naturfotografi - mansdominerat?

[PeterLj2]

Det är nog säkert viktigt med förebilder för de yngre. Jag tror att yngre tjejer nog lätt kan tro om de ser massa killar göra en sak att det därmed utesluter dem.

För att försöka dra en liten parallell till det hela tänker jag använda vattenskidklubben jag är med i som exempel. Yngre tjejer som provar på och tycker det var kul och som nog innerst inne nog vill fortsätta med det ställer sig ändå tveksamma till det. När de dock får se nån av våra duktiga tjejer åka (bättre än många av våra killar dessutom) brukar det oftast tindra till i ögonen på dem och de fortsätter med vattenskidor.

Inom förbundet ser man dessutom till att ordna tjejläger där tjejer från olika klubbar kan träffas och träna.

Okej det var bara lite sporadiska tankar utan några vetenskapliga belägg från min sida...

 

[ceicli]

arleklint skrev:
Givet bör du förvånas! och analysera. Hajja till, tror jag inte du gör. De är du för livserfaren för.

Jag tror du ser saken med sansade ögon.

Tack tack! *ler glatt*


Jag tycker inte att det ska vara något konstigt alls. Man ska kunna göra det man tycker är roligt, oavsett vad samhället tycker är "normalt" vare sig det handlar om vård, gruvarbete eller foto.

Därför "hajjar" jag till, för att det är så rotat i systemet att det ska vara konstigt.
Eller att man är "oattraktiv" för att man väger mer än 50kg. (Lite överdivet, men bara för att vara tydlig).

Blev lite lätt irriterad när jag läste en lokaltidning i höstas, som hade gjort ett reportage om en tjej som gick transportgrenen på fordonsutbildningen.
Samma hauss som när jag gick verkstadsteknisk för 16 år sedan. Och det är fortfarande lika "spännande att någon vill vara annorlunda". *suck*

Inte konstigt att mamma började gråta en kväll och sa att inget hänt sedan 60-talet.
(Jojo, lagar och så... men attityderna i samhället verkar sitta hårt.....)

Jag är människa, alla är människor och jag arbetar hårt mot det där "hajja-till-förvåningen" som jag känner när jag möter någon som går mot strömmen.

För jag vet ju vad jag tycker... och ändå känner jag av det.

Nu funderar jag på hur det egentligen ser ut utanför min lilla sfär! (Inte så liten egentligen men...)

Jag som vet om vad jag tycker och vilka förutfattade meningar jag ska se upp med (från mig själv om andra).

Jobbar andra med sina förutfattade meningar om mig? Eller?
Förutsätter jag för snabbt att andra har en förutfattad mening?

Som ni märker så tänker jag mycket på det här.

PS: Det är enklast att använda mig själv som exempel, så ni vet varför det är så centrerat runt mig i inläggen. För jag ser på det som ett mycket större bekymmer i samhället.

 

[PeterLj2]

Jag undrar lite hur mycket som händer rent undermedvetet också.

Jag finner rätt ofta att jag har föruppfattade meningar om folk och man kan ju fråga sig lite var man får det ifrån för jag tycker inte direkt att det är medvetna tankegångar från min sida.

Jag tror nog det är viktigt som du säger (om jag förstått dig rätt) att försöka jobba med vissa av sina invanda beteende.

 

[ceicli]

PeterLj2 skrev:
Jag undrar lite hur mycket som händer rent undermedvetet också.

Jag finner rätt ofta att jag har föruppfattade meningar om folk och man kan ju fråga sig lite var man får det ifrån för jag tycker inte direkt att det är medvetna tankegångar från min sida.

Jag tror nog det är viktigt som du säger (om jag förstått dig rätt) att försöka jobba med vissa av sina invanda beteende.

Vad bra du skriver!!! Just så ville jag skriva också! =))