Annons

naturfotografi - mansdominerat?

Produkter
(logga in för att koppla)
PeterLj skrev:
Hur kan du påstå att du inte framställer dig som ett offer?



Du skriver det som om det var lag. Har du några konkreta exempel? (På att män premieras på fotografmarknaden, min anm.)


Jag finner inte längre något fog för att bemöta dylika påståenden (offer etc). Jag uppmärksammar missförhållanden, och därmed basta.


Det ÄR lag, se dig omkring.

Jag tycker att mitt exempel med förhållandet kvinnliga fotoelever - kvinnliga fotografer är det mest belysande.

Om man vill kan man ju annars se till hur diskriminerande fotoreklamen oftast är. Särskilt illustrativa blir exemplen om man ser på hur fotoreklamen såg ut för ett eller ett par decennier sedan, innan lagar satte stopp för den mest uppenbart diskriminerande reklamen.
Den vänder sig i alla lägen till den manlige fotografen och i den enda mening en kvinna är närvarande är det aldrig som konsument utan enbart som utsmyckning eller lockbete.
 
Men du har alltså inte påverkas negativt av dessa missförhållande? Du debatterar alltså för alla andra som faller offer för det? Offer är väl ändå en person som utsatts för lidande, brott, överfall, etc etc.
 
Du kunde kanske bemöda dig om att läsa igenom de korta svar du får på dina romaner till utläggningar.

Jag har inte påstått att alla har samma chanser, men jag påstår att det är mer konstruktivt att lägga sina ansträngningar på att lyckas trots att man inte har det mest gynnade utgångsläget snarare än att fokusera på hur synd det är om den grupp man tillhör.

Jag menade inte att avfärda dig genom att peka på din ålder. Jag ser inte ungdom som ett handikapp i dagens samhälle, snarare tvärtom. Jag menade däremot att eftersom du är ung har du ännu inte vare sig lyckats eller misslyckats i ditt yrke men att din framgång inte endast kommer att bero på "närvaron eller frånvaron av kuk" som du så fint uttrycker dig.

Ett allmänt tips om du vill påverka någon och inte bara tala till de som delar dina åsikter är att dra ned på den hätska tonen. Kommunikation bygger på att man når fram med sitt budskap, och jag tror att många stänger av när de läser dina inlägg (om de orkar igenom dem).
 
Lustigt eliana, du har varit medlem här i en månad och skrivit tre inlägg och du anklagar dom flesta män här på fotosidan att vara kvinnoförtryckare som gör hemsidor för män för att förtrycka er ännu mer och att vår kreativitet hejdar er kvinnor att bli fotografer.

Undrar vad du bygger detta på? Din långa erfarenhet här på fotosidan eller bara en fruktansvärt snedvriden bild av världen.

Om du saknar artiklar av kvinnor så får du väl sätta igång och skriva själv eller varför inte göra en fotosida för kvinnor om du nu tycker att denna sajt inte överenstämmer med dina åsikter.

Förstår inte heller varför man inte skulle få lov att skriva artiklar om förvaring, mörkrumsarbete osv... Det har väl högst relevant för dom personer som är intresserade av det och många av dom är säkert kvinnor.
 
eliana skrev:
Jag tycker att det är märkligt att man ingenstans tar upp fotografins roll i en samhällelig och/eller politisk kontext. Detta borde man kunna göra i artiklar och uppmaningar om artiklar, särskilt skrivna av kvinnor. Men icke – ljussättning är tydligen mer aktuellt.
Förstår jag dig rätt att vi speciellt skall jobba för att lyfta fram fler kvinnor, att vi skall jobba med kvotering? Istället för att tacksamt ta emot allt vi kan få i artikelväg, från kvinnor såväl som män? För du kan väl inte mena att kvinnor inte kan skriva om ljussättning?

Du får mer än gärna skicka in artiklar, och sälla dig till de andra kvinnorna som skrivit artiklar. Kolla under "Lära".

Att vi borde bredda innehållet till att omfatta mer sociala/humanistiska ämnen inom fotografin kan jag väl inte mer än hålla med om. Men om vi lägger till det i artikelönskelistan, tror du vi får in fler artiklar från kvinnor plötsligt? Skulle någon man nappa på uppmaningen och skriva en artikel om fotografi ur socialt perspektiv blir det ju fel ändå ur din synvinkel.


Inte heller finns det något forum ämnat för den typen av diskussioner, annat än rubriken ”annat”, som antyder vilken vikt man tillmäter desamma.
Ge mig förslag på sådana forum. fotografins roll i en samhällelig och/eller politisk kontext är för långt.
 
eliana skrev:
Om man vill kan man ju annars se till hur diskriminerande fotoreklamen oftast är. Särskilt illustrativa blir exemplen om man ser på hur fotoreklamen såg ut för ett eller ett par decennier sedan, innan lagar satte stopp för den mest uppenbart diskriminerande reklamen.
Den vänder sig i alla lägen till den manlige fotografen och i den enda mening en kvinna är närvarande är det aldrig som konsument utan enbart som utsmyckning eller lockbete.
Kommer att tänka på utställningen på Arbetets Museum i Norrköping om kvinnlig fotografi...vissa reklambilder som togs på 40-50-talet av kvinnor hänger där.
Speciellt undehållande är bilden tagen av Kersti Bernhad (tror jag) där kvinnor uppmanas att använda damsugaren för att få jämnare hy på benen.
Eller bilden på en duktig hemmafru vid sin skurmopp och lille söta son.
 
Eliana Ivarsdotter Haddad:

Timmen är sen och jag skulle inte logga in och jag orkar inte skriva mer än att kvinnor som du gör mig rent ut sagt lycklig! Och jag håller med dig i din långa utläggning. Så befriande skönt med UNGA kvinnor som tar bladet från munnen och ryter!
Kan du inte lägga in lite bilder också? Om inte annat som inlägg i debatten he he. Det har funnits tjejer som har gjort det och de bilderna har ofta varit bra. (Själv gillar jag att fota blommor - ack så feminint men det skiter jag i!)
 
Varför är det feminint att fotografera blommor? Inte för att jag förknippar det med något manligt men bara för det borde det inte vara kvinnligt eller?
 
PeterLj skrev:
Varför är det feminint att fotografera blommor?

Ja håll dig borta ifrån det, du är ju man. Och du ska inte ta det också ifrån dom stackars kvinnorna i vårt samhälle som inte gör något annat än bär den tunga vardagen på deras axlar för att deras män sitter hemma i soffan och rapar öl framför sportspegeln och inte tar något som helst ansvar för varkens inkomst eller vardagssysslor. På dagarna sitter du och dunkar dina manliga kolleger i ryggen och gör upp planer på hur man kan ytterligare öka klyftorna i samhället och speciellt då mellan kvinnor och män för det tjänar ju alla på.

Det vet du väl... du är ju man... eller?
 
Malin B skrev:
Eliana Ivarsdotter Haddad:

Timmen är sen och jag skulle inte logga in och jag orkar inte skriva mer än att kvinnor som du gör mig rent ut sagt lycklig! Och jag håller med dig i din långa utläggning. Så befriande skönt med UNGA kvinnor som tar bladet från munnen och ryter!
Kan du inte lägga in lite bilder också? Om inte annat som inlägg i debatten he he. Det har funnits tjejer som har gjort det och de bilderna har ofta varit bra. (Själv gillar jag att fota blommor - ack så feminint men det skiter jag i!)

Jo många bra lösningar har ju växt fram genom att ryta, skrika och anklaga folk till höger och vänster utan någon grund.
 
Arrgghh, jag blir alldeles svettig av att försöka hänga med de senaste inläggen från Haddads första.


Jag klarar inte av att fästa alla mina tankar till ord men två saker kan jag ta upp.

När det gäller artiklar om ”...fotografins roll i en samhällelig och/eller politisk kontext...” så är det bara att skriva det som saknas själv, eller efterlysa det, vilket nu är gjort.
Inte en käft hade bett om en artikel om juridik kopplat till fotografi men jag skrev en för att jag tyckte det behövdes.

”...otroligt fjantigt Hemingway-komplex där drömmen om storviltsjakt och äventyr...”
Jag reagerar alltid negativt på sådana kommentarer. Det luktar PK för mig att jag färväntas skämmas över att vara primitiv.
Men jag ser inget fel i att drivas av äventyrslängtan efter strapatser och nedläggande av storvilt.
Jag älskar känslan av att dunka in min kropp i en 130 kg lineback (amerikansk fotboll) trots risken för smärta och av att ”catcha” (klättring) ett grepp som jag inte vet om det finns 32 meter över marken. Min fru hånar mig för att jag alltid skall kasta prick med tomburkar på sex meters håll mot en papperskorg och min kompis avskyr mig för att jag oftast träffar. Eller, han avskyr mig för att min utstrålning när jag kastar säger att jag vet att jag kommer träffa. Även om jag missar någon gång så vet jag när jag kastat att jag kommer träffa, inget tvivel om den saken.
Jag är trött på att vissa saker som anses förbehållna män skall ses på med löje. Smaka bara på ordet ”pojkleksaker” som jag avskyr.


Det finns mycket tankeväckande i Haddars inlägg.
Det mesta är enligt mallen men det som skrevs om fotoreklam var bra. Jag kan inte minnas någon kamerareklam som verkar vända sig till kvinnlig målgrupp, däremot är labbens reklam ofta det. Det är mycket bilder på barn vilket av någon märklig anledning inte lockar män.

En intressant sak kan vara att för en massa år sedan kände jag mig förbigången som fotoassistent för att jag var man. Ett tag var det en klar fördel att vara kvinna om man ville få jobb som assistent, framförallt åt modefotografer.
Att det är fler kvinnor på fotoutbildningar trots att det är fler yrkesverksamma män är intressant. Samma sak gäller många yrken; kock, reklam, journalist(?).
Jag är ledsen men jag håller på att det beror på viljan. Min livserfarenhet gör att jag tror på den klassiska förklaringen att när ett jobb kräver viss kompetens tänker den kompetenta kvinnan att hon inte har kompetens medan den ickekompetenta mannen tänker, ”det där kan jag lära mig när jag fått jobbet”.

Dags att trösta dotter, hon börjar prata om pappa i sömnen.
 
Mipert skrev: "Jag älskar känslan av att dunka in min kropp i en 130 kg lineback (amerikansk fotboll) trots risken för smärta och av att ”catcha” (klättring) ett grepp som jag inte vet om det finns 32 meter över marken."

Det är inte det jag vänder mig emot. Jag har också klättrat, kört mountainbike sen -88 och gjort annat som uppfattas som "manligt. Jag har dock aldrig gjort nåt av detta för att framhäva mig inför andra killar utan för att jag har varit klart beroende av adrenalinet. Sen 2 år tillbaka vet jag dock varför jag dras till "macho"-aktiviter. På 36-årsdagen fick jag diagnosen DAMP till stor lättnad för min stackars morsa som undrade var hon gjorde fel. Tack vare diagnosen har jag kunnat omvärdera varför jag gör som jag gör och fast jag knappast varit nåt manssvin så märker jag ju att det finns saker som man automatiskt tillskriver som kvinnliga egenskaper utan att damerna ifråga har vare sig bett om det eller är befrämjade av det.

Fast jag ger mig inte om "Hemingway-komplexet". Jag var på Hunneberg för en del år sen för att plåta älgar och träffar på nåt som närmast kan beskrivas som Rambos bror. Full stridsutrustning förutom vapen, om man inte räknar en F4 med armlångt objektiv, och kamouflage-målning. Själv hade jag en Olympus OM-10 med 35-70 och en påse morötter. Älgar gillar morötter rätt bra. "Stridisen"tyckte dock inte min inställning var den rätta då man inte fick den rätta äventyrskänslan om man kunde räkna älgarnas näshår på bilderna. Några veckor senare när han visade älgbilderna fick han det att låta som om han hade smugit på älgarna i flera dar, inte att han hade bett mig flytta på mig för att jag var i vägen. Som jag har skrivit nån gång innan har jag sett "duktiga" naturfotografer plåta åtlade örnar på Eriksberg i Blekinge för att sen påstå att dom har legat på nån ö i en vecka för att ta bilderna. Riktiga ansträngningar för att få en bild är givetvis helt OK vare sig det är en promenad i stan eller en expedition till Antarktis, men när fotografer känner att dom måste putsa på storyn då tycker jag det blir "Hemingway-komplex".

Edit: Att dunka in min 70-kilos kropp i en 130 kilos lineback är nog inte att tänka på direkt. Jag har visserligen extremt hög smärttröskel enligt vårdpersonal som jag har haft alldeles för mycket kontakt med (klippkort på akuten), men till och med jag har lite självbevarelsedrift kvar :D
 
Senast ändrad:
"Jo många bra lösningar har ju växt fram genom att ryta, skrika och anklaga folk till höger och vänster utan någon grund."

Jag tycker Elin redogör mycket bra för grunden till sina åsikter.....argumenten finns där. Sen är det ju alltid bra att säga att det inte finns någon grund - vem skriver definitionen?

Om jag inte var mitt uppe i flyttagen och skolavslutning och gud vet allt skulle jag på ett bättre sätt än detta delta i debatten. Nu deltar jag oordentligt istället.

Blommor ANSES generellt vara tämligen feminint - jag delar inte den åsikten. Att plåta grizzlybjörnar med fara för eget liv ANSES generellt vara maskulint - jag delar inte den åsikten heller.
 
ariadne skrev:
är det så att naturfotografin är mansdominerat?
Jag läste om Lina Jonn i mellandagarna. Det var tydligen inte ovanligt med kvinnliga porträttfotografer i tidernas begynnelse. Det var ett nytt yrke så det fanns inga traditioner att falla tillbaka på som gav männen företräde. Då slog det mig att 1800-talets äventyrare kan ha haft en betydelse för mansdominansen inom naturfotot. Det resonemanget ligger inte allt för långt borta från det om Hemingway.
 
Jodå, här kommer det! Jag har varit bortrest.


Ulf Ågerup skrev:
” (…..)Jag har inte påstått att alla har samma chanser, men jag påstår att det är mer konstruktivt att lägga sina ansträngningar på att lyckas trots att man inte har det mest gynnade utgångsläget snarare än att fokusera på hur synd det är om den grupp man tillhör.(….)”

Det här berörde jag visserligen tidigare, men jag vill återigen poängtera hur befängt jag tycker det är att förringa all kamp som syftar till att belysa och lösa upp maktstrukturer i samhället till att vara klagorop från lata och oföretagsamma folkgrupper. För att ens komma i närheten av att revolutionera ett diskriminerande samhällssystem måste man kunna uppmärksamma vilka strukturella brister systemet lider av. Ditt ”att lägga sina ansträngningar på att lyckas” syftar enbart till att tysta all samhällskritik och vara glad för det man har. All politisk kamp har i alla tider uppstått till följd av att tillräckligt många vägrar göra just det – finna sig i sitt underläge. En ansträngning om något!


”(….)Ett allmänt tips om du vill påverka någon och inte bara tala till de som delar dina åsikter är att dra ned på den hätska tonen.(….)” (Ulf Ågerup)

Allmänt, my ass. Uppmaningen ”var rar” är inte direkt könsneutral.
Tillräckligt många tjejer har varit tillräckligt rara tillräckligt länge för att jag ska orka bry mig om ifall jag uppfattas som ”hätsk” eller inte.

Om offerbegreppet, Peter Ljungkvist:
Inte behöver jag anstränga mig för att måla ut kvinnor som offer, det sköter ju litteraturen, filmen och för all del även fotografin, särskilt dokumentärfotografin, så väl åt mig. Allt för ofta stöter man på kvinnokaraktärer som är lidande, kvidande, och fullkomligt inkapabla – i ordets alla bemärkelser offer.
Att man sedan kan falla offer för missförhållanden, alltså drabbas negativt av det, är snarast en fråga om ordval, och inte alls samma sak som när man påstås måla ut sig själv som Offer. I det senare laddas ordet med en betydelse av att vara hjälplös, försvagad och inkapabel av höja sig över sin egen olycka.
Egenskaper som en oändlig massa av vaga kvinnokaraktärer genom film – och fotografihistorien och i stort sett varenda gråtande kvinna på en nyhetsbild besitter…...


Clindh, om Fotosidan:

Jag tycker att kvotering är en självklarhet i alla sammanhang av sned könsfördelning.

Ett breddat innehåll på den här sidan vad gäller fotografi i en social, humanistisk och politisk kontext kommer givetvis inte att räta ut den sneda könsfördelningen på ett ögonblick, men jag tycker att det ändå är viktigt att man markerar att en dylik synvinkel på fotografi är relevant, eftersom man i sådana fall knappast kan undvika att uppmärksamma vilka missförhållanden fotografin lider av och vad som bör göras åt dem. I längden kan det säkert innebära att rekryteringen av medlemmar blir mer jämt fördelad, det är ju självklart att kvinnor finner det vara av vikt att deras intressen tillvaratas.

Jag skickar ett mail till dig angående artiklar, jag har flera förslag på sådant som jag och folk i min omgivning har och som skulle kunna lämpa sig för publicering. Ett par förslag på forumnamn ska jag väl också kunna hosta upp!


Patrik Falk skrev:
” Lustigt eliana, du har varit medlem här i en månad och skrivit tre inlägg och du anklagar dom flesta män här på fotosidan att vara kvinnoförtryckare som gör hemsidor för män för att förtrycka er ännu mer och att vår kreativitet hejdar er kvinnor att bli fotografer.

Undrar vad du bygger detta på? Din långa erfarenhet här på fotosidan eller bara en fruktansvärt snedvriden bild av världen.

Om du saknar artiklar av kvinnor så får du väl sätta igång och skriva själv eller varför inte göra en fotosida för kvinnor om du nu tycker att denna sajt inte överenstämmer med dina åsikter.

Förstår inte heller varför man inte skulle få lov att skriva artiklar om förvaring, mörkrumsarbete osv... Det har väl högst relevant för dom personer som är intresserade av det och många av dom är säkert kvinnor”


Jag tänker naturligtvis inte sänka mig till att bemöta anklagelsen att jag borde hålla käften för att jag inte har varit medlem tillräckligt länge för att få yttra mig.

Det indignerade ”gör det bättre själv då!” (om Fotosidan) avhåller jag mig nog också från att kommentera….
Och att jag skulle ha sagt att man inte får lov att skriva artiklar om teknik……. Kan det kanske vara så att det inte var det jag sade, utan att jag menade att det är snett att ALLA artiklar BARA handlar om teknik? Och att det borde finnas utrymme för någonting annat också?
Om dina övriga inlägg:
Om du tycker att jag är onyanserad, so be it. Du erbjuder å din sida inte direkt någon värdefull infallsvinkel på det hela.


Mikael skrev:
” (…..)Att det är fler kvinnor på fotoutbildningar trots att det är fler yrkesverksamma män är intressant. Samma sak gäller många yrken; kock, reklam, journalist(?).
Jag är ledsen men jag håller på att det beror på viljan. Min livserfarenhet gör att jag tror på den klassiska förklaringen att när ett jobb kräver viss kompetens tänker den kompetenta kvinnan att hon inte har kompetens medan den ickekompetenta mannen tänker, ”det där kan jag lära mig när jag fått jobbet”.(…..)”

Självklart finns det hur många kvinnor med vilja som helst – som sagt, de går ju allihopa på utbildningarna, det visar väl vilja om något – och det är ett absurt påstående att kvinnliga fotografer skulle besitta en mindre grad av ambition (vilja) än män. Vart tar i sådana fall viljan vägen, när den varit närvarande i ansökningar, antagningsprocesser och långa utbildningar som skulle kunna ta knäcken på vem som helst. Försvinner den bara sedan, när man har gått ut?
Däremot är det ju givet att bristande självförtroende är en del av könsmaktordningen. Att arbetsmarknaden är diskriminerande och mansdominerad leder till en ond cirkel av negativ bekräftelse och därav bristande självtillit. Det har ingenting med vilja att göra.

Till Malin, som skrev:
”Timmen är sen och jag skulle inte logga in och jag orkar inte skriva mer än att kvinnor som du gör mig rent ut sagt lycklig! Och jag håller med dig i din långa utläggning. Så befriande skönt med UNGA kvinnor som tar bladet från munnen och ryter!
Kan du inte lägga in lite bilder också? Om inte annat som inlägg i debatten he he.”


Tack för stödet. Bilder kommer när skolan börjat, jag har alla mina bilder på hårddisken där. Terminen börjar nästa vecka, då ska jag försöka hinna med det, men det kan ta ett tag, det kommer nog att vara lite hektiskt den närmaste tiden.
 
Eliana jag måste säga att jag tycker du har mycket vettiga åsikter efter att ha reflekterat lite på det hela och läst på mig om feminismen. Du har iallafall fått mig att tänka till och tänka om angående vissa invanda förställningar jag har haft. Jag tycker det hade varit kul om du hade fixat lite artiklar (vare sig du skriver dem själv eller får någon annan till att göra det).
 
När jag använder ordet vilja lägger jag inte någon värdering i ordet. Jag menar inte heller att använda ordet i betydelsen ork, uthållighet eller förmåga att uppnå utsatta mål.
Jag menar helt enkelt att inte lika många kvinnor som män vill bli fotografer.
Männen vill bli fotografer oavsett vad bilder kan användas till, kvinnorna vill använda fotografiet för personlig utveckling.
Det är den känsla jag får efter all kontakt med personer inom fotografi. Jag har undervisat fler kvinnor än män i fotografi men det är fler män bland dessa elever som vill bli fotografer. Både innan utbildningens start och efter avslutad utbildning.

Alla artiklar handlar väl inte om teknik? Inte så som jag definierar teknik i alla fall. Jag bläddrade på måfå fram 33 artiklar och fem av dem handlar om annat än teknik.


En intressant tanke är om man som man automatiskt placeras i ett fack när man tar naturbilder medan en kvinna hamnar i ett annat fack?
Jag minns en tidning för tio år sedan där mina bilder beskrevs som varandes iaktagande, distanserade och det framställdes som att de återspeglade en rädsla för att komma i kontakt med vad som kan finnas på andra sidan. Manliga attribut alltså. Jag hade fotograferat i en park och motiven var små gluggar och öppningar i häckar och buskage. Min tanke var att visa min nyfikenhet för det som döljer sig bakom dessa öppningar.
I samma tidning hade en kvinnlig fotograf tagit bilder av växter på nära håll, lite suddigt och med objektivet in bland bladen. Dessa bilder fick ett mer positivt omdöme, de ansågs visa på en nyfikenhet och öppenhet för naturens krafter.
Något i skribentens språkbruk fick mig att undra över vad som skrivits om jag varit en kvinna och den andra fotografen varit man.

Ibland undrar jag om en kvinna som fotograferar natur automatiskt blir pålagd omdömen om att vara mer i kontakt med naturen i sina bilder. Ni vet, kvinnan som urmoder har en koppling till naturen som män inte har. Männen är jägare och försöker betvinga naturen medan kvinnan hämtar sin livsskapande förmåga från naturens sköte.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.