M vs TV/AV

[Forslund]

Jag läste i en bok att det är "bäst" att köra i M-läget. Författaren fortsätter sedan resonemanget med att "ställ in f8 och och ställ sedan in slutartiden för en korrekt exponering, alltså när exponeringsmätaren är på 0".

Vad är då skillnaden mot att fota i AV? Då borde man väl få samma exponering, med enda skillnaden att kameran aut. ställt in slutartiden utifrån f8? Förstår ni mitt resonemang?

Eller skulle mätaren vara mer exakt i M läget?

 

[Sven Blomquist]

Jag förstår och håller med dig. Jag fotar aldrig med M utan oftast med AV eller TV, beroende på vad som är viktigast för just den bilden. Det är väl endast om man inte vill använda exp.låsknappen och vill hålla fast vi en viss exponering som det kan vara rationellt. Vi får väl höra av från någon inbiten M-fotograf som förklarar för oss.

Jag läste i en bok att det är "bäst" att köra i M-läget. Författaren fortsätter sedan resonemanget med att "ställ in f8 och och ställ sedan in slutartiden för en korrekt exponering, alltså när exponeringsmätaren är på 0".

Vad är då skillnaden mot att fota i AV? Då borde man väl få samma exponering, med enda skillnaden att kameran aut. ställt in slutartiden utifrån f8? Förstår ni mitt resonemang?

Eller skulle mätaren vara mer exakt i M läget?

 

[Anders Östberg]

Det är samma ljusmätare i kameran för alla metoderna, och landar du på samma slutartid och bländarvärde i olika programlägen så tar du samma bild.

I manuellt läge bestämmer du både slutare och bländare själv, med stöd från exponeringsmätaren, i programlägena har du bara kontroll på den ena parametern och låter kameran välja den andra åt dig. Har du P eller Auto så väljer kameran allt.

Vilket man ska använda, vilken som är "bäst", är lite en smaksak och beroende på vad och hur du fotograferar.

Korrekt exponering behöver inte vara "på noll", utan här kommer din erfarenhet som fotograf in för att hjälpa kameran om motivet är extra mörkt eller ljust. Ljusmätaren förutsätter en viss "normalnivå", och blir lurad om inte scenen är precis så ljus. Använd då exponeringskompensation i programlägena, eller ställ lite över eller under noll i det manuella läget.

 

[Tibor]

Du har helt rätt. Författaren "gör en grej av" M-läget som bygger på en uppfattning att det är "finare" eller mer "professionellt" att använda M-läet. Det som är det enda - och enda - som gäller för fotografering är att använda huvudet! D.v.s precis som du gör begripa vad som egentligen är de mekanismer som påverkar mängden och karaktären på det ljus som träffar "filmen".

För att svara mer specifikt på din fråga:
nej - det är samma ljusmätare och samma "logiker" som används. Enda skillnaden är handhavandet.

Om du - som många - gör ett aktivt val mellan Av och Tv beroende på om det är tiden eller bländaren du själv vill välja och den andra ges av kameran - så får du full kontroll.
Det som ger M-läget ett lite övertag i handhavandet är att det är lite enklare att exponeringskompensera - dvs att exponer lite "fel" - över / eller under - då du gör det direkt genom att ställa lite "fel" värde på ena parametern - tid eller bländare. Om du kör Tv eller Av så måste du ställa in exponeringskompensation med ett annat reglage - "ratten" på Canon.

 

[Tibor]

Tillägg: M-läget är mycket användbart om man blandar blixtljus med naturligt ljus. Då kan man beroende på motivet själv mycket smidigt styra hur mycket blixten ska bidra genom att ställa bländare och tid så att det blri "lagom" underexponerat. Då fyller blixten på. Väldigt smidigt vid vimmelfoto. Då vill man balanser på tider som ger skarpa bidler - undvika rörelse oskärpa o/e skakningsoskärpa - men samtidigt inte ha endast blixtljus. Då blir M-läget ett smidigt sätt att styra alla parametrar med endast två reglage: bländare och tid.

 

[Tibor]

Hi, hi ... tre närmast identiska svar inom loppet av fem minuter.... ;-)

 

[Alagazam]

Jag läste i en bok att det är "bäst" att köra i M-läget. Författaren fortsätter sedan resonemanget med att "ställ in f8 och och ställ sedan in slutartiden för en korrekt exponering, alltså när exponeringsmätaren är på 0".

Vad är då skillnaden mot att fota i AV? Då borde man väl få samma exponering, med enda skillnaden att kameran aut. ställt in slutartiden utifrån f8? Förstår ni mitt resonemang?

Eller skulle mätaren vara mer exakt i M läget?

Vill man ha full kontroll över sitt fotograferande så använder man M-läget. Många känner inget behov av att ha full kontroll och då är halvautomatiken väldigt bra i de flesta kameror.

Jag fotar i princip uteslutande i M-läge. Däremot skulle jag inte säga att det är bäst eftersom det helt beror på hur man själv ser på sitt fotograferande. Älskar man det skärpedjup man får vid f/1.4 så finns det ingen anledning att inte nyttja kamerans ljusmätning för att ställa slutartiden.

Varför jag använder M-läget beror på att jag vet vilket skärpedjup respektive slutartid jag vill ha för den bild jag tar. Då behöver jag inte kamerans hjälp med de delarna.

 

[Anders Östberg]

Vill man ha full kontroll över sitt fotograferande så använder man M-läget.
...

Man brukar ofta säga så, men jag håller inte riktigt med om att man skulle ha mindre kontroll i t.ex. Av eller Tv-lägena. Med exponeringskompensation kan jag hamna på precis samma värden, det är ju som sagt samma ljusmätare man använder och samma skala man ställer in exponeringen mot.

Jag skulle mer säga att det är olika sätt att arbeta snarare än att man har mer eller mindre kontroll i dom olika lägena.

 

[Sven Blomquist]

Snabbare?

Visst går det lite snabbare med halvautomatik än med M?

 

[Anders Östberg]

Om man har ett förinställt bländarvärde i Av och låter kameran sköta resten då är det ju bara att peka och trycka av. Men vill man justera bländarvärdet och även en exponeringskompensation då kan det väl gå lika fort med M i princip.

 

[perstromgren]

Man ska inte glömma bort att exponering innebär att välja ett exponeringsvärde bland ungefär 25 st. Det är inget magiskt med att fotografen väljer ett av dem i M-läget eller kameran samma värde i grönrute-läget. Exponeringen är identisk i bägge fallen. Man kan till och med låta kameran bränna av fem rutor med fem olika exponeringar fortare än fotografen hinner säga "jag vill ha kontroll över exponeringen".

Per.

 

[Valein]

Att endast köra i M-läge är lite grann för mig som att en snickare bara skulle använda en hammare till allt. De olika lägena är alla verktyg vi bör använda oss av, men det gäller att identifiera vilket läge som är bäst för en given situation.

 

[Hans Österlind]

Jag läste i en bok att det är "bäst" att köra i M-läget. Författaren fortsätter sedan resonemanget med att "ställ in f8 och och ställ sedan in slutartiden för en korrekt exponering, alltså när exponeringsmätaren är på 0".

Vad är då skillnaden mot att fota i AV? Då borde man väl få samma exponering, med enda skillnaden att kameran aut. ställt in slutartiden utifrån f8? Förstår ni mitt resonemang?

Eller skulle mätaren vara mer exakt i M läget?

Hej!

Jag kör manuellt när jag vill ha samma exponering av en serie bilder tagna alldeles efter varandra. Om jag mäter mot en persons ansikte riktat tex mot solen, ställer ner värdet så jag får något mörkare än vad kameran vill så är det bra tycker jag, jag vill inte ha utfrätta högdagrar. Då kommer det inte spela någon roll om jag har solen i ryggen eller motljus, exponeringen kommer bli samma.
Ansikten kanske blir något mörka när motivet har solen i ryggen men det är så det faktiskt skall se ut, tycker jag, och är nöjd med det.

Alternativt kan man mäta mot något som man anser vara grått, tex asfalt, är det soligt mät mot en solbelyst yta. Öka eller minska ljusheten till önskat resultat och stanna där. Har man då rörliga motiv tex människor tycker jag att bilderna ser mer naturliga ut över en serie bilder om man ibland är något mörkare i ansiktet då det befinner sig skugga och ljusare när det befinner sig i solljuset.


Allt handlar om tycke och smak, om nån annan har en annan uppfattning så är det så.

Hans

 

[furo]

Vad är då skillnaden mot att fota i AV?

Ingen alls, eller så saknas det nåt i beskrivningen ovan av _hur_ man använder M. (dvs _vad_ man mäter på)

Med M faller det sig väldigt naturligt att mäta mot huvudmotivet och sen komponera om. Kanske också flytta sig själv närmare eller längre från motivet.

Använder man nån slags automatik, ja då får man i stället mäta mot huvudmotivet och sen _låsa_exponeringsvärdet_.

Och det finns faktiskt ett sätt att använda M med automatik: Auto-ISO.

Man kan också fundera på hur gammal boken är; De första kamerorna som hade exponeringsautomatik var inte proffsmodellerna och jag kommer inte ihåg om t ex Canon AE-1 och Nikkormat EL hade exponeringslåsning eller inte.

 

[Alagazam]

Man brukar ofta säga så, men jag håller inte riktigt med om att man skulle ha mindre kontroll i t.ex. Av eller Tv-lägena. Med exponeringskompensation kan jag hamna på precis samma värden, det är ju som sagt samma ljusmätare man använder och samma skala man ställer in exponeringen mot.

Jag skulle mer säga att det är olika sätt att arbeta snarare än att man har mer eller mindre kontroll i dom olika lägena.

Jag tror att man brukar säga så därför att det är så.

Det är omöjligt för mig att säga att jag har full kontroll om jag överlåter till automatik att göra en del av jobbet, och därmed exponera min bild.

Att kamerans ljusmätare används i båda fallen kan vara sant (man kan ju använda extern ljusmätare) men det är en sak att mäta ljus och en helt annan att välja vad man vill göra med det.

 

[Anders Östberg]

Jag tror att man brukar säga så därför att det är så.

Det är omöjligt för mig att säga att jag har full kontroll om jag överlåter till automatik att göra en del av jobbet, och därmed exponera min bild.

Att kamerans ljusmätare används i båda fallen kan vara sant (man kan ju använda extern ljusmätare) men det är en sak att mäta ljus och en helt annan att välja vad man vill göra med det.

Dom som förespråkar M verkar ibland tro att man måste stänga av hjärnan och "överlåta till automatiken", men det behöver ju inte alls vara så.

Om du som exempel i M rattar in bländare 4 och 1/60s med -1 på ljusmätaren för att du anser att det är rätt exponering, och jag i Av börjar med bländare 4, kameran visar 1/30s men jag kompenserar med -1 för att jag liksom du av erfarenhet tror att det är rätt - då har vi ju tagit precis lika mycket kontroll, vi har bara valt olika vägar till exakt samma exponering.

Sedan har Av och Tv andra användningsområden, t.ex. inom actionfoto där man inte har tid att justera exponeringen varenda ruta, och då släpper man förstås lite på kontrollen. Om det inte är inomhus med stabilt ljus, då man med fördel använder M.

 

[apersson850]

Under en kortare tidsrymd är ljuset vanligtvis stabilare utomhus än vad det är inomhus, för utomhus är man inte olika långt från en ljusgivande fönster, eller olika långt från diverse lampor.

Men är det växlande molnighet ändrar det sig en hel del ute också.

När det gäller frågan om exponeringslåsning på AE-1 kan jag, som har ett minne som härbärgerar allt som inte är värt att veta, givetvis komma till hjälp!

Canons första spegelreflexkamera med inbyggd exponeringsautomatik och kompatibilitet med hela objektivprogrammet, som hette FD på den tiden, var inte AE-1, utan EF. Samma namn på kamerahuset som objektiven heter idag, alltså. Att den fick heta EF beror antagligen på att automatisk exponering då fortfarande brukade kallas EE (Electronic Exposure) och kameran tillhörde F-serien, liksom F-1, exempelvis. Plocka lite av varje där och du får EF.

Canon EF har en exponeringslåsknapp avigt placerad mellan återspolningsveven och prismat.
På AE-1 Program och A-1 hade knappen flyttat ner vid sidan av objektivfattningen, ungefär där spärrknappen för bajonettfattningen sitter på dagens EOS-kameror. FD behövde ingen spärrknapp alls. Man bara drog åt ringen tills objektivet satt fast. Där fanns också en knapp för att aktivera exponeringsmätningen, om man av någon anledning inte ville eller kunde trycka ner avtrycket till hälften.

Just AE-1 hade en lite egen lösning. Där fanns ingen speciell knapp för exponeringslås, utan istället en "fixa ljusa bakgrunder eller snöbilder automagiskt" knapp. Tryckte man in den fick man +1½ steg i exponeringskompensation. Tydligen insåg man att fotograferna själva ville bestämma lite mer, för den finessen försvann lika kvickt igen...

På Canons första spegelreflex med automatik, den märkliga EX EE, fanns ingen låsknapp. Men man kunde ställa in manuellt, givetvis på ett märkligt sätt...

Manuell inställning på dåtidens automatiska kameror var knöligare än idag. På exempelvis EF fick man koppla ur automatiken genom att vrida bländarringen från grönt o eller A, kolla på skalan i sökaren vilken bländare kameran hade tänkt ställa in och sedan titta på objektivet och ställa in vad man själv tyckte det skulle vara. Sen gällde det att inte glömma att man ställt in bländaren manuellt, för det syntes inte i sökaren.

På den senare T90 fungerade det likadant, med fullöppningsmätning, men det visades i alla fall ett rött M i sökeran om man ställde in manuellt. Riktigt följevisarsystem fanns bara på de manuella kamerorna på den tiden, exempelvis på F-1 och FTb QL.

 

[ErlandH]

Canons första spegelreflexkamera med inbyggd exponeringsautomatik och kompatibilitet med hela objektivprogrammet, som hette FD på den tiden, var inte AE-1, utan EF.

Oj, nu blev jag nostalgisk... Canon EF var min dröm när jag skulle köpa första systemkameran 1975, men det var tyvärr för dyrt. Istället blev det den helt nya Pentax KX (med ett litet fönster till sökaren där man såg objektivets inställda bländare) med 35 och 85.

 

[Melker Humala]

Ot

Oh Pentax KX! Den hade/har farsan och det var med den kameran jag lärde mig grunderna. Underbart hus som tyvärr bara tillverkades ett par år under mitten av 70-talet. Jag tror att hela K-serien ersattes med M-serien då runt 76-77. Så KX ersattes av den mindre MX.

 

[Tell]

Varför krångla till det? A kör jag 98% av gånger eftersom det går så mycket snabbare!
Men skulle jag haft oändligt med iso (typ från ISO1 upptill 819200 eller nåt) så skulle jag lätt köra eeenbart på M och autoiso. Fast såklart, som det är nu så funkar ju M + autoiso hyfsat ändå.