linsytorna.
Fast sen var det ju där med kontrasten också... Jag är väl inte riktigt framme nu heller helt enkelt.
Med glas i objektivet fungerar det inte riktigt så. Om du vill fokusera en projektion på sensorn måste du mäta skärpan i skärpeplanet. Du kan inte bara "plocka ut" den på det avstånd du vill. Och denna skärpa beror på objektivets optiska kvaliteer. Det är mycket svårare att göra ett objektiv skarpt i skärpeplanet på 110lp/mm än vad det är att göra ett objektiv skarpt på 55lp/mm. Oberoende av brännvidd.
OK. Jag tror att det börjar klarna. Det är svårare att styra alla strålar från en viss punkt på skärpeplanet till en motsvarande punkt på projiceringsplanet. Jag har bara inte greppat exakt vad det är som gör det svårare. Det kan inte gärna bara vara att pixeln på FT-sensorn är mindre i storlek. För det är ju lika svårt att träffa rätt på en fyra gånger så stor pixel på det dubbla avståndet. Jag kan tänka mig två förklaringar:
1. Är det så att ett 25mm/1,4 för FT i sin optiska konstruktion "måste" se ut som ett 50mm/2,8 för FX i skala 1:2. I så fall så kan man förstå att det inte riktigt går att tillverka linselementen med samma relativa precision. (Nej, det kan inte stämma, ett objektiv som skalas ned 1:2 behåller ju samma bländartal).
2. När jag gör väldigt förenklade skisser på ovanstående objektiv där ljusstrålarna från en viss punkt på skärpeplanet bryts i bländarens ytterkanter (magiskt utan inblandning av linser) och sammanstrålar på motsvarande punkt på projektionsplanet så blir brytningen betydligt "brantare" mot den mindre sensorn. Det skulle ju kunna ställa högre krav på linsytorna.
Fast sen var det ju där med kontrasten också... Jag är väl inte riktigt framme nu heller helt enkelt.