Ja, kanske är det för att jag är van vid windows och framförallt andra fönsterhanterare som Gnome, KDE och allt vad de nu heter som bygger på X11.
Gillar inte när en applikation skvätter ut sina paneler över hela skrivbordet med en massa luft emellan. Tycker om idén med just ett fönster där en app är samlad. Förstår inte alls logiken i att man måste kolla längst upp på skrivbordet för att se vilken app som råkar vara aktiv. Klickar jag på krysset vill jag att en app skall dö, på riktigt och inte dyka upp som gubben i lådan.
"Dock" är ett skämt, föredrar Windows startmenu, Gome/KDE:s upp/ner/var-du-vill menyer och inte minst möjligheten att bygga en höger-knapp meny.
Fast det sistnämda går ju inte, för Mac har bara en knapp, det behövs ju inte mer då det är så intuitivt och lättanvänt. Fast man kan ju undra varför de lagt ner så mycket energi på Enastående Musen med sensorer överallt, när det är så intuitivt och lättanvänt.
Det är nästan så gamla sunkiga CDE är bättre.
Så här tror jag det ligger till: de flesta som kör Mac, journalister, copywriters, AD:s och annat löst folk kör en app åt gången (för det var väl så MacOs funkade) och så stänger man av den när man skall köra nästa. För dem som dristar sig till att öppna fler har man ordnat "Spaces", så där 15-20 år efter det att det dök upp i andra system. Att ändra på något vågar man inte, med tanke på kundkretsen. Det gäller att hålla sig väl med tredje statsmakten.
Jag skall ta en titt på Windows 7 när den kommer, är det bra kanske man kan installera den på en iMac. Eller det kanske går att installera Gnome på OS X? För i grunden är det ju ett bra OS, Unix men med ett pråligt och kasst gränssnitt.