Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Anders, jag gör ett försök med dig som verkar försöka vara saklig. Kan jag få bolla detta med dig?
Det som framförallt skiljer JPEG-filen från andra filformat är att komprimering sker på bekostnad av bildens kvalitet. En JPEG kan dock komprimeras på olika sätt. I en del fall försöker formatet att vara lite smartare genom att ta hänsyn till bildens struktur i andra fall inte. I en del programvaror finns särskilda switchar för detta. Det finns dessutom faktiskt inget som hindrar att man inte komprimerar en JPEG överhuvudtaget när man sparar. I Lightroom är det exv. bara att välja att spara i 100%. JPEG-formatet stödjer också ända upp till 24-bits bilder (jag har testat detta med inskannat material men det är inte alla grafikprogram som gillar filer som dessa) eller upp till 16 miljoner färger via färgstandarden RGB eller CMYK men också enkla gråskalor även om man inte alltid använder detta. JPEG är alltså en ganska flexibel container av data eller hur?
En JPEG av bästa kvalitet från min kamera är på kring 6 Meg och en RAW på 15-16. Skannar jag in en bild med motsvarande upplösning som min kamera har i TIFF, så hamnar den på kring 50 Meg. En RAW som i princip är en losslesskomprimerad TIFF är alltså även den komprimerad men med en metod som är icke förstörande.
Fråga 1: Varför har de flesta kameror valt att implementera en JPEG som inte är mer flexibel när den faktiskt klarar mer rent tekniskt? Det skulle väl inte vara någon stor grej att låta användaren i högre grad bestämma komprimeringsmetod och komprimeringsgrad än idag?
Fråga 2: De flesta RAW-fotograferna verkar hävda att de valt RAW för att de är rädda att några av deras pixlar ska komma på villovägar från tagen bild till slutresultat. Frågan är då varför man överhuvudtaget konverterar till JPEG från RAW och inte alltid skriver ut direkt ifrån "RAW-konverteraren" utan att exportera eller spelar detta ingen roll? Utskriftsdatat från applikationerna konverteras väl inte till JPEG ändå transparent i bakgrunden från applikationer som exv. Lightroom.
Sen har vi ju skrivarlogiken som som också gör saker med bilderna vid utskrift. Hade jag den neurosen skulle jag kanske ligga sömnlös på natten. Stämmer inte orginalformaten så anpassas de o.s.v. Jag kan bara konstatera att en populär RAW-konverterare som Lightroom inte förrän den existerat bra länge fick stöd för exv. kamera och skrivarprofiler. Utskrifterna från Lightroom var ju länge en katastrof enligt mina erfarenheter. Jag har aldrig gått den vägen just för att jag inte haft stöd för skrivarprofiler där förrän i version 2.0 (den senaste).
Fråga 3: Om RAW-folket som är speciellt rädda för pixelförluster vill skriva ut på skrivare varför gör man då inte en maffig TIFF. Det är ju när allt kommer omkring det enda praktiska sättet att få med sig allt när man inte kan omspara i RAW. Annars hade ju det varit en väg. Det är ju många proffs som jobbar med TIFF mot exv. tryckerier. Men det är ju klart att en TIFF från ett FF-pixelmonster blir kanske på 100 meg och det tar nog ett tag att skriva ut . Men det har ju alltid kostat att ligga på topp!
Det som framförallt skiljer JPEG-filen från andra filformat är att komprimering sker på bekostnad av bildens kvalitet. En JPEG kan dock komprimeras på olika sätt. I en del fall försöker formatet att vara lite smartare genom att ta hänsyn till bildens struktur i andra fall inte. I en del programvaror finns särskilda switchar för detta. Det finns dessutom faktiskt inget som hindrar att man inte komprimerar en JPEG överhuvudtaget när man sparar. I Lightroom är det exv. bara att välja att spara i 100%. JPEG-formatet stödjer också ända upp till 24-bits bilder (jag har testat detta med inskannat material men det är inte alla grafikprogram som gillar filer som dessa) eller upp till 16 miljoner färger via färgstandarden RGB eller CMYK men också enkla gråskalor även om man inte alltid använder detta. JPEG är alltså en ganska flexibel container av data eller hur?
En JPEG av bästa kvalitet från min kamera är på kring 6 Meg och en RAW på 15-16. Skannar jag in en bild med motsvarande upplösning som min kamera har i TIFF, så hamnar den på kring 50 Meg. En RAW som i princip är en losslesskomprimerad TIFF är alltså även den komprimerad men med en metod som är icke förstörande.
Fråga 1: Varför har de flesta kameror valt att implementera en JPEG som inte är mer flexibel när den faktiskt klarar mer rent tekniskt? Det skulle väl inte vara någon stor grej att låta användaren i högre grad bestämma komprimeringsmetod och komprimeringsgrad än idag?
Fråga 2: De flesta RAW-fotograferna verkar hävda att de valt RAW för att de är rädda att några av deras pixlar ska komma på villovägar från tagen bild till slutresultat. Frågan är då varför man överhuvudtaget konverterar till JPEG från RAW och inte alltid skriver ut direkt ifrån "RAW-konverteraren" utan att exportera eller spelar detta ingen roll? Utskriftsdatat från applikationerna konverteras väl inte till JPEG ändå transparent i bakgrunden från applikationer som exv. Lightroom.
Sen har vi ju skrivarlogiken som som också gör saker med bilderna vid utskrift. Hade jag den neurosen skulle jag kanske ligga sömnlös på natten. Stämmer inte orginalformaten så anpassas de o.s.v. Jag kan bara konstatera att en populär RAW-konverterare som Lightroom inte förrän den existerat bra länge fick stöd för exv. kamera och skrivarprofiler. Utskrifterna från Lightroom var ju länge en katastrof enligt mina erfarenheter. Jag har aldrig gått den vägen just för att jag inte haft stöd för skrivarprofiler där förrän i version 2.0 (den senaste).
Fråga 3: Om RAW-folket som är speciellt rädda för pixelförluster vill skriva ut på skrivare varför gör man då inte en maffig TIFF. Det är ju när allt kommer omkring det enda praktiska sättet att få med sig allt när man inte kan omspara i RAW. Annars hade ju det varit en väg. Det är ju många proffs som jobbar med TIFF mot exv. tryckerier. Men det är ju klart att en TIFF från ett FF-pixelmonster blir kanske på 100 meg och det tar nog ett tag att skriva ut . Men det har ju alltid kostat att ligga på topp!