Japp, jag missade sista länken - var tvungen att skena iväg innan jag hann korrekturläsa överhuvudtaget. Nu har jag korrekturläst (lite grand i alla fall), och då blev det såhär istället.
Min tanke var att jag skulle be administratorn ta bort mitt tidigare inlägg, men det blir kanske lite konstigt ifall det inte går att korrigera citaten också. Kanske bäst att låta allt vara som det nu råkade bli...
Nedan kommer alltså mitt något uppdaterade inlägg. Inklusive den sista länken...
*************************************************
Praktiskt taget alla sitter och jämför brus i 100% förstoring.
Praktiskt taget ingen jämför hela bildåtergivningen.
Detta leder FULLSTÄNDIGT FEL!
Enligt min uppfattning.
Om det är så att man vill titta på en BILD, vad är det man ser då? Om man ska se hela bilden, så försvinner ju brusproblemet i stort sett helt.
Dessutom får man olika "vinnare" i dessa brustester beroende på vilken RAW-konverterare man väljer, vilket brusreduceringsprogram, olika arbetsflöden etc.
Jämför istället väsentliga parametrar, som t.ex. färgåtergivning.
Länk till hög-ISO bilder på (den f.ö. helt fantastiska kanadensiska
gruppen) "Cirque du Soleils" "Varekai"-föreställning, tagna med A700:
http://photoclubalpha.com/2008/01/1...rque-du-soleil/
Bilder tagna med Canon och Nikons värstingkameror:
Länk till hög-ISO bilder tagna av "Cirque du Soleils" officiella
fotograf Veronique Vial:
http://www.veroniquevial.com/books/...spread_01-x.htm
Länk till ytterligare ett 85-tal bilder tagna av Veronique Vial under
repetition och föreställning:
http://www.veroniquevial.com/soleil...lspread220x.htm
Och då hör det till saken att David Kilpatrick för sina bilder (den
första länken) bara hade med sig tre små objektiv - AF 28/2,8 +
50/1,4 + 100/2,8 Soft Focus (inställd på 0, dvs ingen soft fokus),
medan alla de andra krediterade Canon-och Nikon-fotograferna tydligen
fyllde två sittplatser vardera med alla sina grejor och tunga
gluggar...
Tycker att David Kilpatrick här verkligen visar att traditionen med
"Minolta-färger" inte dog bara för att Sony tog över. Det har ju
tidigare aldrig funnits någon tillverkare som ansträngt sig så mycket
när det gäller färgåtergivning som Minolta gjorde, och uppnått en
sådan excellens som de. Tills de förlorade 1 miljard spänn till Honeywell
på 1990-talet, och närapå gick under. De blev tvungna att börja tillverka billiga
objektiv i Malaysia...
****************************
En annan sak som har stor betydelse är förstås hur kameran är att jobba med. Grepp, hanterbarhet, ergonomi. Här gör de flesta testare ett om möjligt ännu sämre jobb, beklagligtvis. Dels verkar nästan alla titta på allting med antingen Canon- eller Nikon-ögon, och allt som AVVIKER det allra minsta från dessa belönas med minuspoäng. Även sådant som är mycket bättre löst på andra system! Förutom att poängsättning generellt kan leda till hur stora fel som helst. Tänk om man skulle t.ex. skulle välja Nobelpristagare i litteratur genom att sätta poäng i hur bra deras grammatik var... Det skulle tämligen säkert gallra bort alla stora genier.
Här är en länk till en Canon profotograf, som har gjort en jämförelse mellan Sony A700, Canon 20D och Olympus E-510 i PRAKTISK användning (i kontrast
till alla pixelräknar-tester):
http://www.luminous-landscape.com/r...y -A700.shtml
Här är till slut en länk till en kille som har en Sony A100 och hade tänkt att byta till en Canon 40D. Han hade förväntat sig att 40D:n skulle vara överlägsen, men nu lutar det åt att han med 80% sannolikhet stannar kvar med sin Sony:
http://www.dyxum.com/dforum/forum_posts.asp?TID=28851&KW=fling